Hästintresse och småbarn

[SaraXX]

Jag hade kvar hästen efter första barnet. Barnets pappa tränade också väldigt mycket, så har vi alltid haft det, så det var bara att dela upp tiden liksom.
Det jag inte hade räknat med var:
1. Att jag faktiskt VILLE vara med den där.lila människan väldigt mycket.
2. Att jag värdesatte när vi umgicks alla tre, vilket gjorde att vårt noggrant uttänkta schema inte kändes alls lockande.

Jag kände mig ofta stressad i stallet. När tvåan kom fick jag akut ta bort hästen pga en olycka och det har aldrig varit aktuellt att skaffa en ny. Jag har varit medryttare lite men har lagt ner det också. Jag tycker inte att det är tillräckligt roligt att bara rida på någon annans häst just nu.

Hej identitetskris!

När jag skriver på Buke kl fyra på natten har jag tydligen en lila bäbis...

 

[Poison-heart]

Jag hade kvar hästen efter första barnet. Barnets pappa tränade också väldigt mycket, så har vi alltid haft det, så det var bara att dela upp tiden liksom.
Det jag inte hade räknat med var:
1. Att jag faktiskt VILLE vara med den där.lila människan väldigt mycket.
2. Att jag värdesatte när vi umgicks alla tre, vilket gjorde att vårt noggrant uttänkta schema inte kändes alls lockande.

Jag kände mig ofta stressad i stallet. När tvåan kom fick jag akut ta bort hästen pga en olycka och det har aldrig varit aktuellt att skaffa en ny. Jag har varit medryttare lite men har lagt ner det också. Jag tycker inte att det är tillräckligt roligt att bara rida på någon annans häst just nu.

Hej identitetskris!

Känner igen mig sjukt mycket i det du skriver. Precis så kände jag med. Jag var liksom inte beredd på känslan att jag ville spendera all tid med min lilla son Och då är jag ändå föräldraledig fortfarande, men har ändå inte hittat ett fungerande sätt med hästarna. Hur ska det då bli när man jobbar (och i framtiden även har ett till barn) och har mindre fritid.

 

[nejlica]

Som föräldraledig upplever jag att bebis och häst fungerar bra att kombinera. Blir lite avundsjuk på folk som lyckas rida när bebis sover, men vi gör allt annat jag och bebis, pysslar med hästen och går promenader med bebis i bärsele. Och så är det skönt att komma iväg några timmar några dagar i veckan och få vara ifred i stallet när bebis är med sin pappa.

Blir nog mycket svårare när jag börjar jobba skulle jag tro. Ska söka nytt jobb är tanken, så jag vet inte riktigt hur förutsättningarna kommer se ut heller, men tanken att inte jobba 100% när barnet/ev barnen är små finns, för att hinna med mitt fritidsintresse Också.

Sen har jag dragit ned ordentligt på ambitionerna med hästen, vi mysrider mest. Innan har jag alltid ridit runt 6 dagar i veckan och tränat Minst 1 i en lång period. Nu blir det kanske 3 gånger, några promenader och det ingen träning alls.

Just nu tänker jag att det skulle vara enklare att ha hästen hemma (eller allra helst på kort gångavstånd!) Att ta sig iväg med bebis blir liksom ett så stort projekt. Lättare att smita ut och göra lite i taget om det hade varit nära. Ser många familjer i min närhet som har lite större barn (än mitt, men ändå i dagis/grundskoleålder) som bor på gård och där det funkar alldeles utmärkt just för att barnen ju ändå är hemma, kan leka i trädgården medan stallet görs, hänga med den andra föräldern utan att den första blir borta i flera timmar om det ska ridas, umgås runt barnets ponny osv.

 

[skogaliten]

Jag undrar (fortfarande) efter alla dessa år, när jag var i den sitsen att jag hade små barn, jobbade och ville fortsätta träna, var barnens pappor egentligen kommer in, när jag läser den här tråden.

Det låter i stort sett som om de flesta är ensamstående med barn, och ska ta hand om barnet, dessutomrädda ekonomin, och därför göra sig av med hästen?

Hur många män är det som skriver motsvarande trådar, på andra forum, om hur de har samvetskval, för att de måste dra ner på eller sluta med sitt intresse, eftersom de fått barn, och behöver ta hand om barnet och dessutom spara pengar genom ge upp hela eller delar av sitt intresse?
Ganska få misstänker jag.

