Höstföräldrar 2020 - del 2

[julgrisen]

Har ni tvillingar i släkten?

Min mormor var tvilling och hade trilling-syskon. Men den genen verkar ha hamnat i en annan gren än min (mammas kusins döttrar har bägge fått tvillingar).

Nej, inte vad vi vet! Börjar också tro att våra är enäggs trots att de hade varsin moderkaka och fostersäck, de blir bara mer och mer lika . Trillingar alltså, det känns riktigt övermäktigt ,vet du om det är ärftligt också?

 

[Poison-heart]

En spjälsäng är väldigt bra för förvaring av blöjor, böcker mm. Har jag hört .

Japp helt riktigt bebiskläder mm

 

[KarinStarfighter]

På tal om fler barn tycker jag det känns jättesvårt, jag har egentligen alltid velat ha tre barn men har reviderat det till två när åren gått. Innan jag blev gravid var jag lite stressad över att hinna få två barn innan jag blir för gammal eftersom vi inte vill ha dem så tätt, så var väldigt glad över att vi fick tvillingar så ett syskon var klart från början . Nu har jag dock börjat känna mig lite snuvad på en till föräldraledighet, känns tråkigt att detta ska vara den enda ledighet jag får. Dessutom kan jag ibland känna mig snuvad på den här ledigheten också utifrån att den blir något annat än vad den varit med ett barn. Det är på många sätt supermysigt att vi är hemma tillsammans alla fyra och jag är jätteglad över att vi har möjlighet att vara hemma båda två (fattar inte hur nån klarar att vara ensam med tvillingar hela dagar ), men jag hade också lite sett fram emot att vara ensam med bebis på dagarna och skapa våra rutiner och bara vara med varandra, det är lite påfrestande att jag och min sambo går på varandra här hemma och inte alltid är överens om hur vi ska lägga upp dagarna (min sambo ser det som viktigt att ha ordning hemma, jag vill helst sitta i soffan och mysa med bebis hela dagarna...). Dessutom skulle jag gärna vilja få upplevelsen av att amma, tycker det verkar så mysigt och känner mig väldigt ledsen över att det inte funkat den här gången.
Samtidigt känns det som att det kommer dröja rätt länge innan vi kommer orka med ett tredje barn och jag blir 35 nästa år, min sambo 37, så har inte så lång tid på oss. Och vad händer om det blir tvillingar igen??

Förstår hur du känner med att det nog är sista föräldraledigheten osv. Jag hade det rätt tufft hemma med storebror första tiden. Dels har jag en fot som krånglar så har svårt att promenera vilket jag egentligen älskar, sen var han svår att söva och allmänt orolig så hade svårt att gå med honom på öppna fsk och träffa andra innan han var 5-6 mån. Det var sen kul att vara hemma med honom från 6-10 månader. Sen började jag jobba.

Vi hade tänkt vänta med syskon tills det ordnat sig med min fot men sen blev jag oplanerat gravid precis när jag börjat jobba. Jag har fortfarande ont i foten. Det är sjukt slitigt när jag har båda barnen. Corona gör att jag inte träffar nån annan än sambon och våra föräldrar. Det är inga aktiviteter öppna. Det är december och grått ute. Jag känner mig verkligen snuvad på denna sista föräldraledighet Däremot tycker jag att det är jättemysigt när vi är hemma alla fyra. Då kan vi turas om med båda barnen och det gör ju att man får lite omväxling Vi är båda införstådda med att vi inte hinner så mkt mer än barnen det närmsta året och det är skönt att vi nu har den inställningen.

Med det sagt så är det sorgligt att det är sista gången och jag hoppas att våren blir bättre och att det blir lättare att komma iväg på grejer när de blir lite större, men jag ska också komma ihåg hur skönt det var att börja jobba sist och att det också har sina fördelar.

 

[Kilauea]

Nej, inte vad vi vet! Börjar också tro att våra är enäggs trots att de hade varsin moderkaka och fostersäck, de blir bara mer och mer lika . Trillingar alltså, det känns riktigt övermäktigt ,vet du om det är ärftligt också?

Jag tror flerbördsgraviditet är ärftligt, oavsett hur många det blir. Men jag är inte säker.

 

[julgrisen]

Förstår hur du känner med att det nog är sista föräldraledigheten osv. Jag hade det rätt tufft hemma med storebror första tiden. Dels har jag en fot som krånglar så har svårt att promenera vilket jag egentligen älskar, sen var han svår att söva och allmänt orolig så hade svårt att gå med honom på öppna fsk och träffa andra innan han var 5-6 mån. Det var sen kul att vara hemma med honom från 6-10 månader. Sen började jag jobba.

Vi hade tänkt vänta med syskon tills det ordnat sig med min fot men sen blev jag oplanerat gravid precis när jag börjat jobba. Jag har fortfarande ont i foten. Det är sjukt slitigt när jag har båda barnen. Corona gör att jag inte träffar nån annan än sambon och våra föräldrar. Det är inga aktiviteter öppna. Det är december och grått ute. Jag känner mig verkligen snuvad på denna sista föräldraledighet Däremot tycker jag att det är jättemysigt när vi är hemma alla fyra. Då kan vi turas om med båda barnen och det gör ju att man får lite omväxling Vi är båda införstådda med att vi inte hinner så mkt mer än barnen det närmsta året och det är skönt att vi nu har den inställningen.

