Hanhundsaggressivitet - vanligt?

[Maniac123]

I min ena ras (dalmatiner) är det lite fifty-fifty. Hanar kan ofta bo ihop utan problem om de växer upp ihop. De hanar som bor ihop med andra hanar tolererar okända hanar bättre också. Medan de hanar som bor själva, gärna ihop med tikar, sällan går ihop med andra hanar. Jag tycker dock rasen över lag är rätt vass mot okända hundar oavsett kön.

Min andra ras, flat, är aldrig några problem what so ever. Kan stoppa in två hanar i samma bur bredvid en höglöpande tik och de bara finner sig i det. Gud så jag uppskattar det!

 

[Malibu_Stacy]

Intressant tråd. Skulle vara ännu intressantare om ni som bara skriver "min ras" talar om vilken ras det är. Det är säkert fler än jag som inte har detaljkoll på vilken typ av hund alla har .

Men min ras menar jag Dvärgschnauzer p/s.
Vet att det förekommer mer gruff hos de svarta men inte så pass att man pratar om någon könsbunden aggressivitet.
Överlag en mycket enkel ras att släppa ihop med andra hundar, även om det kan låta annorlunda vid hundmöten så är det inga problem om de får vara ihop lösa.

 

[WildWilma]

Beror på ras, individ samt fostran. Ingen av mina hanar hittills har velat bråka med andra hanar specifikt. Helix kunde mäta sig lite med sina bröder i ettårsåldern men har umgåtts med andra hanar utan problem utöver det utan problem. Kiro hade problem men andra hundar generellt och könet spelade ingen roll huruvida det fungerade eller ej. Hade dessa två hanar som intakta tillsammans utan minsta problem. De bråkade aldrig på något sätt.

Växte upp med två Groendaelhanar som umgicks med varandra och andra hanar. Vet att de hamnade i bråk någon gång men det verkar ha löst sig.

 

[em-pirre]

Jag tycker det är trevligt att kunna umgås med kompisar som har (han)hundar. Åka iväg på träning och tävling eller semester ihop. Kunna sitta i en dubbelbur utan att gruffa, kunna bo i stuga/tält/på hotell tillsammans, kunna promenera ihop.

Min ras whippet är generellt väldigt enkla även i stora främmande flockar. Men ändå skulle jag aldrig nånsin sätta in två intakta hanar ur olika flockar i en bur tillsammans!
Sen har jag utan problem slängt in mina tikar i en bil full med andra tikar. Men inte i en "dubbel ur".

 

[Maniac123]

Min ras whippet är generellt väldigt enkla även i stora främmande flockar. Men ändå skulle jag aldrig nånsin sätta in två intakta hanar ur olika flockar i en bur tillsammans!
Sen har jag utan problem slängt in mina tikar i en bil full med andra tikar. Men inte i en "dubbel ur".

Kan man inte lita på att de sitter på varsin sida av mellanväggen utan att sitta o gruffa med varandra så är det inte enkla hundar enligt min åsikt. Men det är väl för att jag är van vid hundar som klarar det fint. Man lägger kanske ribban olika beroende på vad man är van vid

 

[em-pirre]

Kan man inte lita på att de sitter på varsin sida av mellanväggen utan att sitta o gruffa med varandra så är det inte enkla hundar enligt min åsikt. Men det är väl för att jag är van vid hundar som klarar det fint. Man lägger kanske ribban olika beroende på vad man är van vid

Jaha alltså jag tänkte dubbelbur utan mellanvägg. Med mellanvägg är det väl aldrig problem

 

[nullo-modo]

Beror helt på ras. Den ena rasen hemma är det inga problem med, skulle utan problem ha en inhägnad rastgård där hundarna gick lösa på rasutställning. Finns säkert något undantag som jag inte träffat.
Ras smålandsstövare.

