Höstföräldrar 2015

[Tassetass]

Uggsen är så söta! Tyvärr hopplösa att få att sitta på enl mina vänner så jag hoppar de.

Börjar däremot bli sugen på att shoppa åt lilleman.

Finns en anledning till att många bäbiskläder har fötter; det är inte mycket som sitter kvar på ett par bäbisfötter.

 

[Saigon]

Det är typ det jag har fått höra också av min omgivning - inget sitter kvar på fötterna

 

[MM]

Jag tror min son förbereder sig på sitt egna sätt inför bebisens ankomst

Han älskar kataloger och har senare dagarna läst egenvårdsguiden från 1177 vi har här hemma. Å han läser om krupp, barnsäkerhet 0-3 mån, vaccinationer och spädbarnsmassage vid kolik.
Dom visar bilder på hur man masserar och igår när jag låg i sängen så kom han och började massera mig på magen och dra upp mina ben mot magen, så man ska göra på bebisen

Sen var vi och handlade på kvällen och då sprang han iväg till blöjorna och barnmaten och började läsa om allt.

Alltså den killen

Han må ha autism och inte kan prata men han visar då på många andra vis att han längtar och är nyfiken på sitt ofödda syskon

Inatt låg jag och kollade på film. Vet inte ens varför. Filmen sög fett mycket men ville se hur den slutade
Klockan var då runt halv tre och jag brukar vanligtvis sova då och bebisen hade visst kalas i magen vid den tiden och var tokig. Så jag väckte min man så han fick känna och han kände för första gången två sparkar

Dagens mage;

 

[MM]

Förresten, är det någon annan som märkt av mer behåring på magen?

Märkte för någon dag sen att jag fått små fjun på hela magen och googlade. Det var tydligen vanligt men inget jag märkt av vid tidigare graviditeter.
Det är bara små små ljusa fjun men störande ändå.
Annars så har jag fått tåligare hår på huvudet och mindre tillväxt på benen. Behöver inte raka så ofta. Och sen är håret mjukare på fiffi den stubben som växter ut

Men det är väl normalt det med

 

[majmamma]

Förresten, är det någon annan som märkt av mer behåring på magen?

Märkte för någon dag sen att jag fått små fjun på hela magen och googlade. Det var tydligen vanligt men inget jag märkt av vid tidigare graviditeter.
Det är bara små små ljusa fjun men störande ändå.
Annars så har jag fått tåligare hår på huvudet och mindre tillväxt på benen. Behöver inte raka så ofta. Och sen är håret mjukare på fiffi den stubben som växter ut

Men det är väl normalt det med

Jag tyckte också att jag fick fjun på magen och mindre tillväxt på benen.

 

[Flixon]

Nu börjar jag bli virrig på riktigt tydligen. Glömde ta på mig BH när jag var upp till stan för att fika med några kompisar. Herregud. Tur brösten är fasta och snygga nu när de vuxit till sig

För övrigt börjar lilla fröken få lite mer kraft bakom sina sparkar. Shit vad jag hoppar till ibland, det gör nästan ont emellanåt! Och det är typ 12 veckor kvar, det här bådar inte gott för mina inre organ...

 

[Tassetass]

Apropå organ.

 

[Flixon]

Apropå organ.

Det förklarar så mycket...

 

[MM]

Jag tyckte också att jag fick fjun på magen och mindre tillväxt på benen.

Då är jag inte ensam iaf

Vet att man inte tappar så mycket hår under graviditeten men visste inte att magen kunde bli hårig. Nåja, det är bara jag som tänker på det, hoppas jag

 

[MM]

Men vad irriterande det är med massa frågor om graviditeten.

Hade inte sagt något till någon i stallet alls utan lyckades dölja magen fram till förra helgen då det blev så jävla varmt och jag var tvungen att lämna makens stora fleecejacka hemma som jag haft där ett tag för att dölja magen. Folk såg magen direkt och jag misstänker dom blev lite förvånade.
Misstänkte jag skulle få en massa frågor jag bara inte orkar med.

Dagens som tog priset var ju om jag visste vad det är för kön på bebisen och jag sa nej och då undrade hen när jag får reda på det. Typ när bebisen kommer ut kanske
Är det det enda av intresse att veta? Vad man väntar för kön?

Sen är det några som sagt att jag har ju redan en pojke och en flicka så jag behöver ju inte önska mig ett speciellt kön.
Nej, det behöver jag inte. Det enda jag vill ha är ett FRISKT barn!

Det är säkert mina hormoner men jag orkar inte med en massa frågor. Jag säger det jag vill folk ska veta och resten håller jag för mig själv.

Andra frågan var om jag är rädd för att rida min häst pga graviditeten. Jag förstår frågan men ändå inte. Varför jag har valt att inte rida nu angår inte en jävla människa men jag sa som det var att ryggen krånglar men det verkade visst inte duga som svar.
Min ponny är underbar och jag rider gärna trots graviditeten Men min kropp fixar inte det så jag hoppar över det. Att det är svårt att förstå
Nej, tydligen är jag rädd för min häst
Han har aldrig någonsin gjort något dumt utan är en supertrevlig herre att rida!


