hästar och barn

Sv: hästar och barn

Här kommer en ganska fin bild på min äldsta son med min unghingst, i hagen när han äter hö. Han ser rätt lugn ut. Hoppas bilden funkar...har aldrig lagt in nån här på buke förr.

Ooops, tror den blev lite stor...sorry.

digitalBilder444.jpg
 
Sv: hästar och barn

;)
*kl*

Vem säger att man är en dålig mamma för att man har barnen med sig i stallet bland hästarna?

Det är ju inte det som är grejjen. Det är klart att ungarna skall kunna vara med i stallet. MEN fortfarande skall det vara SÄKERT för barnen.
Man måste dom förälder vara med i matchen så barnen inte skadas. Att ha med ungarna när de är små innebär inte att man kan slappna av helt bara för att ponnyn eller hästen är snäll.

Klart att man kan, om barnet är tillräckligt moget för det, låta barnet borsta den ena hästen medans man själv borstar den andra. Men man får ju hålla ett öga på dem att det fungerar. Barn växer ju med uppgiften, visst men de är fortfarande barn.
Och visst kan en fyraåring rida med på en häst medans man rider den andra, om tex fyraåringens häst är lydig och välhanterad är det ju inga större problem att ha en extra lina så den mer eller mindre går som handhäst.

I såna lägen säger jag bara jippi! Jättebra, om barnen får vara med. MEN jag tycker inte att det är okej att det mindre barnet skall vara alltför nära en lös unghäst som inte fostrad. Pga olycksrisken.

Allvarligt, tycker ni som har era barn med i stallet att era femåriga barn skall grejja med 3 åriga unghästar med allt vad det innebär? Eller skulle ni välja en ädre, fostrad och stabil individ som de får gosa, borsta och hantera?
Och även om ni valt en stabil häst för dem, inte låter ni dem väl grejja med hästen utan att ha koll att det faktiskt fungerar?

Sen är det A och O med uppfostrade hästar. Vi har företrädesvis kostammade Quarterhästar, hårda i huvudet, dom kräver mycket konsekvent och bestämd hantering. Det är inte så lätt att lära barn, men det går bättre ju äldre de blir och man måste vara med jättemycket själv tills de klarar av uppgiften.
Mina barn har alltid varit med, mer eller mindre, i stallet. Vi har ju eget stall så då blir det lixom rätt naturligt. Aldrig någonsin har märren kommit på tanken att nafsa, buffa eller sparka min dotter eller son. Inte heller vår gamla ponny eller fd vallack kunde komma på tanken att dumma sig.
Just nu har vi som tidigare nämts i tråden en 2-årig unghäst så då blir det av naturliga skäl lite extra säkerhetstänk kring den för barnens skull.
Skall de grejja med någon häst så får de göra det på den stabila och välppfostrade märren. Dotten får grejja själv om hon vill medans 3-åriga sonen måste ha mamma eller pappa med. Punkt.

Ang ålder på barn att får hantera i hage etc själva så finns det en anledning till att jag inte anser dem vara mogna uppgiften förräns de är lite äldre.
Barns syn är inte fullt utveckad förräns vid 11-12 års ålder. De kan tex inte bedöma avstånd och hastighet korrekt. Därför bör man ej heller låta dem tex cykla i trafiken själva förräns då.

Dottern med kompis balansövar på min gamla, gamla ponny...
EmmaLilleman6.jpg

Dottern igen på vår dåvarande sommarponny Prinz..
prinz1.JPG

Här några år äldre på märren..
EmmaDoc0-0304.jpg

Ytteligare några år på nacken för dem båda
wlovsta29.JPG

Och som trettonåring med unghästen..
emtoo1-1.jpg


Lillgrabben och vår märr bekantar sig med varandra...
lasseaxeldoc3.jpg

Kan du inte tala...?
docaxel.JPG


Barn och hästar- OK, men Safety First!

