Håll mig sysselsatt!

[tanten]

Och det ÄR ett bokslut med svarta siffror. Det är ju därför den här tråden finns, för att hålla mig och mina fingrar sysselsatta när jag pga gammal vana och slentrian vill skriva till honom. Då skriver jag till er istället och fördriver på så sätt tiden. Just eftersom jag INTE vill gå tillbaka till honom

Jag hoppas att du menar röda siffror. Att det gick med rejält minus.

För att det skulle varit plus känns väldigt konstigt med tanke på det han gjorde och hur han betedde sig mot dig. Minusposterna är i mina ögon gigantiska.

 

[ztsu]

Dina och andras ord i den här tråden berör mig. Dels tänker jag på dig och hur smärtsamt det är för dig men dels går mina tankar till det här med kärlek. Vi växer upp med illusioner som kärleken övervinner allt och en romantisk bild av att finns bara kärlek och viljan så lever vi lyckligt. Det är ju såklart inte så enkelt men det sätter sina spår. Tänker på att du försvarar bilden av er kärlek, att det finns bra och dåligt för att skydda dig. För att inte slå på dig själv, för att inte skämmas och det gör mig djupt olycklig och förbannad. Du har ingen anledning att skämmas alls! Att han beter sig som skit säger inget om dig. Men i er relation finns det svar på vad du söker och hur du försöker fylla dina mänskliga behov.
Jag saknar ord när jag ska skriva ner dem. Kanske blev det här knasigt men det skaver i mig runt detta med hur vi ser och tror på kärleken.

Jag vet inte, men jag håller inte riktigt med nu. Jag tycker inte att jag försvarar mig, utan mer att jag vill ge en nyanserad bild. Inget förhållande är bara bra eller dåligt, jag tror uppriktigt inte det. Jag levde i nio år med en man som var toppen på alla sätt och vis men det var inte heller alltid bra. Tyvärr var jag otrogen mot honom på slutet och behandlade honom illa, vilket är helt horribelt. Jag betedde mig riktigt illa, men det tar inte bort det faktum att jag älskade honom väldigt mycket. Jag skulle bli ledsen om någon sa att mitt dåliga beteende betydde att min kärlek på något sätt inte var äkta. På samma sätt tror jag att hans kärlek var och är äkta. Det är som sagt inte svart eller vitt och det ena behöver inte utesluta det andra.
Däremot, han är en . Där finns det ingen gråskala!

 

[ztsu]

Jag hoppas att du menar röda siffror. Att det gick med rejält minus.

För att det skulle varit plus känns väldigt konstigt med tanke på det han gjorde och hur han betedde sig mot dig. Minusposterna är i mina ögon gigantiska.

Ja, sorry. Menade såklart röda siffror!

 

[Kattennizze]

Och det ÄR ett bokslut med svarta siffror. Det är ju därför den här tråden finns, för att hålla mig och mina fingrar sysselsatta när jag pga gammal vana och slentrian vill skriva till honom. Då skriver jag till er istället och fördriver på så sätt tiden. Just eftersom jag INTE vill gå tillbaka till honom

Jag undrar egentligen vad du sörjer och vad det är du vill gå tillbaka till? Ibland kan det bli lättare att klargöra för sig själv vad det är som man längtar till.

 

[ztsu]

Jag undrar egentligen vad du sörjer och vad det är du vill gå tillbaka till? Ibland kan det bli lättare att klargöra för sig själv vad det är som man längtar till.

Jag vill inte gå tillbaka till någonting. Det finns ingenting att gå tillbaka till. Vilket väl egentligen är vad jag sörjer. Att det liksom inte blev som jag hade tänkt mig. Jag är starkare på egen hand och mitt liv kommer bli både stabilare och bättre utan honom. Det ska bli så otroligt skönt att slippa allt drama och kaos.

 

[Galant]

Jag vet inte, men jag håller inte riktigt med nu. Jag tycker inte att jag försvarar mig, utan mer att jag vill ge en nyanserad bild. Inget förhållande är bara bra eller dåligt, jag tror uppriktigt inte det. Jag levde i nio år med en man som var toppen på alla sätt och vis men det var inte heller alltid bra. Tyvärr var jag otrogen mot honom på slutet och behandlade honom illa, vilket är helt horribelt. Jag betedde mig riktigt illa, men det tar inte bort det faktum att jag älskade honom väldigt mycket. Jag skulle bli ledsen om någon sa att mitt dåliga beteende betydde att min kärlek på något sätt inte var äkta. På samma sätt tror jag att hans kärlek var och är äkta. Det är som sagt inte svart eller vitt och det ena behöver inte utesluta det andra.
Däremot, han är en . Där finns det ingen gråskala!

