Hjälp att bolla ras!

[Roheryn]

Har sett några isländska fårhundar och ja, de gillar definitivt sin egen röst . Av det jag sett på de individer jag stött på så är de pigga, trevliga hundar men jag har inte sett så mycket motor i dom, de är följsamma men samtidigt egensinniga och verkar gärna göra saker efter eget huvud. Nu har jag bara stött på en handfull men aldrig i lydnadssammanhang mer än möjligen på en startklass tävling men det kan ha varit en annan spetsras också..
Det finns nog lättare raser att jobba med i lydnad om man inte har tur och får en diamant till hund är min känsla.

Jepp, "följsamma men ändå egensinniga" är en rätt bra beskrivning! Både och liksom. Jag har haft terrier förut och min IF är verkligen ett under av följsamhet i jämförelse, samtidigt som han också kan vara envisare än terriern när han verkligen vill något!

 

[Balverine]

Jag skulle vilja lägga till Belgisk Vallhund Tervueren eller Groenendael.
Det är raser som inte är så "svåra" som många vill få omgivningen att tro. Får dom bara använda huvudet med vilken träning som helst så är dom oftast nöjda. Nej, det är ingen ras man måste nöta bruksplanen med då blir dom snarare uttråkade. Den största utmaningen är intelligensen. Dom lär sig allt lika fort, så det gäller att vara konsekvent. Glada, men inte så överdrivet glada i folk som retriverraserna ofta är.

Vet du hur det är mentalt med dessa? Har hört lite olika med osäkerhet/rädslor, eller kommentarer i stil med att Malinois är den enda belgiska vallhund som är värd att köpa.

@Balverine - jag menar att storlekarna på jaktvarianterna varierar mycket mer än på utställningsvarianterna. Med det sagt tror jag att de flesta jaktspringers är mindre än utställningsspringers men med jaktcockers kan det skilja mycket. En del är små och kan vara låga på benen, andra är större och luftiga.

Jag har aldrig ägt någon jaktspaniel själv men faktiskt träffat ganska många och tycker de är glada, livliga och stabila hundar. Och mycket will to please, naturligtvis.

Jag ska titta vidare på jaktspaniel/jaktspringer och se om det kan vara något.

Ausssien är absolut en ras som spretar, tyvärr är det väldigt stora skillnader inom rasen. Men en bra aussie är fantastisk ❤
Titta på de uppfödare som arbetar med sina hundar, det är flera som vallar både får och nöt. De som prioriterar utställning utan arbete bör (ska!) man undvika.

Men utifrån min erfarenhet (brukshundsklubb och tävlingar) är det lättare att hitta en stabil tollare än en stabil aussie

Nästa fråga. Bör jag titta på linjer som fokuserar på annat arbete än vallning om jag vill ha aussie och inte tänkt valla? Behöver aussies valla?

Jaktlabrador? Inte lika flamsiga och tramsiga som utställningsvarianten och med hög will to please. Har träffat ett gäng härliga sådana som är riktigt trevliga i arbete också.

De jag träffat har inte hittat mitt hjärta, men de har å andra sidan varit totalt fokuserade på ägaren Jag ska titta vidare på dom. Har en bekant med flera, så det bör vara lätt att träffa några.

Nej det skulle jag inte säga men möjligt att det har lättare att slå över i stress än andra brukshundar.
Min har lite väl lätt att ta till stress, men då enbart i vardagen och om hon inte fått träna ordentligt. Alla de stressbeteendena jag inte vill ha hos henne försvinner när hon är aktiverad nog, även nu som 9åring.
Kan inte minnas att jag upplevt det som ett problem i träningen.

Men som vid alla hundköp, läs på, studera MH’n o ev MT’n. Prata med mycket rasfolk!
Kelpien är ju en vallhund i grund o botten och några få uppfödare har vallegenskaper som viktigaste avelsmål. Söker du en brukshund skulle jag kika på andra uppfödare.
Håll lite koll på den sociala biten, där kan finnas en viss osäkerhet hos en del. Upplever dock inte att det är ett lika stort problem som hos aussien som har diskuterats också. Jag valde kelpie just av den anlednigen, att det för mej kändes som ett säkrare kort att få en bra hund!

Hur kan ett stressbeteende se ut hos kelpie, eller din hund?

