Hästintresse och småbarn

[Hyacinth]

För egen del tror jag att det handlar om att barnen är vana att vara i stallet. Min 4 åring har relativt stor frihet och vet vilka regler som gäller. Inget spring, skrik och hjälm på om man ska vara nära hästarna. Vill inte barnen hjälpa mig med att borsta, mocka etc så har de andra alternativ som exempelvis mysa med kaninerna, köra spån med sandlådelastbil i boxarna (supersandlådan ), rita på golvet med kalkkritor eller leka i det lilla diket bakom stallet där det finns lite vatten. Skitiga blir de men finns ju diverse överdragskläder/regnkläder så vad gör det de har roligt

Jag är kanske för feg, jag vågar inte släppa 2,5 åringen utom synhåll. Han stack iväg så fort han kunde krypa, vinkade och stack. Jag hade fått mysa kaninungar och hänga på honom, 10-åringen är nybörjare och vågar inte hantera ponnyn själv än.

 

[Haflinger89]

Jag är kanske för feg, jag vågar inte släppa 2,5 åringen utom synhåll. Han stack iväg så fort han kunde krypa, vinkade och stack. Jag hade fått mysa kaninungar och hänga på honom, 10-åringen är nybörjare och vågar inte hantera ponnyn själv än.

Det är såklart olika barn. För mina är det "vardag" att vara med. Inte konstigare att mamma är i stallet än att hon städar, tvättar eller lagar mat.

 

[miumiu]

Jag skulle nog säga att det är så många olika faktorer som spelar in här. Det beror på vad du har för ambitioner med hästen/hästarna, hur du har dom uppstallade, vad du har för avlastningsmöjligheter, arbetstider, din partners arbetstider och eventuellt tidskrävande fritidsintressen, OCH, inte att förglömma; vad du har för barn. Vissa barn tycker (iaf i perioder) att det här superkul att hänga med i stallet.

Jag sålde min häst nu i somras (sonen är 4.5) och är så lättad och glad att jag orkade ta det beslutet. Är numera medryttare på en gammal stallkamrats häst 2 dagar i veckan och det är sååååå skönt att slippa alla måsten, arbetsdagar, åtaganden osv. Stod i kollektivstall. Min son tycker iofs oftast att det är kul att vara med i stallet men han vill gärna rida själv och har inte tålamod att sitta still och titta på medan jag rider 60 min på ridbanan precis. Det är iofs ganska många barn i yngre åldrar i vårat stall och det är ju positivt ur flera aspekter. Dels kan dom leka med varandra och sen är den allmänna inställningen hos dom flesta att barn inte nödvändigtvis är ett störningsmoment i stallet.

Har sagt till sonen att om han fortfarande är hästintresserad när han blir lite äldre så skaffar vi en ponny ihop.

 

[miumiu]

Slänger in en bild på sonen och ”våran” medishäst

 

[Guldaskig]

Det är förmodligen mig det är fel på men jag blir lite provocerad av de i tråden som säger att det inte är några problem att ta med barnen till stallet Skulle jag ta med min 2-åring till stallet skulle jag få ha stenkoll på henne precis hela tiden, inte en chans till avslappnad aktivitet. Min sambo är allergisk så att stallet skulle kunna vara en mysig familjegrej går bort. Han är dessutom inte typen som vill hänga på mina intressen utan skulle hellre lägga den tiden på sina egna intressen vilket jag förstår fullt ut.

Jag blir dock väldigt imponerad av er som fixar detta men tror fortfarande att alla barn är olika och att med vissa barn så går det alldeles utmärkt medan vissa barn inte accepterar att vara ”hänga-med-på-vad-föräldrarna-gör-barn”.

 

[nejlica]

Det är förmodligen mig det är fel på men jag blir lite provocerad av de i tråden som säger att det inte är några problem att ta med barnen till stallet Skulle jag ta med min 2-åring till stallet skulle jag få ha stenkoll på henne precis hela tiden, inte en chans till avslappnad aktivitet. Min sambo är allergisk så att stallet skulle kunna vara en mysig familjegrej går bort. Han är dessutom inte typen som vill hänga på mina intressen utan skulle hellre lägga den tiden på sina egna intressen vilket jag förstår fullt ut.