mvh Eva
Självklart ska hästarna vara fostrade, där är vi helt överens men barnen måste också vara det.;)
 
Sv: hästar och barn

Till TS (och alla andra)
Jag har själv sålt 2 shettisar just pga ilska mot småbarn.
Den första är ändå en av de jag gillat mest för hon var underbar annars men barn det gillade hon inte.
Alltså hon var inte ilsk jämt utan man kunde aldrig veta när hon skulle attackera. Min äldsta son som då var 3 år va med in i hagen och blev ståendes ca 5 m ifrån henne och stoet stod och åt hö och jag hann inte fram och ta honom innan hon plötsligt sprang över han. Som tur var klarade han sig, blev bara ordentligt rädd.

Stoet var ingen unghäst, hon var 7 år.
Sen flög hon på även min brorsdotter som då var 8 år ute på en promenad. Men det verkar som att hon blev värre mot barn vid brunst.
Hon sålde jag delvis pga det och sen att hon hade eksem och vi har så himla mkt knott där vi bor.

Den andra shettisen var också ett shettissto (kommer aldrig mer skaffa ston) som också utan egentlig anledning sprang över min son.
Jag tycker absolut inte detta är acceptabelt.
Man kan inte ta hästen i försvar (om inte barnet varit elak mot hästen eller om det är känt att ponnyn blivit illa behandlad av barn förut), barnen är väl ändå viktigast. Egentligen har du väl bara 2 val, antingen se till att hon aldrig är i närheten av barn om hon inte är uppbunden och du står bredvid eller sälja henne. Jag tror inte hon kommer bättra sig med tiden då hon redan visar detta beteende.

Jag har en shettisvalack på 4år som jag haft i 3 år och han har ALDRIG ens visat sur min åt mina (eller andras) barn, han är en helt underbar barnponny och man kan ju aldrig lita på en häst till 100% men han litar jag på till 99,9% att han skulle aldrig med flit göra ett barn illa.
Och han är ju genomsnäll mot allt och alla.

Jag tycker att barnen ska kunna vara med runt hästarna utan att man behöver oroa sig för att nån häst ska attackera.
Nu har jag ju också en stor häst (2årig unghingst) och då blir jag ju genast mer vaksam för ju större häst ju större skada anser jag.

Jag har ju sagt åt min son vad som gäller hos hästarna och trots att han blivit översprungen 2ggr så är han inte nå rädd vilket iofs inte är så bra, skulle hellre vilja att han var lite mer försiktig av sig.
Sen så har min son varit väldigt trotsig ända sen han kunde gå så han lyssnar inte alltid på vad mamma säger.

Jag tycker att överlag är stora hästar snällare mot barn då det finns en del shettisar som tycker dom ska "bestämma" över mindre barn men stora hästar verkar inte alls tänka så. Min fd kallblodstravare var också genomsnäll och barnen kunde gå fram till han i hagen utan problem.
Men det finns säkert fler snälla shettisar än elaka och mina erfarenheter säger ju att ston är grinigare än valacker.

Kan ju tillägga att vi hade en tik av rasen lancashire heeler (liten ras, ca 25cm hög och 6 kg tung)innan första sonen kom och det gick bra ända tills sonen var ca 11 månader, då började hon nafsa efter honom. Så hon fick vi också sälja tillbaka till uppfödaren!