Visst det kan behövas en del kompromisser i familjen, att minska ner ambitionerna något beroende på omfattningen, men ge upp och avsluta? Den yttersta småbarnstiden är så väldigt kort när man ser tillbaka, det gäller bara några år, men är man två vuxna i familjen, så behöver ofta förhållandet att båda dessa lever en del av sitt liv, som sig själva, samtidigt som man är två om det mesta.

Istället för att ge upp hästen/hästarna/hästlivet, om det är en viktigt del av livet, dra ner lagom mycket. Barnets/barnens pappa kan få utveckla relationen till barnen två-tre kvällar i veckan, medan han tar ansvaret för att familjen fungerar med dagis hämtningar, matlagning, nattningar, så att mamma kan få slappna av och vara i sitt intresse.
Kompromissen kanske inte räcker till för att tävla, men för att leva. Det kanske innebär att ta in en medryttare några dagar i veckan, det kanske innebär att flyta hästen till fullservice.

Pappa får ta sitt intresse några gånger i veckan, och de återstående dagarna är tillsammans.

Om man inte hittar sin egen familjs "goda kompromiss", så att det det känns rättvist, så är det lätt hänt att när småbarnstiden är över, så känner man sig förfördelad, och blir olycklig av det.

Men den där "goda kompromissen", behöver involvera även pappan. Om pappan har ett intresse och får fortsätta fullt ut, medan mamma måste ge upp sitt...Det blir ofta inte bra senare.

 

[nejlica]

Jag undrar (fortfarande) efter alla dessa år, när jag var i den sitsen att jag hade små barn, jobbade och ville fortsätta träna, var barnens pappor egentligen kommer in, när jag läser den här tråden.

Det låter i stort sett som om de flesta är ensamstående med barn, och ska ta hand om barnet, dessutomrädda ekonomin, och därför göra sig av med hästen?

Hur många män är det som skriver motsvarande trådar, på andra forum, om hur de har samvetskval, för att de måste dra ner på eller sluta med sitt intresse, eftersom de fått barn, och behöver ta hand om barnet och dessutom spara pengar genom ge upp hela eller delar av sitt intresse?
Ganska få misstänker jag.

Visst det kan behövas en del kompromisser i familjen, att minska ner ambitionerna något beroende på omfattningen, men ge upp och avsluta? Den yttersta småbarnstiden är så väldigt kort när man ser tillbaka, det gäller bara några år, men är man två vuxna i familjen, så behöver ofta förhållandet att båda dessa lever en del av sitt liv, som sig själva, samtidigt som man är två om det mesta.

Istället för att ge upp hästen/hästarna/hästlivet, om det är en viktigt del av livet, dra ner lagom mycket. Barnets/barnens pappa kan få utveckla relationen till barnen två-tre kvällar i veckan, medan han tar ansvaret för att familjen fungerar med dagis hämtningar, matlagning, nattningar, så att mamma kan få slappna av och vara i sitt intresse.
Kompromissen kanske inte räcker till för att tävla, men för att leva. Det kanske innebär att ta in en medryttare några dagar i veckan, det kanske innebär att flyta hästen till fullservice.

Pappa får ta sitt intresse några gånger i veckan, och de återstående dagarna är tillsammans.

Om man inte hittar sin egen familjs "goda kompromiss", så att det det känns rättvist, så är det lätt hänt att när småbarnstiden är över, så känner man sig förfördelad, och blir olycklig av det.

Men den där "goda kompromissen", behöver involvera även pappan. Om pappan har ett intresse och får fortsätta fullt ut, medan mamma måste ge upp sitt...Det blir ofta inte bra senare.

Det är väl få ett intressen som är tidskrävande på samma sätt som hästar, men jag har svårt att tro att min man skulle tycka att det var jättekul att flera dagar i veckan först vara på jobbet hela dagen och sedan sticka iväg och utöva intresse utan dottern i flera timmar för att sedan typ komma hem lagom till hon ska sova.

Nu medan jag är föräldraledig åker jag gärna iväg flera timmar en vardag, men när jag börjar jobba så tror jag inte för en sekund att problemet kommer vara att pappan inte vill umgås med dottern utan att det blir svårt för mig att hinna allt jag vill med både hästen och dottern. Hoppas såklart vi hittar en bra kompromiss precis som du skriver, men hur den ska se ut vet jag inte riktigt.

