Här fortsätter vi att störa oss på rimliga o orimliga saker, del 5

[Pazuzu]

Jag stör mig på att jag inte lära mig vilket engelskt namn som tillhör Lettland respektive Litauen. Förväxlar dem och får alltid slå upp det.

 

[MiaMia]

Jag stör mig på att jag inte lära mig vilket engelskt namn som tillhör Lettland respektive Litauen. Förväxlar dem och får alltid slå upp det.

Minnesregel: De namn som innehåller U hör ihop: Lithuania - Litauen

 

[Pazuzu]

Minnesregel: De namn som innehåller U hör ihop: Lithuania - Litauen

Smart! Ska försöka pränta in det.

 

[gul_zebra]

Jag stör mig på passivt aggressiva arslen som förväntar sig att man tassar på tå kring de för att de inte ska sura ihop som just arslen och förstöra en annars trevlig kväll för oss andra, och det faktum att jag åker på skulden om jag tassar för dåligt. Jag är en dålig tassare och för tillfället för skör för att orka med en viss närståendes beteende men har inte direkt lust att dra mig ur för dennes skull heller.

Och så stör jag mig på att jag inte kan sova nu när jag behöver min sömn som mest

 

[Kjerulfia]

På människor som klagar över hur stressade de är och hur dåligt de mår, och det låter som de är på kanten till det stora svarta hålet, men de gör ingenting åt det, även om andra kommer med pepp, råd och stöd.

 

[tanten]

Buke. Jag stör mig så orimligt på forumet nu, men mest av allt stör jag mig på mig själv. För jag vet ju bättre. Ni är ju inte mina vänner utan bara personer med datorer och naturligt har ni all rätt att.. Men jag trodde. Jag ville tro. Dum som ett spån.

Jag har skrivit så mycket om Släkting som jag inte får vård till. Och som jag inte kan lämna ensam. Som vandrar iväg eller ringer konstant.

Det innebär att de senaste åren har jag inte kunnat göra något alls om jag inte kunnat ta med mig Släkting. Det ger mig bara tre val: att stanna hemma tills Släkting dör (om 10-20 år?), att ta med Släkting eller sätta ut henom i Skogen (det är olagligt, men humanare, att kväva folk med kuddar).

Jag och Släkting gör en massa saker ihop. Hen kan fortfarande vara bra sällskap i nuet. Vi reser, tränar hund, går på vernissager och hänger på barer (Pysslingen är dock inte samma Party. Visa saker går dock inte att göra. Ragga till exempel. Och det är hemskt svårt att umgås med vänner, eftersom vi egentligen hade väldigt olika vänskapskretser. Folk som kände Släkting innan hen blev sjuk klarar inte av att träffa henom. De grejar inte att hen inte kan t.ex. lova och håll, eller komma ihåg deras barn och barnbarn. Släkting är helt enkelt en annan människa nu. Mina fd vänner är sådana som reser till Bulgarien för att stötta HBTQ-rörelsen och se obskyra band.

Summasumarum jag är väldigt, väldigt ensam tillsammans med Släkting och längtar hysteriskt efter andra människor att prata med.

Nu gjorde jag misstaget att tro att det är var känt eftersom jag skrivit om det under ett antal år på Buke. Och att jag kunde ta med Släkting och åka på Buke-träff (eller att jag lite diskret skulle ha fått veta att vi inte var välkomna. Att hitta någon som tar hand om Släkting är inte som att hitta hundvakt. En gång har hen varit på korttidsboende - och kom hem neddrogad eftersom hen är aktiv ). Låt oss säga att jag har blivit korrigerad i ordalag som gör det osannolikt att någon av er någonsin behöver möta Släkting.

Tror du behöver se perspektiv.

Jag har ingen koll på dig och din närstående uppenbarligen dementa närstående. Allt hade varit så enkelt om du glatt frågat om det ar OK att ta med en äldre sjuk person och din hund. Då hade svaret kommit uppriktigt och snabbt att det inte skulle funka.

