Sv: Haflingertråden del V!!!
När det gäller blodslinjerna så tror jag att det är bäst att jag tar det i ett eget inlägg, annars blir det här så långt att det inte går att posta ... (Känner mig själv *host*)
He he, fick lov att ta en liten sovpaus där!
När bokstavslinjerna skapades så var det för att sortera upp bland hingstarna och för att hjälpa uppfödarna att undvika att bedriva alltför mycket inavel. Jag ser bokstavslinjerna idag mer som "efternamn" än som verkliga mätare på om hingsten har en vanlig eller mer udda stam. En hingst kan ju, oavsett vilken linje han tillhör, ha annat i stammen också, ja så är det väl för alla haflingerhingstar egentligen. Jag har aldrig sett någon hingst som varit "ren" A-, B-, M-, N-, S-, St- eller W-linje rakt igenom hela stamtavlan. Jag kan ta min egen som exempel: Han tillhör ju W-linjen, men tittar man 5 generationer bak i stammen, alltså den generation som har 32 hästar i sig (varav 16 hingstar) så har han 1 N-linje, 2 A-linje, 2 W-linje, 4 M-linje och 7 St-linje! Det ger 6,25 % N-linje, 12,5 % vardera av A- och W-linje. 25 % M-linje och 43,75 % St-linje! Så egentligen är det kanske en St-hingst som står här och solar ute i hagen?!
Skämt åsido, det som intresserar mig, mycket mer än vilken bokstav hingstens namn börjar på, är hästarnas (både hingstarnas och stonas) hela stam och hur "udda" eller "vanlig" den är. Jag vill absolut jobba för att bevara och stärka blodslinjer, men alltså på ett annat sätt än många menar när de pratar om att "arbeta med de svagare linjerna". Jag ser ärligt talat ingen vits alls med att "stärka" B- eller S-linjen genom att betäcka Winterstein- eller Amadeus-döttrar med B- eller S-hingstar. Inte Almwind eller Nastral-döttrar heller för den delen. Detta tillagt bara för att visa att jag inte specifikt kritiserar tyroleraveln här (hör du det, Lineá peaSnefnugg?
) utan själva tanken med de olika "linjerna" och deras bevarande, som det ju pratas om i många länder.
Nu är ju jag en helt vanlig människa med vissa ekonomiska och tidsmässiga begränsningar, så jag kan inte göra allt jag skulle vilja. I stället får jag jobba med de resurser jag har och i väldigt liten skala. Dessutom tänker jag "tvärtom" jämfört med alla andra
eftersom det är HINGSTEN som ska föra mitt stamstos gener vidare. Jag väljer alltså inte hingst till stoet utan sto till hingsten. Vilket i och för sig är väldigt bra på så sätt att stona jag använder till avel verkligen blir genomgångna på alla sätt och vis innan vi börjar göra bebisar här.
Wacker har visserligen några av världens "vanligaste" hingstar (och ston) på fädernesidan i sin stam (Winterstein, Stürmer och liz. Afghan), och moderlinjen (Rosina) är också spridd till många länder, ja faktiskt finns den på flera kontinenter! Men det är inte de allra mest spridda linjerna i världen i alla fall.
När jag valde Mara så ville jag ha ett starkt möderne, och eftersom jag bott hos hennes uppfödare så kände jag hela deras hästfamilj och alla deras meriter väl, liksom deras personliga egenskaper. Det var inte en linje som fanns representerad alls i Sverige. Den är visserligen, precis som Sindys möderne, spridd till olika länder - men utan att vara överrepresenterad någonstans.
Just det här med ett bra möderne är så himla viktigt i aveln. Det är verkligen en av mina käpphästar!
<=== entusiastiskt hoppande smiley Och så var vi tillbaka till Otto Schweisguts devis igen: "Avel är att tänka i generationer".
När sen Maras dagar som avelssto visade sig vara över så letade jag först efter ett sto i f.d. DDR, dels eftersom jag sett en del bra kombinationer mellan min hingst och "DDR-ston", dels eftersom deras gamla fina linjer till stor del håller på att avlas bort, men det gick ganska trögt att leta där. De renrasiga ston som var till salu var ofta inte alls av gammal DDR-stam utan antingen hade de tyrolerstam eller "västtysk stam". Det är absolut inget fel med det, men jag letade ju efter DDR-stammar, så det blev inget av med det.
I stället fick jag hjälp att leta i Sydtyrolen, och hittade FIRA
som har ett minst lika genomavlat möderne som Mara (om inte mer) och dessutom med väldigt udda linjer sett i ett "världsperspektiv". Det enda som är lite synd är att hon är e. Antinor (e. Afghan II - Winterstein), och det är ju VERKLIGEN inte udda! Men man kan inte få allt, och det är faktiskt det enda som inte är 100 % perfekt med henne ...
Sådär, det blev lite mer personligt än jag tänkt, men nu hoppas jag att du förstår lite hur jag tänker när det gäller stammar och linjer också.