 

[Nepenthe]

Men hur fasen gör man om man inte vill sälja? Har ett sto med ett föl från i år som jag helst skulle vilja behålla för framtiden men man kan ju inte låna ut ett föl/unghäst på foder precis. Ja, många funderingar.... Men jag förstår verkligen alla som lägger hästarna på hyllan när man får barn. Mina stallkompisar har inte barn och de som har de är pensionärer. Så känns inte som man får någon förståelse där riktigt.

Lånar ut sto på foder och har fölet på lösdrift med fullservice tills du har mer tid?
Hade min 2 åring på lösdrift för unghästar där stallägaren var hos dem två gånger per dag, de hade fri tillgång på mat vintertid och det ingick verkning för 1800kr/månaden. Skickade kort och uppdateringar varje vecka.
Hon la om sår, tempade när min hade hosta, gjorde kolla masken, avmaskade

 

[Sofie.S]

Jag undrar (fortfarande) efter alla dessa år, när jag var i den sitsen att jag hade små barn, jobbade och ville fortsätta träna, var barnens pappor egentligen kommer in, när jag läser den här tråden.

Det låter i stort sett som om de flesta är ensamstående med barn, och ska ta hand om barnet, dessutomrädda ekonomin, och därför göra sig av med hästen?

Hur många män är det som skriver motsvarande trådar, på andra forum, om hur de har samvetskval, för att de måste dra ner på eller sluta med sitt intresse, eftersom de fått barn, och behöver ta hand om barnet och dessutom spara pengar genom ge upp hela eller delar av sitt intresse?
Ganska få misstänker jag.

Visst det kan behövas en del kompromisser i familjen, att minska ner ambitionerna något beroende på omfattningen, men ge upp och avsluta? Den yttersta småbarnstiden är så väldigt kort när man ser tillbaka, det gäller bara några år, men är man två vuxna i familjen, så behöver ofta förhållandet att båda dessa lever en del av sitt liv, som sig själva, samtidigt som man är två om det mesta.

Istället för att ge upp hästen/hästarna/hästlivet, om det är en viktigt del av livet, dra ner lagom mycket. Barnets/barnens pappa kan få utveckla relationen till barnen två-tre kvällar i veckan, medan han tar ansvaret för att familjen fungerar med dagis hämtningar, matlagning, nattningar, så att mamma kan få slappna av och vara i sitt intresse.
Kompromissen kanske inte räcker till för att tävla, men för att leva. Det kanske innebär att ta in en medryttare några dagar i veckan, det kanske innebär att flyta hästen till fullservice.

Pappa får ta sitt intresse några gånger i veckan, och de återstående dagarna är tillsammans.

Om man inte hittar sin egen familjs "goda kompromiss", så att det det känns rättvist, så är det lätt hänt att när småbarnstiden är över, så känner man sig förfördelad, och blir olycklig av det.

Men den där "goda kompromissen", behöver involvera även pappan. Om pappan har ett intresse och får fortsätta fullt ut, medan mamma måste ge upp sitt...Det blir ofta inte bra senare.

Tycker inte riktigt att livsstilen med häst går att jämföra med andra intressen? Min man har spelat mycket golf, som i princip inte kostar något, utöver medlemsavgift. Han spelade 1-2 gånger i veckan, han slog då ut kl 6:30 och var hemma kl 12 igen. Till skillnad från mitt hästeri, jag var tvungen att åka 7 dagar i veckan, 1-3 h beroende på om jag skulle rida eller inte. Min häst kostade mig tre tusen i månaden och det är klart att det indirekt påverkar min man. Som föräldraledig fick min man dra det ekonomiska lasset då han ”unnade” mig hästen. Jag kan ångra att jag inte sålde hästen tidigare då den påverkade vår ekonomi kännbart.

 

[Poison-heart]

Jag undrar (fortfarande) efter alla dessa år, när jag var i den sitsen att jag hade små barn, jobbade och ville fortsätta träna, var barnens pappor egentligen kommer in, när jag läser den här tråden.

Det låter i stort sett som om de flesta är ensamstående med barn, och ska ta hand om barnet, dessutomrädda ekonomin, och därför göra sig av med hästen?

Hur många män är det som skriver motsvarande trådar, på andra forum, om hur de har samvetskval, för att de måste dra ner på eller sluta med sitt intresse, eftersom de fått barn, och behöver ta hand om barnet och dessutom spara pengar genom ge upp hela eller delar av sitt intresse?
Ganska få misstänker jag.