/gnällkärringen

 

[majmamma]

Då är jag inte ensam iaf

Vet att man inte tappar så mycket hår under graviditeten men visste inte att magen kunde bli hårig. Nåja, det är bara jag som tänker på det, hoppas jag

Jag har aldrig tappat så lite hår som under graviditeten, så det stämde för mig. Och nu under amningen rasar det av

 

[Pontevecchio]

Apropå organ.

Ibland slår det mig att min mage ju ser ut sådär nu, så sjukt!
Jag får sparkar uppmot revbenen där jag kan känna som två små fötter bonka.

 

[Flixon]

Men vad irriterande det är med massa frågor om graviditeten.

Hade inte sagt något till någon i stallet alls utan lyckades dölja magen fram till förra helgen då det blev så jävla varmt och jag var tvungen att lämna makens stora fleecejacka hemma som jag haft där ett tag för att dölja magen. Folk såg magen direkt och jag misstänker dom blev lite förvånade.
Misstänkte jag skulle få en massa frågor jag bara inte orkar med.

Dagens som tog priset var ju om jag visste vad det är för kön på bebisen och jag sa nej och då undrade hen när jag får reda på det. Typ när bebisen kommer ut kanske
Är det det enda av intresse att veta? Vad man väntar för kön?

Sen är det några som sagt att jag har ju redan en pojke och en flicka så jag behöver ju inte önska mig ett speciellt kön.
Nej, det behöver jag inte. Det enda jag vill ha är ett FRISKT barn!

Det är säkert mina hormoner men jag orkar inte med en massa frågor. Jag säger det jag vill folk ska veta och resten håller jag för mig själv.

Andra frågan var om jag är rädd för att rida min häst pga graviditeten. Jag förstår frågan men ändå inte. Varför jag har valt att inte rida nu angår inte en jävla människa men jag sa som det var att ryggen krånglar men det verkade visst inte duga som svar.
Min ponny är underbar och jag rider gärna trots graviditeten Men min kropp fixar inte det så jag hoppar över det. Att det är svårt att förstå
Nej, tydligen är jag rädd för min häst
Han har aldrig någonsin gjort något dumt utan är en supertrevlig herre att rida!


/gnällkärringen

Jag har inget emot (en begränsad mängd) frågor om graviditeten, men det finns några enstaka som verkar glömt bort att jag är en person och bara ser mig som en bebisinkubator för stunden. Jag tror inte jag har fått en enda fråga om MIG sen jag berättade att jag var gravid, bara om hur jag mååååår och hur allt går med maaaaagen
Som tur är är de flesta av både vänner, kollegor och bekanta vettiga människor

 

[MM]

Jag har inget emot (en begränsad mängd) frågor om graviditeten, men det finns några enstaka som verkar glömt bort att jag är en person och bara ser mig som en bebisinkubator för stunden. Jag tror inte jag har fått en enda fråga om MIG sen jag berättade att jag var gravid, bara om hur jag mååååår och hur allt går med maaaaagen
Som tur är är de flesta av både vänner, kollegor och bekanta vettiga människor

Dom flesta i min närhet är turligt nog vettiga människor
Men så finns det dom där nöten som enbart ställer frågor om graviditeten hela tiden, som att jag upphörde att existera personligen för att jag är gravid
Och det är bara frågor av ren nyfikenhet, inte omtänksamhet
Hade det varit någon nära vän som frågade ut som som en tok så hade jag förmodligen sett det som omtänksamhet/delad glädje/nyfikenhet men inte när någon som man inte umgås med direkt frågar ut en så.

Jag svarar gärna på frågor, men från rätt person

Sen den där eviga frågan om kön! Vad man önskar sig. Det har ingen med att göra och för mig är det en rätt privat fråga. Ingen vet ju bakgrunden till ens svar på den frågan. Det kan ju ligga mer bakom än att bara önska sig ett visst kön.
Men jag har inga problem att berätta om mina önskningar.
Först och främst önskar jag mig ett friskt barn. Sen vore det kul om det blir en pojke, eftersom vi har en pojke som inte är frisk och det vore roligt att få uppleva att vara "pojkmamma" till en frisk pojke, och jag vet att min man hade tyckt detsamma.
Men å andra sidan så önskar jag mig en flicka, eftersom vi har en frisk sådan och vet hur underbart det är med henne.
Och sedan är det 10 gånger högre risk att få ett barn med autism igen om ett syskon har det, och pojkar löper högre risk än flickor att få det. På 4 barn är det tre pojkar och en flicka som har autism. Och därför önskar jag ibland att det är en flicka, för chansen är mycket större att hon är frisk.


