Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Nja, illa vill de nog inte men de är nog mest intresserade av att skydda sig själva från det obehag som kan bli om de blir inblandade. Det är hittills den enda inställningen jag stött på irl.
Om man däremot väljer att hålla tyst för att man seriöst tror att det gör mer skada än nytta, då är det en annan femma.
Denna fråga förtjänar egentligen ett långt svar som har att göra med hur jag ser på förhållanden mellan vuxna och vilken typ av relation jag kan tänka mig att engagera mig i med vilken typ av människa. Och det handlar också om hur man definierar otrohet. För mig är det inte tänkbart att man kan få allt av samma person och att den personen på nåt sätt skulle äga min sexualitet och mitt känsloliv och mina intressen. Det viktigaste är det man har gemensamt, inte det som händer utanför vårt förhållande. Däremot är det viktigt för mig att man förvarnar om förhållandet håller på att bli ointressant.
Jag håller med dig i det du skriver, men detta blir otrohet i min värld om inte din partner är med på det.
Jag kan inte se att det skulle skada mig att min man har djupa och förtroliga samtal med en kvinna han tycker är attraktiv, snarare känner jag att jag unnar honom det, så länge han inte gör det i syfte att ta steg ifrån vårt förhållande. Likaså tycker jag inte att han egentligen bedrar vårt förhållande om han skulle råka ha sex med någon på nån konferens. Jag håller inte sexualiteten så helig, däremot utgår jag ifrån att han inte skulle bete sig pinsamt på ett eller annat sätt som går ut över mig.
Jodå, det är jagMen, är inte DU ts?
Fast så kan jag inte tänka, för ofta är jag ju vän med båda två. Visst har jag vänner där jag bara träffar och pratar med partnern några gånger om året, men oftast är det ju så att man umgås i gäng med flera andra, varav några är tillsammans.Alltså, det här kanske kan låta genomgräsligt men såhär ser min moral ut: Är det en vän till mig som är otrogen så skulle jag aldrig någonsin säga något. Blir däremot en nära vän till mig bedragen, en vän som jag vet skulle ha velat veta, då skulle jag utan tvekan berätta.
Jaså, det gör man? Så umgås inte jag och mina vänner i alla fall och jag har inte någon vän som är står jättenära både mig och min sambo. Vi umgås på andra sätt helt enkelt.men oftast är det ju så att man umgås i gäng med flera andra, varav några är tillsammans.
Är det inte svårt att svara på en sådan här fråga i ett allmänt perspektiv? Man kan ju bara gå till sig själv och sitt eget förhållande. Och, om vi bortser från mitt något raljerande svar om tid osv, så vore det ljusår från de värderingar min man står för, och den peson han är. OM, säger om, han skulle vara otrogen skulle han aldrig stå ut med att hålla det hemligt, det skulle omedelbart komma fram. Han skulle aldrig, och då menar jag aldrig, kunna ha ett förhållande vid sidan om.
Det där trodde jag också om min man. Han bedrog mig i flera månader innan ett pm på Facebook avslöjade det hela. Och inte ens då kunde jag tro att karln hade haft sex. Det var fullkomligt otänkbart i min värld. Jag trodde bara att de var väldigt goda vänner...Jag väntade i en vecka och funderade innan jag tog upp saken med min man.
Vad innebär det?försätta sin partner i en ovärdig situation
Otrohet bli att bedra om man lever i ett monogamt förhållande. Att ha sex med andra i ett öppet förhållande är inte att vara otrogen, tycker jag
Vad är otrohet för dig Mino?
(Jag är ju inte Mino.)
Varför är det viktigt hur man defininerar otrohet?
Själv kommer jag inte ens i kontakt med ordet utanför buke, i stort sett, och jag har inget minne av att tex min man och jag någonsin har preciserat vad otrohet skulle vara.
Jag lutar mer åt Minos håll: vi gör vårt bästa för att inte skada varandra (tex inte sätta varandra i ovärdiga situationer) och det gemensamma liv och den relation jag vill ha, är inte på något enda vis beroende av att vi definierar vad otrohet är. Inte heller definierar vi vår relation i sin helhet utifrån den sexuella relationen. Vi har alltså aldrig någonsin använt vare sig uttrycket "monogamt förhållande" eller "öppet förhållande" om vårt förhållande, eftersom det inte är sex som definierar förhållandet.
För mig verkar det som att sex ges en extremt stor betydelse när det är just det som avgör relationens art, på något sätt.
Det är egentligen inte viktigt men mycket lättare att diskutera på ett forum om man har en definition.
Men givetvis behöver det inte handla om sex, någon tog ju sälja knark som exempel. Väldigt respektlös mot sin familj men jag skulle inte sätta det under epitetet Otrohet.
Jag har en imaginär bild av en knarkhandlare och hans flickvän, där är det ok sälja knark, men min normativa hjärna tror att hon/han skulle bli rabiat om han/hon låg med någon annan.
(Jag är ju inte Mino.)
Varför är det viktigt hur man defininerar otrohet?
Själv kommer jag inte ens i kontakt med ordet utanför buke, i stort sett, och jag har inget minne av att tex min man och jag någonsin har preciserat vad otrohet skulle vara.
Jag lutar mer åt Minos håll: vi gör vårt bästa för att inte skada varandra (tex inte sätta varandra i ovärdiga situationer) och det gemensamma liv och den relation jag vill ha, är inte på något enda vis beroende av att vi definierar vad otrohet är. Inte heller definierar vi vår relation i sin helhet utifrån den sexuella relationen. Vi har alltså aldrig någonsin använt vare sig uttrycket "monogamt förhållande" eller "öppet förhållande" om vårt förhållande, eftersom det inte är sex som definierar förhållandet.
För mig verkar det som att sex ges en extremt stor betydelse när det är just det som avgör relationens art, på något sätt.
För mig verkar det som att sex ges en extremt stor betydelse när det är just det som avgör relationens art, på något sätt.
Alltså för mig låter det så märkligt att ämnet aldrig ens kommer upp. Sånt där har jag tagit upp med flera som jag dejtat, just för att jag vill checka av att de inte är såna som tycker att otrohet är det värsta som finns. Men vi har ju diskuterat massa saker, det där är bara ett av många ämnen som kommit upp. Vad jag inte riktigt förstår är hur man lyckas undvika det, det känns som att jag och min sambo diskuterat typ allt man kan ens tänka (men så kan vi ligga och prata hela nätter också).Hur lyckas ni med att inte diskutera eller ens tänka på sådana saker? Är det för att ni är så säkra på att ni har samma syn på det?
Vad jag inte riktigt förstår är hur man lyckas undvika det, det känns som att jag och min sambo diskuterat typ allt man kan ens tänka (men så kan vi ligga och prata hela nätter också).