Klart det går upp och ner i ett förhållande och att vi alla är komplexa individer som inte alltid förmår göra det bästa, vad det nu kan vara, för oss själv och våra medmänniskor. Vi lever ut våra behov på olika sätt och hur väl vi lyckas med att göra det på ett ansvarsfullt sätt, utan att skada oss själva eller andra skiljer sig åt. Det är väl där gråskalan kommer in. Hur kärlek passar in i detta är jag osäker på men min ståndpunkt är att har man inte respekt och kärlek till sig själv så blir det väldigt svårt att ha det till andra. Sex och passion, absolut, och det händer nog rätt ofta att detta förväxlas med intimitet och/eller kärlek. Det verkar inte som jag gör mig förstådd och jag känner att jag trevar mig fram i skrift. Om det jag skriver inte är hjälpsamt för dig så säg till så håller jag mig ut. Det viktigaste just nu är att du får det stöd du behöver för att fortsätta framåt.

 

[ainasoja]

Vore det så enkelt så skulle det inte finns några sådana relationsproblem. Men tyvärr hjälper det inte att upprepa några ord alls.

Inget hjälper, inte mot saknad och vana. Mer än att försöka bita ihop och härda ut, och hålla sig sysselsatt om det går. Till slut ger det sig och man saknar mindre och mindre.

Skrev inte att det SKA räcka.

Jag har själv levt i dysfunktionellt förhållande i flera år så du behöver inte predika åt mig.

 

[Petruska]

Jag vet inte, men jag håller inte riktigt med nu. Jag tycker inte att jag försvarar mig, utan mer att jag vill ge en nyanserad bild. Inget förhållande är bara bra eller dåligt, jag tror uppriktigt inte det. Jag levde i nio år med en man som var toppen på alla sätt och vis men det var inte heller alltid bra. Tyvärr var jag otrogen mot honom på slutet och behandlade honom illa, vilket är helt horribelt. Jag betedde mig riktigt illa, men det tar inte bort det faktum att jag älskade honom väldigt mycket. Jag skulle bli ledsen om någon sa att mitt dåliga beteende betydde att min kärlek på något sätt inte var äkta. På samma sätt tror jag att hans kärlek var och är äkta. Det är som sagt inte svart eller vitt och det ena behöver inte utesluta det andra.
Däremot, han är en . Där finns det ingen gråskala!

Jag tänker att idén om "äkta kärlek" är feltänkt och ingår i de där hopplösa föreställningarna om kärlek som vi matas med. Snarare är graden av och så att säga "kvaliteten" på våra känslor för en person en sak och de relationer vi förmår ha med personen en annan. Tror jag.

 

[TygerTyger]

Jag tänker att idén om "äkta kärlek" är feltänkt och ingår i de där hopplösa föreställningarna om kärlek som vi matas med. Snarare är graden av och så att säga "kvaliteten" på våra känslor för en person en sak och de relationer vi förmår ha med personen en annan. Tror jag.

De relationer där mina känslor som jag tolkade som kärlek var som starkast var också de som vid en mer genomtänkt jämförelse visade klart röda siffror. Min tolkning är att ju mer det svänger upp och ned i hur positiv motparten verkar vara mot mig, desto mer passar mitt belöningssystem på att slänga in extra bränsle när det väl går uppåt. Som om det vet att jag inte kan förvänta mig att det är ihållande, så därför är det bra att känna extra mycket innan nästa stora dipp. I min nuvarande relation känner jag aldrig "WOW, ALLT ÄR SUPERBRA! JAG ÄR SÅ KÄR!" utan istället varierar det faktiskt mellan bra, mycket bra och på en mellandag som värst "meh".

Tillägg: Det är också väldigt stor skillnad i dippar som "jag blir galen, varför har han inte svarat på två dagar" och "jag blir galen på att vi aldrig kan komma överens om rätt nyans på väggfärg". I exempel nr 2 är det ju bara jag som överdriver lite extra.

 

[TygerTyger]

@ztsu Du har mina fulla sympatier. Det är jättejobbigt när den första personen man brukat höra av sig till för att berätta nyheter, dela funderingar eller skicka vidare roliga bilder på nätet plötsligt försvinner. Smart att starta en tråd! Sist det hände mig så bombarderade jag nära familj och kompisar istället. Det kändes konstigt och tomt ändå i någon månad, sen blev det gradvis bättre och nu kan jag inte ens föreställa mig hur det vore att gå tillbaka. Du verkar vara på helt rätt spår och har fått en massa bra tips redan. Det som är kvar nu är att följa dem och vänta (och vänta). Sen är det plötsligt färdigt.

