Håll mig sysselsatt!

[ztsu]

Man ska inte vara i ett förhållande med någon som tar fram ens sämsta sidor. Du och dina barn förtjänar bättre.

Så är det verkligen. Vi plockar bara fram dåliga sidor hos varandra. Men teori och praktik, att det ska vara så svårt att kombinera

 

[ztsu]

Du älskar inte den han är. Du älskar den du trodde att han var. Sörj alla drömmar som inte blev och tänk att den du älskar inte finns och kanske aldrig har funnits. Han var bara en dröm.

Att du slogs tillbaka ser jag som självförsvar och inget du kan lastas för. Det var en naturlig reaktion i en helt onaturlig situation.

Kramar

Antagligen var han bara en dröm hela tiden. Men jag trodde verkligen han skulle ändra sig. Naivt javisst, men det gör ju inte smärtan mindre tyvärr.

 

[ztsu]

Och jag säger fan vad grym du är som slåss tillbaka!! Det hade inte blivit bättre av att du låtit honom misshandla dig "gratis". Jag säger inte att kvinnor borde slåss tillbaka, kvinnor borde ingenting och män borde inte slå kvinnor, men att försvara sig är helt annorlunda mot att börja slåss.

Han är en rövhatt, och du är amazing som ser det och tar tag i det!

Tack för dom orden heart

 

[TinyWiny]

Antagligen var han bara en dröm hela tiden. Men jag trodde verkligen han skulle ändra sig. Naivt javisst, men det gör ju inte smärtan mindre tyvärr.

Nej det gör inte smärtan mindre. Den är lika intensiv ändå men det kanske kan få dig att ändra tankesätt, från att vilja ha honom till att inse att han som han var i dina drömmar faktiskt inte finns. Det du nu har sett är den han är. Då finns det inte heller någon att gå tillbaka till för han som du älskar, som du trodde, önskade och hoppades att han var, finns ju inte. Han som slog vill du ju inte ha.

 

[TantAgda]

Precis så är det. Jag vet att jag varken kan eller ska gå tillbaka till honom, men jag saknar honom så mycket och ibland är det som att mina fingrar lever ett eget liv och jag kommer på mig själv med att skriva till honom trots att allt jag egentligen vill är att lämna honom bakom mig. Blir tokig på mig själv!!

Läs @TinyWiny 's inlägg igen, och igen. Så huvudet på spiken!
Du älskar den bilden du har inom dej av honom och er framtid tillsammans. Så som du trodde att den skulle bli. Försök bortse från den bilden och se hur det egentligen var och nu blev. Försök att se honom som den missbrukande, misshandlande idiot han är!

 

[ztsu]

Nej det gör inte smärtan mindre. Den är lika intensiv ändå men det kanske kan få dig att ändra tankesätt, från att vilja ha honom till att inse att han som han var i dina drömmar faktiskt inte finns. Det du nu har sett är den han är. Då finns det inte heller någon att gå tillbaka till för han som du älskar, som du trodde, önskade och hoppades att han var, finns ju inte. Han som slog vill du ju inte ha.

Problemet är att av någon jävla anledning så "glömmer" min hjärna alla hans dåliga sidor och handlingar typ direkt och kvar blir bara hans goda sidor och egenskaper (som han ju såklart också har). Otrohet, lögner, missbruk, blåmärken, men ändå kan jag bara se framför mig allt det fina vi gjorde tillsammans. Jag är ju seriously fucked up

 

[ztsu]

Läs @TinyWiny 's inlägg igen, och igen. Så huvudet på spiken!
Du älskar den bilden du har inom dej av honom och er framtid tillsammans. Så som du trodde att den skulle bli. Försök bortse från den bilden och se hur det egentligen var och nu blev. Försök att se honom som den missbrukande, misshandlande idiot han är!

