Höstföräldrar 2015

[Linisen]

Förlåt om jag är lite hemsk nu men vad skönt att det finns fler Ska ringa till MVC och se om jag kan få en tid för samtal.
Jag vill snart inte mer nu..
Herregud detta ska ju vara den lyckligaste tiden i livet, grät mig igenom hela natten..känner mig som ett stort skämt

Stor kram.

Jag kan också känna mig lite nere ibland. Men inte alls sådär. Hoppas du hittar någonstans du kan få hjälp. Det är inte konstigt heller att vi inte känner igen oss med tanke på hur mkt som händer i kroppen.

Stor stor kram ännu en gång.

 

[Nrtre]

Mår hemskt! och funderar på om man kan få en graviditets depression, är konstant arg mest för att jag inte orkar med mig själv tror jag men det går ut över alla runt omkring mig. Ska det vara så här i 5 månader till kommer jag vara en singel mamma och det värsta är att jag förstår honom, men jag kan inte hjälpa det, försöker hålla emot och vara glad men jag orkar liksom inte överkomma känslan av hopplöshet och att känna sig ledsen och övergiven. Han var hur gullig som helst i helgen och försökte verkligen (köpte blommor, godis fixade middag mm) men jag kan ändå inte vara glad och tacksam, och nu har han nog givit upp lite känns det som.
Har inte varit "nära" varandra på säkert 3 veckor, och han verkar inte vilja det heller men det får mig att känna mig ännu mer fet och hemsk.. visst lite kramar och så men inget mer... har börjat få tryck över bröstet stundvis och svårt att andas känns lite som panikångest. Jag är nog mest rädd att förlora honom och att vi aldrig kommer hitta tillbaka till varandra igen så som det var..
Vad ska man göra när både kropp och psyke ger upp samtidigt? Orkar inte

Först och främst skickar jag över en stor kram!

Och nej, du är inte ensam om att bli deprimerad under graviditeten.
Jag blev det när jag väntade första barnet pga en graviditetskrämpa som gjorde att jag ville ta livet av mig. Till slut mådde jag så dåligt att jag ville skära ut bebisen med en kniv ur magen.
Till slut lyssnade sjukvården på mig och jag blev igångsatt i förtid. Hade dom lyssnat tidigare hade jag kanske inte blivit så pass deprimerad som jag blev efter förlossningen.

Det finns hjälp att få. Stå på dig och be om att få prata med någon.

Under min andra graviditet så tog läkaren mig på allvar direkt och lovade tidig igångsättning om jag skulle få den krämpan igen. Den kom lite lätt i en vecka eller två och sen gick det över och jag gick gladeligen 8 dagar över tiden!

Nu kommer jag ta upp detta med bm på inskrivningen eftersom har man fått den krämpan en gång så brukar den komma tillbaka och det är jag väldigt rädd för.

Ta och ring Mvc på en gång!

 

[Tassetass]

Herregud detta ska ju vara den lyckligaste tiden i livet, grät mig igenom hela natten..känner mig som ett stort skämt

Jag skulle vilja slänga in en liten kommentar om det här med att graviditeten ska vara den lyckligaste tiden i livet och säga att nej, så "ska" det inte alls vara. För en del är det det och det är jättebra, men för många är det mer eller mindre slitigt och livet är inte alls på topp under hela graviditeten. Även om man är jättelycklig över att att man ska ha barn så innebär det inte att tillståndet som sådant gör en lycklig.

Jag ville bara ha det sagt för att jag vill inte att du ska tyngas ner av upplevda förväntningar på hur du borde känna och må. Du får känna och må precis hur du vill och du är verkligen inget skämt (eller otacksam eller omogen eller olämplig som förälder och vad mer vissa känner när de mår dåligt av graviditeten).

Jag hoppas verkligen att du kan få bra hjälp och att din partner kan få en ökad förståelse för varför du mår som du mår så att du kan få rätt stöd därifrån. Hade jag inte haft det stöd jag har från min karl så hade den här graviditeten lett till en djup depression för längesedan, det är jag hundra procent säker på (för jag har verkligen INTE varit lycklig under min graviditet...).

Stor kram till dig!

 

[Pontevecchio]

Äter linfrön varje dag antingen på yoghurt eller i mitt hembakade knäcke.

jag har så mycket gaser att jag ser höggravid ut på em. Päron kan hjälpa, jag fick en rejäl förstoppning och tog till katrinplommon men fy fan vilka magsmärtor! Päron är tydligen snällare.

 

[Pontevecchio]

graviditet är nog kul om man gillar att sitta i soffan och ta det lugnt och klappa på sin tjocka kropp. typ.

jag mår bra, har sluppit många besvär men det är ju kämpigt alltså.