 

[mandalaki]

Om man nu kan gradera kärlek - jag tänker att man inte kan bedöma graden av kärlek om man kallar sitt förhållande "stormigt", som många gör när de beskriver förhållanden som jag själv skulle lägga benen på ryggen för. Det är lätt att förväxla stormigt med starka kärlekskänslor.

Jag tänker också att den starkaste kärleken, om man nu kan gradera den, är den som finns där när förhållandet är så ostormigt som möjligt, vardagen bara rullar på. Livet känns rätt jämngrått men kärleken håller ändå.

 

[ztsu]

Klart det går upp och ner i ett förhållande och att vi alla är komplexa individer som inte alltid förmår göra det bästa, vad det nu kan vara, för oss själv och våra medmänniskor. Vi lever ut våra behov på olika sätt och hur väl vi lyckas med att göra det på ett ansvarsfullt sätt, utan att skada oss själva eller andra skiljer sig åt. Det är väl där gråskalan kommer in. Hur kärlek passar in i detta är jag osäker på men min ståndpunkt är att har man inte respekt och kärlek till sig själv så blir det väldigt svårt att ha det till andra. Sex och passion, absolut, och det händer nog rätt ofta att detta förväxlas med intimitet och/eller kärlek. Det verkar inte som jag gör mig förstådd och jag känner att jag trevar mig fram i skrift. Om det jag skriver inte är hjälpsamt för dig så säg till så håller jag mig ut. Det viktigaste just nu är att du får det stöd du behöver för att fortsätta framåt.

Jag är ledsen men jag förstår inte riktigt din poäng, eller på vilket sätt den är relevant

 

[ztsu]

Jag tänker att idén om "äkta kärlek" är feltänkt och ingår i de där hopplösa föreställningarna om kärlek som vi matas med. Snarare är graden av och så att säga "kvaliteten" på våra känslor för en person en sak och de relationer vi förmår ha med personen en annan. Tror jag.

Jag tror att du är något på spåret där. Att det är äpplen och päron, känslorna och förmågan att vara i en relation, och att de därför kanske inte alltid går att jämföra mot varandra. Det kan finnas mycket kärlek men en stor oförmåga, eller tvärt om. Ett "dött" förhållande som fungerar jättebra, men utan kärlek.

 

[ztsu]

De relationer där mina känslor som jag tolkade som kärlek var som starkast var också de som vid en mer genomtänkt jämförelse visade klart röda siffror. Min tolkning är att ju mer det svänger upp och ned i hur positiv motparten verkar vara mot mig, desto mer passar mitt belöningssystem på att slänga in extra bränsle när det väl går uppåt. Som om det vet att jag inte kan förvänta mig att det är ihållande, så därför är det bra att känna extra mycket innan nästa stora dipp. I min nuvarande relation känner jag aldrig "WOW, ALLT ÄR SUPERBRA! JAG ÄR SÅ KÄR!" utan istället varierar det faktiskt mellan bra, mycket bra och på en mellandag som värst "meh".

Tillägg: Det är också väldigt stor skillnad i dippar som "jag blir galen, varför har han inte svarat på två dagar" och "jag blir galen på att vi aldrig kan komma överens om rätt nyans på väggfärg". I exempel nr 2 är det ju bara jag som överdriver lite extra.

Vad bra skrivet! Det är nog precis så det är. För ibland har jag känt att jag inte kan få nog av bekräftelse från honom, trots att jag aldrig varit en bekräftelsejunkie tidigare. Men det är nog som du säger att belöningssystemet kickar igång när det stormar. Jag har inte tänkt på det på det sättet förut. Tack!

 

[ztsu]

@ztsu Du har mina fulla sympatier. Det är jättejobbigt när den första personen man brukat höra av sig till för att berätta nyheter, dela funderingar eller skicka vidare roliga bilder på nätet plötsligt försvinner. Smart att starta en tråd! Sist det hände mig så bombarderade jag nära familj och kompisar istället. Det kändes konstigt och tomt ändå i någon månad, sen blev det gradvis bättre och nu kan jag inte ens föreställa mig hur det vore att gå tillbaka. Du verkar vara på helt rätt spår och har fått en massa bra tips redan. Det som är kvar nu är att följa dem och vänta (och vänta). Sen är det plötsligt färdigt.

