Sv: Hästens själ av Klaus Ferdinand Hempling
Här är hela bilden - tänker du samma när du ser den?
http://home.swipnet.se/~w-55346/evelina/stella_maj3.jpg
(hihi jag upplevde hon ju snarare som att hon skulle tippa omkull och "falla ner i en avgrund" om man petade henne på manken, otroligt bräcklig - men stort hjärta hade hon verkligen!!)
Det är så himla kul att läsa sånt här! Inte är du ute och cyklar inte. Jag tycker det är grymt intressant, försöker förstå mej på henne...
Men hon blev nog aldrig "färdig" tror jag. Vandrade vidare förra året.
Jag tänker att hon hade mycket "Den Halvfödde" eller eventuellt Barnet i sej, kanske utvecklade hon det ännu mer av omständigheterna?
Men hon förbryllar mej, för jag upplevde henne samtidigt väldigt andlig, som om hon befann sej "nånstans uppe i himlen" hälften av tiden - som en halvfödd Pegasus kanske. Hon hade inte många bindningar till jorden under sej, som en fågel...
Hon blev väldigt aggressiv och reagerade blixtsnabbt och utan förvarning när hon gjorde det. Men hon hade haft det väldigt tufft i livet. I grund och botten var hon väldigt tillitsfull - lite som en Duva tänker jag, då det var så fragilt och känsligt när hon gav precis
allt förtroende till en människa. Men hon var "sviken" ganska många gånger - kanske var det det som gjorde att hon var så "svår" (komplicerad)?
Men ridbar var hon nog aldrig menad att bli...