Med det sagt så är det sorgligt att det är sista gången och jag hoppas att våren blir bättre och att det blir lättare att komma iväg på grejer när de blir lite större, men jag ska också komma ihåg hur skönt det var att börja jobba sist och att det också har sina fördelar.

Ja just det, corona också, det är ju också en anledning till att det inte blir som man tänkt sig att vara hemma. Låter skönt att det inte var helt hemskt att gå tillbaka till jobbet, just nu kan jag inte ens föreställa mig att börja jobba igen...

 

[Kilauea]

Med sonen gick jag på babymassage och babyrytmik, tror inte de har det nu i corona-tider.
Babysim tror jag fortfarande de har, eller hade i alla fall trots att simhallen stängt för allmänheten i övrigt. Barnens kurser sa de att de hade ändå, i alla fall tidigare i höst.

Hade gärna gått på nåt liknande med lillasyster. Har hittat pappren med babymassagen i alla fall, så börjat massera lite grann i alla fall.

 

[Martenix]

Jag känner lite tvärtom, har alltid velat ha många barn och sett en stor familj framför mig i framtiden, men nu känner jag bara att jag aldrig någonsin vill gå igenom detta igen vill aldrig mer vara gravid, gå igenom en förlossning igen, utsätta kroppen för fler risker, ha ett spädbarn igen etc. Tycker det är så tråkigt att vara hemma och längtar efter att få jobba igen. Jag trodde verkligen att jag skulle älska det här med bebistiden och hade sett så mycket fram emot det, och så gillar jag det inte alls
Egentligen så vill jag ju att mitt barn ska få växa upp med syskon, men bara tanken på att behöva gå igenom det här en gång till gör mig gråtfärdig och att jag känner så känns lite sorgligt. Kanske ändras det med tiden, men just nu känns det inte så. Ni som har flera barn, kände ni hela tiden att ni ville ha fler än ett?

 

[Cattaflajna]

Jag känner lite tvärtom, har alltid velat ha många barn och sett en stor familj framför mig i framtiden, men nu känner jag bara att jag aldrig någonsin vill gå igenom detta igen vill aldrig mer vara gravid, gå igenom en förlossning igen, utsätta kroppen för fler risker, ha ett spädbarn igen etc. Tycker det är så tråkigt att vara hemma och längtar efter att få jobba igen. Jag trodde verkligen att jag skulle älska det här med bebistiden och hade sett så mycket fram emot det, och så gillar jag det inte alls
Egentligen så vill jag ju att mitt barn ska få växa upp med syskon, men bara tanken på att behöva gå igenom det här en gång till gör mig gråtfärdig och att jag känner så känns lite sorgligt. Kanske ändras det med tiden, men just nu känns det inte så. Ni som har flera barn, kände ni hela tiden att ni ville ha fler än ett?

Har alltid känt att jag vill ha fler
Var dock inte en självklarhet efter första, hade det inte så bra med sambon men det har ju vänt. Vi har det bättre än nånsin och nu har vi ju två barn, men vill nog ha ett tredje framöver också

 

[cirkus]

Nej, inte vad vi vet! Börjar också tro att våra är enäggs trots att de hade varsin moderkaka och fostersäck, de blir bara mer och mer lika . Trillingar alltså, det känns riktigt övermäktigt ,vet du om det är ärftligt också?

Mina är enäggs och hade varsin moderkaka och varsin fostersäck. Det handlar om när i tillverkningen embryot har delat sig - är det tidigt så får de varsin fostersäck är det sent så kan de i värsta fall bli siamesiska. Jag har för mig att denna delning sker nånstans innan dygn 14

 

[Monkie]

Att vi äntligen fick lilla Elsa är ett mirakel efter allt strul, så jag är otroligt tacksam och glad över det .

Om jag fick drömma fritt hade jag önskat ett syskon i liknande ålder, men nu kan jag inte få fler barn. En liten sorg faktiskt.

 

[Eli]

Har alltid känt att jag vill ha fler
Var dock inte en självklarhet efter första, hade det inte så bra med sambon men det har ju vänt. Vi har det bättre än nånsin och nu har vi ju två barn, men vill nog ha ett tredje framöver också

Exakt lika för oss. Krisade efter första barnet och jag planerade flera gånger för att han och jag skulle flytta. Tänkte inte på syskon förrän han var runt 3 år och vi hade det bra igen. Maken var dock osäker om han vågade skaffa fler då han var rädd att det skulle bli samma kris för oss igen. Jag ville verkligen ha fler och så blev det ju, men nu är det stopp hos maken och han funderar på att sterilisera sig. Känns lite småjobbigt att det blir så definitivt om han gör det, men vi egentligen tror jag inte att vi fixar fler än två barn.