Hur vet jag om linjen är utifrån vallning eller bruks? Om det inte särskilt står på uppfödarens hemsida vad de avlar. Finns det något typexemplar på vad jag bör titta på om det är bruks jag söker? Vad är det för skillnad på bruksavlad gentemot vallavlad kelpie? Hoppas det är ok att jag frågar

Tollare! Jag har varit skeptisk länge men är nu omvänd - det finns flera riktigt bra uppfödare numera som fokuserar på sociala, glada och trevliga tollare med massor av arbetslust. Har själv blivit lite sugen på en efter att ha tränat med ett gäng supertrevliga rödrävar. En del av uppfödarna vill att hundarna ska tränas/meriteras även jaktligt så fundera på om det är något du kan tänka dig, annars får du fokusera på kennlar som vill att hundarna får jobba men inte bryr sig så mycket om vad de får göra.

En sak med tollarna är att de inte direkt verkar vara några bruksmaskiner - de har en del egna tankar kring saker och ting och verkar gärna ta lite egna beslut för att liva upp tillvaron. Så det kan ibland lika gärna bli strålande som det kan bli lite hoppsan hejsan. Det är nog bra att ha lite humor och inte vänta sig att sträckan mellan A och B är superlätt bara för att en har en arbetsmotiverad hund.

Edit: en bra tollare är en social hund (det är ju en retriever liksom) så det är ju ingen hund som är ointresserad av folk - men det är ju heller inga flattar.

Jag vet inte varför jag känner för tollare, men den växer mer och mer ju mer jag läser om den. Det är trevligt att aveln börjar gå mot det bättre.

Jag är öppen för apportträning även om jag inte vet vad det innebär riktigt. Men det räcker att träna kanske? Jaga vet jag inte om jag vill göra, om det är så man meriterar i jaktapport? Som du ser har jag ingen aning om vad det innebär riktigt Jag får läsa på.

 

[Balverine]

Delar upp för tydligen får man bara skriva 10 000 tecken

När det gäller korthårig collie så stämmer den in mycket väl på dina kriterier, men det är en liten och spretig ras och det finns tyvärr många korthår som både har rädslor och bristande arbetslust. Det gäller att göra sig mycket väl insatt i linjer och kombinationer och att bereda sig på att vänta ett tag på rätt hund. Att hitta en långhårig collie som är bra mentalt och har arbetslust är betydligt enklare - att korthåren skulle vara bättre mentalt är tyvärr en seglivad myt! Men där faller det på pälsen kan jag tänka mig. Alla är dock inte pälsmonster utan en del (framför allt de som avlas mer för arbete) har väldigt rimlig och lättskött päls. Här är min unge hane på snart två år, exempelvis. Visa bifogad fil 106759

Collies är så fina! Och din verkar inte vara fullt lika pälsad som många jag sett? Har du sidobild också du kan tänka dig dela? Collie är väl ingen klippras som så? Utan det krävs mer att borsta igenom? Hur mycket borstar du din? Jag har inget emot att borsta i alla fall, det är klippning (och trim) jag gärna slipper fortsättningsvis.

Jag har också hört att de korthåriga ska vara bättre mentalt, men det verkar inte finnas så många att jag inte tittat åt det hållet. Har nog aldrig träffat en. Långhåriga syns ju lite nu och då däremot. Jag tycker det är en frän ras, men har hört mycket om rädslor där också.

"Av mina spaniels har en varit ointresserad av människor annat än flocken, de andra två har varit halvt hysteriska. Som jag skrev i ursprungsinlägget gillar jag glada hundar, de är bara motsatsen till mig. Flams/trams är egentligen det jag gillar mindre, och mina hundar har haft en dos av det. Jaktspaniels kanske det är skillnad med. Jag har bara träffat jaktretrievers och de har varit mer stabila.

Ska läsa på lite om jaktvarianterna."

Då tror jag ändå du ska kolla på tollare. Jag har ju jaktlabbar, det är inge nras du funderat på? Jag tycker inte alls de är flamsiga på det sättet mina flattar var. En av tikarna är gjord för arbete, hon tycker det är roligt att det kommer folk, men bryr sig inte. lättmotiverad, med mycket will to please, snabblärd, och även lätt för att "traggla" uppgifter. Min hane är en enmanshund, hälsar på folk han känner men är absolut inte överdrivet social på något sätt. Det jag gillar är uthålligheten och flexibiliteten i arbete, samt att de är rätt nöjda en vecka med längre skogspromenader enbart. Mina är heller inte så stora, tiken väger 20 kg.

