Min näst minsta är 3,5, mkt känslor och viljor hos henne ocksa. Pa förskolan fragade dom om hon är sa extremt envis hemma ocksa, svaret behövde jag inte fundera länge pa.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ja det finns alltid saker att gnälla över
Insåg nu att jag kanske formulerade mig lite konstigt. Vi har ju sovit även inatt, lyckades dock få en timmes extra sömn i soffan nu på morgonen vilket var otroligt välbehövligt för humöret
Förstod det Tänkte att en timme sömn på dagen är bättre än att gå runt som en zombie efter dålig nattsömn. (Jag får själv skäll för att jag inte passar på att sova på dagen när jag sovit dåligt på natten, men det finns ju så mycket att göra när bebis väl sover mitt humör är inte att leka med när jag är trött eller hungrig...)
Eller hur! Min sambo säger hela tiden att jag ska passa på att sova när hon sover men det finns ju tusen andra saker jag hellre gör då. Som nu till exempel så sover hon och här sitter jag
August 9.5 vecka vänder sig nu från mage till rygg Blev inte så förvånad dock, han har varit väldigt sprattlig och stark sedan födseln. När han ligger på rygg vänder han sig nästan till mage oxå, det är bara benen han inte får med än.
Det roligaste är att han rullar åt vänster på mage och höger på rygg, vilket betyder att han bara försvinner längre och längre bort om han vänder sig flera gånger Jag kan se det framför mig, en liten unge på golvet som rullar iväg som om det vore en nedförsbacke Jag hoppas det sker, och att jag får det på film
Ida, precis 4 veckor är nu 56,5 cm lång och väger 4,9 kg.
Men vaaaad i helveteeee?
Jag har fått mens
Oschysst av din kropp tycker jagMen vaaaad i helveteeee?
Jag har fått mens
4v koll idag, jäklar viktkurvan pekar typ rakt upp, märks att hon är matglad
3400g (födselvikt 2510g)
52,5cm (födsellängd 49cm)
Känns som att hon knappar in på medelbebisen
Uppdatering!
God morgon på er alla härliga mammor!
Nu är lilltösen (Ingrid) 1 vecka gammal och vi börjar få lite stunder över till annat, som t.ex. att sitta här
Vi åkte in tidigt den 8/11 för att genomföra det planerade snittet pga sätesläge på bebis. Det blev lite försenat så vi fick ligga och vänta några timmar extra, operation var upptaget med ett mer akut fall.. När vi väl fick komma dit så gick allt snabbt.
Det var lite svårt för dem att lägga bedövningen men tillslut gick det så jag slapp bli sövd. Det var en märklig känsla att göra en kejsarsnitt vaken måste jag säga. Jag var innan lite rädd för att jag skulle tycka det var läskigt att vara vaken och veta vad de gjorde, men den känslan uppfann sig inte alls, jätteskönt!
10.45 var hon ute (vi var på plats kl 0615 från första början...).
Efter att sambon fått klippa navelsträngen så lades hon på mitt bröst medan jag blev ihopsydd. Sedan fick jag åka iväg till uppvaket i några timmar medan sambon fick gå iväg med tjejen och mäta och väga mm. Efter nån timme kom även de till uppvaket med mig. Det tog lång tid innan bedövningen helt släppte, mådde illa en gång men det hann gå över innan jag spydde.
Sen blev det flytt till BB och äntligen fick jag äta och dricka lite.
Vi blev kvar på BB i 3 dygn, hon var lite svår att få att amma i början men efter att jag lånade en bröstpump så att mjölken kom igång ordentligt så gick det bättre.
Vi hyrde med en pump hem men den har jag inte behövt använda så mycket, nu sprutar det mjölk ut brösten i stället...
Det tog några dagar innan jag riktigt förstod att hon var min bebis, det har känts väldigt overkligt eftersom det inte blev någon vanlig förlossning.
Det var väldigt skönt att få komma hem igen sedan kan jag säga!