 

[julgrisen]

Mina är enäggs och hade varsin moderkaka och varsin fostersäck. Det handlar om när i tillverkningen embryot har delat sig - är det tidigt så får de varsin fostersäck är det sent så kan de i värsta fall bli siamesiska. Jag har för mig att denna delning sker nånstans innan dygn 14

Ja precis, de kan ju vara vilket som. Trodde inte jag skulle bry mig om vilket men nu känner jag mig väldigt sugen på att ta reda på vilket det är.

 

[cirkus]

Ja precis, de kan ju vara vilket som. Trodde inte jag skulle bry mig om vilket men nu känner jag mig väldigt sugen på att ta reda på vilket det är.

Jag har inte tagit reda på det mer än att det är helt solklart eftersom de är så lika och alltid har varit. Deras utveckling var extremt lik. Ena dagen hittade man en tand i en mun kollade man i den andra munnen så kom en tand på exakt samma ställe också. Så har det varit med precis allt.

 

[Imogen]

Jag tror flerbördsgraviditet är ärftligt, oavsett hur många det blir. Men jag är inte säker.

Tvåäggstvillingar är ärftligt, enäggstvillingar är inte det utan beror på slumpen.

 

[KarinStarfighter]

Jag känner lite tvärtom, har alltid velat ha många barn och sett en stor familj framför mig i framtiden, men nu känner jag bara att jag aldrig någonsin vill gå igenom detta igen vill aldrig mer vara gravid, gå igenom en förlossning igen, utsätta kroppen för fler risker, ha ett spädbarn igen etc. Tycker det är så tråkigt att vara hemma och längtar efter att få jobba igen. Jag trodde verkligen att jag skulle älska det här med bebistiden och hade sett så mycket fram emot det, och så gillar jag det inte alls
Egentligen så vill jag ju att mitt barn ska få växa upp med syskon, men bara tanken på att behöva gå igenom det här en gång till gör mig gråtfärdig och att jag känner så känns lite sorgligt. Kanske ändras det med tiden, men just nu känns det inte så. Ni som har flera barn, kände ni hela tiden att ni ville ha fler än ett?

Jag har heller inte älskat att vara föräldraledig så man behöver inte känna nån skam över att det är så. Men tyckte att det blev betydligt roligare och enklare med sonen när han var runt 6 månader och dels började få rutiner, äta riktig mat och sov i vagnen samt att jag kunde ta med honom på grejer. Så kanske blir det bättre för dig också. Men, är också glad över att jag trivs så bra på mitt jobb att jag faktiskt vill komma tillbaka rätt snart.

Vi har nog alltid tänkt att vi vill ha fler barn. Vi är tre syskon och sambon har tre syskon. Däremot hade vi nog tänkt vänta längre men nu blev det ju bara 18 mån emellan och det kommer jag inte göra om.


Om vi var yngre hade vi nog Gärna skaffat en trea om några år. Men vi har åldern emot oss.

 

[cirkus]

Tvåäggstvillingar är ärftligt, enäggstvillingar är inte det utan beror på slumpen.

Tvåäggstvillingar är både ärftligt och miljöbetingat.
Superintressant att i Japan finns knappt tvåäggstvillingar medan i östra afrika är det ganska vanligt - detta beror på tex kosten. I östafrika äter man jams som är likt östrogen som påverkar utskjutningen av äggen. Ålder är också en faktor som ökar chansen för tvåäggs.

Enäggstvillingar är exakt lika många i alla popluationer, åldermässigt, geografiskt osv.

 

[Monkie]

Jag känner mig lite ledsen, mitt blodtryck går inte ner trots medicin. Igår hade jag 160/100, ringde vc och ska dubbla medicinen. Jag har nog dödsångest tror jag, vaknar ibland av min egen puls och blir rädd att jag ska få hjärnblödning. Hoppas den här skiten blir bra snart.

Kändes lite lättare nu efter att jag skrivit ner det, alla i min närhet jag nämnt det för säger mest att jag inte ska oroa mig. Och det borde jag ju inte, men ja .

 

[vinkelina]

Jag känner mig lite ledsen, mitt blodtryck går inte ner trots medicin. Igår hade jag 160/100, ringde vc och ska dubbla medicinen. Jag har nog dödsångest tror jag, vaknar ibland av min egen puls och blir rädd att jag ska få hjärnblödning. Hoppas den här skiten blir bra snart.

Kändes lite lättare nu efter att jag skrivit ner det, alla i min närhet jag nämnt det för säger mest att jag inte ska oroa mig. Och det borde jag ju inte, men ja .

Mäter du hemma eller hos skötare/läkare? Tänkte så att du inte drabbats av ”vitarock-syndromet ”

 

[vinkelina]

Usch. Måste erkänna att jag inte alls ser fram emot de äldre barnens jullov. Just nu är de i luven på varandra konstant eller så behöver de hjälp i varsin ända av huset samtidigt med vilt skilda saker (en MÅSTE ha hjälp att bygga lego nuuuu och den andra behöver få rumpan torkad )

hoppas på massa snö så jag kasta ut dem

 

[Monkie]

Mäter du hemma eller hos skötare/läkare? Tänkte så att du inte drabbats av ”vitarock-syndromet ”

Mäter hemma. Har alltid tidigare varit en lågtryckare så det är långt över mitt vanliga normala.