 

[Migo]

Jag är nyfiken på hur vanligt ni upplever att det är att (okastrerade) hanhundar som inte känner varandra inte kan interagera utan att börja bråka? Är det mer regel än undantag eller tvärtom? Tycker ni det är skillnad mellan raser?

I min ras (border collie, arbetsavlade) är det ett extremt sällsynt problem. Jag träffar många hundra om året, och har träffat en handfull möjligen som har könsbunden aggressivitet. Snäppet vanligare med skarpa tikar då.

Det har hänt många gånger att vi knött in flera intakta hanar från olika familjer i samma skåpbil för kortare transporter mellan beten osv. Som sagt, det är väldigt ovanligt att de bryr sig alls.

 

[TaxLady]

Tack alla för svar, så himla spännande att läsa era tankar och upplevelser!

Jag har 2 okastrerade hanhundar som tycker om varandra och kommer väldigt bra överens. Jag tror precis som ni att det skiljer sig raser emellan (men mest såklart på individnivå). Min ena hund (tax) går inte ihop med framför allt kaxiga och/eller osäkra hanhundar, resterande okastrerade hanhundar brukar fungera bra och han har flera kompisar som är okastrerade hanhundar som han kommer bra överens med. Min andra hund (basset bleu de gascogne) kommer överens med alla hundar; om någon kaxar så går han därifrån. Han har aldrig hamnat i bråk och jag har aldrig sett någon aggression hos honom, vilket är jätteskönt då vi bor i Stockholms innerstad som är extremt hundtätt. Någon undrade varför en okastrerad hanhund ska behöva interagera med en annan och jag håller absolut med om att de inte ska behöva göra det om de inte vill. Mina hundar får bara hälsa på hundar vi känner men ”problemet” i mitt fall är att väldigt många har sina hundar lösa i parkerna häromkring samt att många släpper fram sina hundar i koppel. Så ibland går det inte att undvika och då är det skönt att ha en hund som inte vill äta upp den andra Dessutom underlättar det såklart med en icke hanhundsaggressiv hanhund när man har kompisar med hanhund också.

Vad tycker ni, är könsbunden aggression en oönskad egenskap som man bör ta hänsyn till i aveln eller ett naturligt beteende?

 

[Wingates]

Vad tycker ni, är könsbunden aggression en oönskad egenskap som man bör ta hänsyn till i aveln eller ett naturligt beteende?

Så länge det inte är överdrivet så ser jag ingen anledning att ta hänsyn till det i aveln. Det finns liksom 1000 andra grejer som är viktigare i avel. Det gäller dock min ras, jag förstår att det är viktigare att ta hänsyn till i raser som ska kunna arbeta nära/tillsammans med andra hundar.

 

[Migo]

Tack alla för svar, så himla spännande att läsa era tankar och upplevelser!

Jag har 2 okastrerade hanhundar som tycker om varandra och kommer väldigt bra överens. Jag tror precis som ni att det skiljer sig raser emellan (men mest såklart på individnivå). Min ena hund (tax) går inte ihop med framför allt kaxiga och/eller osäkra hanhundar, resterande okastrerade hanhundar brukar fungera bra och han har flera kompisar som är okastrerade hanhundar som han kommer bra överens med. Min andra hund (basset bleu de gascogne) kommer överens med alla hundar; om någon kaxar så går han därifrån. Han har aldrig hamnat i bråk och jag har aldrig sett någon aggression hos honom, vilket är jätteskönt då vi bor i Stockholms innerstad som är extremt hundtätt. Någon undrade varför en okastrerad hanhund ska behöva interagera med en annan och jag håller absolut med om att de inte ska behöva göra det om de inte vill. Mina hundar får bara hälsa på hundar vi känner men ”problemet” i mitt fall är att väldigt många har sina hundar lösa i parkerna häromkring samt att många släpper fram sina hundar i koppel. Så ibland går det inte att undvika och då är det skönt att ha en hund som inte vill äta upp den andra Dessutom underlättar det såklart med en icke hanhundsaggressiv hanhund när man har kompisar med hanhund också.