Jag försöker och försöker men min hjärna är nog manipulerad för den är efterbliven och tänker bara på allt fint som vi också haft

 

[Koltrast]

Jag försöker och försöker men min hjärna är nog manipulerad för den är efterbliven och tänker bara på allt fint som vi också haft

Nånstans vet du ju ändå så väl vad du själv bevöver. Du har insikt nog att starta en tråd här, du har visat på stor handlingskraft när du ställde in bröllopet och skickade tillbaka ring och klänning. Alltsammans tydliga bevis på din förmåga och på att du kommer klara ut det här. Det är tufft nu, men du hittar uppenbarligen sätt! Fortsätt använda Buke, fortsätt göra så jäkla rätt!

 

[Brisa]

Jag försöker och försöker men min hjärna är nog manipulerad för den är efterbliven och tänker bara på allt fint som vi också haft

Försök titta framåt då. Var skulle ni varit om ett, fem, tio år? Hur tror du hans missbruk hade utvecklats? Skulle du blivit medberoende och anpassat ditt beteende och din personlighet utifrån hans missbruk, skulle du fortsatt hoppas att han skulle sluta? Hur mycket av ditt eget liv skulle du missa medan du försökt försvara, hjälpa, dölja, hålla honom på gott humör..?

Tacka din lyckliga stjärna att det brast redan nu.

 

[Silkisif]

Problemet är att av någon jävla anledning så "glömmer" min hjärna alla hans dåliga sidor och handlingar typ direkt och kvar blir bara hans goda sidor och egenskaper (som han ju såklart också har). Otrohet, lögner, missbruk, blåmärken, men ändå kan jag bara se framför mig allt det fina vi gjorde tillsammans. Jag är ju seriously fucked up

Fast så är nästan alla, det är en försvarsmekanism. Du är inte fucked up!

Jag har inte alls varit med om det du är med om, men när jag separerade med killen och hjärnan trillade tillbaka så tänkte och skrev jag ner exempel på tillfällen under förhållandet när jag känt att nej, jag vill verkligen inte stanna med honom. Jag hade 4-5 bra tillfällen som jag återkom till varje gång jag kände den där känslan av att det nog inte hänt något, att vårt förhållande nog var helt okej. Nu i efterhand minns jag inget annat negativt, men de är så starka känslor knutna till de tillfällena att jag övertygas om och om igen.
Tänk tankarna och försök känna känslorna du hade då.

(Jag kom på att det kanske är ett dåligt tips? Jag menar inget illa!)

 

[TinyWiny]

Problemet är att av någon jävla anledning så "glömmer" min hjärna alla hans dåliga sidor och handlingar typ direkt och kvar blir bara hans goda sidor och egenskaper (som han ju såklart också har). Otrohet, lögner, missbruk, blåmärken, men ändå kan jag bara se framför mig allt det fina vi gjorde tillsammans. Jag är ju seriously fucked up

Nej det är inget fel på dig. Du reagerar som de flesta gör när de ställs inför något sådant här. Du är i chock, du har sorg och alla dina känslor löper amok. Du vet vad du (trodde) att du hade och du vill ha det tillbaka. Det är inget konstigt och det gör fruktansvärt ont att se någon som för första gången och se att den personen inte alls är kompatibel med den man trodde att hen var. Det är som att en elak tvilling kommer och tar ens älskades plats. Du ser den du älskar men det är inte han. Det är inte den människan du trodde att han var.

 

[ztsu]

Nej det är inget fel på dig. Du reagerar som de flesta gör när de ställs inför något sådant här. Du är i chock, du har sorg och alla dina känslor löper amok. Du vet vad du (trodde) att du hade och du vill ha det tillbaka. Det är inget konstigt och det gör fruktansvärt ont att se någon som för första gången och se att den personen inte alls är kompatibel med den man trodde att hen var. Det är som att en elak tvilling kommer och tar ens älskades plats. Du ser den du älskar men det är inte han. Det är inte den människan du trodde att han var.

Precis så är det. Du skriver det sååå bra! Bor du inne i mitt huvud?

