Hanhundsaggressivitet - vanligt?

[escodobe]

En fråga, ni som har rottis, hur är det i den rasen, erfarenhetsmässigt? Bekanta köpte rottis i somras och ska kastrera i sommar, "för att", det är lättare och deras hane ska inte gå i avel..

Jag skulle inte räkna med att en rottis går bra ihop med motsatt kön om de inte är i samma familj. Men inte att det skulle vara så besvärligti vardagen att det är värt att kastrera. De ska ju kunna gå promenader och träna med ihop andra hundar även om de inte kan "hälsa och leka" ihop.
Jag skulle avråda från att kastrera om det inte finns medicinska orsaker till det.

 

[YorkWann]

Jag skulle inte räkna med att en rottis går bra ihop med motsatt kön om de inte är i samma familj. Men inte att det skulle vara så besvärligti vardagen att det är värt att kastrera. De ska ju kunna gå promenader och träna med ihop andra hundar även om de inte kan "hälsa och leka" ihop.
Jag skulle avråda från att kastrera om det inte finns medicinska orsaker till det.

Tack för svar! Tyvärr tror jag inte det går att prata dem ur kastrering, de tror hunden ska bli "lättare" då och att de inte ska avla på honom...

 

[Wingates]

När det är släktträff/midsommar/jul skulle mina hundar tvingas lämnas ensamma hemma eftersom fler i familjen har hanhundar.
2/3 av dem kompisar jag går promenader ihop med skulle jag inte kunna ha med hundarna eftersom dem också har hanhundar.
Jag skulle inte kunna hyra inomhus hallen ihop med en kompis på hösten/vintern och träna ihop eftersom vi båda har hanar.
Jag skulle var utan träningshund pga att min första hund kan pga sjukdom inte tävla, och hade då behövt vänta på att han skulle dött av ålder innan jag kunde skaffat en ny valp för träning.
Jag skulle inte kunna haft med hunden till stallet pga att stallägaren hade hanhund, utan min hund hade fått suttit ensam hemma dem 2-3 timmarna jag är i stallet varje dag.

Det här känns ju mest som halmgubbar.
Jag har nog aldrig varit med om någon som tror att man inte kan ta koppelpromenader eller träna ihop pga könsbunden aggression.

Det brukar ju gå att ha med hunden på mycket ändå, man får bara ha grindar i mellan eller liknande. Precis som att man kan äga två hanar trots könsbunden aggression - man får bara planera lite bättre. Som när man har löptik och hane helt enkelt..

Det handlar ju bara om att man inte kan släppa ihop hundarna och låta dem umgås själva sas, det är då det smäller - resten är lydnad. (Då räknas jag alltså allt som inte är promenad/träning för umgås själva - ingen kan ha kadaverlydnad på sina hundar hemma 24/7).
Sen mår ju de flesta hundar inte dåligt av att vara ensam ett par timmar, de sover ju mest.

 

[Jadzia]

Tack alla för svar, så himla spännande att läsa era tankar och upplevelser!

Jag har 2 okastrerade hanhundar som tycker om varandra och kommer väldigt bra överens. Jag tror precis som ni att det skiljer sig raser emellan (men mest såklart på individnivå). Min ena hund (tax) går inte ihop med framför allt kaxiga och/eller osäkra hanhundar, resterande okastrerade hanhundar brukar fungera bra och han har flera kompisar som är okastrerade hanhundar som han kommer bra överens med. Min andra hund (basset bleu de gascogne) kommer överens med alla hundar; om någon kaxar så går han därifrån. Han har aldrig hamnat i bråk och jag har aldrig sett någon aggression hos honom, vilket är jätteskönt då vi bor i Stockholms innerstad som är extremt hundtätt. Någon undrade varför en okastrerad hanhund ska behöva interagera med en annan och jag håller absolut med om att de inte ska behöva göra det om de inte vill. Mina hundar får bara hälsa på hundar vi känner men ”problemet” i mitt fall är att väldigt många har sina hundar lösa i parkerna häromkring samt att många släpper fram sina hundar i koppel. Så ibland går det inte att undvika och då är det skönt att ha en hund som inte vill äta upp den andra Dessutom underlättar det såklart med en icke hanhundsaggressiv hanhund när man har kompisar med hanhund också.

Vad tycker ni, är könsbunden aggression en oönskad egenskap som man bör ta hänsyn till i aveln eller ett naturligt beteende?

För min del ser jag det som helt naturligt att en hund inte vill umgås med artfränder utanför flocken. Det är så hunddjur fungerar. Allt annat är avarter som vi avlat fram, men för den skull innebär det inte att det är dåligt. Vissa raser måste kunna arbeta ihop. Andra är mer för sällskap och bör då vara lättsamma att leva med.

Äkta könsbunden aggressivitet dock, där hunden endast med stor svårighet kan brytas i sin fixering att döda den andra hunden oavsett situation, det är ett problem. Jag stöter dock bara på det en gång vart femte år typ. Betydligt oftare handlar utfall och gruff om handhavandefel. Hos min ras, Schäfer, har jag bara mött ett exemplar med riktig könsbunden aggressivitet.

