Gravid?

[vilse]

Sv: Gravid?

Ring barnmorskan direkt på måndag och se till att få boka samtal med kurator eller liknande. De kan hjälpa dig reda ut dina tankar.

Det som är viktigt att tänka på:
1. det är din kropp - det slutgiltiga beslutet ligger på dig.
2. Att göra en tidig abort är inte värre än en mens. Du tar inte bort något barn- du tar bort en lite mini cellklump som max är några mm stor.

Lycka till hur du än gör

 

[Juni]

Sv: Gravid?

Suck. Tusen tankar nu. Trots att jag själv är ganska skakad så tänker jag mest på killen. Men jag tänker inte ta det på tel, det får vänta tills nästa helg. Kanske finns det inte ens nåt kvar i magen då...(är expert på katastroftänk) har ett par test kvar så jag tänkte testa igen innan nästa helg, för säkerhets skull.

Han har HUR mkt som helst på jobbet nu också, en ensam ansvarig för ett stort projekt, så han kan nog klara sig utan att oroa sig för mig och ett ev barn också. Tills vi ses och jag kan berätta i lugn och ro!, jag behöver nog samla mina tankar oxå, innan jag pratar med honom.

Det är dessutom väldigt tidigt, och gott om tid att hinna med en abort, om det nu blir så

 

[klockmalva]

Sv: Gravid?

.

Om jag är ärlig med mig själv så vill jag behålla det, men det kommer nog vara upp till honom, :

Du ska inte låta NÅGON annan bestämma och beslutet ska vara Ditt utifrån vad som blir bäst för Dig.
Ring En mödravårdcentral i morgon så får du komma på samtal och få info.

 

[Juni]

Sv: Gravid?

Men han är den viktigaste personen i mitt liv. Han är den jag trodde jag aldrig skulle möta, är förundrad varje dag över att en sån fantastisk människa fallit för mig. Och jag för honom. Innan honom trodde jag att jag aldrig skulle kunna lita på en man, har en historia av många jobbiga händelser. Men han har ändrat allt det, med honom känner jag mig helt trygg.

I en perfekt värld skulle han förstås vilja skaffa barn med mig, det kommer han nog vilja med, men inte än. Det är fortfarande tidigt i vårt förhållande. Innan vi träffades hade nog ingen av oss nånsinn haft en tanke på barn.

Tusen tankar flyger i huvudet nu, naivt-jag vet, men jag trodde verkligen aldrig att jag skulle bli gravid.

Måste försöka rensa lite i huvudet, får bli ett par varv i skidspåret nu!

 

[klockmalva]

Sv: Gravid?

Nä, DU är den viktigaste i ditt liv. Bara du. Kär kan man vara och omtänksam och kärleksfull mot sin älskling men ingen är viktigare än Du. inte i livsavgörande beslut som det här. Du har skrivit flera gånger vad du vill "innerst inne"-'det är den rösten du ska lita på.
Ha så kul i skidspåret! har du nån vän eller anhörig som du har förtroende för som du kan prata med? jättejobbigt att bära på det där själv ...

 

[vilse]

Sv: Gravid?

Låt honom veta - och låt honom fundera över vad han vill.
Kanske står han kvar vid att han vill göra abort - men det är inte helt ovanligt killarna ändrar sig när det blir mer verkligt
Bygg inte upp värsta skräckscenariot innan du hunnit prata med honom...


Och ang din underbara kille - om han är så underbar så borde det väl inte vara några problem att ta det via telefon? Även om han har mycket på jobb så är det trots allt även hans framtid som kan bli påverkad.
Hade jag varit dig hade jag berättat fortast möjligt - och sen låtit honom fundera (och låtit dig själv fundera) och sen tagit en rejäl diskussion när ni träffades
Annars kommer det bli miljontals tankar på en och samma gång samtidigt som ni ska diskutera fram ett vettigt beslut... Risken för missförstånd och annat känns betydligt mycket större då...

 

[Juni]

Sv: Gravid?

Jag kan sträcka mig till att vi är lika viktiga båda två, i ett sånt här beslut. Visst är det min kropp, men båda våra liv kommer ju att förändras om jag väljer att behålla. Och sen är det barnet, ska jag ha barn så vill jag veta att barnet kommer att få allt det som det behöver, kärlek, känslomässig och ekonomisk trygghet, ... jag har jobbat mycket med barn som haft det svårt, och sett hur illa det kan gå, även när föräldrarna försöker och vill väl..

