Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag har inget minne av att jag behövt springa på toaletten nattetid så ofta så tidigt. Inatt har jag varit uppe fyra gånger, 23, 00;30, 02 och 05. Livmodern kan väl inte redan trycka på blåsan?
Behöver ni springa upp på nätterna redan?
En gång per natt låter mer lagom! Men du är ändå en månad längre fram än mig... Jag hoppas detta går tillbaka lite! Det har inte kommit plötsligt egentligen, och jag upplever inga andra symptom. Behöver gå oftare kväll och natt, på dagen är det nästan som vanligt.Inte så ofta men oftast åtminstone en gång per natt. Upplever att jag blir kissnödig oftare än normalt även under dagen. Jag är i v. 18 nu. Känner du att det kom väldigt plötsligt kanske det är läge att kolla upp att det inte är urinvägsinfektion eller så?
En gång per natt låter mer lagom! Men du är ändå en månad längre fram än mig... Jag hoppas detta går tillbaka lite! Det har inte kommit plötsligt egentligen, och jag upplever inga andra symptom. Behöver gå oftare kväll och natt, på dagen är det nästan som vanligt.
Åh, då hoppas jag att det lättar lite här också. Inatt har jag haft teorier om att min kropp vill träna och förbereda mig på att vara vaken nattetidJag har kissat 2 gånger per natt sen jaaa, vecka 8-9 kanske? Har mer med hormoner att göra i början än att livmodern trycker på blåsan har jag läst. Nu i vecka 17 har det lättat lite för mig. Går upp en gång per natt bara.
Åh, då hoppas jag att det lättar lite här också. Inatt har jag haft teorier om att min kropp vill träna och förbereda mig på att vara vaken nattetid
Jag springer också upp och kissar minst en gång på natten. Med sonen var det 3-4 i slutet. Inte ett dugg kul....
Åh, jag känner igen mig i det du skriver. Tycker också det är kämpigt med att sambon inte får följa med på kommande aurora och läkarsamtal. Är du förlossningsrädd? Vill minnas att du också fick akut snitt med förra barnet?
När min BM frågade ang min förra förlossning på inskrivningen så kom allt bara tillbaka och jag satt bara och grät. Så just nu går tankarna om man ska få ett planerat snitt eller inte på högvarv i skallen varje dag. Med tanke på rådande situation i vården känns det liksom inte så hoppfullt...
Det är nog ganska vanligt att man låter sig övertalas och faktiskt nästan köras över av vården fast man egentligen vet att snitt är det bästa för en. Som förstföderska så är man ju så osäker i allt. Nu känner iaf jag mig tvärsäker på vad jag vill. Min BM skulle skicka remiss till aurora igen i vecka 20. Snark. Gick också dit förra graviditeten och som du säger så är det mest att dom gör en förlossningsplan. Jag hoppas verkligen att vi inte ska bli så påverkade av all skit kring corona, för folk fortsätter ju att föda barn i samma omfattning som innan så dom kan väl inte gärna skära ner på kvinno- och förlossningsvården? Hoppas jag innerligt iaf.Ja, jag är förlossningsrädd och fick inte snitt sist utan lät mig övertalas till vf, men kände mig innerst inne aldrig redo för det och när förlossningen väl satte igång så gick det okej till en början men greps sen av panik och tillsist blev det snitt. Tyckte inte att aurorasamtalen innan var särskilt bra utan mer en förlossningsplan, samtidigt så kanske det gjorde sitt till att det blev snitt till sist.
Nej, frågan är typ om de ens har öppet aurora när läget i vården är så ansträngt, men det måste de väl ändå ha?
Det är nog ganska vanligt att man låter sig övertalas och faktiskt nästan köras över av vården fast man egentligen vet att snitt är det bästa för en. Som förstföderska så är man ju så osäker i allt. Nu känner iaf jag mig tvärsäker på vad jag vill. Min BM skulle skicka remiss till aurora igen i vecka 20. Snark. Gick också dit förra graviditeten och som du säger så är det mest att dom gör en förlossningsplan. Jag hoppas verkligen att vi inte ska bli så påverkade av all skit kring corona, för folk fortsätter ju att föda barn i samma omfattning som innan så dom kan väl inte gärna skära ner på kvinno- och förlossningsvården? Hoppas jag innerligt iaf.
Nej, jag håller verkligen med. Förutsättningarna för en bra vaginal förlossning känns ju inte bra om man själv inte känner att man behärskar det.Ja, jag känner mig också rätt säker på vad jag vill. Det var liksom rätt mycket löften sist men sen blev jag ju ändå ensam lämnad på förlossningen i över en timme och helt panikslagen av smärta (mitt värsta scenario). Jag tror jag är betydligt mer svårövertalad denna gång. Tänker säga att jag inte klarar det en gång till och oavsett vad som försöker med så kommer jag innerst inne alltid veta att snitt är det bästa för mig och kommer inte vilja föda vaginalt och det kan ju inte vara bra att ha den inställningen inför en vaginal förlossning tänker jag... Iaf så tror inte jag att det blir nån bra upplevelse eller utgång för den delen heller
Usch, det där jävla droppet alltså!!! Det är vedervärdigt. Det är ju inga naturliga värkstormar som kommer med det.Och jag var öppen 6 cm i typ 10 h med droppet innan jag fick nog och skrek till förlossningsläkaren att det fick vara nog och att hon skulle sluta lura mig. Jag la också till att ”Den här gången menar jag allvar” Jag har typ aldrig varit så arg på nån någonsin. Fruktansvärt när nån säger att nu tar vi droppet i två timmar och sen händer inget och då tar vi två timmar till. Det är som att säga till ett barn att du får godis när du gjort färdigt A och sen när man är klar med A så tvingar man dem att göra B och C också innan man eventuellt får godis.
Ja, vi får se när kallelsen kommer. Får ju gå dit ensam utifrån Corona så kommer behöva ladda väldigt inför det. Känner mig svag och utsatt.
Jo, absolut, men upplever inte riktigt att det blir samma sak, precis som jag sällan tycker att det blir lika bra med telefontolk som med platstolk på jobbet, men är väl bara att vänja sig vid att man kommer behöva anpassa sig framöverDom borde ju kunna ha aurora-möten online nu under Corona så partnern kan vara med.
Det är väl klart man får hoppas, om man vill det.En "förbjuden" fundering. Kön på det blivande barnet. Vi har två pojkar sedan innan, och jag hoppas på att detta skulle vara en flicka. För att jämna upp dynamiken och för att de helt enkelt skulle vara kul med en tjej.
"Tyvärr" känns det mer som en pojke. Jag har knappast några symtom mer än att jag reagerar på dofter, har inte ens kastat upp någon gång (har jag inte heller gjort de tidigare graviditeterna) och när mannen fick se bilderna från ultraljud fick även han en känsla av pojke (är ju dock för tidigt att kunna säga nått)
Inte som så att jag kommer bli ledsen och besviken över en till gossen, men längtan efter en tjej kommer nog alltid att finnas ifall det blir så. Mannen är rätt tydlig med att inga fler barn, han var rätt nöjd med de två vi redan har