Vad tycker ni, är könsbunden aggression en oönskad egenskap som man bör ta hänsyn till i aveln eller ett naturligt beteende?

I min ras är det absolut ett problem, arbetshundar ska funka i arbete utan en massa skyddsåtgärder. Hundar som släpper jobbfokus för att slåss går tvärbort.

 

[linnsan]

Tack alla för svar, så himla spännande att läsa era tankar och upplevelser!

Jag har 2 okastrerade hanhundar som tycker om varandra och kommer väldigt bra överens. Jag tror precis som ni att det skiljer sig raser emellan (men mest såklart på individnivå). Min ena hund (tax) går inte ihop med framför allt kaxiga och/eller osäkra hanhundar, resterande okastrerade hanhundar brukar fungera bra och han har flera kompisar som är okastrerade hanhundar som han kommer bra överens med. Min andra hund (basset bleu de gascogne) kommer överens med alla hundar; om någon kaxar så går han därifrån. Han har aldrig hamnat i bråk och jag har aldrig sett någon aggression hos honom, vilket är jätteskönt då vi bor i Stockholms innerstad som är extremt hundtätt. Någon undrade varför en okastrerad hanhund ska behöva interagera med en annan och jag håller absolut med om att de inte ska behöva göra det om de inte vill. Mina hundar får bara hälsa på hundar vi känner men ”problemet” i mitt fall är att väldigt många har sina hundar lösa i parkerna häromkring samt att många släpper fram sina hundar i koppel. Så ibland går det inte att undvika och då är det skönt att ha en hund som inte vill äta upp den andra Dessutom underlättar det såklart med en icke hanhundsaggressiv hanhund när man har kompisar med hanhund också.

Vad tycker ni, är könsbunden aggression en oönskad egenskap som man bör ta hänsyn till i aveln eller ett naturligt beteende?

I schäfer finns det en del könsbunden aggression. Framförallt hos tikarna skulle jag nog säga. Eller, de slåss ofta mer allvarligt iaf.

Jag kan tycka att för mig personligen så är det tyvärr ett problem då jag vill ha flera hundar, kunna resa, vandra osv utan större problem. I övrigt passar rasen mig perfekt. Sen kan jag väl känna att det redan finns mycket att ta hänsyn till i rasen och jag tror inte det hade blivit bra om man skulle ta stor hänsyn till könsbunden aggression OCKSÅ. Men gärna lite

 

[Dopy]

Jag märker ingen skillnad på kön, men visa raser har ett visst temperament.
Tex min ena lilla hund vill att andra hundar ska komma och hälsa lugn och respektfullt, och säger ifrån om den andra hunden flyger fram i 120, spelar ingen roll vilket kön det är.
En av mina andra hundar är själv en sån som flyger fram i 120, min uppfattning är att hanar oftast har samma temperament och köper hans framfart, medans tikar blir mer sura och vill att han ska lugna ner sig.

Jag har aldrig märkt att det är svårare med visa kön, däremot märkt en skillnad i kön.

Sen är även alla mina hundar vana att träffa nya hundar ofta, så det kan ju också spela in.

 

[Dopy]

Ni som pratar om att släppa ihop olika flockar. Hur menar ni med olika flockar, hundar som aldrig träffat varandra eller hundar som träffas kanske 4 ggr/år?

För jag har ett par kompisar som har sin flock och jag har min, och när vi träffas släpper vi ihop alla utan problem.
Även när alla i familjen träffas är det 3 olika flockar av hundar som släpps ihop. Så jag ser inga problem att släppa ihop olika flockar, däremot tar jag det ju försiktigare när jag introducerar en ny hundar/flock som dem aldrig träffat förut.

 

[Wenniz]

I min ena ras, Kooiker upplever jag att det är vanligare med tikar som inte går ihop än hanar. Tikarna i mitt tycke är oftast "vassare" än hanarna, men finns såklart alltid undantag.

