ztsu
Trådstartare
Jag har inte så mycket goda råd att ge, du har redan fått så bra.
Men jag vill skicka en kram iaf!
Tack
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag har inte så mycket goda råd att ge, du har redan fått så bra.
Men jag vill skicka en kram iaf!
Ja det är märkligt. Kanske känns det så just för att det blir ett så abrupt slut. Ett stormigt förhållande gör också att man hela tiden känner mer men inte på ett positivt sätt. Allt blir överkänsligt som ett sår man ständigt petar i och som till slut gör jätteont. Destruktiva förhållanden har förmågan att överleva just av den anledningen. Man gör kopplingar mellan mängden kärlek och hur stormigt det är vilket såklart inte varken är sant eller sunt och det är helt ohållbart i längden. Mängden kärlek går såklart aldrig att mäta men jag tror att ens reaktion beror på att hela förhållandet blivit så överkänsligt.
Du behöver vila nu. Hitta nya mönster och nya vanor och framförallt behöver du känna att det är okej nu. Du har tagit ett steg som du i framtiden kommer att tacka dig själv för. Det gör vidrigt ont nu men du kommer tacka dig själv för att du trots allt avslutade i tid.
Nej. du är inte fucked up. Du är hjärntvättad. Det är inte ditt fel.Problemet är att av någon jävla anledning så "glömmer" min hjärna alla hans dåliga sidor och handlingar typ direkt och kvar blir bara hans goda sidor och egenskaper (som han ju såklart också har). Otrohet, lögner, missbruk, blåmärken, men ändå kan jag bara se framför mig allt det fina vi gjorde tillsammans. Jag är ju seriously fucked up
Nu är jag bara på sidan 1 här så jag kanske upprepar det någon annan sagt.
Du är inte mer än människa! Klart du slog tillbaka och bra gjort av dig! Han har ju brustit i ditt förtroende med att välja missbruk istället för dig och ett bröllop som du sett fram mot.
Och han gav sig på dig! Man gör inte så
Vilken besvikelse! Vilken sorg!
Så anklaga inte dig själv utan se det som att man kan inte vara kontrollerande i varje enda sekund.
Nu blickar du framåt och ja vad skall vi hitta på åt dig så du får annat att tänka på
Jag har ju min trädgård och häst. Här får man koppla bort alla andra tankar. Pussel kan jag bli beroende av.
Kram
Nej. du är inte fucked up. Du är hjärntvättad. Det är inte ditt fel.
Som så många andra tidigare skrivit i diverse trådar - läs på om normaliseringsprocessen. Det är något de flesta behöver ha koll på.
Spot on att förhållandet varit överkänsligt. Och det har gjort mig överkänsligt. Och säkert har det bidragit till min utmattning.
Vila skriver du. Det som är så svårt! Försöker läsa mycket eftersom det både är vilsamt och håller huvudet sysselsatt. Tyvärr orkar jag inte läsa så långa stunder.
Att bli utmattad av att leva så är verkligen inget konstigt. Motsatsen hade varit konstig.
Ja det är svårt att vila. Din kropp går på högvarv för att det är vad vi gör när vi försöker överleva. Din kropp vet inte skillnaden på om du blir jagad av en sabeltandad tiger eller om du är stressad av helt andra orsaker. Ta de stunderna du kan vila. Efter ett tag blir de längre och längre. Tiden läker inte alla sår, man måste aktivt läka dem. Jag har skrivit förr om boken "Sorgebearbetning" och jag rekommenderar den även till dig. Att lära sig att släppa på ett sunt sätt har varit helt avgörande för mig. Att kunna släppa allt som varit och fokusera på det som är nu. Att tillåta sig att känna det man känner och gå vidare därifrån med än mer kunskap och insikt.
Den ska jag kolla upp. Tyvärr är det rätt skralt i kassan nu när jag står ensam med alla utgifter, det var inte riktigt så jag hade planerat
Men den kanske finns på bibblan om jag har tur
Stämmer orten på din profil?
Det gjorde den inte
Men nu gör den det. Bor utanför Falköping.