Berätta gärna sen hur du tänker göra. Mina barn är inte alls hästintresserade utan det är jag som håller på med dem men tycker ändå att man ska kunna ha med sig barnen utan att ha koppel på dem (eller hästen).Olyckor kan ju hända ändå naturligtvis, men med en häst som är opålitlig med barn minskar ju inte risken direkt.
Har fött upp shettisar i många år och jag anser att om man misslyckas med en shettis så har man bara bevisat att hästen var smartare.;) Har på alla år aldrig fått fram en elak shettis, köpte däremot ett rejält illa hanterat sto som var ett år och hon anföll allt som rörde sig. Det blev en kombinerad socialiserings och ledarskapsuppgörelse mellan henne och mig och efter det så kunde t.o.m. barn hantera henne även när hon hade föl. Hon är idag 19 år och jag har aldrig mött en mentalt bättre häst. Shettisar är kanonbra mentalt men också mycket intelligenta och viljestarka så ska man ha en shettis som inte gör som den vill så måste den veta sin plats. Då finns det ingen bättre kompis till barnen. Vem kommer inte ihåg sin egen ponnytid med alla härliga minnen. Skulle aldrig neka mina barn den tiden.
 
Sv: hästar och barn

*kl*
Jag har hittills inte träffat en shettis som har tuffare psyke än andra hästar, däremot har de nästan hela högen varit smartare än de större hästar jag mött.

Kluriga små rackare som behöver både kroppslig och mental träning för att utvecklas positivt och må bra.

Jag tycker det är hemskt med alla dessa shettisar som bara är sällskapshästar och inte får en egen uppgift i livet. Förhoppningsvis har fler öppnat ögonen nu för tiden och använder sina shettisar mer, jag hoppas det.
Att däremot gå i stor flock är något annat och ska inte blandas in i det här påståendet, för det är ett helt annat liv än att vara sällskap åt en enda stor häst och alltid vara den som blir lämnad ensam kvar i hagen.

Men, detta var lite off-topic. Jag ville bara säga att jag tycker de är intelligenta och att de ofta tar tillfället i akt att hitta på något bus om de får möjlighet. Det är i grunden en positiv egenskap, att vara initiativrik, men kan bli lite fel med småbarn inblandade...
 
Sv: hästar och barn

Jag blir ju lite full i skratt när jag läser vad som skrivs. Gör inte inlägg ofta och inser att jäklar vad man måste skriva tydligt...:D

Dottern blir inte släpad till stallet av en 'egoistisk hästgalen' mor (gav jag den bilden..?). Vill hon följa med mig får hon följa med mig - jag nekar henne oftast inte även om det blir mer tidskrävande. Men hon kanske leker i sanden på volten med hink o spade en stund eller klappar stallkatterna lika mycket som hon borstar en häst, hjälper mocka eller fodrar hästarna. Det rör sig ju inte om en 'snabbvisit till stallet' - hon tar naturligt del av min värld.

Man får sätta gränser och försöka göra allt så säkert som möjligt. -Nej, dottern får inte springa runt i hagen själv hur som helst. (Sa jag det..?). -Japp hon får gå fram o pussa sin mini, men inte den andra shettisen i hagen. Även om den också är jättego. Jag 'läser' mina djur därför undviker jag att ge råd till Sagalisa om hennes unghäst. Situationen var olycklig och jag kan inte döma ponnyn på vad som hände - jag har ju inte träffat den vilket jag anser att jag måste göra först. Det blir lite att 'spå på avstånd'. Jag gjorde mig själv av med ett halvblod som jag såg inte var säker runt småbarn. Det sved då det var en kanon ridhäst - men...

Däremot kommer jag inte hålla lillan i handen hela tiden i stallet eller binda upp ponnyn innan hon får peta på den. Jag tycker det är helt OK om man känner att man behöver den säkerheten men jag kommer inte att göra det. Jag känner mej rätt trygg med vad jag gör - men visst som sagt det värsta kan ju hända. En treåring är blixtsnabb ibland. Jag kommer ändå inte ta bort samvaron med djur pga det. Det handlar om att få tillåtelse att lära sig hantera situationer.

I slutändan får man väga saker mot varandra. Allt är ju inte svart och vitt även om jag tror att det nog lätt blir det i en sådant här forum..?