 

[escodobe]

Jag har en fundering omkring detta. Jag tycker mig se ett samband mellan könspräglade hundar och "problem med andra hanhundar". Så om man kan se på hundra meter att "där kommer en hanne", så vill jag påstå att den modellen hund, nästan oavsett ras, har svårare för andra hanhundar.
Detta är högst ovetenskapligt och grundar sig helt på egna iakttagelser. Men borde inte mer könsprägling innebära mer testosteron? En tanke bara.

Inte alls ogrudnat, Jag läste en artikel om det här för många år sedan, att tex Labbar i USA har fått ökade problem med könsriktad aggression som misstänktes ha att göra med att man avlade på mer och mer maskulina hanar i kombination med att man rutinmässig kastrerar nästan alla valpar som inte ska användas i avel "för att det är lättare".

Det är ett av mina stora argument mot rutinmässig kastrering, en hane ska funka i samhället utan kastration, även om jag absolut inte förväntar mig att hanar av vissa raser ska kunna "umgås" så säga.

 

[Hund!]

Tidigare hundar, irländsk setter både hane och tikar var aldrig något problem what so ever. Kunde vid rasträffar släppa 20 hundar lösa i en stor hage för bus och aldrig ett minsta gruff. Min nuvarade hund, en Rhodesian ridgeback hane fungerar bara med hundar som är inom familj, och nära vänner och då kvittar det om det är intakta/kastrerade hanar eller tikar. Främmande hundar gör sig icke besvär. Kan till och med bli stökig vid hundmöten, så det undviker vi, även om det börjar bli bättre med träning.

 

[Tiger tok]

Har västgötaspets.
Min hane startar inte bråk och går/har gått ihop med flera intakta hanar av olika ras och storlek hela livet.

Men, om en hane spänner sig och är allmänt otrevlig svarar han absolut upp (inte så det blir bråk, men jag särar på dem då). Kompisens västgötaspets är lite mer dumsnäll och är väl i princip okej med allt och alla.

Men skulle nog säga att de flesta västgöte-hanar är som min. De har skinn på näsan liksom, men oftast är det lugnt. Vet att vissa brukar ses på gärdet i sthlm och släppa sina ihop och vad jag vet har det aldrig hänt nåt, men jag har inte sett det själv.

 

[escodobe]

Så länge det inte är överdrivet så ser jag ingen anledning att ta hänsyn till det i aveln. Det finns liksom 1000 andra grejer som är viktigare i avel. Det gäller dock min ras, jag förstår att det är viktigare att ta hänsyn till i raser som ska kunna arbeta nära/tillsammans med andra hundar.

Jag tänker att det beror på ras. Brukshundar ska kunna uppföra sig i träning men inte behöva klara att "leka" men att det finns raser där det är viktigt.
Nu har jag visserligen haft åtminstone 3 stycken olika kombon med två intakta hanar i samma familj eller daghusse, och då med övervägande del raser (dobermann + schäfer/rottis, rottweiler+ "shitbullkorsning", Rottweiler + tibbe) där man inte kan räkna med att det fungerar, men det tänker jag till viss del beror på tur att det fungerat med just dom individerna.

 

[Tiger tok]

Inte alls, Jag läste en artikel om det här för många år sedan, att tex Labbar i USA har fått ökade problem med könsriktad aggression som misstänktes ha att göra med att man avlade på mer och mer maskulina hanar i kombination med att man rutinmässig kastrerar nästan alla valpar som inte ska användas i avel "för att det är lättare".

Det är ett av mina stora argument mot rutinmässig kastrering, en hane ska funka i samhället utan kastration, även om jag absolut inte förväntar mig att hanar av vissa raser ska kunna "umgås" så säga.

Har samma erfarenhet. Iaf med utställnings-labbar. Brötiga, gåpåiga och dåligt hundspråk hos de flesta, tror det kan vara en anledning till att de ofta startar/hamnar i bråk.