Och kom ihåg - dina barn ska inte behöva ha honom i sina liv!Är han ren kan han det men det är han ju inte. Och jag vägrar leva tillsammans med någon som har en annan nummer ett än mig. Jag vägrar att hela mitt liv ska kretsa kring hans tabletter och hans "cykel" (hög-abstinens-jakten på nästa rus). Och jag vägrar kasta mer tid och energi i sjön i hopp om att han ska bli ren. Han kommer aldrig bli det, hur mycket jag än vill
Inlägg som ungefär det citerade, tycker jag att vi ser rätt ofta på buke. Eftersom du vill hållas sysselsatt tar jag tillfället i akt att fråga något jag ofta har undrat: Varför är det viktigt för dig att framhålla att han älskar/älskade dig? Vad är poängen med att framhålla det?Vad jag menar är att det också fanns mycket kärlek, och det faktum att det var åt helvete med hans missbruk inte tar bort det. Jag vet att han älskade, och älskar, mig. Jag vet att jag var och är viktig för honom och att han känner stor frustration. Det måste vara fruktansvärt att älska någon och ändå välja bort den personen, att älska någon men inte klara av sig själv och då ta ut det över en annan. Det ursäktar ingenting, det är inte det jag menar, hans beteende har varit helt jävla , men han är också en människa som verkligen verkligen har försökt. Och misslyckats. Och nu ska han bära det resten av sitt liv. Vilket antagligen kommer leda till att han kommer droga ännu mer.
Det här är inte menat som ett försvar för hans agerande, men är det någonting mitt arbete med missbrukare lärt mig så är det att ingenting är svart eller vitt. Den förståelsen är väl kanske det som gjort att jag stannat och kämpat så länge som jag gjort. Men no more! No more!
Är han ren kan han det men det är han ju inte. Och jag vägrar leva tillsammans med någon som har en annan nummer ett än mig. Jag vägrar att hela mitt liv ska kretsa kring hans tabletter och hans "cykel" (hög-abstinens-jakten på nästa rus). Och jag vägrar kasta mer tid och energi i sjön i hopp om att han ska bli ren. Han kommer aldrig bli det, hur mycket jag än vill
Jag skriver under på det härDu älskar inte den han är. Du älskar den du trodde att han var. Sörj alla drömmar som inte blev och tänk att den du älskar inte finns och kanske aldrig har funnits. Han var bara en dröm.
Att du slogs tillbaka ser jag som självförsvar och inget du kan lastas för. Det var en naturlig reaktion i en helt onaturlig situation.
Kramar
Jag vet. Men att man vet i teorin underlättar tyvärr inte i praktiken. Det är väl mitt stora livsdilemma. Att jag sitter på så otroligt mycket kunskap men ändå inte kan styra mina känslor utefter vad jag vet. Men det är väl det som är baksidan med känslor antar jag, att de inte går att styra..
Och kom ihåg - dina barn ska inte behöva ha honom i sina liv!
Inlägg som ungefär det citerade, tycker jag att vi ser rätt ofta på buke. Eftersom du vill hållas sysselsatt tar jag tillfället i akt att fråga något jag ofta har undrat: Varför är det viktigt för dig att framhålla att han älskar/älskade dig? Vad är poängen med att framhålla det?
Det handlar inte om att försvara honom på något sätt, han är en rövhatt - punkt. Det är nog mer för min egen skull. För att rättfärdiga att jag stannat kvar. Att jag inte gått för längesedan. För att känna att jag inte helt och hållet slösat bort all denna tid av mitt liv. För att inte framstå som ett mähä. Jag vet inte, men det känns viktigt för mig att det faktiskt har varit kärleksfullt, också. Även om det som sagt inte tar bort att han är en
Jag vill inte bara vara en misshandlad, manipulerad kvinna som stått ut för länge, jag vill också ha varit älskad. Det kanske inte verkar logiskt alls, men på något sätt blir det lättare att acceptera mitt eget agerande då. Och det behövs, för jag vill inte börja sparka på mig själv för att jag inte lämnade honom tidigare