 

[LaMagia]

Min treåriga mopshane vill inte bråka, så när han råkat ut för muckande hanar på mopsträffarna vi är med på ibland, så har han bara vänt bort huvudet.
Min snart tioåriga chowhane skulle kanske bråka om någon muckade med honom, men jag ser ingen anledning att prova. Han och mopshanen går utmärkt ihop och mopshanen har stor respekt för chowhanen. De två leker ibland och om mopshanen skulle bli lite övertuff, så väljer chowhanen att ha överseende med det.

 

[Migo]

För min del ser jag det som helt naturligt att en hund inte vill umgås med artfränder utanför flocken. Det är så hunddjur fungerar. Allt annat är avarter som vi avlat fram, men för den skull innebär det inte att det är dåligt. Vissa raser måste kunna arbeta ihop. Andra är mer för sällskap och bör då vara lättsamma att leva med.

Äkta könsbunden aggressivitet dock, där hunden endast med stor svårighet kan brytas i sin fixering att döda den andra hunden oavsett situation, det är ett problem. Jag stöter dock bara på det en gång vart femte år typ. Betydligt oftare handlar utfall och gruff om handhavandefel. Hos min ras, Schäfer, har jag bara mött ett exemplar med riktig könsbunden aggressivitet.

Stor skillnad på ointresse (vilket jag också förväntar mig) och aggression, precis som du säger!

 

[Jadzia]

Jag jobbar med att undervisa i en hundgren/arbetsområde som kräver hund. Det innebär att jag har med mina hundar som demonstrationshundar/funktionärer flera dagar i veckan. Att ha dem bundna gör att jag måste lägga massa tid på att sätta fast/ ta loss, alltså är de med lösa. Det kräver att de skiter blankt i elevernas hundar, oavsett om de är helt främmande, vana lekkompisar eller löptikar! Samma sak på tävling där hundar gör funktionärsjobb, eller i arbete där flera förare och hundar hjälps åt. Och så klart om jag råkar vara elev nånstans, och instruktören har med sig hunden ut. De måste helt enkelt funka!

(Det HAR hänt att min trygga funktionärshund blivit påhoppad av elevhunden- som alltså släppt djuren och rusat efter min hund som legat passiv en bra bit bort. Fullständigt oacceptabelt för en arbetshund och i min värld en diskvalificerande egenskap ur avelssynpunkt).

Nu jobbar BC:s närmare varandra och friare från sin förare än vad min typ av hund gör, men jag anser det också självklart att min hund ligger där jag lagt den oavsett andra hundar. Samma i arbete. Man bryter inte spåret eller lydnaden bara för att det kommer en annan hund farande. För övrigt får det gärna befinna en hel hög hundar på plan (eller var jag nu befinner mig) som rusar efter bollar, skäller eller lever rövare. Min hund ska inte bry sig om dem ändå.

 

[Jadzia]

En fråga, ni som har rottis, hur är det i den rasen, erfarenhetsmässigt? Bekanta köpte rottis i somras och ska kastrera i sommar, "för att", det är lättare och deras hane ska inte gå i avel..

Kan bli rejält brötiga och exemplar finns som har stora svårigheter med andra hundar. De flesta är dock hanterbara bara man styr upp dem och inte tillåter dem att spänna sig. Kastrera känns fullständigt onödigt.

 

[Nota]

Dem flesta vill ju fira jul med sin familj, och jag ser inte varför min hund ska behöva vara ensam pga en myt istället för att följa med och träffa folk och hundar dem trivs ihop med.

Om man är rädd för skador och inte vill att hunden ska träffa andra hundar pga det borde det ju gälla alla kön och inte enbart hanar + hanar? och varför tycker du det är rimligt att folk ska gå runt och tro och sprida saker som inte är sant? är det inte bättre att folk får lära sig sanningen istället för myter? att hundar inte funkar med andra hundar oavsett kön och att man alltid ska vara försiktig när man släpper ihop nya hundar?

Tycker det är bra isåfall jag
Desto fler folk som inte vill att deras hund ska hälsa desto bättre känner jag
Men ja könsbunden aggressivitet finns ju hos flertalet raser och gäller både könen,tycker tikar är värre.
Min schäfer ville döda andra tikar och kastrerade hanar skulle stryka med dom också men hanar med kulorna kvar tyckte hon om

 

[AraSlei]

Upplever det sällan som ett problem bland jaktlabradorerna. De behöver kunna trängas med främmade hundar i vagnar, bilar och vid vilt för att fungera i jakten.
Hos wachtelhundarna är det betydligt mer vanligt med gruff, och oftast då könsbunden (enligt min uppfattning).

Jag och min dejt har 7 hundar tillsammans, varav 6 hanar (wachtel, wachtel, labbe, labbe, tjt, vorsteh) och 1 tik (wachtel). 1 hane (tjt) är kastrerad, övriga intakta. Det funkar fint att ha alla tillsammans, förutom de två wachtelhanarna. Vorstehn är ung ännu, så vi får se hur det utvecklar sig, men än så länge känns det inte som att det bör bli några problem.