Nu har det tagit tid att begripa att det som jag trodde var ett skämt som gick mig förbi faktiskt kunde vara din avsikt. Och jag häpnade eftersom det var så långt från allt jag i min vildaste fantasi hade kunnat tänka mig.

Lycka till i din kamp med kommunen. Så som du har det ska ingen människa behöva leva.

 

[mandalaki]

Buke. Jag stör mig så orimligt på forumet nu, men mest av allt stör jag mig på mig själv. För jag vet ju bättre. Ni är ju inte mina vänner utan bara personer med datorer och naturligt har ni all rätt att.. Men jag trodde. Jag ville tro. Dum som ett spån.

Jag har skrivit så mycket om Släkting som jag inte får vård till. Och som jag inte kan lämna ensam. Som vandrar iväg eller ringer konstant.

Det innebär att de senaste åren har jag inte kunnat göra något alls om jag inte kunnat ta med mig Släkting. Det ger mig bara tre val: att stanna hemma tills Släkting dör (om 10-20 år?), att ta med Släkting eller sätta ut henom i Skogen (det är olagligt, men humanare, att kväva folk med kuddar).

Jag och Släkting gör en massa saker ihop. Hen kan fortfarande vara bra sällskap i nuet. Vi reser, tränar hund, går på vernissager och hänger på barer (Pysslingen är dock inte samma Party. Visa saker går dock inte att göra. Ragga till exempel. Och det är hemskt svårt att umgås med vänner, eftersom vi egentligen hade väldigt olika vänskapskretser. Folk som kände Släkting innan hen blev sjuk klarar inte av att träffa henom. De grejar inte att hen inte kan t.ex. lova och håll, eller komma ihåg deras barn och barnbarn. Släkting är helt enkelt en annan människa nu. Mina fd vänner är sådana som reser till Bulgarien för att stötta HBTQ-rörelsen och se obskyra band.

Summasumarum jag är väldigt, väldigt ensam tillsammans med Släkting och längtar hysteriskt efter andra människor att prata med.

Nu gjorde jag misstaget att tro att det är var känt eftersom jag skrivit om det under ett antal år på Buke. Och att jag kunde ta med Släkting och åka på Buke-träff (eller att jag lite diskret skulle ha fått veta att vi inte var välkomna. Att hitta någon som tar hand om Släkting är inte som att hitta hundvakt. En gång har hen varit på korttidsboende - och kom hem neddrogad eftersom hen är aktiv ). Låt oss säga att jag har blivit korrigerad i ordalag som gör det osannolikt att någon av er någonsin behöver möta Släkting.

Jag såg det där. Och visst, du borde säkert ha frågat i PM först om det var okej. Men när du nu inte gjorde det, kunde du ha fått ett PM som berättade för dig att det inte var okej. Och det kanske du fick, vad vet jag, men det är inte som är min huvudpoäng

Sättet det skrevs om Släkting, "den dementa åldringen", gjorde mig både förbannad och ledsen. Som om hen var något katten släpat in, som om "dementa åldringar" är en homogen klump som inte kan uppföra sig. Det lät så föraktfullt.

Min mamma är en dement åldring. Skulle hon hamna i ett festsammanhang skulle hon inte göra en fluga förnär. Inte förstöra festen för någon utan prata vänligt med de som ville prata med henne. Och om jag hamnat i ett sådant sammanhang med din Släkting hade jag sannolikt tillbringat en stor del av kvällen med hen. Pga mina egna åldringar har jag vett på att visa gamla respekt, och det är så kort tid vi får ha dem kvar att vi bör passa på att visa dem värme och kärlek.

Hoppas du, Släkting och Pyssling får en fin midsommar!

 

[sthu]

Stör mig på att sälja bil. Eller rättare sagt, skriva en säljande bilannons. Det enda jag kom på att säga om skrället var "i fint skick" och mätarställningen.
Vad vill folk veta när de köper bil?
Jag är en sån där ytlig människa så jag bryr mig om vilken färg bilen har

 

[tanten]

Stör mig på att sälja bil. Eller rättare sagt, skriva en säljande bilannons. Det enda jag kom på att säga om skrället var "i fint skick" och mätarställningen.
Vad vill folk veta när de köper bil?
Jag är en sån där ytlig människa så jag bryr mig om vilken färg bilen har

Fakta?
Märke, årsmodell, miltal, färg, ev rost, om den servats på verkstad. Om det är gjort några större byten av delar nyligen. Om den är besiktad.