Jag blir dock väldigt imponerad av er som fixar detta men tror fortfarande att alla barn är olika och att med vissa barn så går det alldeles utmärkt medan vissa barn inte accepterar att vara ”hänga-med-på-vad-föräldrarna-gör-barn”.

Nu är ju min egen inte direkt i "springa iväg" ålder än så länge, men har umgåtts mycket med stallkompisars barn som varit med i stallet. Tror det också (förutom barnet såklart!) hänger mycket på att stallet är barnanpassat. Där jag står nu har det när det funnits barn i de åldrarna alltid funnits lämpliga leksaker, långt till väg och hage, inga farliga maskiner och gödselstackar man kan ramla ned i osv. Jämfört med när jag stod i större stall på bondgård där jag aldrig hade vågat släppa ett barn ifrån mig en sekund har vi här kunnat göra iordning mat och vatten till hästarna (roligt!) tillsammans och sedan har barnet fått leka inom synhåll medan jag mockat (tråkigt!) till exempel. Medan en förälder dessutom kunnat rida utan att det varit någon större ansträngning för mig att passa ett barn.

 

[Guldaskig]

Nu är ju min egen inte direkt i "springa iväg" ålder än så länge, men har umgåtts mycket med stallkompisars barn som varit med i stallet. Tror det också (förutom barnet såklart!) hänger mycket på att stallet är barnanpassat. Där jag står nu har det när det funnits barn i de åldrarna alltid funnits lämpliga leksaker, långt till väg och hage, inga farliga maskiner och gödselstackar man kan ramla ned i osv. Jämfört med när jag stod i större stall på bondgård där jag aldrig hade vågat släppa ett barn ifrån mig en sekund har vi här kunnat göra iordning mat och vatten till hästarna (roligt!) tillsammans och sedan har barnet fått leka inom synhåll medan jag mockat (tråkigt!) till exempel. Medan en förälder dessutom kunnat rida utan att det varit någon större ansträngning för mig att passa ett barn.

Det är en väldigt bra poäng! Jag har nog inte stått i ett barnvänligt stall helt enkelt.

 

[Kattennizze]

Barn är ju så olika, min son är snart 11 och har ridit på ridskola i 5 år. Han kan ff inte tränsa eller sadla tyvärr. Han kommer kanske inte bli självständig i stallet förrän han är vuxen så då måste jag ju vara med och guida honom hela tiden.

 

[Magnum]

Jag tror det är SÅÅ olika vad som fungerar eller ej. OM det ens fungerar!

Mina barn tröttnar också, det är ett litet lotteri. Ibland går det jättebra att vara i stallet hur länge som helst. Ibland inte alls så länge.
Jag har dessutom kunnat barnanpassat stallet för oss, väldigt bra!


Minns när jag pytteliten, familjen började hänga i stallet när jag var två.
jag ville aldrig därifrån.
Jag satt som 3-4åring på en stol timtals i ridhuset även på vintern för att bara titta på lektioner.
Jag var ju såklart nördig i hästar redan då och visst lekte jag och harvade runt lite för mej själv där på ridskolan och roade mej, men jag måste varit
så oerhört tacksam att ha med till stallet

 

[Petruska]

Nej, såklart inte. Men jag har nog inte resonerat som så att jag får ta varje steg av föräldraskapet som det kommer och känna av om det fortfarande känns värt att ha kvar hästen eller om det mest blir ett stressmoment.

Kan mycket väl hända att jag kommer till en punkt där det inte känns roligt att ha häst längre. Men ändå länge känner jag verkligen att det tillför något att ha stallet att åka iväg till.

Du gör som du vill, så klart! (Själv hade jag varit sönderstressad av att ha en häst som föräldraledig, eftersom jag inte hade trott att det skulle funka efter ledigheten. Och en är ju bara föräldraledig ett halvår till sådär nio månader. Det är ett för kort tidsperspektiv för mig i så pass stora frågor.)