 

[Tonto]

Det här känns ju mest som halmgubbar.
Jag har nog aldrig varit med om någon som tror att man inte kan ta koppelpromenader eller träna ihop pga könsbunden aggression.

Det brukar ju gå att ha med hunden på mycket ändå, man får bara ha grindar i mellan eller liknande. Precis som att man kan äga två hanar trots könsbunden aggression - man får bara planera lite bättre. Som när man har löptik och hane helt enkelt..

Det handlar ju bara om att man inte kan släppa ihop hundarna och låta dem umgås själva sas, det är då det smäller - resten är lydnad. (Då räknas jag alltså allt som inte är promenad/träning för umgås själva - ingen kan ha kadaverlydnad på sina hundar hemma 24/7).
Sen mår ju de flesta hundar inte dåligt av att vara ensam ett par timmar, de sover ju mest.

Ja jag har två hanhundar och ena är aggressiv. Mina får aldrig umgås själva, men promenader och arbete går bra och där är det inget bråk, den aggressiva skulle aldrig få för sig att bråka när jag är där och hanterar dom. Men dom skulle nog ha ihjäl varandra om jag lämnade dom ensamma hemma tillsammans.

Min aggressiva är en Aussie och i min bekantskap/på klubben var det inget ovanligt med könsbunden aggressivitet bland Aussies.

 

[Dentaku]

Har samma erfarenhet. Iaf med utställnings-labbar. Brötiga, gåpåiga och dåligt hundspråk hos de flesta, tror det kan vara en anledning till att de ofta startar/hamnar i bråk.

Har också stött på den typen av labbe. Dessutom med ägare som inte kunde läsa av hundspråk. De fattade helt enkelt inte att deras snälla och mysiga älskling betedde sig som hundvärldens motsvarighet till en överförfriskad spännis som går omkring kallar folk för fula ord och tafsar dem i skrevet.

Min första hund var en hane som inte var det minsta hanhundsaggressiv - han bodde i många år med en annan hane utan minsta problem. Däremot var han osäker på andra hundar och gick lätt upp i stress, vilket kunde leda till gruff om han träffade en hund som muckade eller om han stötte ihop med en annan osäker hund som tyckte att anfall var bästa försvar.

Vid ett tillfälle mötte vi en tjocklabbe och hans matte på en äng där hundar ofta gick lösa. Inga andra hundar i närheten och hennes hund var så snäll så. Jag hade sett honom leka med andra hundar när jag närmade mig området och han såg avslappnad ut, så jag kände mig lugn med att låta dem mötas. De var båda lösa och jag höll ett visst avstånd, jag ville inte att min hund skulle känna stöd från mig och därför spänna upp sig om det ändå var så att han blev osäker på den andra hunden. Det är jag glad för. Efter att ha noshälsat vände min hund bort huvudet och tog ett steg åt sidan - och labben följde efter. Min hund tog ytterligare ett steg bort och vände hela sidan mot labben - som inte bara följde efter utan slängde upp sitt huvud på min hunds rygg. Nu var inte min hund särskilt avslappnad längre...så jag kallade in och ropade hejdå till den förvånade labbematten och var glad att jag inte stått närmare.

 

[Dentaku]

F ö stor skillnad mot en situation med min nuvarande hane när han släpptes ihop med en snäll hane. Omständigheterna var mycket mer riskabla då - i den andra hanens trädgård där det dessutom befann sig en tik med valpar och en annan tik på väg in i löp. Men den här gången hade jag inte en hane som spände sig på grund av osäkerhet och den andra hanen var inte "snäll" utan faktiskt snäll, i bemärkelsen bra på hundspråk och inte det minsta könsaggressiv.
De möttes, min hund vred artigt bort huvudet och så var det klart. De lekte inte eller så och min hund höll sig på behörigt avstånd när det signalerades att hans uppvaktning av löptiken inte uppskattades. Men stämningen var i övrigt väldigt avslappnad.

 

[Fetaost]

Dem flesta vill ju fira jul med sin familj, och jag ser inte varför min hund ska behöva vara ensam pga en myt istället för att följa med och träffa folk och hundar dem trivs ihop med.

Om man är rädd för skador och inte vill att hunden ska träffa andra hundar pga det borde det ju gälla alla kön och inte enbart hanar + hanar? och varför tycker du det är rimligt att folk ska gå runt och tro och sprida saker som inte är sant? är det inte bättre att folk får lära sig sanningen istället för myter? att hundar inte funkar med andra hundar oavsett kön och att man alltid ska vara försiktig när man släpper ihop nya hundar?

Jag har haft två hundar som varit aggressiva mot egna könet. Dock tikar. Det begränsade inte mig från högtider trots flera tikar i släkten. Lösningen var enkel. Grind inne och hundarna på olika sidor.
Det har heller aldrig begränsat mig från att promenera eller träna med vänner med tikar.
Det är ju inte så att hundarna gör allt i sin makt för att slita den andra i stycken 100% av tiden.