Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Akta dig för att äta socker, tänderna är ganska utsatta nu pga. hormonerna och man får mycket lättare hål, karies etc.Mitt sug efter lakrits och choklad är utbytt mot sött och fruktigt godis. Är tokig i citrusfruktermaBrämhults lemonad , och passionsfrukt.
Akta dig för att äta socker, tänderna är ganska utsatta nu pga. hormonerna och man får mycket lättare hål, karies etc.
Alt. gör som jag; ät hur mycket du vill, bara borsta tänderna superduper noga efter varje påse
Mitt kaffesug är också borta, var rädd för att det skulle vara jobbigt att dra ner från mina vanliga sex koppar om dagen men nu är jag inte ens sugen. Fiffigt!
Var glad för allt du slipper Jag har gått igenom två graviditeter (snart), och aldrig haft ont i brösten, så det är väldigt individuellt vad man drabbas avJag har inte ett dugg ont i brösten än, borde man inte ha det?
Var glad för allt du slipper Jag har gått igenom två graviditeter (snart), och aldrig haft ont i brösten, så det är väldigt individuellt vad man drabbas av
Lägg till linfrön så brukar det fixa sigJag måste varaknäpp. Fick för mig att jag krystade ut fostret på toa idag när jag gjorde nummer 2. Hade en lätt blodblandad flytning när jag torkade mig. Sen en lätt brun efter ngn timme och sen har det varit lugnt. Och såg inget i toan. (Men det kan ju ha gömt sig?) Har fått för mig att jag fått missfall. Har kollat vad det kostar att göra ett privat ul bara för att lugna mig själv. Tror säkert inte att det är ngn fara men...
Ursäkta underbara buke folk men ni är så kloka och skönt att kunna lätta hjärtat här.
Någon mer som är sjukt trög i magen? Äter fröer och fibrer så det är inte det som är problemet.
Massor med vätska kan hjälpa.Äter linfrön varje dag antingen på yoghurt eller i mitt hembakade knäcke.
September
1/9 - Californication, Stockholm, 1:a barnet
14/9 - Norma - Vävarad
15/9 - krambanan
17/9 - Quickstep, Halland 2:a barnet.
21/9 - westerngirl- Småland
22/9 - pontevecchio, Sthlm. 1a barnet.
30/9 - zewz - Småland, 2:a barnet
Oktober
4/10 - Flixon, Skåne. 1a barnet
4/10 - annoj - Småland, 1:a barnet
13/10 - Fivi - Gotland, 1:a barnet
17/10 EnLitenAnna, Sörmland, 2:a
23/10 Linisen, Uppland 1a barnet
27/10 Terqa, Södermanland 2a barnet
31/10 Nrtre, 3:e barnet
31/10 Allevo, 1a barnet
November
4/11 - BuenoBull, Uppland, 2:a barnet
5/11 - TantGredelin, Stockholm 1a barnet
17/11 - Akvileja, Uppland. Första barnet.
19/11 - bebisinovember, Uppland. 1:a barnet.
Lägger in mig igen eftersom jag föll bort i sista listuppdateringen som gjordes av Allevo.
Mår hemskt! och funderar på om man kan få en graviditets depression, är konstant arg mest för att jag inte orkar med mig själv tror jag men det går ut över alla runt omkring mig. Ska det vara så här i 5 månader till kommer jag vara en singel mamma och det värsta är att jag förstår honom, men jag kan inte hjälpa det, försöker hålla emot och vara glad men jag orkar liksom inte överkomma känslan av hopplöshet och att känna sig ledsen och övergiven. Han var hur gullig som helst i helgen och försökte verkligen (köpte blommor, godis fixade middag mm) men jag kan ändå inte vara glad och tacksam, och nu har han nog givit upp lite känns det som.
Har inte varit "nära" varandra på säkert 3 veckor, och han verkar inte vilja det heller men det får mig att känna mig ännu mer fet och hemsk.. visst lite kramar och så men inget mer... har börjat få tryck över bröstet stundvis och svårt att andas känns lite som panikångest. Jag är nog mest rädd att förlora honom och att vi aldrig kommer hitta tillbaka till varandra igen så som det var..
Vad ska man göra när både kropp och psyke ger upp samtidigt? Orkar inte
Mår hemskt! och funderar på om man kan få en graviditets depression, är konstant arg mest för att jag inte orkar med mig själv tror jag men det går ut över alla runt omkring mig. Ska det vara så här i 5 månader till kommer jag vara en singel mamma och det värsta är att jag förstår honom, men jag kan inte hjälpa det, försöker hålla emot och vara glad men jag orkar liksom inte överkomma känslan av hopplöshet och att känna sig ledsen och övergiven. Han var hur gullig som helst i helgen och försökte verkligen (köpte blommor, godis fixade middag mm) men jag kan ändå inte vara glad och tacksam, och nu har han nog givit upp lite känns det som.
Har inte varit "nära" varandra på säkert 3 veckor, och han verkar inte vilja det heller men det får mig att känna mig ännu mer fet och hemsk.. visst lite kramar och så men inget mer... har börjat få tryck över bröstet stundvis och svårt att andas känns lite som panikångest. Jag är nog mest rädd att förlora honom och att vi aldrig kommer hitta tillbaka till varandra igen så som det var..
Vad ska man göra när både kropp och psyke ger upp samtidigt? Orkar inte