Jag har inte tittat på jaktlabbar, men det kan vara en intressant ras. Flatte är ju den extremaste rasen av de extrema vad gäller flams tycker jag. Jättekul med sociala hundar, ett kort tag i alla fall. Men inte riktigt min typ att leva med. Labbe tycker jag har varit något lugnare. Jaktlabrador kanske är ännu bättre.

Apporterar du med dina också?

Läste din tråd igår @Balverine och funderade länge på om jag skulle svara eller inte. Jag har isländsk fårhund, och med tanke på att du funderar på en annan vallande spets, så kanske IF kan vara något? Jag är långt ifrån säker, men.... När jag läser ursprungsinlägget så stämmer mycket, men inte allt, in på min hund. I fråga om självständighet och will to please, så är han liksom både vallhund och spets - han har absolut väldigt mycket egna idéer och i brist på tydliga direktiv tar han alltid egna initiativ (ibland bra, ibland mindre bra...), men han är känslomässigt väldigt "nära", vill vara med mig/oss och är som lyckligast när han får hitta på något tillsammans. Mycket energi, mycket vilja att jobba och en väldigt glad hund men utan att vara så flamsig som en retriever. Han älskar folk, men har också viss skärpa. Han agerar gärna "polis" och har åsikter om vad de andra djuren på gården får göra. Nu har jag inga yngre barn, men kan mycket väl tänka mig att han skulle vara "polis" även gentemot lekande barn. Har också varit med om andra IF som agerat på samma sätt.

Älskar att vara med ute på gården i olika sysslor och blir påtagligt nöjd av den typen av aktiviteter, även när man tycker att man inte specifikt "aktiverat hund" under dagen. Fysiskt uthållig och energisk, skulle säkert gärna springa maraton om JAG orkade! Perfekt päls för utomhusliv, "dubbel" med underull och täckhår vilket gör att han i stort sett aldrig blir riktigt våt eller kall. Smuts "glider av" när den torkar och kravet på pälsvård är verkligen minimalt. Finns i både långhårig och korthårig variant (av min hunds kullsyskon är tre korthåriga och två, varav min är en, långhåriga).

Bland de mindre positiva egenskaperna är en viss glädje i att höra sin egen röst (det är ju trots allt en spets!) och en klar tendens till separationsångest. Lämnar fortfarande inte min mer än 30-40 minuter och han skäller när jag går (men slutar när jag är borta).

Trevlig modell och trevligt utseende, tycker jag. Lagom stor, min hane som är 17 månader väger 16 kg, hans pappa något mer. Tikarna är tydligt mindre.

Sammanfattningsvis är det här både den roligaste och den jobbigaste hunden jag har haft. Ibland kan jag bli galen på hans "egna initiativ" (kan vara allt från att hålla rovfåglar borta från gården till att nappa åt sig ett vedträ och sedan finfördela det i soffan....), men jag älskar verkligen den här hunden! För mig är IF den ras som blivit mest "rätt" för mig av de hundar jag/familjen haft, men då ska sägas att jag lever ett väldigt aktivt liv men utan tydligt fokus på hundsport. Jag tränar/tävlar inte på det viset, även om jag givetvis tränar min hund. Har dock en kompis som med stor framgång tävlade sin IF i lydnad och tittar man på rasklubbens fb-sida och lite andra fb-grupper med fokus på IF så verkar hundarna och deras ägare ägna sig åt alla sorters aktiviteter - vallning såklart, men också lydnad, agility, spår o sök, jakt osv. Tror att det viktiga här är arbetsviljan!

Tack för utförlig beskrivning av din ras, verkligen! Tyvärr hamnar den nog i samma kategori som den Lapska vallhunden, att jag tycker det är ett osäkert kort om den egentligen passar mig och har det jag söker. Jag vill som sagt inte slita mitt hår för att träna in moment om jag inte måste

Alltså.
Jag hade inte varit så rädd för brukshund om jag var du, men jag skulle isf se till att träffa så mycket hundar jag kunde inom de raser man är intresserad av för att se vilka linjer du gillar. Man behöver ju inte ta en hund ur "extra allt" linjer liksom. Även brukshund ska kunna chilla nån vecka eller två.
Hunden struntar ju i hur högt man vill satsa, det handlar ju mer om att aktivera den på ett passande sätt. Jag har en dobermann ur extra allt linjer som jag inte tävlat mer än startklass med Men aktiverad blir han ju och då är han nöjd. Med det sagt, vet man att man bara vill träna sporadiskt är ju en aktiv sällskapshund mer passande.