Visst det kan behövas en del kompromisser i familjen, att minska ner ambitionerna något beroende på omfattningen, men ge upp och avsluta? Den yttersta småbarnstiden är så väldigt kort när man ser tillbaka, det gäller bara några år, men är man två vuxna i familjen, så behöver ofta förhållandet att båda dessa lever en del av sitt liv, som sig själva, samtidigt som man är två om det mesta.

Istället för att ge upp hästen/hästarna/hästlivet, om det är en viktigt del av livet, dra ner lagom mycket. Barnets/barnens pappa kan få utveckla relationen till barnen två-tre kvällar i veckan, medan han tar ansvaret för att familjen fungerar med dagis hämtningar, matlagning, nattningar, så att mamma kan få slappna av och vara i sitt intresse.
Kompromissen kanske inte räcker till för att tävla, men för att leva. Det kanske innebär att ta in en medryttare några dagar i veckan, det kanske innebär att flyta hästen till fullservice.

Pappa får ta sitt intresse några gånger i veckan, och de återstående dagarna är tillsammans.

Om man inte hittar sin egen familjs "goda kompromiss", så att det det känns rättvist, så är det lätt hänt att när småbarnstiden är över, så känner man sig förfördelad, och blir olycklig av det.

Men den där "goda kompromissen", behöver involvera även pappan. Om pappan har ett intresse och får fortsätta fullt ut, medan mamma måste ge upp sitt...Det blir ofta inte bra senare.

Jag håller med dig i det du skriver att det ska inte bara vara mamman som offrar sitt intresse för barnens skull, det måste vara lika för båda parter. Jag tror inte det finns ett enkelt svar på detta. Jag var stenhård från början att jag inte ville göra mig av med hästarna utan planerade in att hästen blev dräktig när jag var gravid för att jag trodde man skulle komma ut på andra sidan med lika stort intresse för hästarna. Ibland tvivlar jag på om jag har lika stort intresse för hästarna som jag hade innan barn. Än så länge vet jag inte om tvivlet beror på tidsaspekten just nu(enda gången jag kan vara i stallet utan barn är kvällen, men då hinner jag inte träffa mannen innan han lägger sig typ), den ekonomiska biten som blir mer avgörande när man inte jobbar eller jobbar mindre eller att man helt enkelt ändrat prioritet i livet.

 

[Poison-heart]

Tycker inte riktigt att livsstilen med häst går att jämföra med andra intressen? Min man har spelat mycket golf, som i princip inte kostar något, utöver medlemsavgift. Han spelade 1-2 gånger i veckan, han slog då ut kl 6:30 och var hemma kl 12 igen. Till skillnad från mitt hästeri, jag var tvungen att åka 7 dagar i veckan, 1-3 h beroende på om jag skulle rida eller inte. Min häst kostade mig tre tusen i månaden och det är klart att det indirekt påverkar min man. Som föräldraledig fick min man dra det ekonomiska lasset då han ”unnade” mig hästen. Jag kan ångra att jag inte sålde hästen tidigare då den påverkade vår ekonomi kännbart.

Absolut, så känner jag med. Hade det inte varit för hästarna så hade jag i princip inte behövt plocka ut några föräldradagar alls första året. Hästarna är en sån extremt dyr och tidskrävande hobby (livsstil) att det måste verkligen kännas värt att lägga så mycket pengar varje månad.

 

[Poison-heart]

Lånar ut sto på foder och har fölet på lösdrift med fullservice tills du har mer tid?
Hade min 2 åring på lösdrift för unghästar där stallägaren var hos dem två gånger per dag, de hade fri tillgång på mat vintertid och det ingick verkning för 1800kr/månaden. Skickade kort och uppdateringar varje vecka.
Hon la om sår, tempade när min hade hosta, gjorde kolla masken, avmaskade

Låter verkligen som en vettig lösning! Det hade varit perfekt!

 

[BernT]

Jag undrar (fortfarande) efter alla dessa år, när jag var i den sitsen att jag hade små barn, jobbade och ville fortsätta träna, var barnens pappor egentligen kommer in, när jag läser den här tråden.

Det låter i stort sett som om de flesta är ensamstående med barn, och ska ta hand om barnet, dessutomrädda ekonomin, och därför göra sig av med hästen?

Hur många män är det som skriver motsvarande trådar, på andra forum, om hur de har samvetskval, för att de måste dra ner på eller sluta med sitt intresse, eftersom de fått barn, och behöver ta hand om barnet och dessutom spara pengar genom ge upp hela eller delar av sitt intresse?
Ganska få misstänker jag.

