Han vet inte...

[mino]

Sv: Han vet inte...

Personligen tycker jag att det låter som att mannen inte riktigt håller för dina drömmar. Frågan är då om det är drömmarna eller mannen det är fel på. Det låter som om du fastnat i nåt sorts ganska orealistiskt Underbara Clara-koncept med charmigt torp (utan riktigt värmesystem), hundvalp, din häst hemma och du jobbar hemifrån och har tid att ägna dig åt djuren. Hans roll verkar mer otydlig i detta. Vad är hans dröm? Det låter lite som hans roll mest är att hänga på och verkställa dina drömmar? Vill ni verkligen ha så mycket jobb, vill han verkligen ha så mycket jobb på det privata planet? Hur viktigt är allt detta för dig, vad händer om han säger att han bara kan tänka sig barn om ni bor i en ny lägenhet utan en massa fix, är du med på det då, eller är det hela paketet du vill ha?

 

[Lovisaleonora]

Sv: Han vet inte...

Börja med att bryta loss barn från huset. Det känns ju helkonstigt att dessa två faktorer ska gå i varandra och sätta press i paket. Sedan känns det generellt som du har väldigt mycket milstolpar att klara av, som giftermålet t ex.

Allt sammantaget blir ju en gigantisk klump att bära runt på, en hög måsten som ska förverkligas.

Jag tror ni båda behöver backa och prata öppet om förväntningar och vad som är viktigt i livet. Ni verkar inte dela värderingar.

 

[Hogstorp]

Sv: Han vet inte...

jag har ju inte helt bestämt mig än, men det jag kommit fram till i mina virriga tankar är att jag älskar honom såpass mycket att jag inte lämnar honom i första taget bara för det här...
han umgås en hel del med barn och gillar barn, han vet bara inte om han vill ha egna...

angående hur vi bor osv så är det hans dröm, och min. han skulle helst vilja vara bonde på heltid, dock har vi för lite mark för det, och för lite kapital. både han och jag älskar att arbeta hemma, odla saker, bygga saker osv. aldrig att han sätter sig i en lägenhet. han bodde i detta huset när vi träffades.
jag tror inte alls han är typen som dumpar mig när jag är äldre för att skaffa en ny yngre. då bor han nog hellre ensam..
två av hans närmare vänner har/håller på precis att separera, så jag antar att detta gör att han försöker tänka igenom allt mycket noga, för han vet ju att jag vill ha barn och han vill inte lura mig så att säga. så jag är glad att han tar upp det redan nu, och inte om några år, men det är ändå väldigt jobbigt nu.

 

[Tora]

Sv: Han vet inte...

Senaste forskningen visar väl på, att det inte är SÅ mycket svårare att bli gravid efter 30, som man tidigare menat. Jag tror alltså inte att det är sista-minuten-panik för din del. Andas lugnt.

Däremot håller jag med om att det här är något ni borde prata om, ordentligt, utan att sätta press på någon av er, men prata om det. Han kanske håller dessa funderingar på en armlängds avstånd, eller mer, eftersom han tycker det är jobbigt och svårt, och då tror jag inte en "tidsfrist" skulle ge något. Prata nu, tycker jag. Men utan ultimatum, bara prata igenom känslor osv. Grundligt.

(Och Tora: Jag ÄLSKADE barnkalas och saknar dem nu när dottern blivit tonåring... Halloweenpartyna var helt obeskrivligt roliga, både att planera och genomföra. Barnets far, däremot, tyckte nog som du )

Nu skall man ta den rapporten med en smula salt. Framför allt den vinklingen som massmedia har gett den.

Sen finns det ju även andra aspekter bortsett från att fertiliteten sjunker.

Det finns inget som säger att det inte fungerar när man blir äldre men man skall nog ha i bakhuvudet att efter 35 kanske det inte riktigt är lika enkelt och efter 38 är det en rejäl dipp. Om man verkligen vill ha barn så får man ju ha med det i planeringen.

 

[Jonaz]

Sv: Han vet inte...

Om han är din drömman och du älskar honom tycker jag det verkar otroligt dumt att göra slut.
Risken finns ju också då att du inte hittar en ny kärlek och står där som singel utan barn om tio år.

Jag tycker du och sambon ska diskutera igenom era planer och drömmar för framtiden. Man måste alltid jämka och även om jag absolut förstår att barnfrågan är en viktig fråga är det för mig oförståeligt att det ska leda till ett uppbrott. Men det är bara ni som kan veta det genom att prata med varandra.

Vårda kärleken är dock mitt råd!

Tillägg: Giftermål och utbyggnad av hus är i sammanhanget obetydliga materiella saker. De måste också diskuteras igenom men låt dem inte var så laddade!

 

[bettysmatte]

Sv: Han vet inte...

har en del andra grejer jag ska ta upp med honom ikväll som är viktiga för mig, t.ex. giftermål och en ungefärlig plan för utbyggnaden av huset.

Ditt liv låter alldeles för planerat och utstakat. Jisses, låt saker och ting hända när tiden är rätt! Man KAN inte planera allt som ska ske i detalj och i perfekt tid och ordning. Då blir man ju sönderstressad !!

 

[Hogstorp]

Sv: Han vet inte...

tusen tack för dina fina ord!!!

du har helt rätt i att det är ju bara materiella ting, viktigast är ändå kärleken.. men vore ju bra om vi har samma tankar och idéer kring det materiella, det trodde jag vi hade, och det kanske vi har... det får vi se efter ikväll...

Om han är din drömman och du älskar honom tycker jag det verkar otroligt dumt att göra slut.
Risken finns ju också då att du inte hittar en ny kärlek och står där som singel utan barn om tio år.

Jag tycker du och sambon ska diskutera igenom era planer och drömmar för framtiden. Man måste alltid jämka och även om jag absolut förstår att barnfrågan är en viktig fråga är det för mig oförståeligt att det ska leda till ett uppbrott. Men det är bara ni som kan veta det genom att prata med varandra.

Vårda kärleken är dock mitt råd!

Tillägg: Giftermål och utbyggnad av hus är i sammanhanget obetydliga materiella saker. De måste också diskuteras igenom men låt dem inte var så laddade!

 

[morgaine]

Sv: Han vet inte...

Bra. Stressa inte utan prata då och då när ni funderat lite. Jag förstår hans stress också, det skymtar mellan raderna.
Du vill gifta dig, renovera och skaffa barn, helst inom ett år. Kanske vore bra att börja med att komma överens om att ni ska ta det i långsam takt. Kanske först renovera, sedan planera giftemål i lugn och ro?
Men familj eller inte bör iaf vara överenskommet så ni vet var ni står, sedan behöver man ju inte bli gravid på stört.

Ang dumpa för yngre förmåga så menade jag inte att han skulle dumpa dig av åldersmässiga skäl, men han kanske gör det för att han vill bli pappa när han är 45. Bara att läsa lite kontaktannonser för att inse att det är många män 40-45 som kommit på att det vore kul att bli far. Därför kan det hända att han isf börjar dras till ung tjejer om det händer för då har hans dröm ändrats och du kanske inte kan förverkliga den då längre.

 

[Hogstorp]

Sv: Han vet inte...

jag förstår om jag låter stressad och planerande, jag vet att jag är extremt målmedveten om det är någonting jag vill. men det gäller ju som sagt att alla är med på tåget :P
jag har i hela mitt liv försökt stressa ner, men det är skitsvårt! de som är där med mig vet säkert hur svårt det är, det är inte bara att släppa allt. jag fungerar inte så. han har inget direkt emot mitt planerande, om det inte blir så att jag stressar, som det nu blivit. men jag ska ta det chill, tänka på allt bra jag har i mitt liv och bara njuta
för sedan det här kom upp igår så har jag iallafall kommit överfund med mig själv över hur mycket jag älskar den här mannen...

 

[Korven]

Sv: Han vet inte...

Koppla inte ihop husrenoveringen med barn för då kanske han drar ut på det också. Ta en sak i taget och låt det flyta på lite.

 

[Teilani]

Sv: Han vet inte...

Den metoden är helt obegriplig för mig och skulle även vara helt ogenomförbar. Om jag upplevde situationen som TS verkar uppleva den, skulle jag snarare styra så att vi diskuterade och pratade jättemycket om saken och kunde följa varandras tankar genom den processen.

Att han skulle fundera under tystnad en viss tid och sedan meddela ett beslut, vore helt otänkbart för mig. Så kan man inte ha det i nära relationer, tänker jag. Poängen är ju att man delar tankar, inte meddelar dem.

Jag förstår hur du tänker, och jag tänker likadant, men de män jag har varit tillsammans med har varit sånna. När de tänker så tänker de, och skulle jag då fråga minsta lilla om hur det går så är jag tjatig och ska lägga mig i och då kan de inte tänka själva.

 

[Squie]

Sv: Han vet inte...

du har helt rätt i att det är ju bara materiella ting, viktigast är ändå kärleken.. men vore ju bra om vi har samma tankar och idéer kring det materiella, det trodde jag vi hade, och det kanske vi har... det får vi se efter ikväll...