 

[-westerngirl-]

Tack alla! fick ett bryt och sökte lite lite på nätet, hittade en studie som skulle starta nu i vår Magdalenastudien om just depression och graviditet. Anmälde mig och de ringde upp direkt så ska få kognitiv beteende terapi vi får väl hoppas att det hjälper.
sitter och försöker peppa fram lite positiva känslor tills ikväll men vill helst gå och sova under en sten tills det här är över. Svårt att få honom att förstå hur jag mår, då jag är väldigt dålig på att prata. Men hans totala ointresse för något som helst intimt blev nog droppen för hur jag känner mig, och då har jag inte fått någon mage bara en envis bilring. Men jag har nog aldrig känt mig såhär undanskuffad tidigare. Jag saknar honom!

 

[Pontevecchio]

Prata med honom. Även om det är svårt så få det ur kroppen. Han kanske bara är rädd och försiktig.

BRA med Kbt!!

 

[vilse]

Tack alla! fick ett bryt och sökte lite lite på nätet, hittade en studie som skulle starta nu i vår Magdalenastudien om just depression och graviditet. Anmälde mig och de ringde upp direkt så ska få kognitiv beteende terapi vi får väl hoppas att det hjälper.
sitter och försöker peppa fram lite positiva känslor tills ikväll men vill helst gå och sova under en sten tills det här är över. Svårt att få honom att förstå hur jag mår, då jag är väldigt dålig på att prata. Men hans totala ointresse för något som helst intimt blev nog droppen för hur jag känner mig, och då har jag inte fått någon mage bara en envis bilring. Men jag har nog aldrig känt mig såhär undanskuffad tidigare. Jag saknar honom!

Ta kontakt med din bm ändå, så att du även får en kontakt att träffa. (dessa är också gratis). Har jag inte helt fel så är studien du är med i helt baserad via text = ingen att prata med utan bara en text om hur du bör jobba?
Tror aldrig du kan få samma hjälp där som vid en riktigt kontakt.(med risk för att jag har fel såklart)

Med en kontakt redan nu, kan de dessutom fånga upp dig betydligt lättare och snabbare om det utmynnar i en förlossningsdepression senare.

 

[-westerngirl-]

Ja jag tänkte att det kan vara en bra idé att ta kontakt med MVC också ska ringa i em när de har telefontid.
Jag är inbokad för aurora samtal då min tidigare förlossning var en katastrof, vet inte om den inre oron för att historien ska återupprepa sig kan ha en del i måendet.

 

[Tassetass]

Tack alla! fick ett bryt och sökte lite lite på nätet, hittade en studie som skulle starta nu i vår Magdalenastudien om just depression och graviditet. Anmälde mig och de ringde upp direkt så ska få kognitiv beteende terapi vi får väl hoppas att det hjälper.
sitter och försöker peppa fram lite positiva känslor tills ikväll men vill helst gå och sova under en sten tills det här är över. Svårt att få honom att förstå hur jag mår, då jag är väldigt dålig på att prata. Men hans totala ointresse för något som helst intimt blev nog droppen för hur jag känner mig, och då har jag inte fått någon mage bara en envis bilring. Men jag har nog aldrig känt mig såhär undanskuffad tidigare. Jag saknar honom!

Driftigt gjort med studien! Håller med vilse om att även prata med BM.

Vad gäller karln så använd det du skrivit här till oss och skriv ett brev till honom. Du kanske tycker att du är dålig på att prata men du är inte dålig på att uttrycka dig.

 

[-westerngirl-]

Driftigt gjort med studien! Håller med vilse om att även prata med BM.

Vad gäller karln så använd det du skrivit här till oss och skriv ett brev till honom. Du kanske tycker att du är dålig på att prata men du är inte dålig på att uttrycka dig.

Tack!

 

[californication]

ta underbara buke folk men ni är så kloka och skönt att kunna lätta hjärtat här.
Någon mer som är sjukt trög i magen? Äter fröer och fibrer så det är inte det som är problemet.

Är till och från. Fick rådet att testa mer medelhavskost och olivolja. Funkade prima!

 

[Linisen]

Lite av hjärnspökena är borta nu tack vare ett samtal med en kompis. Har försökt att sysselsätta mig idag. Ryggen värker lite än men är hemma imorgon med från jobbet. Det kändes som ett vettigt beslut.

 

[californication]

Jävla skit. Trillade just ner en bröllopsinbjudan i brevlådan från sambons kusin och fästmö. Den 12 september, 45 mil hemifrån.

Vad hade ni gjort/svarat? Vi vill verkligen gå, och som tur är så är ammande barn välkomna. Men jag är ju orolig att barnet inte skall ha kommit än/att vi skall vara på BB. Dom vet att barnet är beräknat till 1 september, men är det ändå oartigt att tacka ja, med risk att behöva avboka i sista stund?

Hjälp.