 

[Raderad medlem 6459]

@Ninnurur "Martyressä"? Sympatiskt av dig, verkligen .

@BornAgain Jag förstår att det känns tråkigt och jobbigt. Jag tror att det hade varit bättre om du PM:at den som håller i buketräffen för att förklara och fråga om det var ok, istället för att bara nämna i förbifarten din släkting ska med.
Men - det är ju höjden av total feghet att den som håller i Buketräffen inte bara PM:ar dig att tyvärr, det funkar inte, istället för att andra i tråden ska skriva taskiga saker och sen säga att man vet med säkerhet att värdinnan inte vill att din släkting kommer. När värdinnan själv är i tråden men inte törs säga flaska om det.

Skit i buketräffen du! Är folk sådär jävla ohyfsade så missar du ingeting i alla fall.

 

[sthu]

Fakta?
Märke, årsmodell, miltal, färg, ev rost, om den servats på verkstad. Om det är gjort några större byten av delar nyligen. Om den är besiktad.

sånt står förstås, är en blocket-annons så man väljer i en skrollista.
Just det, att den är skattad kunde jag ju skrivit Och att bromsoken är nya.

Nu stör jag mig på att jag skulle behöva skriva om annonsen

 

[mandalaki]

Så jävla fult av dig! Jag har aldrig hört talas om släkting tidigare och trots din lilla martyressä så tycker jag fortfarande inte att det är ok att ta med släkting på en fest med okända människor. Jag är änka och ensamstående mamma så tro mig, jag vet vad du menar med ensam, men mitt barn får vara hos barnvakt när jag åker på fest. Det är så man gör.

Men gud, detta såg jag inte ens. Det var bland det lägsta jag sett på buke.

 

[Kattennizze]

Vet att detta varit uppe förut men jag avskyr verkligen att läsa snittigullpussilull, världens bästa älskling, du är det bästa som hänt mig bla bla bla i mitt flöde på fb. Det blev ännu mer från samma par när de nu väntar barn Saken är att de är supertrevliga men det är jäkligt störigt att få femtioelva såna inlägg om dagen!

Jag tror alltid sådana där par ogillar varandra innerst inne.

 

[Kattennizze]

Jag stör mig på att vissa säger asseptera och andra säger ackseptera. Jag säger det sistnämnda och undrar så vad som är korrekt. Ordet är alltså acceptera.

 

[tanten]

@Ninnurur "Martyressä"? Sympatiskt av dig, verkligen .

@BornAgain Jag förstår att det känns tråkigt och jobbigt. Jag tror att det hade varit bättre om du PM:at den som håller i buketräffen för att förklara och fråga om det var ok, istället för att bara nämna i förbifarten din släkting ska med.
Men - det är ju höjden av total feghet att den som håller i Buketräffen inte bara PM:ar dig att tyvärr, det funkar inte, istället för att andra i tråden ska skriva taskiga saker och sen säga att man vet med säkerhet att värdinnan inte vill att din släkting kommer. När värdinnan själv är i tråden men inte törs säga flaska om det.

Skit i buketräffen du! Är folk sådär jävla ohyfsade så missar du ingeting i alla fall.

Fast det var ju inte ens uppenbart vad det handlade om förrän nu i slutet?
Dessutom är det ett väldigt fult angrepp på den användare du kallar värdinnan. Lägg ner.

 

[mandalaki]

Fast det var ju inte ens uppenbart vad det handlade om förrän nu i slutet?
Dessutom är det ett väldigt fult angrepp på den användare du kallar värdinnan. Lägg ner.

Hon kallades värdinnan i inläggen det handlar om, om jag inte minns alldeles fel.

 

[mandalaki]

Just när man börjat hoppas på att facebook tröttnat på de fula färgplattorna lägger de till mönster på dem istället.