Jag känner mig bättre för varje dag som går, nu känner jag mig förvånansvärt pigg och fräsch. Jag kan hosta utan att det gör ont i såret och jag blir mer och mer rörlig för varje dag. Ska ut på en promenad idag tänkte vi med vagnen för första gången, det blir kul
Det som är jobbigast är nätterna... Hon sover väldigt tungt och bra på dagarna och ammar ungefär var tredje timme då, men på natten, då vill hon gärna amma i 2 timmar i sträck och sedan kanske sova 1 timme max innan det är dags igen...
Nu i natt så sov hon faktiskt mellan 21-24, sedan mat och blöjbyte i flera omgångar mellan 00-03, sedan sov hon 03-06 och sedan mat 06-08. Vid 8 gav jag upp och gick upp och fortsatte amma, nu sover hon som en stock i barnvagnen... Hoppas det vänder lite snart så att hon sover mer på nätterna, nu när sambon också är hemma så fungerar det ju ändå eftersom vi kan sova när vi vill, men när han börjar jobba om en vecka så blir det intressant hur det går...
Vi var en snabbis på BVC i går och vägde henne, hon var lite sen med att vända i vikt på BB så de var lite oroliga, men det behöver vi inte vara längre så det är skönt
En jobbig grej också är att hon har ju legat i säte som en fällkniv väldigt länge i min mage, kanske ända sedan RUL för det var då vi såg det först. Detta har medfört att läkaren vid undersökningen på BB skickade oss vidare till ortopeden som vi fick träffa samma dag. Han märkte direkt att båda hennes höfter var ur led. För att få höfterna att växa i rätt läge har hon nu en så kallad "Von Rosen Skena" som fixerar hennes ben och höfter i "grodläge". Den ska hon ha i 12 (!) veckor. Vi får inte ta av den själva så vi måste åka till Ortopeden 4 mil enkel väg bort en gång i veckan under alla dessa veckor. Det blir segt. Varje gång vi är där ska vi bada henne (detta får vi inte göra hemma eftersom vi inte får ta av skenan) samt kontrollera så att höfterna ligger rätt. Skenan är mycket i vägen, det är jättesvårt med kläder eftersom kläderna måste träs på utanför skenan. Det är lite lättare att hålla henne och vända henne, men hon kommer inte att kunna vända sig själv i skenan. Vilket visserligen är bra med hänsyn till att det blir lättare att lämna henne själv korta stunder. Det kommer ofta kiss och bajs på skenan eftersom blöjan sitter utanpå, så det blir ofta att byta gasbindorna som sitter runt ställningen.
Tydligen blir i stort sett alla bra efter den här behandlingen om man gör den i tid som vi nu gör. Lilla lilla tjejen, hon vet ju ingenting annat men vi föräldrar tycker det är lite jobbigt att se henne så fixerad.
Till helgen ska vi nog åka till stallet en första gång, det blir kul
Skönt att allt har gått bra för er! Klart det är jobbigt med skena och extra jobbigt för er som föräldrar såklart. Men 12 veckor kommer att gå fort, även om det inte känns så nu Skönt också att de kan hjälpa henne nu så slipper hon ju förhoppningsvis några som helst men av det när hon blir större och börjar röra på sig mer.Uppdatering!
God morgon på er alla härliga mammor!
Nu är lilltösen (Ingrid) 1 vecka gammal och vi börjar få lite stunder över till annat, som t.ex. att sitta här
Vi åkte in tidigt den 8/11 för att genomföra det planerade snittet pga sätesläge på bebis. Det blev lite försenat så vi fick ligga och vänta några timmar extra, operation var upptaget med ett mer akut fall.. När vi väl fick komma dit så gick allt snabbt.
Det var lite svårt för dem att lägga bedövningen men tillslut gick det så jag slapp bli sövd. Det var en märklig känsla att göra en kejsarsnitt vaken måste jag säga. Jag var innan lite rädd för att jag skulle tycka det var läskigt att vara vaken och veta vad de gjorde, men den känslan uppfann sig inte alls, jätteskönt!