Kanske? Det känns som en orimlig rädsla för brukshundar är inte monster, men jag har ändå svårt att skaka av mig den. Jag brukar kära ner mig i var och annan brukshund jag träffar, men när jag pratar mer ingående med ägaren om hunden/rasen far tankarna iväg till att det nog är en för svår hund trots allt. Jag behöver verkligen träffa fler. Men jag tycker också det är svårt när jag inte har kontakter eller känner någon som känner mig och kan hjälpa mig med vad jag vill ha, eller vilket håll jag bör titta åt.

Var träffar man lättast brukshundar? Events för en viss ras? Brukshundsklubben? Tävlingar? Det hade varit kul att vara åskådare till viss tävlingar, men var hittar man när och var dessa är? Jag är inte riktigt införstådd med hur jag ska hitta hundar. Uppfödare har oftast inte tid att träffas och prata hund, så det lär ju få bli privatpersoner jag får söka mig till.

 

[Milosari]

Kelpien är en ganska spretig ras och det kan skilja en del inom samma kull. Jag har haft 2 tikar och tycker att rasen är helt underbar men det kan som sagt spreta en del. Det finns en del skärpa hos en del individer och stress hos vissa. Jag håller med @TantAgda om att prata med mycket rasfolk! Prata med folk som har kelpie från olika linjer för det finns allt från lugna utan motor till riktiga arbetsmaskiner.

Mina tikar hade en del genensamma hundar bakåt i deras stamtavlor men var verkligen helt olika. I min senaste kelpies kull skiljde en hel del, allt i från osäkra hundar utan motor till en som tävlade SM i lydnad flera gånger.

Jag har bara träffat en kelpie som hade problem med stress, övriga som inte varit helt 100 har haft problem med ljud och/eller det sociala. Den senare biten ska man ta på allvar, en reserverad hund duckar INTE och motsätter sig inte hantering, de besvarar bara inte hälsning med särskilt mycket hälsning tillbaka.Det finns tyvärr en hel del som kallar det förstnämnda för reserverad.De flesta kelpies hälsar dock mycket och gärna fast inte så länge för det har de inte tid med.

Mina kelpies är enklast i världen, MEN jag har lagt oändligt med tid på dem när de var unga för att få till ett gott samarbete. Ena hade problem med socialitet, men inte värre än att floodingterapin som barn i familjen orsakade löste det bekymret . Den som är som han ska är alldeles för social för det som TS verkar gilla, han lyssnar förvisso men man måste ju säga till att han inte ska hälsa på främlingar. Å tredje sidan är de förlåtande, det är okej att göra om och göra rätt, så på det viset är en kelpie bra som nybörjarhund för den ambitiöse.

TS jag tycker att du ska åka runt lite och träffa olika raser för att få ett hum om medelhunden för rasen. Men det är ju aldrig någon garanti. Risk för måndagsexemplar finns alltid. Så titta lite på var måndagsexemplaren i rasen hamnar, är det en tråkig hund? En stressad, rädd eller rent av obehaglig hund?

 

[TantAgda]

Svarar på dina senaste frågor först så återkommer jag med mer kelpietankar när jag inte är helt slut.

Tävlingar hittar du på sbktavling.se
Enklast tycker jag det är att gå vi ”tävlingar” och prov” i övre listen och sen välja gren. Där har du bruks/lydnad/rally mm. Tävlingarna kommer då upp i ordningen närmast i tid först. Du kan söka efter tävlingar i ditt distrikt också via ”avancerad sökning”
De flesta brukshundklubben har någon form av öppen träning utöver de kvällar de har kurser -kika på hemsidor eller fb-grupper för de olika klubbarna i din närhet. Bli dock inte jätteförvånad om det är lite ont om aktivitet så här års.
Oftast så vill folk gärna prata om sin hund och sin ras så var inte rädd för att börja prata med folk

 

[Wingates]

Kanske? Det känns som en orimlig rädsla för brukshundar är inte monster, men jag har ändå svårt att skaka av mig den. Jag brukar kära ner mig i var och annan brukshund jag träffar, men när jag pratar mer ingående med ägaren om hunden/rasen far tankarna iväg till att det nog är en för svår hund trots allt. Jag behöver verkligen träffa fler. Men jag tycker också det är svårt när jag inte har kontakter eller känner någon som känner mig och kan hjälpa mig med vad jag vill ha, eller vilket håll jag bör titta åt.

