Håll mig sysselsatt!

Ja det är märkligt. Kanske känns det så just för att det blir ett så abrupt slut. Ett stormigt förhållande gör också att man hela tiden känner mer men inte på ett positivt sätt. Allt blir överkänsligt som ett sår man ständigt petar i och som till slut gör jätteont. Destruktiva förhållanden har förmågan att överleva just av den anledningen. Man gör kopplingar mellan mängden kärlek och hur stormigt det är vilket såklart inte varken är sant eller sunt och det är helt ohållbart i längden. Mängden kärlek går såklart aldrig att mäta men jag tror att ens reaktion beror på att hela förhållandet blivit så överkänsligt.

Du behöver vila nu. Hitta nya mönster och nya vanor och framförallt behöver du känna att det är okej nu. Du har tagit ett steg som du i framtiden kommer att tacka dig själv för. Det gör vidrigt ont nu men du kommer tacka dig själv för att du trots allt avslutade i tid.

Spot on att förhållandet varit överkänsligt. Och det har gjort mig överkänsligt. Och säkert har det bidragit till min utmattning.

Vila skriver du. Det som är så svårt! Försöker läsa mycket eftersom det både är vilsamt och håller huvudet sysselsatt. Tyvärr orkar jag inte läsa så långa stunder.
 
Problemet är att av någon jävla anledning så "glömmer" min hjärna alla hans dåliga sidor och handlingar typ direkt och kvar blir bara hans goda sidor och egenskaper (som han ju såklart också har). Otrohet, lögner, missbruk, blåmärken, men ändå kan jag bara se framför mig allt det fina vi gjorde tillsammans. Jag är ju seriously fucked up :rage::banghead:
Nej. du är inte fucked up. Du är hjärntvättad. Det är inte ditt fel.

Som så många andra tidigare skrivit i diverse trådar - läs på om normaliseringsprocessen. Det är något de flesta behöver ha koll på.
 
Nu är jag bara på sidan 1 här så jag kanske upprepar det någon annan sagt.
Du är inte mer än människa! Klart du slog tillbaka och bra gjort av dig! Han har ju brustit i ditt förtroende med att välja missbruk istället för dig och ett bröllop som du sett fram mot.
Och han gav sig på dig! Man gör inte så :rage:
Vilken besvikelse! Vilken sorg!
Så anklaga inte dig själv utan se det som att man kan inte vara kontrollerande i varje enda sekund.
Nu blickar du framåt och ja vad skall vi hitta på åt dig så du får annat att tänka på;)
Jag har ju min trädgård och häst. Här får man koppla bort alla andra tankar. Pussel kan jag bli beroende av.
Kram

Jag försöker verkligen att inte anklaga mig själv. Jag har verkligen gjort allt jag har kunnat för honom och oss. Desto mindre för mig skälv tyvärr :mad:
Men det ska det bli ändring på nu! Försöker hela tiden tänka vad mår JAG bra av? Men oj vad svårt det är!
 
Nej. du är inte fucked up. Du är hjärntvättad. Det är inte ditt fel.

Som så många andra tidigare skrivit i diverse trådar - läs på om normaliseringsprocessen. Det är något de flesta behöver ha koll på.

Jag vet. Men att man vet i teorin underlättar tyvärr inte i praktiken. Det är väl mitt stora livsdilemma. Att jag sitter på så otroligt mycket kunskap men ändå inte kan styra mina känslor utefter vad jag vet. Men det är väl det som är baksidan med känslor antar jag, att de inte går att styra..
 
Spot on att förhållandet varit överkänsligt. Och det har gjort mig överkänsligt. Och säkert har det bidragit till min utmattning.

Vila skriver du. Det som är så svårt! Försöker läsa mycket eftersom det både är vilsamt och håller huvudet sysselsatt. Tyvärr orkar jag inte läsa så långa stunder.

Att bli utmattad av att leva så är verkligen inget konstigt. Motsatsen hade varit konstig.