 

[Görel]

Buke. Jag stör mig så orimligt på forumet nu, men mest av allt stör jag mig på mig själv. För jag vet ju bättre. Ni är ju inte mina vänner utan bara personer med datorer och naturligt har ni all rätt att.. Men jag trodde. Jag ville tro. Dum som ett spån.

Jag har skrivit så mycket om Släkting som jag inte får vård till. Och som jag inte kan lämna ensam. Som vandrar iväg eller ringer konstant.

Det innebär att de senaste åren har jag inte kunnat göra något alls om jag inte kunnat ta med mig Släkting. Det ger mig bara tre val: att stanna hemma tills Släkting dör (om 10-20 år?), att ta med Släkting eller sätta ut henom i Skogen (det är olagligt, men humanare, att kväva folk med kuddar).

Jag och Släkting gör en massa saker ihop. Hen kan fortfarande vara bra sällskap i nuet. Vi reser, tränar hund, går på vernissager och hänger på barer (Pysslingen är dock inte samma Party. Visa saker går dock inte att göra. Ragga till exempel. Och det är hemskt svårt att umgås med vänner, eftersom vi egentligen hade väldigt olika vänskapskretser. Folk som kände Släkting innan hen blev sjuk klarar inte av att träffa henom. De grejar inte att hen inte kan t.ex. lova och håll, eller komma ihåg deras barn och barnbarn. Släkting är helt enkelt en annan människa nu. Mina fd vänner är sådana som reser till Bulgarien för att stötta HBTQ-rörelsen och se obskyra band.

Summasumarum jag är väldigt, väldigt ensam tillsammans med Släkting och längtar hysteriskt efter andra människor att prata med.

Nu gjorde jag misstaget att tro att det är var känt eftersom jag skrivit om det under ett antal år på Buke. Och att jag kunde ta med Släkting och åka på Buke-träff (eller att jag lite diskret skulle ha fått veta att vi inte var välkomna. Att hitta någon som tar hand om Släkting är inte som att hitta hundvakt. En gång har hen varit på korttidsboende - och kom hem neddrogad eftersom hen är aktiv ). Låt oss säga att jag har blivit korrigerad i ordalag som gör det osannolikt att någon av er någonsin behöver möta Släkting.

Man kan inte förutsätta att alla läser alla trådar och håller koll på vilket nick som har vilka problem. Jag har kollat igenom aktuell tråd och du fick ett tydligt nej till hund men inget tydligt ja till din släkting. Du var heller inte tydlig med din släktings problem. Jag läser hyfsat mycket här men det hade jag noll koll på. Man kan inte förutsätta att avsaknaden av ett tydligt nej betyder ja.

Sen förstår jag inte riktigt tanken med att ta med en dement person till ett okänt ställe med okända människor. Jag har själv en dement pappa som de sista åren innan han fick plats på ett boende blev så orolig av allt som han inte kände igen att det knappt gick att åka till landet som vi haft i 45 år. Han var på födelsedagsmiddag hemma hos mig förra året och kände inte igen var han var trots att jag bott här i tio år.

 

[mandalaki]

Sen förstår jag inte riktigt tanken med att ta med en dement person till ett okänt ställe med okända människor. Jag har själv en dement pappa som de sista åren innan han fick plats på ett boende blev så orolig av allt som han inte kände igen att det knappt gick att åka till landet som vi haft i 45 år. Han var på födelsedagsmiddag hemma hos mig förra året och kände inte igen var han var trots att jag bott här i tio år.

Olika dementa personer reagerar olika. Och de som står dem närmast i vardagen bör vara de som bäst kan bedöma vad de klarar/har glädje av.

 

[Görel]

Olika dementa personer reagerar olika. Och de som står dem närmast i vardagen bör vara de som bäst kan bedöma vad de klarar/har glädje av.

Förvisso, men ändå bör man fråga ordentligt om det är okej att ta med personen och göra en ordentligt beskrivning av just denna individs svårigheter och vad denne skulle ha för behållning av det hela, och inte förutsätta att avsaknaden av ett tydligt nej betyder ett ja.