Var träffar man lättast brukshundar? Events för en viss ras? Brukshundsklubben? Tävlingar? Det hade varit kul att vara åskådare till viss tävlingar, men var hittar man när och var dessa är? Jag är inte riktigt införstådd med hur jag ska hitta hundar. Uppfödare har oftast inte tid att träffas och prata hund, så det lär ju få bli privatpersoner jag får söka mig till.

På brukshundsklubben och sen, var inte rädd för att gå med i rasgrupper på fb. Efterlyser man att få träffa hundar av en ras brukar folk gärna ställa upp. Jag har själv träffat flera som varit intresserade av dobermann med min för att de ska få ett hum om rasen och få prata med en ägare.
(Skulle min ras vara intressant så är du välkommen hit eller så kan jag förmedla kontakter och det kan säkert andra bukare med göra i sin ras).

 

[Roheryn]

Tack för utförlig beskrivning av din ras, verkligen! Tyvärr hamnar den nog i samma kategori som den Lapska vallhunden, att jag tycker det är ett osäkert kort om den egentligen passar mig och har det jag söker. Jag vill som sagt inte slita mitt hår för att träna in moment om jag inte måste

Ja, håller med om att det nog är ett osäkrare kort än många andra raser!

 

[inverterad]

Delar upp för tydligen får man bara skriva 10 000 tecken


Collies är så fina! Och din verkar inte vara fullt lika pälsad som många jag sett? Har du sidobild också du kan tänka dig dela? Collie är väl ingen klippras som så? Utan det krävs mer att borsta igenom? Hur mycket borstar du din? Jag har inget emot att borsta i alla fall, det är klippning (och trim) jag gärna slipper fortsättningsvis.

Jag har också hört att de korthåriga ska vara bättre mentalt, men det verkar inte finnas så många att jag inte tittat åt det hållet. Har nog aldrig träffat en. Långhåriga syns ju lite nu och då däremot. Jag tycker det är en frän ras, men har hört mycket om rädslor där också.

Här är samma herre i våras, han har inte pälsat på sig mer sen dess tycker jag. Den här pälsmängden är rätt vanlig på collielinjer som mer fokuserar på träningsbarhet och bra mentalitet, även om det såklart finns undantag. En bra colliepäls suger inte åt sig smuts utan när de torkat så faller leran av, mycket praktiskt. Nej, det är ingen klippras, du får klippa mellan tårna om du inte vill att de ska få raggsockar, och fanorna på framben och bakben kan ju ansas, men i övrigt ingenting. Den här borstar jag i princip bara när han fäller eller när han varit inne i nåt snår och fått frön i hela pälsen - kanske nån gång i månaden till vardags och ett par gånger i veckan vid fällning.

Som sagt finns det rädslor både hos långhår och korthår, ingen statistisk skillnad där (det finns massor av statistik på collieklubbens hemsida om detta). Via mentalindex kan du få en väldigt bra bild av vad de tilltänkta föräldradjuren i en planerad kull förväntas nedärva när det gäller mentalitet, så även om collien dras med problem så finns det väldigt bra hjälpmedel för valpköpare för att hitta rätt uppfödare och kombination. Du behöver göra din hemläxa och läsa på ordentligt (hemsidan är en guldgruva!), men i nuläget finns det faktiskt allt fler uppfödare som fokuserar inte bara på orädda hundar utan också hundar med arbetslust, och det är väldigt positivt! I somras på Collie-SM hade vi exempelvis 12 startande i appellklass (enbart collies) och totalt 38 starter i sök och spår appell till elit, så jag upplever att bruksintresset är lite på fram-marsch faktiskt.

 

[inverterad]

@Balverine Ursäkta bildbomben på mina hundar

Här är iallafall min äldre hane, lite mer päls men också han funktionell och definitivt inget pälsmonster.

 

[Roheryn]

Visa bifogad fil 106857

Här är samma herre i våras, han har inte pälsat på sig mer sen dess tycker jag. Den här pälsmängden är rätt vanlig på collielinjer som mer fokuserar på träningsbarhet och bra mentalitet, även om det såklart finns undantag. En bra colliepäls suger inte åt sig smuts utan när de torkat så faller leran av, mycket praktiskt. Nej, det är ingen klippras, du får klippa mellan tårna om du inte vill att de ska få raggsockar, och fanorna på framben och bakben kan ju ansas, men i övrigt ingenting. Den här borstar jag i princip bara när han fäller eller när han varit inne i nåt snår och fått frön i hela pälsen - kanske nån gång i månaden till vardags och ett par gånger i veckan vid fällning.