Så med andra ord, det hade varit roligt att få ett friskt barn för våran del.
Det är jobbigt att få frågan om vad jag önskar för kön och jag önskar folk kunde sluta fråga om det.
Att bara fråga om jag vet vad det är jag väntar är en annan sak, men när jag säger att jag inte vet så får jag alltid frågan om vad jag önskar mig. Som att jag kunde önska och beställa då när jag ändå inte vet

 

[Equilina]

Dom flesta i min närhet är turligt nog vettiga människor
Men så finns det dom där nöten som enbart ställer frågor om graviditeten hela tiden, som att jag upphörde att existera personligen för att jag är gravid
Och det är bara frågor av ren nyfikenhet, inte omtänksamhet
Hade det varit någon nära vän som frågade ut som som en tok så hade jag förmodligen sett det som omtänksamhet/delad glädje/nyfikenhet men inte när någon som man inte umgås med direkt frågar ut en så.

Jag svarar gärna på frågor, men från rätt person

Sen den där eviga frågan om kön! Vad man önskar sig. Det har ingen med att göra och för mig är det en rätt privat fråga. Ingen vet ju bakgrunden till ens svar på den frågan. Det kan ju ligga mer bakom än att bara önska sig ett visst kön.
Men jag har inga problem att berätta om mina önskningar.
Först och främst önskar jag mig ett friskt barn. Sen vore det kul om det blir en pojke, eftersom vi har en pojke som inte är frisk och det vore roligt att få uppleva att vara "pojkmamma" till en frisk pojke, och jag vet att min man hade tyckt detsamma.
Men å andra sidan så önskar jag mig en flicka, eftersom vi har en frisk sådan och vet hur underbart det är med henne.
Och sedan är det 10 gånger högre risk att få ett barn med autism igen om ett syskon har det, och pojkar löper högre risk än flickor att få det. På 4 barn är det tre pojkar och en flicka som har autism. Och därför önskar jag ibland att det är en flicka, för chansen är mycket större att hon är frisk.


Så med andra ord, det hade varit roligt att få ett friskt barn för våran del.
Det är jobbigt att få frågan om vad jag önskar för kön och jag önskar folk kunde sluta fråga om det.
Att bara fråga om jag vet vad det är jag väntar är en annan sak, men när jag säger att jag inte vet så får jag alltid frågan om vad jag önskar mig. Som att jag kunde önska och beställa då när jag ändå inte vet

Jag brukar vara lite kreativ med mina svar för att markera hur puckade frågorna är.

- Vet ni vad det blir?
- Det såg ut som ett barn men jag hoppas lite på en kattunge.

- Hur länge tror du att du kan rida?
- Pja, jag hoppas på 65-70 i alla fall.

(På hopptävling iklädd vita ridbyxor)
- Vågar du rida med den magen?
- Nej.

 

[Mitrolle]

Ja, det där med 'rider du fortfarande' verkar vara en intressant fråga, den har jag fått flera gånger. Ja, jag tänker rida så länge jag är bekväm med det.

Sedan är det alla grattis och hur mår du (folk säger iaf du och inte ni) som jag inte vant mig vid än. I början tyckte jag det var jobbigt med grattis då det inte var planerat och man fortfarande kände sig lite förvirrad över hur man egentligen kände inför det faktum att man var gravid. Grattis kändes lite märkligt att ta emot, men samtidigt kan ju inte folk veta hur jag känner.
Nu går det bättre eftersom jag numera är bekväm med att vara i den här situationen och det känns okej.

 

[MM]

Jag brukar vara lite kreativ med mina svar för att markera hur puckade frågorna är.

- Vet ni vad det blir?
- Det såg ut som ett barn men jag hoppas lite på en kattunge.

- Hur länge tror du att du kan rida?
- Pja, jag hoppas på 65-70 i alla fall.

(På hopptävling iklädd vita ridbyxor)
- Vågar du rida med den magen?
- Nej.

Bra svar

Har du/någon annan ett bra svar på magstorlekskommentarer?

Igår så en att nu är magen stor, på ett litet nedsättande vis

Jag svarade att den är precis så stor som den ska vara, men hade lust att svara att din är inte så liten den heller!
Men då fick jag dåligt samvete

 

[Amha]

Bra svar

Har du/någon annan ett bra svar på magstorlekskommentarer?

Igår så en att nu är magen stor, på ett litet nedsättande vis

Jag svarade att den är precis så stor som den ska vara, men hade lust att svara att din är inte så liten den heller!
Men då fick jag dåligt samvete

Tycker du har all rätt att svara att motparten också är rätt tjock avskyr kommentarer om magen, avskyr magklappar osv. Hur många gånger har man inte varit med om att folk pratar med magen i stället för ansiktet? Otrevligt!

 

[Malin_L]

Bra svar

Har du/någon annan ett bra svar på magstorlekskommentarer?

Igår så en att nu är magen stor, på ett litet nedsättande vis

Jag svarade att den är precis så stor som den ska vara, men hade lust att svara att din är inte så liten den heller!
Men då fick jag dåligt samvete

Tack, detsamma! Så kan du svara

 

[Pontevecchio]

Vore väl en sak om de kommenterar magen men oftast uttrycks det "nu har du verkligen blivit tjock!". Jag tänker att de bara inte tänker sig för.

Red en skrittrunda idag men nu har jag en kniv i röven, lite rädd att det är en fog som surar? Har inte känt av de innan.