Visst det kan behövas en del kompromisser i familjen, att minska ner ambitionerna något beroende på omfattningen, men ge upp och avsluta? Den yttersta småbarnstiden är så väldigt kort när man ser tillbaka, det gäller bara några år, men är man två vuxna i familjen, så behöver ofta förhållandet att båda dessa lever en del av sitt liv, som sig själva, samtidigt som man är två om det mesta.

Istället för att ge upp hästen/hästarna/hästlivet, om det är en viktigt del av livet, dra ner lagom mycket. Barnets/barnens pappa kan få utveckla relationen till barnen två-tre kvällar i veckan, medan han tar ansvaret för att familjen fungerar med dagis hämtningar, matlagning, nattningar, så att mamma kan få slappna av och vara i sitt intresse.
Kompromissen kanske inte räcker till för att tävla, men för att leva. Det kanske innebär att ta in en medryttare några dagar i veckan, det kanske innebär att flyta hästen till fullservice.

Pappa får ta sitt intresse några gånger i veckan, och de återstående dagarna är tillsammans.

Om man inte hittar sin egen familjs "goda kompromiss", så att det det känns rättvist, så är det lätt hänt att när småbarnstiden är över, så känner man sig förfördelad, och blir olycklig av det.

Men den där "goda kompromissen", behöver involvera även pappan. Om pappan har ett intresse och får fortsätta fullt ut, medan mamma måste ge upp sitt...Det blir ofta inte bra senare.

De flesta ”mansintressena” är såna som går att lägga undan när ekonomin/tiden inte finns. Tex fotboll, mc, gym, fiske. En häst däremot får du fortsätta betala för och sköta om oavsett om intresset och tiden är på topp eller inte. Tycker inte det är riktigt jämförbart.

 

[skogaliten]

De flesta ”mansintressena” är såna som går att lägga undan när ekonomin/tiden inte finns. Tex fotboll, mc, gym, fiske. En häst däremot får du fortsätta betala för och sköta om oavsett om intresset och tiden är på topp eller inte. Tycker inte det är riktigt jämförbart.

Jag idrottade på elitnivå (SM-nivå) när mina barn var små. Jag ville inte lägga av, men jag släppte satsningarna mot landslaget, så lite drog jag allt ner. Så kanske min situation var lite annorlunda/speciell. Men jag tyckte nog att skulle kunna få träna två gånger i veckan organiserat, spela matcher, samt träna "frivilligt" när det gick att passa in. Och då fick mannen åka och handla med barnen, fixa mat och i förekommande fall lägga barnen...

Hobbyfotboll/träning/mc-åkning är väldigt flexibelt, och lätt att lägga av med, eller dra ner till ett minimum.
Många män fortsätter trots små barn i nästan samma omfattning som innan barnen dök upp, även nuförtiden.
Jag har sett många exempel på det även nu, även i min absoluta närmiljö.

De går glatt på gymmet/korpfotbollen/mekargruppen flera timmar på kvällen eller varje helg, kanske flera gånger i veckan och lämnar mamma med barnet/barnen, men också med hela projektledaransvaret för hem, barn och eventuella svårsövda barn, eller barn som krånglar med maten.

Och männen hävdar att det är en livsstil som är OK.

Exemplet ovan, men någon som spelade golf tidigt på morgonen, är faktiskt ett exempel på det beteende som jag avser. Visst tidigt på morgonen, men ska inte barn matas, kläs på, aktiveras, eventuell mathandling planeras, tvätt kanske tvättas o.s.v., den morgonen/förmiddagen? Många män smiter fortfarande ifrån den subtila "ansvarsbiten" i hemmet.

Och skillnaden mellan att männen fortsätter med vad som helst mellan pokerkvällar med grabbarna och att träffa frimärksklubben, eller att hålla fast vid hästeriet, om än i modifierad form, är inte så stor.

 

[Kilauea]

Skaffade ponny under föräldraledigheten, men det var bara för att jag drömt om att få äga honom och ge honom ett sista hem i typ 8 år (var medryttare på honom innan).
Hade aldrig skaffat häst annars.

Har världens bästa medryttare som har hand om honom 4 dagar i veckan. Sen står han knappt 1 kom hemifrån bara så går förbi honom dagligen på hundpromenad och tittar till honom ändå.