Som sagt finns det rädslor både hos långhår och korthår, ingen statistisk skillnad där (det finns massor av statistik på collieklubbens hemsida om detta). Via mentalindex kan du få en väldigt bra bild av vad de tilltänkta föräldradjuren i en planerad kull förväntas nedärva när det gäller mentalitet, så även om collien dras med problem så finns det väldigt bra hjälpmedel för valpköpare för att hitta rätt uppfödare och kombination. Du behöver göra din hemläxa och läsa på ordentligt (hemsidan är en guldgruva!), men i nuläget finns det faktiskt allt fler uppfödare som fokuserar inte bara på orädda hundar utan också hundar med arbetslust, och det är väldigt positivt! I somras på Collie-SM hade vi exempelvis 12 startande i appellklass (enbart collies) och totalt 38 starter i sök och spår appell till elit, så jag upplever att bruksintresset är lite på fram-marsch faktiskt.

Helt OT, men väldigt trevligt att se en normalt pälsad långhårig collie!

 

[inverterad]

Helt OT, men väldigt trevligt att se en normalt pälsad långhårig collie!

Tack! Som sagt, de är vanligt förekommande inom mer aktiva linjer, som tur är.

 

[Bison]

När det gäller korthårig collie så stämmer den in mycket väl på dina kriterier, men det är en liten och spretig ras och det finns tyvärr många korthår som både har rädslor och bristande arbetslust. Det gäller att göra sig mycket väl insatt i linjer och kombinationer och att bereda sig på att vänta ett tag på rätt hund. Att hitta en långhårig collie som är bra mentalt och har arbetslust är betydligt enklare - att korthåren skulle vara bättre mentalt är tyvärr en seglivad myt! Men där faller det på pälsen kan jag tänka mig. Alla är dock inte pälsmonster utan en del (framför allt de som avlas mer för arbete) har väldigt rimlig och lättskött päls. Här är min unge hane på snart två år, exempelvis. Visa bifogad fil 106759

Wow
Vilken fantastiskt fin hund ,

 

[inverterad]

Wow
Vilken fantastiskt fin hund ,

Tack är ju böjd att hålla med. Dessutom är han förjäkla kul i träning och helt obrydd av skott, älskar människor, helt oberörd i stökiga miljöer och snäll mot andra djur. Min lilla guldklimp.

 

[snorp]

Jag har bara träffat en kelpie som hade problem med stress, övriga som inte varit helt 100 har haft problem med ljud och/eller det sociala. Den senare biten ska man ta på allvar, en reserverad hund duckar INTE och motsätter sig inte hantering, de besvarar bara inte hälsning med särskilt mycket hälsning tillbaka.Det finns tyvärr en hel del som kallar det förstnämnda för reserverad.De flesta kelpies hälsar dock mycket och gärna fast inte så länge för det har de inte tid med.

Mina kelpies är enklast i världen, MEN jag har lagt oändligt med tid på dem när de var unga för att få till ett gott samarbete. Ena hade problem med socialitet, men inte värre än att floodingterapin som barn i familjen orsakade löste det bekymret . Den som är som han ska är alldeles för social för det som TS verkar gilla, han lyssnar förvisso men man måste ju säga till att han inte ska hälsa på främlingar. Å tredje sidan är de förlåtande, det är okej att göra om och göra rätt, så på det viset är en kelpie bra som nybörjarhund för den ambitiöse.

TS jag tycker att du ska åka runt lite och träffa olika raser för att få ett hum om medelhunden för rasen. Men det är ju aldrig någon garanti. Risk för måndagsexemplar finns alltid. Så titta lite på var måndagsexemplaren i rasen hamnar, är det en tråkig hund? En stressad, rädd eller rent av obehaglig hund?

Jag upplever inte heller stress som ett stort problem hos kelpien. Då är ljudrädslor och skärpa ett större problem.

Det är helt klart vanligare med översvallande glädje vid hälsning på folk än reservation tycker jag. Men har träffat på såna som glatt hälsar men samtidigt har mycket intrigitet och vissa problem med hantering.

