Sv: Höstföräldrar 2013
KL
Inte mycket internethängande på sistone här på sistone, vill börja med ett grattis till alla nya oktoberbäbisar!
Bob är nu drygt tre veckor, ett kg tyngre än när han föddes, och allt är bra med honom. Helt underbar är han, otroligt söt och med en stor repertoar av grimaser och läten, ska bli så kul att lära känna honom mera!
Att vara ammande spädbarnsförälder tycker jag däremot inte är bara underbart, utan det är även lite jobbigt och klaustrofobiskt. Har dragits med en konstant skitnödighet sen förlossningen, det tar rätt mycket på humöret. Dricker massor, promenerar, käkar fiberrikt och tar movicol, men inget får den fart på det hela som det skulle behöva vara. Sömnen om nätterna går sådär, då den lille vill amma långa stunder (rekordet är sessions på 3 timmar) och med tätt emellan. Amningen funkar, men gör småont och de ullinlägg jag måste ha oavbrutet för att inte brösten ska frysa gör att det kliar, och resten av kroppen svettas. Jag hör nog inte till de mammor som älskar att amma har jag fått inse, och det känns som lite tabu att känna så. Men vi jobbar på här så får jag se om det blir ersättning så småningom, kanske med delamning. Finns ju en pappa som gärna skulle vilja kunna hjälpa till mer med den biten, han tycker det är lite trist att så snart Bob är vaken är det bara tuttarna som gäller.
Jag är galet imponerad av alla som är själva hemma hela dagarna med sin lilla, och kanske även har flera barn att ta hand om. Min sambo sticker i och för sig ofta iväg några timmar per dag, men servar med all matlagning och andra hushållsbestyr, fixar alla blöjbyten när han är hemma, och tar ett par långpromenader om dagen med barnvagnen så att jag får lite egen space. Jag har det ju jättebra på så sätt, ändå är jag så här lite slutkörd och gnällig. Men jag har bestämt att det är helt okej att känna så, och det skulle inte förvåna mig om jag i slutänden ändå kommer längta tillbaka till den här tiden.