 

[Amha]

Tack alla! fick ett bryt och sökte lite lite på nätet, hittade en studie som skulle starta nu i vår Magdalenastudien om just depression och graviditet. Anmälde mig och de ringde upp direkt så ska få kognitiv beteende terapi vi får väl hoppas att det hjälper.
sitter och försöker peppa fram lite positiva känslor tills ikväll men vill helst gå och sova under en sten tills det här är över. Svårt att få honom att förstå hur jag mår, då jag är väldigt dålig på att prata. Men hans totala ointresse för något som helst intimt blev nog droppen för hur jag känner mig, och då har jag inte fått någon mage bara en envis bilring. Men jag har nog aldrig känt mig såhär undanskuffad tidigare. Jag saknar honom!

Jag mådde rätt urkass förra graviditeten. Det släppte en bit in i graviditeten när hormonerna lugnat sig. Det låter bra att du skaffat kontakt med vården, hoppas de kan fånga upp dig ordentligt.

 

[Zewz]

Jävla skit. Trillade just ner en bröllopsinbjudan i brevlådan från sambons kusin och fästmö. Den 12 september, 45 mil hemifrån.

Vad hade ni gjort/svarat? Vi vill verkligen gå, och som tur är så är ammande barn välkomna. Men jag är ju orolig att barnet inte skall ha kommit än/att vi skall vara på BB. Dom vet att barnet är beräknat till 1 september, men är det ändå oartigt att tacka ja, med risk att behöva avboka i sista stund?

Hjälp.

De förstår ju säkert att ni inte kan säga nu hur det kommer bli. Jag hade nog dock tackat nej i det läget. Även om bebis kommer som beräknat hade jag nog inte velat åka så långt, på bröllop, men en så färsk sak. Men en del ser det säkert inte som en problem.

 

[Allevo]

Jävla skit. Trillade just ner en bröllopsinbjudan i brevlådan från sambons kusin och fästmö. Den 12 september, 45 mil hemifrån.

Vad hade ni gjort/svarat? Vi vill verkligen gå, och som tur är så är ammande barn välkomna. Men jag är ju orolig att barnet inte skall ha kommit än/att vi skall vara på BB. Dom vet att barnet är beräknat till 1 september, men är det ändå oartigt att tacka ja, med risk att behöva avboka i sista stund?

Hjälp.

Ni kan inte höra er för om det skulle vara möjligt med ett återbud i sista sekund utan att hela kalaset förstörs?
Man har väl ingen större aning i förväg hur ni kommer må på dagen så pass nära efter förlossningen osv.?

 

[Tassetass]

Jävla skit. Trillade just ner en bröllopsinbjudan i brevlådan från sambons kusin och fästmö. Den 12 september, 45 mil hemifrån.

Vad hade ni gjort/svarat? Vi vill verkligen gå, och som tur är så är ammande barn välkomna. Men jag är ju orolig att barnet inte skall ha kommit än/att vi skall vara på BB. Dom vet att barnet är beräknat till 1 september, men är det ändå oartigt att tacka ja, med risk att behöva avboka i sista stund?

Hjälp.

Jag har BF 8 april och vi är bjudna på ett bröllop i mitten av maj. Vi har tackat ja med reservation och brudparet (min bror och blivande svägerska) hade inga problem med det. De ser det som en bonus om vi kommer men om vi inte vill/kan/orkar så är det ingen ko på isen. Hade de absolut behövt ha ett ja eller nej så hade vi sagt nej och det hade de absolut förstått.

Seriöst, ingen kan väl vara så dum att de antingen förväntar sig ett definitivt ja eller blir sura över ett nej i en sån här situation? Baby trumfar bröllop, liksom.

 

[Equilina]

Jävla skit. Trillade just ner en bröllopsinbjudan i brevlådan från sambons kusin och fästmö. Den 12 september, 45 mil hemifrån.

Vad hade ni gjort/svarat? Vi vill verkligen gå, och som tur är så är ammande barn välkomna. Men jag är ju orolig att barnet inte skall ha kommit än/att vi skall vara på BB. Dom vet att barnet är beräknat till 1 september, men är det ändå oartigt att tacka ja, med risk att behöva avboka i sista stund?

Hjälp.

Jag hade tackat nej om jag inte var väldigt tight med kusinen. Det är för nära inpå och för långt iväg för att jag ska tycka att det känns okej för min och bebisens del.

 

[californication]

Ni kan inte höra er för om det skulle vara möjligt med ett återbud i sista sekund utan att hela kalaset förstörs?
Man har väl ingen större aning i förväg hur ni kommer må på dagen så pass nära efter förlossningen osv.?

Jo vi tänkte göra det. Sambon och kusinen är rätt tighta så vi vill ju verkligen gå.

Som det ser ut just nu så kommer vi höras oss för hur en avbokning i sista stund funkar. Om det går bra så ställer vi in oss på att åka, och bokar isåfall hotellrum som är avbokningsbart fram till sista dygnet. Även om jag/vi bara kan närvara en liten stund i värsta fall så vill vi gärna försöka vara med och dela den här stora dagen.

Attans att det skulle bli såhär, haha.

Tack för input allihopa