Skulle nog gärna ha häst fortsättningsvis med, men det kommer bli när barnet blir större. Om han inte vill ha en ponny då , så vi kan fixa tillsammans. Och så hoppas jag ju ändå att ponnyn hänger med några år till.

 

[Sofie.S]

Jag idrottade på elitnivå (SM-nivå) när mina barn var små. Jag ville inte lägga av, men jag släppte satsningarna mot landslaget, så lite drog jag allt ner. Så kanske min situation var lite annorlunda/speciell. Men jag tyckte nog att skulle kunna få träna två gånger i veckan organiserat, spela matcher, samt träna "frivilligt" när det gick att passa in. Och då fick mannen åka och handla med barnen, fixa mat och i förekommande fall lägga barnen...

Hobbyfotboll/träning/mc-åkning är väldigt flexibelt, och lätt att lägga av med, eller dra ner till ett minimum.
Många män fortsätter trots små barn i nästan samma omfattning som innan barnen dök upp, även nuförtiden.
Jag har sett många exempel på det även nu, även i min absoluta närmiljö.

De går glatt på gymmet/korpfotbollen/mekargruppen flera timmar på kvällen eller varje helg, kanske flera gånger i veckan och lämnar mamma med barnet/barnen, men också med hela projektledaransvaret för hem, barn och eventuella svårsövda barn, eller barn som krånglar med maten.

Och männen hävdar att det är en livsstil som är OK.

Exemplet ovan, men någon som spelade golf tidigt på morgonen, är faktiskt ett exempel på det beteende som jag avser. Visst tidigt på morgonen, men ska inte barn matas, kläs på, aktiveras, eventuell mathandling planeras, tvätt kanske tvättas o.s.v., den morgonen/förmiddagen? Många män smiter fortfarande ifrån den subtila "ansvarsbiten" i hemmet.

Och skillnaden mellan att männen fortsätter med vad som helst mellan pokerkvällar med grabbarna och att träffa frimärksklubben, eller att hålla fast vid hästeriet, om än i modifierad form, är inte så stor.

Den golfande pappan i vår familj smög ut medan vi sov och jag hade alltid lunchen klar tills han kom hem. Precis som han hade middagen klar 7 dagar i veckan när jag kom från stallet.

 

[Skrottiskrott]

Oj vad olika det är! Verkar ju vara många här som menar att det inte går alls... Samtidigt känner jag flera mammor (och pappor) som håller igång/har hållit igång hästandet under småbarnsåren. Vet inte exakt hur deras upplägg har sett ut men jag har t.o.m. träffat dem ute på tävlingar så det går på något sätt i alla fall.

Själv kan jag inte riktigt uttala mig än (bebis är bara 4 månader och hittills går det bra att hålla igång hästen, men jag anar att det blir svårare sedan), så jag är ödmjuk inför frågan men kan bara konstatera att det verkar vara väldigt olika uppfattning om huruvida det går att kombinera häst och småbarn eller ej.

Nu när jag är föräldraledig med liten bebis så mockar jag på dagen med bebis i vagn eller sele (har lösdrift med fri tillgång så jag behöver inte passa in- och utsläpp eller utfodringar) och rider på kvällen när sambon är hemma med bebisen. Är oftast iväg ca 1,5 timme och det känns vettigt att sambon umgås själv med bebisen den tiden så att de också lär känna varandra (tycker sambon också förstås). Kvällen är ju längre än 1,5 timme så det finns även tid för sambon att utöva sitt intresse samt för oss att umgås.

 

[Mirach]

Jag har en dotter på 2,5 och är gravid i 8:e månaden med barn nr 2. Jag har haft häst hela tiden. Visst krävs det planering och uppoffringar för att det ska funka men för mig har det varit värt det. Egentiden i stallet har varit viktig för mig för att jag ska orka vara en bra mamma.
Under föräldraledigheten red jag en del när dottern sov i vagnen men hade även några kvällar i veckan själv i stallet.
Nu jobbar jag och har valt att gå ner i tid för att hinna både umgås med familjen och hinna vara i stallet. Har medryttare två vardagar, två vardagar och helgen är jag själv i stallet och sista vardagen brukar dottern följa med till stallet och mocka.
Min sambo är egen företagare och jobbar mycket men tack vare att både min mamma och svärmor ställer upp och är barnvakt ca 1 gång var i veckan så går det ihop. När jag inte är höggravid så både tränade och tävlade jag med.
Dock blir det ju inte mycket mer än jobb, familj och häst men det är ett val jag har gjort och är nöjd med.

