På att en av mina kollegor är så oerhört etnocentrisk, trots att hon har bott utomlands i typ 5 år nu. Det är en stor störning som leder till många mindre störningar, bland annat en igår då vi kom in på ämnet barnaga under lunchen. Min kollega var i vanlig ordning helt övertygad om att hennes åsikt var den enda rätta eftersom att det är så de gör i hennes land (där barnaga alltså är tillåtet). När jag frågade varför hon tycker att det behövs så fick jag ett "ja, men vad ska man annars göra när tvååringen börjar skrika i affären?" tillbaka.
Jag försökte förklara att i min värld finns det kanske andra sätt att uppfostra ett barn på, till exempel genom att försöka resonera med dem, men möttes av totalt motstånd. "Det är väl inget effektivt sätt" osv. Till slut blev jag så desperat att jag började jämföra barn med djur och säga att hon skulle väl aldrig slå sina husdjur heller? Det visade sig att hon inte har några problem med att använda våld mot sina hundar heller
Det här är en intelligent människa som jag oftast tycker mycket om, men igår kom hon på allvar med argument som att "mina föräldrar slog minsann mig när jag var liten, men jag är inte mer våldsam för det!" och "men vaddå, lite våld kan väl vara okej så länge man inte går till överdrift?".
Sådana där kulturkrockar är fruktansvärt jobbiga. Är barnaga förbjudet i Skottland (eller ska man kanske säga i England, för visst är det samma lagstiftning?)? Efterlevs förbudet?