Ja det är svårt att vila. Din kropp går på högvarv för att det är vad vi gör när vi försöker överleva. Din kropp vet inte skillnaden på om du blir jagad av en sabeltandad tiger eller om du är stressad av helt andra orsaker. Ta de stunderna du kan vila. Efter ett tag blir de längre och längre. Tiden läker inte alla sår, man måste aktivt läka dem. Jag har skrivit förr om boken "Sorgebearbetning" och jag rekommenderar den även till dig. Att lära sig att släppa på ett sunt sätt har varit helt avgörande för mig. Att kunna släppa allt som varit och fokusera på det som är nu. Att tillåta sig att känna det man känner och gå vidare därifrån med än mer kunskap och insikt.
 
Att bli utmattad av att leva så är verkligen inget konstigt. Motsatsen hade varit konstig.

Ja det är svårt att vila. Din kropp går på högvarv för att det är vad vi gör när vi försöker överleva. Din kropp vet inte skillnaden på om du blir jagad av en sabeltandad tiger eller om du är stressad av helt andra orsaker. Ta de stunderna du kan vila. Efter ett tag blir de längre och längre. Tiden läker inte alla sår, man måste aktivt läka dem. Jag har skrivit förr om boken "Sorgebearbetning" och jag rekommenderar den även till dig. Att lära sig att släppa på ett sunt sätt har varit helt avgörande för mig. Att kunna släppa allt som varit och fokusera på det som är nu. Att tillåta sig att känna det man känner och gå vidare därifrån med än mer kunskap och insikt.

Den ska jag kolla upp. Tyvärr är det rätt skralt i kassan nu när jag står ensam med alla utgifter, det var inte riktigt så jag hade planerat :(
Men den kanske finns på bibblan om jag har tur :)
 
Är han ren kan han det men det är han ju inte. Och jag vägrar leva tillsammans med någon som har en annan nummer ett än mig. Jag vägrar att hela mitt liv ska kretsa kring hans tabletter och hans "cykel" (hög-abstinens-jakten på nästa rus). Och jag vägrar kasta mer tid och energi i sjön i hopp om att han ska bli ren. Han kommer aldrig bli det, hur mycket jag än vill :cry:
Och kom ihåg - dina barn ska inte behöva ha honom i sina liv!
 
Vad jag menar är att det också fanns mycket kärlek, och det faktum att det var åt helvete med hans missbruk inte tar bort det. Jag vet att han älskade, och älskar, mig. Jag vet att jag var och är viktig för honom och att han känner stor frustration. Det måste vara fruktansvärt att älska någon och ändå välja bort den personen, att älska någon men inte klara av sig själv och då ta ut det över en annan. Det ursäktar ingenting, det är inte det jag menar, hans beteende har varit helt jävla :turd:, men han är också en människa som verkligen verkligen har försökt. Och misslyckats. Och nu ska han bära det resten av sitt liv. Vilket antagligen kommer leda till att han kommer droga ännu mer.

Det här är inte menat som ett försvar för hans agerande, men är det någonting mitt arbete med missbrukare lärt mig så är det att ingenting är svart eller vitt. Den förståelsen är väl kanske det som gjort att jag stannat och kämpat så länge som jag gjort. Men no more! No more!
Inlägg som ungefär det citerade, tycker jag att vi ser rätt ofta på buke. Eftersom du vill hållas sysselsatt tar jag tillfället i akt att fråga något jag ofta har undrat: Varför är det viktigt för dig att framhålla att han älskar/älskade dig? Vad är poängen med att framhålla det?
 
Är han ren kan han det men det är han ju inte. Och jag vägrar leva tillsammans med någon som har en annan nummer ett än mig. Jag vägrar att hela mitt liv ska kretsa kring hans tabletter och hans "cykel" (hög-abstinens-jakten på nästa rus). Och jag vägrar kasta mer tid och energi i sjön i hopp om att han ska bli ren. Han kommer aldrig bli det, hur mycket jag än vill :cry:
:heart
 
Du älskar inte den han är. Du älskar den du trodde att han var. Sörj alla drömmar som inte blev och tänk att den du älskar inte finns och kanske aldrig har funnits. Han var bara en dröm.

Att du slogs tillbaka ser jag som självförsvar och inget du kan lastas för. Det var en naturlig reaktion i en helt onaturlig situation.

Kramar
Jag skriver under på det här :bow:

Jag har själv befunnit mig i en liknande situation med mitt x som också var en riktig rövhatt!
Sysselsätt dig är mitt råd, skaffa nya vanor att ersätta dom gamla med. Lämna telefonen i ett annat rum eller inne och gå ut en sväng för att släppa stressen "om han hör av sig" . Försök hitta känslan av att vara fri från att sitta fast i "Stirra på telefonen" träsket och att du kan göra precis vad du vill.
Vanor ger sig dom med till slut. Det hjälper att hitta nya roligare på vägen.
:heart
 
Jag vet. Men att man vet i teorin underlättar tyvärr inte i praktiken. Det är väl mitt stora livsdilemma. Att jag sitter på så otroligt mycket kunskap men ändå inte kan styra mina känslor utefter vad jag vet. Men det är väl det som är baksidan med känslor antar jag, att de inte går att styra..

Du är inte ensam vännen. Verkligen inte. Hur många röker inte fast de mycket väl vet att det är dåligt? Hur många säger inte att de ska gå vid första slaget men stannar sedan pga ditt o datt? Hur många vet inte att skräpmat är kasst för en men äter det ändå? Vi är bara människor. Vi kan VETA så mycket men att agera och leva efter det är en helt annan femma. Du har kommit i ett läge där du måste, men ingen säger att det är enkelt.

Och kom ihåg - dina barn ska inte behöva ha honom i sina liv!

Det här- det viktigaste budskapet i hela tråden.
 
Inlägg som ungefär det citerade, tycker jag att vi ser rätt ofta på buke. Eftersom du vill hållas sysselsatt tar jag tillfället i akt att fråga något jag ofta har undrat: Varför är det viktigt för dig att framhålla att han älskar/älskade dig? Vad är poängen med att framhålla det?

Det handlar inte om att försvara honom på något sätt, han är en rövhatt - punkt. Det är nog mer för min egen skull. För att rättfärdiga att jag stannat kvar. Att jag inte gått för längesedan. För att känna att jag inte helt och hållet slösat bort all denna tid av mitt liv. För att inte framstå som ett mähä. Jag vet inte, men det känns viktigt för mig att det faktiskt har varit kärleksfullt, också. Även om det som sagt inte tar bort att han är en :turd:
Jag vill inte bara vara en misshandlad, manipulerad kvinna som stått ut för länge, jag vill också ha varit älskad. Det kanske inte verkar logiskt alls, men på något sätt blir det lättare att acceptera mitt eget agerande då. Och det behövs, för jag vill inte börja sparka på mig själv för att jag inte lämnade honom tidigare :(
 
Det handlar inte om att försvara honom på något sätt, han är en rövhatt - punkt. Det är nog mer för min egen skull. För att rättfärdiga att jag stannat kvar. Att jag inte gått för längesedan. För att känna att jag inte helt och hållet slösat bort all denna tid av mitt liv. För att inte framstå som ett mähä. Jag vet inte, men det känns viktigt för mig att det faktiskt har varit kärleksfullt, också. Även om det som sagt inte tar bort att han är en :turd:
Jag vill inte bara vara en misshandlad, manipulerad kvinna som stått ut för länge, jag vill också ha varit älskad. Det kanske inte verkar logiskt alls, men på något sätt blir det lättare att acceptera mitt eget agerande då. Och det behövs, för jag vill inte börja sparka på mig själv för att jag inte lämnade honom tidigare :(

Men det är klart han har charmiga, karismatiska sidor också.
Det är därför man faller från början.
Jag tror dock du behöver samtalsstöd om möjligt, det verkar ha varit massor att hantera.
 

Liknande trådar

Relationer Har tänkt lääänge nu att jag måste skriva av mig här på buke åter igen för att få lite råd från kloka individer. Jag har varit singel...
2 3
Svar
58
· Visningar
13 707
Senast: LovingLife
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Solen lyste säkert på dig Soljävel Och jag skakar sönder Allt jag rör vid Du rör och går Rörochgårutanattfällaentår När du...
Svar
2
· Visningar
1 918
Senast: Tofs
·
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
4 225
Senast: Yrsel
·
Relationer Anonymt nick, vet någon vem jag är så visa gärna inte det <3 Det här kommer bli jättelångt, men för att sammanfatta det hela lite så...
5 6 7
Svar
124
· Visningar
17 749
Senast: Brandgul
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Annonsera mera VII
  • Dressyrsnack nummer 18
  • Hovrandsartros
Tillbaka
Upp