 

[Johanna1988]

Lillkillen hemma är min fjärde jaktlabbe, av de tre jag har hemma nu har två gjort jaktprov, en är använd i praktiskt jakt, samt är viltspårschampion. Med de två är det apporteringsträning som gäller, och den sista är enbart tävlad i lydnad.

Den äldre gillar folk, och skulle gärna gosa med alla om hon fick, men tycker absolut inte det är överdrivet (absolut inte som med flattar). De andra två hälsar gärna och gillar ju folk, men jag är deras person och det räcker. Det jag gillar som sagt är uthålligheten, och att allt jag vill hitta på med dem är kul. Därmed inte sagt att det inte finns jaktlabradorer som inte är flamsiga eller ÄLSKAR folk, men jag tror att det är mycket mer nerdämpat än i "vanliga" varianten, dessa ÄR ju gjorda för jobb.

 

[_Zacke_]

Lillkillen hemma är min fjärde jaktlabbe, av de tre jag har hemma nu har två gjort jaktprov, en är använd i praktiskt jakt, samt är viltspårschampion. Med de två är det apporteringsträning som gäller, och den sista är enbart tävlad i lydnad.

Den äldre gillar folk, och skulle gärna gosa med alla om hon fick, men tycker absolut inte det är överdrivet (absolut inte som med flattar). De andra två hälsar gärna och gillar ju folk, men jag är deras person och det räcker. Det jag gillar som sagt är uthålligheten, och att allt jag vill hitta på med dem är kul. Därmed inte sagt att det inte finns jaktlabradorer som inte är flamsiga eller ÄLSKAR folk, men jag tror att det är mycket mer nerdämpat än i "vanliga" varianten, dessa ÄR ju gjorda för jobb.

Jag har varit intresserad av jaktlabbe. Men lite svårt att hitta info om dom tycker jag hur är det med sjukdomar och livslängd jämfört med utställningslabben?

 

[Johanna1988]

Jag har varit intresserad av jaktlabbe. Men lite svårt att hitta info om dom tycker jag hur är det med sjukdomar och livslängd jämfört med utställningslabben?

Nu är jag ingen expert alls, och detta är mina erfarenheter av de i jaktlag, mina träningskompisar och mina då. Just jämförelsen med utställningslabben vet jag inte, men jag upplever dem friskare generellt eftersom de ofta inte dras med "överviktssjukdomar", eller problem med lederna. Vet inte riktigt vad det är för info du vill ha, som du inte hittar? (finns för övrigt många fler, kunniga användare med jaktlabbe på forumet som kan fylla i) @AraSlei tex

 

[Nepenthe]

Jag har varit intresserad av jaktlabbe. Men lite svårt att hitta info om dom tycker jag hur är det med sjukdomar och livslängd jämfört med utställningslabben?

Hade svårt att hitta generell info jag med men jag kollade på uppfödare hemsidor och grupper på facebook.
Så kan man följa lite olika hundar o se planerade kullar t.ex.

 

[pumah]

Det finns ju Rasdata för jaktavlad labrador här: http://www.rasdata.nu/jaktavlad_labrador/index.htm
Där kan du kolla uppfödare, tävlingsresultat, hälsa mm - mycket matnyttigt om man är intresserad av att gräva lite. Motsvarande finns för många raser, ex vis jaktavlad springer och cocker. Är du intresserad av vilka som t ex tävlar lydnad så går du in där och försöker bilda dig en uppfattning om specifika uppfödare och kennlar. Länk till olika raser: rasdata.nu

Själv har jag golden retriever av jakttyp, tycker det låter som något som skulle passa dig efter din beskrivning. Det finns väldigt många duktiga jaktgoldens som tävlar lydnad, betydligt fler än jaktlabbar. Jag lade ner tävlandet för några år sedan, men har haft 5 lydnadschampions och ingen av mina goldens har varit svåra att träna. Mycket lätta i vardagen och aldrig några problem om man har varit sjuk en vecka eller två, aldrig någon som har stressat eller klättrat på väggarna av en period med mindre aktivitet.

 

[Otherside]

En Beauceron från en bra uppfödare? JÄTTErolig hund som är med på allt, "Alltid redo!" sa jag om min. Samtidigt som den absolut inte kräver "träning" oavbrutet utan år lycklig av i stort sett allt den får göra, så länge ni umgås. En väldigt "nära" hund. Tävlar gärna lydnad, spår, viltspår, vad du än kan komma på. Lite clownig och jättemysig.