;) Chris
 
Sv: hästar och barn

Däremot kommer jag inte hålla lillan i handen hela tiden i stallet eller binda upp ponnyn innan hon får peta på den. Jag tycker det är helt OK om man känner att man behöver den säkerheten men jag kommer inte att göra det. Jag känner mej rätt trygg med vad jag gör - men visst som sagt det värsta kan ju hända. En treåring är blixtsnabb ibland. Jag kommer ändå inte ta bort samvaron med djur pga det. Det handlar om att få tillåtelse att lära sig hantera situationer.

Nu vet jag inte riktigt vem eller vad du svarar, men jag tycker det är milsvid skillnad på det du skriver och att låta hästar som är kända för att vara tuffa vara lösa i sällskap med barn. Jag har som sagt me min treåring när jag pysslar med min kompis hästar, men jag skulle aldrig drömma om att låta honom gå fram till det ena stoet, som är stor och grov och inte vet var hon har sina fötter, förrän jag vet att hon klarar det. Inte heller skulle jag kunnat ha barn med mig när jag pysslade med min unghingst, han var alldeles för tuff och behövde onormalt sträng uppfostran och kunde ändå ta sig för vad som helst titt som tätt. Idag är han sex år och jag skulle inte tveka att ta med barn in till honom.
 
Sv: hästar och barn

Nu vet jag inte riktigt vem eller vad du svarar, men jag tycker det är milsvid skillnad på det du skriver och att låta hästar som är kända för att vara tuffa vara lösa i sällskap med barn.

Jag var med i denna tråd lite tidigare än du och ville förtydliga när jag fick feltolkningar på detta inlägg (har inte loggat in på ett tag...)

Just feltolkningar verkar vara vanliga i dessa forum. Alla mina hästar är välhanterade (läs snälla) och även shettis nummer två är också gudasnäll - men bufflig. Var skrev jag att denna shettis var 'känd för att vara tuff'...? Eller svarar vi på olika trådar? :confused:
 
Sv: hästar och barn

Jag ser t ex till så att dottern inte umgås med schäfern här hemma, han gillar inte barn och risken är allt för stor för att "hon ska få lära sig på egen hand", pröva sina vingar etc.

Jag vänder på resonemanget, jag har skaffat djuren, bor på en hästgård och då är det min skyldighet att se till så att inget händer vare sig barn eller djur - i a f inte p g a tidsbrist eller oaktsamhet.

Hon har ingen behållning av att se på när mamma rider eller mockar däremot om jag är med henne ute i stallet, visar henne saker, är med henne när hon ryktar sin ponny och leder henne på en tur i skogen m m. Det är hennes dag i stallet, inte min.

Alla gör vi olika.
 
Sv: hästar och barn

Jag ser t ex till så att dottern inte umgås med schäfern här hemma, han gillar inte barn och risken är allt för stor för att "hon ska få lära sig på egen hand", pröva sina vingar etc.

Jag vänder på resonemanget, jag har skaffat djuren, bor på en hästgård och då är det min skyldighet att se till så att inget händer vare sig barn eller djur - i a f inte p g a tidsbrist eller oaktsamhet.

Hon har ingen behållning av att se på när mamma rider eller mockar däremot om jag är med henne ute i stallet, visar henne saker, är med henne när hon ryktar sin ponny och leder henne på en tur i skogen m m. Det är hennes dag i stallet, inte min.

Alla gör vi olika.
Visst är det så, alla gör vi olika. Det har jag blivit varse efter mina år med ridlekis där det framgår med tydlighet hur hanteringen från vuxet håll påverkar barnen och vilket resultat det får.;)
 
Sv: hästar och barn

Ridlekis har jag inte varit särskilt imponerad av hittills, de jag har sett alltså, men bra att det finns alternativ för stadsungar.