 

[Koltrast]

Som en vidareutveckling av det @Brisa skriver om att tacka din lyckliga stjärna: du ska tacka dig själv! DU tog dig ur den där relationen, den där potentiellt livsfarliga(någon av er hade rent krasst så småningom kunnat ta kol på den andra och statistiken säger att det är du som inte hade klarat dig). Jag tänker att det är viktigt att du ser det, att det är du själv, med alla dina resurser och förmågor, som tog dig loss. Du har räddat dig själv.

 

[ztsu]

Fast så är nästan alla, det är en försvarsmekanism. Du är inte fucked up!

Jag har inte alls varit med om det du är med om, men när jag separerade med killen och hjärnan trillade tillbaka så tänkte och skrev jag ner exempel på tillfällen under förhållandet när jag känt att nej, jag vill verkligen inte stanna med honom. Jag hade 4-5 bra tillfällen som jag återkom till varje gång jag kände den där känslan av att det nog inte hänt något, att vårt förhållande nog var helt okej. Nu i efterhand minns jag inget annat negativt, men de är så starka känslor knutna till de tillfällena att jag övertygas om och om igen.
Tänk tankarna och försök känna känslorna du hade då.

(Jag kom på att det kanske är ett dåligt tips? Jag menar inget illa!)

Vi har haft ett så destruktivt förhållande att det är ett under att det ens går att minnas något annat än dåligt. Jag grät, fysiskt eller inombords, varje dag. Egentligen är det inte klokt och jag borde hoppat av för längesedan. Men de korta fina stunderna har alltid tagit över.

 

[TinyWiny]

Precis så är det. Du skriver det sååå bra! Bor du inne i mitt huvud?

Nej det gör jag inte men jag har tyvärr varit där själv. Det är så hemskt. Så mycket värre än när kärleken "bara" tar slut.

 

[ztsu]

Nånstans vet du ju ändå så väl vad du själv bevöver. Du har insikt nog att starta en tråd här, du har visat på stor handlingskraft när du ställde in bröllopet och skickade tillbaka ring och klänning. Alltsammans tydliga bevis på din förmåga och på att du kommer klara ut det här. Det är tufft nu, men du hittar uppenbarligen sätt! Fortsätt använda Buke, fortsätt göra så jäkla rätt!

TACK heart

 

[ztsu]

Försök titta framåt då. Var skulle ni varit om ett, fem, tio år? Hur tror du hans missbruk hade utvecklats? Skulle du blivit medberoende och anpassat ditt beteende och din personlighet utifrån hans missbruk, skulle du fortsatt hoppas att han skulle sluta? Hur mycket av ditt eget liv skulle du missa medan du försökt försvara, hjälpa, dölja, hålla honom på gott humör..?

Tacka din lyckliga stjärna att det brast redan nu.

Antagligen hela mitt liv. Så som jag redan förlorat så himla mycket av mig själv och mitt liv..

 

[avslutat medlemskap]

En vacker dag räcker det inte med blåmärken, då hamnar du tre alnar under jorden och han hamnar i fängelse. Missbrukare fungerar inte som andra, det behövs inte mycket för att dom ska tippa över och göra nåt som inte går att få ogjort så håll dig borta!

 

[ztsu]

Nej det gör jag inte men jag har tyvärr varit där själv. Det är så hemskt. Så mycket värre än när kärleken "bara" tar slut.

Det är fruktansvärt! Mitt förra förhållande tog slut efter nio år och det var en räkmacka jämfört med detta. Just eftersom kärleken där bara hade dött ut. Här finns det däremot massor med kärlek men det går inte ändå. Så otroligt frustrerande. Som att livet hånar en och skratttar en rätt i ansiktet

 

[Koltrast]

Antagligen hela mitt liv. Så som jag redan förlorat så himla mycket av mig själv och mitt liv..

Och nu har du räddat ditt eget liv. Det är stort.