Det här "men" får mig att reagera lite. Skriver man "men" i en mening så betyder inte det första man skriver i meningen (innan "men") något. Meningen får en negativ klang över sig. Vilket innebär här att kärleken inte alls är det viktigaste utan det viktigaste är det materiella.

Sedan funderar jag på en annan sak. Har du lyckats få killen din att gå i låsning? Att han inte längre vet om han vill ha barn eller inte. Har du satt alldeles för mkt press på honom så hans enda lösning är att slå, dvs att han inte vill längre? Du skrev något om att det var några veckor sedan du slutade tjata, vilket inte är så mkt tid om killen har gått in i grottan.

/Squie - som just haft en dust om killar o tjejers olikheter (att prata ut vs grottan) tillsammans med en killkompis.

 

[Petruska]

Sv: Han vet inte...

Jag förstår hur du tänker, och jag tänker likadant, men de män jag har varit tillsammans med har varit sånna. När de tänker så tänker de, och skulle jag då fråga minsta lilla om hur det går så är jag tjatig och ska lägga mig i och då kan de inte tänka själva.

Det skulle jag inte ställa upp på. Jag vill ha delaktighet.

 

[Lobelia]

Sv: Han vet inte...

Knepig situation.

Bara en tanke, kan han ha haft husbygget som en sköld mot ett barn? Så länge det låg en bit fram i tiden var det okej men när det börjar bli mer aktuellt så börjar han tveka. Lika lite som man ska lura på något ett barn så ska man inte luta fast någon som längtar efter barn genom uppskjutna framtida löften. För bådas sinnesro behöver ni ett beslut snabbt oavsett vad det blir, det är dags att bekänna färg och ta eventuella konsekvenser av det.

 

[Lenis]

Sv: Han vet inte...

Det skulle jag inte ställa upp på. Jag vill ha delaktighet.

Så om din partner vill tänka lite för sig själv r det inte ok för dig, förstår jag dig rätt då? Klart man vill vara delaktig i mycket men beslutet om ifall man som egen individ vill bli förälder eller ej måste ju komma inifrån. Därefter kommer vill jag ha barn med den här personen, nu eller senare, osv.

Jag är också en sån där som måste få lite space för att tänka, om n inte någon längre tid men just den typen av beslut måste få växa fram. Jag hade fått spader om det skulle diskuteras ofta under den tiden, hade upplevt det som en press och tjat. Då kan det vara en "lätt" utväg att säga nej, för att få andrum. Kanske är det så för TS man, att det blivit lite för mycket och som svar på pressen (OM han nu känner press, det vet bara han, jag är rent hypotetisk här) så sparkar han bakut.

Jag tror att det är viktigt att respektera att en del behöver lite utrymme för att fundera. Sen är det upp till en själv hur lång tid man vill ge det innan man själv tar ett beslut utifrån de förutsättningar man har.

 

[Petruska]

Sv: Han vet inte...

Jag skulle räkna med att få vara med i tänkandet. Ville partner snarare först tänka och sedan leverera sitt beslut, så passar hen och jag helt enkelt inte ihop om vi pratar om stora gemensamma angelägenheter.

Men jag hade heller inte haft en färdig plan för partner vad gäller hus, giftermål, barn etc som TS tycks ha, utan även det hade vi resonerat om under tidens gång.

 

[Silkisif]

Sv: Han vet inte...

Jag skulle räkna med att få vara med i tänkandet. Ville partner snarare först tänka och sedan leverera sitt beslut, så passar hen och jag helt enkelt inte ihop om vi pratar om stora gemensamma angelägenheter.

Men jag hade heller inte haft en färdig plan för partner vad gäller hus, giftermål, barn etc som TS tycks ha, utan även det hade vi resonerat om under tidens gång.

Jag har inte planer på något av det du rabblar, men jag håller ändå med om att i en process så viktig som "tänka över hur, om och när man vill skaffa barn" är det bra om man kan kommunicera. Man har ju trots allt valt att leva livet tillsammans, och dela på hus/barn/fritid etc.

Hade min pojkvän vägrat ha mig som bollplank i viktigare frågor hade han inte varit min pojkvän längre.

 

[magnus242]

Sv: Han vet inte...

jag förstår om jag låter stressad och planerande, jag vet att jag är extremt målmedveten om det är någonting jag vill. men det gäller ju som sagt att alla är med på tåget :P ...

Finns det något mer målmedvetet än en kvinna som vill ha barn!? Det är bara ett par miljoner år av evolution som pressar på

Har någon förvarnat den här stackars kille om vilken naturkraft han bråkar med. Som kille är man inte riktigt med i en diskusion om att skaffa barn, man blir meddelad beslut om att man anses som lämpligt pappamaterial, sedan så får man ta sig i kragen och agera efter det, stanna eller gå!

 

[Ramona]

Sv: Han vet inte...

Fast det var ju riktigt skitsnack på hög nivå. Här hemma är det sambon som försöker övertyga mig om att jag vill ha barn, så uppenbarligen har inte ett par miljoner år av evolution påverkat mig speciellt, men honom.

Naturkraft? Det är helt vanliga människor med en helt vanlig vilja.

 

[TinyWiny]

Sv: Han vet inte...

Finns det något mer målmedvetet än en kvinna som vill ha barn!? Det är bara ett par miljoner år av evolution som pressar på

Har någon förvarnat den här stackars kille om vilken naturkraft han bråkar med. Som kille är man inte riktigt med i en diskusion om att skaffa barn, man blir meddelad beslut om att man anses som lämpligt pappamaterial, sedan så får man ta sig i kragen och agera efter det, stanna eller gå!

Du talar utifrån dina förutsättningar och utifrån dina erfarenheter förstår jag och då kan det vara lämpligt att också skriva det.
Visst är viljan att få barn ofta stark men viljan att leva med den man älskar är också mycket stark. Alla kvinnor meddelar inte bara att mannen ifråga är lämpligt pappamaterial och att han sedan har att acceptera eller gå. Jag vet faktiskt ingen man som har fått det framlagt så och ingen kvinna som har lagt fram det så heller. Jag själv berättade tidigt i förhållandet för min partner att jag ville ha barn och vi pratade ofta om det tills vi kände oss redo och gemensamt bestämde oss för att vi ville börja försöka få barn. Med nästa barn var det faktiskt han som tjatade ett bra tag innan jag kände mig redo för nummer två. Vi bestämde alltså det gemensamt och det var inget som jag presenterade som acceptera eller gå så att jag kan hitta något annat lämpligt pappamaterial. Menar du att om du frågar honom så säger han att jag bestämde att jag ville ha barn och att han bara hade att acceptera eller gå? Det är ju att göra ned mannens intellekt att ens tänka så. Precis som att hans vilja och åsikt inte är lika viktig utan att han har att välja på att förlora den han älskar eller tvingas få barn mot sin vilja. Precis som att det enda mannen tänker är att då får han ha sex? Visst finns det några sådana människor också men förhoppningsvis så är de i minoritet.


Till Ts

Jag lider verkligen med dig och jag förstår att du känner dig lurad. Kan det vara så att något har hänt i hans/er omgivning som gör att han börjar tveka? Du skriver om att någon vän höll på att separera och faktum är att då ställs ofta ens eget förhållande också på ända. Man börjar fundera på varför vännens förhållande inte höll och då kommer rädslan för att ens egna också ska gå i kras. Kanske har han egentligen inte ändrat sig utan det snarare är så att han är rädd för att ert förhållande inte ska hålla? Kanske behöver ni inte i första hand prata om barn eller inte barn utan ni kanske behöver värdera ert förhållande? Du har ju redan kommit fram till att du vill ha honom oavsett men kanske behöver han höra det? Kanske känner han sig osäker på dig? Det behöver inte alls vara att ni har börjat ta varandra för givna eller att ni har slutat säga till varandra att ni älskar varandra eller att ni har slutat göra saker ihop utan det kan helt enkelt vara att han ser sin vän lida och då börjar tankarna lätt vandra. Kanske behöver han helt enkelt extra mycket bekräftelse och att ni pratar mer än vad ni brukar? Kanske åka iväg eller hitta på något bara ni två? Framförallt så behöver ni prata. Bara prata helt kravlöst och värdera ert förhållande och fundera på vad ni egentligen vill med era liv.

På samma gång så tycker jag att du ska fundera själv. Vill du ta risken att han träffar någon annan när ni närmar er 45-50 och han inser att han vill ha barn och du inte längre kan bli gravid? Det har tyvärr hänt i min nära bekantskapskrets och det var inte roligt. Hans nya kvinna var gravid redan innan hans sambo sedan 20 år hade hunnit flytta ut. Jag tror att det är väldigt lätt att bli bitter om det skulle hända en.

Jag hoppas att ni kan prata ut ordentligt och verkligen prata om era rädslor. Jag tycker inte att du ska släppa barnfrågan om den är viktig för dig. Du måste få honom att förstå att det är nu inom några få år eller inte alls och att det är vad han har att ta ställning till.

Lycka till!