 

[sassiball]

Jag har kvar mina pållar. Har försökt dra ner lite på dem och någon period (bebisperiod) ridit lite mindre. Betäckte tex unghästen när jag själv var gravid just för att ha en mindre häst i träning under bebins första år.
Men ridit och tävlat i olika omfattning har jag gjort nästan hela tiden.

Har eget stall och kan lägga upp det hur jag vill med skötsel, utsläpp mm. Maken har ofta tagit ungarna ett par timmar varje kväll när jag gör stallet. Vissa kvällar kanske man har annat planerat, handla, något med ungarna mm och då blir det kanske ingen ridning den dagen.
Nu är småbarnsperioden i princip över- yngsta barnet är 6 år och de är alla lite mer självgående. De två yngsta barnen rider och är med en del i stallet. Men inte för mycket eftersom då blir min egen ridning lidande.

Så för min del tycker jag att småbarnsår och hästägande går att kombinera.

Det beror nog på vad man har för krav på sig själv också, krav som ryttare/hästägare/förälder/partner. Vill man leverera på topp på alla områden ja då blir det kanske lite jobbigt. Nöjer man sig med att tävla en häst och träna när det finns tid över- samt att det fungerar med enklare matlagning hemma, ja då är det inga problem.
Här har vi bortrationaliserat att umgås med vänner och bekanta- det sker typ aldrig. Jag skulle inte orka med det, eller ha tid med det. Min man har ett stort intresse för spel och datorer så han lägger också ganska mycket tid på det på sin fritid. Ofta är barnen med honom då de också gillar att spela.

 

[Kristall10]

Vi har två barn (9 och 3 år) och bor på hästgård så vi har hästarna hemma. Jag har haft 1 häst att rida och två sällskapshästar under hela tiden med barn. Barnen har varit duktiga på att sova i vagn så jag har oftast kunna göra stallet och även rida under tiden barnen sov när de var spädbarn. Annars har jag ridit när sambon kommit hem från jobbet eller på kvällen när barnen somnat.
Barnen har varit med mycket i stallet och eftersom att vi har stallet och ridbanan på gården så kan dom leka med sina saker medan jag fixar i stallet, rider eller tömkör.
När dottern var liten så var vi ofta på tävlingar. För det mesta följde sambon och dottern med. Är nog bara tre eller fyra tävlingar som inte dottern var med på. Det blev en familjeutflykt helt enkelt. Hon var ibland med mig till ridhuset när hon var 3-4 år. Då packade jag fika åt henne och hon tog med lite leksaker och roade sig på läktaren under tiden jag red. Men oftast har jag åkt själv när jag åkt iväg och tränat.
Nu har jag ingen häst som rids eller tränas på samma sätt. Men dottern har en ponny så jag är med henne varje dag i stallet när hon ska rida.
Har aldrig haft en tanke på att sälja hästarna pga barnen, jag skulle aldrig kunna vara utan hästar. Men så klart är det lättare när man har dom på gården några meter från ytterdörren.

 

[Rhinos]

Jag tänker att det i de allra flesta fall absolut går, men frågan är om man verkligen vill lägga den energin, tiden och pengarna det krävs för att få det att funka. Jag tolkar @Poison-heart som att det är det hon funderar på. Så sett har hon ju löst det hittills, men ställer sig frågande till om det är värt det.
Personligen var jag glad över att jag inte hade häst när jag fick mitt äldsta barn (nu 4,5). Han var rätt krävande och hade inte varit nöjd med att ligga i vagnen under ett ridpass. Jag hade fått vända ut och in på mig själv trots att hans pappa hade tagit honom på kvällar och helger. Det hade jag inte tyckt var värt det.

 

[SaraXX]

Nu menar jag inte att det här gäller någon i den här tråden, men under alla år jag hade häst och man var runt på träningar och tävlingar så tyckte jag att jag rätt ofta såg barn som var med och mest blev frästa åt att de skulle vara tysta och stilla osv. Jag skulle tro att de föräldrarna skulle hävda att det går utmärkt att kombinera ryttarskap och föräldraskap.
Jag hade med min nr 1 i stallet en hel del. Inte när jag red men han var med vid löshoppning och när vi mockade etc. Det funkade men det kunde ju vara rätt stressande om han inte var på humör.