Jag har rätt klart för mig hur jag vill lära min dotter att umgås med hästarna här hemma och hur hon ska bete sig kring djur ö h t. Tycker inte om inställningen att ungar ska leka med djuren eller lite äldre barn som tillåts rida lite hur som, inte följer något vettigt upplägg, rider stenhårt 1-2 dagar i veckan när det är sol ute och låter hästen stå resterande tid, skriker, rycker o sliter i ponnyn på tävlingar, att föräldrarna släpper ut dem på hopptävlingar innan de ens har har en bra balans och sits m m.

Sen är det det här med säkerheten, att ha hjälm, bära väst, veta hur man leder hästen, inte stå framför eller bakom hästen m m det tycker inte jag är att lära in rädsla hos barnet utan det är att lära ut sunt hästförnuft.
 
Sv: hästar och barn

JVar skrev jag att denna shettis var 'känd för att vara tuff'...? Eller svarar vi på olika trådar? :confused:

Ah, jag måste missat ditt inlägg tidigare, jag ber om ursäkt. Ja, det är svårt att uttrycka sig i skrift så att det inte blir några missförstånd, men man lär sig med tiden, det är bara att öva på! :)

Angående "känd för att vara tuff" så menade jag TS ponny, inte din. Jag släpper mina barn lösa med hästar jag litar på, men jag skulle inte låta dem gå i närheten av hästar jag visste kunde sparkas, bitas eller springa över. Sen kan detta hända med gudasnälla hästar också, men jag utsätter inte barnen och fjuren för onödiga risker.
 
Sv: hästar och barn

Ridlekis har jag inte varit särskilt imponerad av hittills, de jag har sett alltså, men bra att det finns alternativ för stadsungar.

Jag har rätt klart för mig hur jag vill lära min dotter att umgås med hästarna här hemma och hur hon ska bete sig kring djur ö h t. Tycker inte om inställningen att ungar ska leka med djuren eller lite äldre barn som tillåts rida lite hur som, inte följer något vettigt upplägg, rider stenhårt 1-2 dagar i veckan när det är sol ute och låter hästen stå resterande tid, skriker, rycker o sliter i ponnyn på tävlingar, att föräldrarna släpper ut dem på hopptävlingar innan de ens har har en bra balans och sits m m.

Sen är det det här med säkerheten, att ha hjälm, bära väst, veta hur man leder hästen, inte stå framför eller bakom hästen m m det tycker inte jag är att lära in rädsla hos barnet utan det är att lära ut sunt hästförnuft.
Ridlekis är ju då inte att ungarna får leka med hästarna utan lära sig att umgås med dem från marken och ryggen. Och beträffande "stadsungar" så hade jag inga sådana elever utan det var nästan enbart "lokala" förmågor, många med hästkunniga och hästägande familjer. Beträffande din beskrivning av hur barn hanterar ridning och ponnier så kan jag väl bara säga att just det beteendet skulle jag aldrig tolerera och har tack och lov haft något sådant här. Men så ställer jag litet krav på både djur och människor i hanteringen. Det beteende du beskrev är just det som blir när kunskapen är otillräcklig och om det är blåbärshoppningar etc du menar med tävlingar där barnen inte har kommit så långt så är det väl inte fel att låta ungarna prova på tävling under lite "lekbetonade" former fast de inte är så erfarna. Det ska ju vara roligt att hålla på med hästar och det blir det om man hela tiden slipper höra att man inte får och kan och ändå lär sig ödmjukheten man får genom att tillåtas misslyckas och våga prova igen utan alltför stora prestationskrav. Det du beskrev i din sista mening är självklara saker, bland det första barnen lär sig som nybörjare men för de som vill gå vidare sedan så är det en förutsättning att mamma vågar släppa taget litet och låter barnet få känna på sin egen förmåga. De klarar mer än man tror. Jag har haft fyraåringar som galopperar och hoppar små hinder alldeles själv och dessutom kan göra det mesta av förberedande och eftervårdande skötsel av hästen, självklart med vuxen närvarande för även om mina hästar vet sin plats så busar de ibland och barnen kan åka av men det ingår faktiskt. Kan man inte lära sig det så kan maninte lära sig rida heller för ramla av kommer man att göra så länge man rider.;)
 
Sv: hästar och barn

Helt OT men jag kom att tänka på det under tiden jag läste ditt inlägg på tal om 4-åringar som galopperar och hoppar etc. Man ser ibland annonser om ponnyer till salu, A och B-ponnyer som kräver "rutinerade" ryttare - jag blir lika konfunderad varje gång; hur kan man lyckas hinna bli en rutinerad ryttare redan vid 8-10 års ålder...
 