Det är just det jag saknar. Den där självklara personen att höra av mig med just de grejerna till. Som nu, jag har blivit erbjuden mitt drömjobb idag och jag "får inte" ringa honom och berätta det

 

[Singoalla]

Det är just det jag saknar. Den där självklara personen att höra av mig med just de grejerna till. Som nu, jag har blivit erbjuden mitt drömjobb idag och jag "får inte" ringa honom och berätta det

Så känner jag alltid efter uppbrott. Man kanske kommer hem efter jobbet en dag och har haft en jobbig dag, men har ingen att prata med det om. Och så är det så ofta man får impulsen att skicka ett mess och berätta om någonting, sen kommer man på att.. just det.. det är ju inte han och jag längre. Men jag kan lova att den känslan kommer bli lättare och lättare för varje dag! Det är en vana som snabbt förändras. Sen i framtiden, om du vill, så kanske någon annan är den där självklara personen utan allt det destruktiva.

Grattis till jobbet förresten!

 

[ztsu]

Så känner jag alltid efter uppbrott. Man kanske kommer hem efter jobbet en dag och har haft en jobbig dag, men har ingen att prata med det om. Och så är det så ofta man får impulsen att skicka ett mess och berätta om någonting, sen kommer man på att.. just det.. det är ju inte han och jag längre. Men jag kan lova att den känslan kommer bli lättare och lättare för varje dag! Det är en vana som snabbt förändras. Sen i framtiden, om du vill, så kanske någon annan är den där självklara personen utan allt det destruktiva.

Grattis till jobbet förresten!

Jo, det är ju så det är. Det är ju den omställningen som är den svåra. Och vetskapen om att det kommer lätta och bli bättre och att behovet tillslut kommer försvinna helt, hjälper ju tyvärr inte

Den här tråden har dock gjort underverk. Har knappt tänkt på honom "på det sättet" sedan jag startade den

 

[Singoalla]

Jo, det är ju så det är. Det är ju den omställningen som är den svåra. Och vetskapen om att det kommer lätta och bli bättre och att behovet tillslut kommer försvinna helt, hjälper ju tyvärr inte

Den här tråden har dock gjort underverk. Har knappt tänkt på honom "på det sättet" sedan jag startade den

Det har hjälpt mig! Första gången jag gick igenom ett uppbrott så trodde jag att jag skulle dö av sorg. Jag låg under täcket i soffan en vecka och bara grät. Sedan var det ytterligare ett halvår då jag var helt bombsäker på att jag aldrig skulle bli kär igen, och att jag aldrig skulle komma över den här killen. Men det gjorde jag förr eller senare, och kär blev jag igen. Efter det lärde jag mig att även de mest smärtsamma känslor går över, så när det gör ont idag så brukar jag ta några djupa andetag och tänka: "Du har gått igenom det här förr. Det gör ont nu, men det kommer snart kännas bättre." Och på något sätt landa lite mjukt i att jag litar på processen. Men, man är olika och hanterar sorg olika

Bra att du startade tråden! Distraktion is key

 

[ztsu]

Gissa vem som kom helt oanmäld i förmiddags och bara klev rätt in genom dörren

Jag fick motstå impulsen att slänga mig runt halsen på honom och sa istället sakligt att han inte kan dyka upp här oanmäld och att han har gjort sitt val (morfinet). Det är slut mellan oss och att han skulle gå igen. Sen svimmade jag nästan av att hjärtat bultade så jävla hårt när han hade gått. Men jag gjorde det! Så himla stolt över mig själv.

 

[Red_Chili]

Gissa vem som kom helt oanmäld i förmiddags och bara klev rätt in genom dörren

Jag fick motstå impulsen att slänga mig runt halsen på honom och sa istället sakligt att han inte kan dyka upp här oanmäld och att han har gjort sitt val (morfinet). Det är slut mellan oss och att han skulle gå igen. Sen svimmade jag nästan av att hjärtat bultade så jävla hårt när han hade gått. Men jag gjorde det! Så himla stolt över mig själv.

Fan vad bra du är! Heja dig!

Du har avslutat ett destruktivt förhållande, du tar dig framåt, du tänker inte gå tillbaka och visar det tydligt för honom, du funderar på vad du vill göra och du har blivit erbjuden ditt drömjobb. Det är ju galet bra på alla sätt och vis! Fortsätt såhär, och ta hand om dig ordenligt.