 

[tgd]

Innan graviditet gjorde jag klart för pappan att jag INTE tänker sluta med hästar utan för mig är det jätteviktigt att ha häst och att vi därmed behöver vara två föräldrar om det ska bli något barn.

Att ha häst under föräldraledigheten gick jättebra! Var supermysigt att kunna pyssla på i stallet och ta hand om hästarna dagtid med bebis med och utan någon som helst brådska. Ridningen gjordes då kvällar och helger när bebis var med pappan, men allt övrigt stallarbete var skött så det var bara ridningen. Inga problem.

Efter föräldraledigheten delade vi upp vardagarna så att varannan kväll turades vi om att ha huvudansvaret för barnet och varannan var vi så att säga fri att utöva våra respektive tidskrävande hobbys och en helgdag var samma.

Två år senare var vi båda totalt slutkörda och hade helt tappat varandra och familjen och skilsmässan var ett faktum och något syskon till vårt barn hanns inte med heller.

Jag hade kvar hästen, barnet fick börja flytta vecka-vecka och varannan vecka hade jag medryttare. En par år senare diagnostiserades barnet med astma och allergier (bl.a. hö, häst, katt) och inte blev jag piggare och mer utvilad och fick mindre dåligt samvete av det.

Hästen började bli gammal och dog sen så småningom i en sjukdomsattack. Köpte ingen ny. Och på köpet, utöver att det lösgjorde mängder med tid och energi till annat så är det också kännbart i ekonomin att inte äga en häst.

Nu är barnet vuxet och jag är omgift. Jag hade prioriterat annorlunda idag än jag gjorde då helt enkelt om jag nu stått för samma val igen. Men också att även den andra föräldern varit med på samma tåg och gjort samma prioriteringar, inte att det inneburit att jag stått själv med allt kring barn och hem medan den andra föräldern fortsatt med sitt.

 

[Amha]

Jag sålde hästen jag hade förut när äldsta var något år gammal. Jag klickade aldrig med hästen ändå. Några år senare blev jag hästägare igen, barnen var då 5 och 3. Den här gången till en liten ponny men det var trassligt första året. Man skulle ta stallpass och matcha in tiden man åkte med tiden djur skulle ut eller in osv.

Flyttade av andra anledningar ponnyn, nu bor ponnyn i ett stooort stall. Det är prydligt kontrakt där det står att jag ordnar vatten, foder och städar åt henne. De tar in, ut och matar djuren. Då behöver jag inte anpassa mitt schema och jag kan ta med barnen vilken tid jag vill de dagar jag är ledig (jobbar långa pass och ledig mycket). Innan var det nämligen bekymmer att barnen inte hunnit vakna eller skulle gå i säng de tider jag hade stallpass och maken fick ta morgon eller nattning själv var och varannan dag för att jag skulle hinna säga hej till honom ibland. Det var inte roligt för någon av oss, allra minst för barnen. De dagar jag jobbar kan jag bara lägga beställning att jag vill ha hjälp med det lilla jag ska göra så kan jag betala andra för att göra det. Eller om vi ska iväg någonstans. Dessutom finns det mycket barn i stallet så de kan leka med varandra när de inte vill vara med mig. Eller sitta i varmt fikarum med leksaker, spel, padda eller vad man nu ordnar för barnvakt.

Det kostar men just nu känns det som en fin lösning. Rätt nyligen inflyttad men barnen vill faktiskt vara med på ett annat sätt än innan nu, äntligen. Skulle jag köpt ponnyn idag hade jag faktiskt ställt henne i ett stall med mycket service på en gång. Helst med en del barn i rörelse med, för att det lättare lockar ut mina egna barn.

 

[Lo_]

Ni har det som familjeaktivitet?
Det låter fint, men hur lyckas du?
Jag har en gång haft med 2,5-åringen. Vi skulle borsta häst, det var kul i två minuter (om jag bar honom), sen ville han titta på de andra hästarna ( i hagen), titta på grisarna, gräva i paddocken, klappa lilla ponnyn, gå själv, gräva lite, titta på grisar, ha banan, kissa på gödselstacken, klappa häst i hagen, sitta på ponnyn, typ inom loppet av 15 minuter... sen sade jag ÅK HEM till partnern. För hur mycket vi än var två där behövde båda ha ögon i nacken. Jag är glatt imponerad av er dom får ihop det.

Ja på daglig basis så mina barn är ju så vana som de kan bli vid upplägget... de är goda vänner med övriga i stallet så jag känner ingen stress över att de stör. Ettåringen har jag betydligt mer koll på än fyraåringen som är i stort sett helt stallsäker. Är det bråttom av någon anledning händer det att jag sätter honom på ryggen för att bli klar.

När båda är med har jag i princip fri tid för de leker så fint ihop, de har diverse grävprojekt i grushögen/lövhögen/cyklar runt. Mina arbetstider gör att ridbanan nästan alltid är ledig så jag rider och dom leker. Kommer det något annat ekipage går vi därifrån. Vill inte att någon ska känna att vi stör.

Får se hur länge stallyckan håller i sig..

 

[Amk]

Innan graviditet gjorde jag klart för pappan att jag INTE tänker sluta med hästar utan för mig är det jätteviktigt att ha häst och att vi därmed behöver vara två föräldrar om det ska bli något barn.

Att ha häst under föräldraledigheten gick jättebra! Var supermysigt att kunna pyssla på i stallet och ta hand om hästarna dagtid med bebis med och utan någon som helst brådska. Ridningen gjordes då kvällar och helger när bebis var med pappan, men allt övrigt stallarbete var skött så det var bara ridningen. Inga problem.

Efter föräldraledigheten delade vi upp vardagarna så att varannan kväll turades vi om att ha huvudansvaret för barnet och varannan var vi så att säga fri att utöva våra respektive tidskrävande hobbys och en helgdag var samma.

Två år senare var vi båda totalt slutkörda och hade helt tappat varandra och familjen och skilsmässan var ett faktum och något syskon till vårt barn hanns inte med heller.

Jag hade kvar hästen, barnet fick börja flytta vecka-vecka och varannan vecka hade jag medryttare. En par år senare diagnostiserades barnet med astma och allergier (bl.a. hö, häst, katt) och inte blev jag piggare och mer utvilad och fick mindre dåligt samvete av det.

Hästen började bli gammal och dog sen så småningom i en sjukdomsattack. Köpte ingen ny. Och på köpet, utöver att det lösgjorde mängder med tid och energi till annat så är det också kännbart i ekonomin att inte äga en häst.

Nu är barnet vuxet och jag är omgift. Jag hade prioriterat annorlunda idag än jag gjorde då helt enkelt om jag nu stått för samma val igen. Men också att även den andra föräldern varit med på samma tåg och gjort samma prioriteringar, inte att det inneburit att jag stått själv med allt kring barn och hem medan den andra föräldern fortsatt med sitt.

Var det hästen som ledde till skilsmässa, eller hade det inträffat ändå?

 

[Amk]

Vad många det är som verkar vilja ha med barnen till stallet. För min del är jag inte alls ledsen över att tvååringen är ointresserad och ettåringen helt galet skadebenägen så att det aldrig fallit mig in att ha dem med när jag rider eller hanterar häst. Det är ju min enda chans till egentid, och den är verkligen värdefull.

 

[Amha]

Vad många det är som verkar vilja ha med barnen till stallet. För min del är jag inte alls ledsen över att tvååringen är ointresserad och ettåringen helt galet skadebenägen så att det aldrig fallit mig in att ha dem med när jag rider eller hanterar häst. Det är ju min enda chans till egentid, och den är verkligen värdefull.

Jag har egentid på jobb och hundpromenad. Älskar att kunna umgås med barnen i stallet när det funkar visst kan vi sitta hemma och spela schack också (äldsta dotterns favoritspel just nu) men det är bra träning med ridning och det är frisk luft osv. Försöker ta den tid jag får och orkar med barnen just nu för att njuta av dem de växer så snabbt nu för tiden.

 

[sassiball]

Vad många det är som verkar vilja ha med barnen till stallet. För min del är jag inte alls ledsen över att tvååringen är ointresserad och ettåringen helt galet skadebenägen så att det aldrig fallit mig in att ha dem när jag rider eller hanterar häst. Det är ju min enda chans till egen tid, och den är verkligen värdefull.

Jag tycker också mycket om den egentid jag får i stallet. Den är jätteviktig!

Därför säger jag ofta nej när barnen vill med och rida. 10 åringen är mer självgående och vi kan rida tillsammans, vilket är kul så hon kan oftare följa med. Jag säger dock till henne att "idag vill jag träna dressyr och inte rida ut eller hoppa, så du får rida tillsammans med mig på ridbanan".
Lillasyster som är 6 år får följa med en gång i veckan, en helgdag, även om hon vill med nästan varje dag. Det tar alltför mycket tid annars. Men det är roligt att se barnens framsteg. Går lite fortare än mammas framsteg.

 

[DarkInNight]

Jag har två barn, 1 och 4 år. En häst som står uppstallad kollektivt nära vårt hem. Jag rider sex dagar i veckan, har ofta med mig båda barnen till stallet. Jag åker och tränar ensam med hästen en heldag i månaden.

Jag jobbar oregelbundet men heltid så kan ofta rida dagtid och jobba på kvällen. Har aldrig övervägt att inte ha häst. Jag fungerar inte om jag inte får rida.

Jag har aldrig bråttom, är barnen med och vill köra sina små skottkärror ut i hagen så det tar en halvtimme att ta in honom så får det göra det. De är båda uppväxta i stallet, och min stora tjej är en av få som kan fånga min häst. Tror det gett dem otroligt mycket att få så nära kontakt med hästar.

Min sambo kommer ofta och är med alternativt kommer och hämtar barnen när pysslet är klart och jag ska rida.

En enormt viktig faktor i mitt hästliv är att jag jobbar omväxlande dag/kväll/helger. Hade jag jobbat kontorstider hade jag nog inte orkat rida så mycket som jag gör. Denna vecka har jag mycket 7-16-pass, vilket innebär att jag rider efter kl 20. Väldigt slitigt enligt mig.

Så lyxigt
Jag skulle också vilja jobba skift men sambon jobbar redan skift och kommunen har inget kväll/helg/natt-barnomsorg så det fungerar inte

Jobbar du och sambo så ni är lediga samtidigt?

 

[MiniLi]

Jag fascineras över dessa barnvänliga stall. Visst om man har eget men om man är inackorderad?
Och barn är ju liksom inte riktigt hästsäkra oavsett hur vana de är vid stallet.

Jag är en sån där trist (barnfri) stallkamrat som faktiskt skäller på barnen i stallet titt som tätt. Inte för att jag ogillar barnen men när de ”roar sig på egen hand” själva eller flera barn tillsammans så lyckas de väldigt ofta skrämma hästarna och orsaka farliga situationer.

 

[Hyacinth]

Jag fascineras över dessa barnvänliga stall. Visst om man har eget men om man är inackorderad?
Och barn är ju liksom inte riktigt hästsäkra oavsett hur vana de är vid stallet.

Jag är en sån där trist (barnfri) stallkamrat som faktiskt skäller på barnen i stallet titt som tätt. Inte för att jag ogillar barnen men när de ”roar sig på egen hand” själva eller flera barn tillsammans så lyckas de väldigt ofta skrämma hästarna och orsaka farliga situationer.

Jag har nog inte sett barnvänliga stall, men så har jag stallovänliga barn. Även om det är boxar så görs hästar iordning på gången, det är öppet ut mot hagar och bilväg och gud vet vad. Vi lämnar småttingen hemma helt enkelt