Sv: hästar och barn

Helt OT men jag kom att tänka på det under tiden jag läste ditt inlägg på tal om 4-åringar som galopperar och hoppar etc. Man ser ibland annonser om ponnyer till salu, A och B-ponnyer som kräver "rutinerade" ryttare - jag blir lika konfunderad varje gång; hur kan man lyckas hinna bli en rutinerad ryttare redan vid 8-10 års ålder...

Det är ju ofta det som är problemet, att hitta en rutinerad liten ryttare om man stöter på patrull med de små pållarna. Hur erfaret barnet är beror ju på hur det har ridit, om det har ledits runt på ponnyn eller om det har ridit och lärt sig kommunicera med hästen. Mina barn började rida, eller kanske jag ska säga "åka" häst när de var två. Då blev de ledda men när de var fyra red de självständigt i alla gångarter på såväl stora som små ponnier. De har själva med min hjälp ridit in sina ponnier precis som jag alltid gör med mina egna hästar, vill forma och prägla dem själv. De är idag 11 och 13 och rider idag för tränare på våra hästar och på ridskola en gång i veckan samt tävlar lättare klasser. Var gränsen för rutinerad ryttare går får man väl avgöra själv men jag tycker att ett minimikrav är att klara av hästen i alla situationer, "finliret" kan man träna sig till men är man osäker och har en tuff häst som testar gränserna, vilket ponnier gärna gör, så måste man vara litet kaxig och våga ta för sig. Det kommer man långt med och barn som tidigt lär sig detta har oftast inte de problemen med sina ponnier och om de får det så löser de det.;)
 
Sv: hästar och barn

visst är det så, dessutom gör ju inte barnen som vi säger - utan som vi gör ;) tycker dina inlägg är strålande :D
 
Sv: hästar och barn

...har ej läst alla trådar men här kommer lite tankar från mig.

Ganska lätt gåta att lösa! Blanda inte ihop mat, hästar och barn.
Klart att den treågriga hästen ville ha sin mat för sig själv och inte dela med sig av en ranglåg tvåbening.

Låt barnen pyssla med den äldre hästen tills de själva blivit säkrare och kan läsa av hästarna. Det är svårt att vara aktoritär när man är osäker och liten vilket den yngre hästen drar nytta av.

Precis som barn så har hästar sina perioder där gränser prövas. En liten fråga som dök upp här och nu: Har hästen markerat mot någon vuxen?
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Som ni säkert hört mig beklaga mig över så sover sonen inte särskilt bra. Han vaknar på nätterna (varje/varannan timme) och börjar veva...
5 6 7
Svar
138
· Visningar
12 364
Senast: Madalitso
·
Övr. Barn Har en son på 6 år. Han är utredd som 4,5 åring för autism,men då han fick normalt resultat på pappret så slogs det bort. Nu började...
2 3
Svar
46
· Visningar
9 661
Senast: Fraegd
·
Övr. Barn Jag har varit medlem här för många, många år sedan. Mycket har sedan sist. Jag har reumatiskt värk och 50% sjukersättning och jobbar...
12 13 14
Svar
278
· Visningar
25 921
Hästhantering Jag blir inte riktigt klok på fyraåringen härhemma. Tar gärna emot tankar och åsikter. Jag har haft honom sedan han var ettåring, och...
15 16 17
Svar
335
· Visningar
46 007
Senast: Efwa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp