Sv: Haflingersnack - nya tråden
Idag vill jag också sälja, Nirre är billig just nu.
Jag vet inte om jag skrivit det tidigare, men hon kan ibland bli väldigt stressig och jobbig när man rider hemåt. Vissa ridvägar går bra och vissa inte alls. Men när hon är stressig på vägen hem blir hon jättespänd, taktar, lägger alltid tungan över bettet och håller på med munnen (även med långa tyglar med noll kontakt). Jag vet inte hur jag ska få henne att sluta. Det är jätte svårt att sysselsätta henne med övningar när hon håller på såhär, eftersom det knappt går att ta i henne då överhuvudtaget (då reser hon sig istället). Jag försöker hålla mig lugn och rida henne på långa tyglar. Hon lyssnar hyffsat bra på sits och röst om jag vill hålla in henne, men hon blir ju jätte obehagligt att sitta på. Och kommer det t ex en bil så vill man ju gärna kunna hålla lite i henne. I alla fall. Jag red svängen jag tänkte rida (grusvägen bort en bra bit och sen vända) redan på vägen bort var hon lite spänd så jag höll mig mest till skritt och lite trav. Vänder. Den första biten efter vändningen går bra men efter ett tag blir hon stressigare och stressigare. Jag går av och leder henne till slut. Jag är förkyld idag och hade inte så mycket ork. Hon blir lite lugnare. Vi går förbi ett gärde där en traktor kör och det är ingenting (den höll på där när vi red bortåt också. En bit efter gärdet tycker jag hon lugnat ner sig så jag ska hoppa upp igen. Precis innan rycker hon till och vänder sig om. Då är traktorn (som nu är på långt håll) helt plötsligt farlig. Jag bestämmer mig för att vända och gå förbi den en gång till så hon fattar att den inte är farlig. Tji fick jag, för när vi går förbi så sliter hon sig och galopperar hemåt. Tove får gå Walk of Shame och hämta henne. Stallägaren var ute med hunden så hon fick tag i henne och mötte mig. Det var bara att gå tillbaka till den där traktorn igen, denna gången ingen fara och sen vända och gå hem igen. Trasiga tyglar,
men hellre det än trasig mun.
Vet inte varför hon håller på såhär. Hon hade ju separationsångest när jag köpte henne, men den har ju i stort sett gått över. Vissa rundor är det inga problem alls och hon är världens snällaste häst, men vissa blir hon såhär stressad och nästan bara på vägen hem. Tips och råd hur jag ska jobba med det här?
Idag vill jag också sälja, Nirre är billig just nu.
Jag vet inte om jag skrivit det tidigare, men hon kan ibland bli väldigt stressig och jobbig när man rider hemåt. Vissa ridvägar går bra och vissa inte alls. Men när hon är stressig på vägen hem blir hon jättespänd, taktar, lägger alltid tungan över bettet och håller på med munnen (även med långa tyglar med noll kontakt). Jag vet inte hur jag ska få henne att sluta. Det är jätte svårt att sysselsätta henne med övningar när hon håller på såhär, eftersom det knappt går att ta i henne då överhuvudtaget (då reser hon sig istället). Jag försöker hålla mig lugn och rida henne på långa tyglar. Hon lyssnar hyffsat bra på sits och röst om jag vill hålla in henne, men hon blir ju jätte obehagligt att sitta på. Och kommer det t ex en bil så vill man ju gärna kunna hålla lite i henne. I alla fall. Jag red svängen jag tänkte rida (grusvägen bort en bra bit och sen vända) redan på vägen bort var hon lite spänd så jag höll mig mest till skritt och lite trav. Vänder. Den första biten efter vändningen går bra men efter ett tag blir hon stressigare och stressigare. Jag går av och leder henne till slut. Jag är förkyld idag och hade inte så mycket ork. Hon blir lite lugnare. Vi går förbi ett gärde där en traktor kör och det är ingenting (den höll på där när vi red bortåt också. En bit efter gärdet tycker jag hon lugnat ner sig så jag ska hoppa upp igen. Precis innan rycker hon till och vänder sig om. Då är traktorn (som nu är på långt håll) helt plötsligt farlig. Jag bestämmer mig för att vända och gå förbi den en gång till så hon fattar att den inte är farlig. Tji fick jag, för när vi går förbi så sliter hon sig och galopperar hemåt. Tove får gå Walk of Shame och hämta henne. Stallägaren var ute med hunden så hon fick tag i henne och mötte mig. Det var bara att gå tillbaka till den där traktorn igen, denna gången ingen fara och sen vända och gå hem igen. Trasiga tyglar,
men hellre det än trasig mun.
Vet inte varför hon håller på såhär. Hon hade ju separationsångest när jag köpte henne, men den har ju i stort sett gått över. Vissa rundor är det inga problem alls och hon är världens snällaste häst, men vissa blir hon såhär stressad och nästan bara på vägen hem. Tips och råd hur jag ska jobba med det här?