10.45 var hon ute (vi var på plats kl 0615 från första början...).
Efter att sambon fått klippa navelsträngen så lades hon på mitt bröst medan jag blev ihopsydd. Sedan fick jag åka iväg till uppvaket i några timmar medan sambon fick gå iväg med tjejen och mäta och väga mm. Efter nån timme kom även de till uppvaket med mig. Det tog lång tid innan bedövningen helt släppte, mådde illa en gång men det hann gå över innan jag spydde.
Sen blev det flytt till BB och äntligen fick jag äta och dricka lite.
Vi blev kvar på BB i 3 dygn, hon var lite svår att få att amma i början men efter att jag lånade en bröstpump så att mjölken kom igång ordentligt så gick det bättre.
Vi hyrde med en pump hem men den har jag inte behövt använda så mycket, nu sprutar det mjölk ut brösten i stället...
Det tog några dagar innan jag riktigt förstod att hon var min bebis, det har känts väldigt overkligt eftersom det inte blev någon vanlig förlossning.
Det var väldigt skönt att få komma hem igen sedan kan jag säga!
Jag känner mig bättre för varje dag som går, nu känner jag mig förvånansvärt pigg och fräsch. Jag kan hosta utan att det gör ont i såret och jag blir mer och mer rörlig för varje dag. Ska ut på en promenad idag tänkte vi med vagnen för första gången, det blir kul
Det som är jobbigast är nätterna... Hon sover väldigt tungt och bra på dagarna och ammar ungefär var tredje timme då, men på natten, då vill hon gärna amma i 2 timmar i sträck och sedan kanske sova 1 timme max innan det är dags igen...
Nu i natt så sov hon faktiskt mellan 21-24, sedan mat och blöjbyte i flera omgångar mellan 00-03, sedan sov hon 03-06 och sedan mat 06-08. Vid 8 gav jag upp och gick upp och fortsatte amma, nu sover hon som en stock i barnvagnen... Hoppas det vänder lite snart så att hon sover mer på nätterna, nu när sambon också är hemma så fungerar det ju ändå eftersom vi kan sova när vi vill, men när han börjar jobba om en vecka så blir det intressant hur det går...
Vi var en snabbis på BVC i går och vägde henne, hon var lite sen med att vända i vikt på BB så de var lite oroliga, men det behöver vi inte vara längre så det är skönt
En jobbig grej också är att hon har ju legat i säte som en fällkniv väldigt länge i min mage, kanske ända sedan RUL för det var då vi såg det först. Detta har medfört att läkaren vid undersökningen på BB skickade oss vidare till ortopeden som vi fick träffa samma dag. Han märkte direkt att båda hennes höfter var ur led. För att få höfterna att växa i rätt läge har hon nu en så kallad "Von Rosen Skena" som fixerar hennes ben och höfter i "grodläge". Den ska hon ha i 12 (!) veckor. Vi får inte ta av den själva så vi måste åka till Ortopeden 4 mil enkel väg bort en gång i veckan under alla dessa veckor. Det blir segt. Varje gång vi är där ska vi bada henne (detta får vi inte göra hemma eftersom vi inte får ta av skenan) samt kontrollera så att höfterna ligger rätt. Skenan är mycket i vägen, det är jättesvårt med kläder eftersom kläderna måste träs på utanför skenan. Det är lite lättare att hålla henne och vända henne, men hon kommer inte att kunna vända sig själv i skenan. Vilket visserligen är bra med hänsyn till att det blir lättare att lämna henne själv korta stunder. Det kommer ofta kiss och bajs på skenan eftersom blöjan sitter utanpå, så det blir ofta att byta gasbindorna som sitter runt ställningen.
Tydligen blir i stort sett alla bra efter den här behandlingen om man gör den i tid som vi nu gör. Lilla lilla tjejen, hon vet ju ingenting annat men vi föräldrar tycker det är lite jobbigt att se henne så fixerad.
Till helgen ska vi nog åka till stallet en första gång, det blir kul