Nej jag har ingen att prata om det här med, och just nu vill jag nog reda ut det i mitt eget huvud ändå.

 

[Juni]

Sv: Gravid?

Det kändes bara fel att lägga det på honom just nu. Jag vet att han kommer att bli bekymrad och orolig för mig och vilja vara här. Och det går ju inte just nu.
Så istället för att låta honom grubbla och oroa sig i en vecka så kan vi till helgen ta det ansikte mot ansikte. Och förhoppningsvis prata igenom det i lugn och ro.

Samtidigt känns det naturligtvis fel att hålla det från honom tills dess. Känns som att det blir fel hur jag än gör.

 

[Modest]

Sv: Gravid?

Vänd på det; om du var han - hade du velat veta direkt eller hade du velat att din partner väntade med att berätta?
Jag vet vad jag skulle vilja, hur mycket jag än hade att stå i..

 

[klockmalva]

Sv: Gravid?

Största "risken" är väl egentligen att du börjar få igång en massa tankar hos dig själv och "bestämmer" dig för vad Ni tycker är bäst, och hans reaktion kanske inte alls blir som du föreställt dig/tänkt dig ..

Är det inte mer chysst att ni får samma utgångsläge i detta?

 

[Juni]

Sv: Gravid?

Precis så tänkte jag tillslut. Har berättat för honom nu.

 

[klockmalva]

Sv: Gravid?

Så istället för att låta honom grubbla och oroa sig i en vecka så kan vi till helgen

.

så du ska gå och grubbla själv dels över beslutet men också oroa dig hur han ska reagera i en vecka? det är inte rättvist. Ursäkta dr. Phil citat men du är huvudpersonen i Ditt liv.

 

[klockmalva]

Sv: Gravid?

Precis så tänkte jag tillslut. Har berättat för honom nu.

klokt och starkt!

 

[Sandra78]

Sv: Gravid?

Vänd på det; om du var han - hade du velat veta direkt eller hade du velat att din partner väntade med att berätta?
Jag vet vad jag skulle vilja, hur mycket jag än hade att stå i..

Tyckte det var ett så bra inlägg att jag måste bumpa det!

Edit: Såg att jag var för sent ute!

 

[Juni]

Sv: Gravid?

Tack =)

Han tog det lugnt och sansat. Som väntat. Vi har pratat i ganska precis 3 timmar nu, vi är båda ganska chockade så vi kom väl inte fram till något särskilt. Men det var skönt att prata om det. Och jag tror att han uppskattade att få veta det direkt.

Jag tog upp att abort inte känns självklart för mig. Han förstår men har som sagt inte alls tänkt sig barn NU. Vi har trots allt bara varit tillsammans i ungefär ett halvår. Han känner nog att han har mycket han väl göra innan han slår sig till ro, resa till exempel, sånt som jag har hunnit med men inte han. Han är däremot högutbildad och har bra jobb. Medans jag inte riktigt vet vad jag vill göra med livet än.

Jag känner mig ändå mer och mer säker på vad jag vill.

Han stängde i alla fall inte dörren för barn, vi har börjat prata lite om vad det skulle innebära osv.

Det är ju väldigt tidigt, men jag känner att blir det ändå abort vill jag att det ska göras tidigt. Tror att det är lättare då, även om det skulle vara en mardröm oavsett tidpunkt.

 

[ako]

Sv: Gravid?

Fast det är ju oxå så att det inte på något sätt innebär att livet tar slut eller att man aldrig mer kan resa någonstans om man får barn. Jag säger somde andra, om du vill behålla barnet så gör det! Din kille verkar ju dessutom inte helt avogt inställd heller. Livet blir inte alltid som planerat men det kan bli bra ändå.

Lycka till!

 

[Juni]

Sv: Gravid?

Har förresten halsbränna nästan konstant sedan ett par dagar tillbaka. Har aldrig haft det tidigare, är det vanligt i så tidig graviditet?

 

[ako]

Sv: Gravid?

Inte ovanligt i alla fall. Jag vet flera som haft det, även om jag själv inte upplevde något sådant.

 

[lewellyn]

Sv: Gravid?

Enligt testet 1-2 veckor, men jag är ganska säker på att det är 3-4 veckor.

Jag har inte berättat för någon, min kille bor över 70 mil härifrån, och jag tänker inte berätta det här över telefon. Vi ska ses nästa helg, dock under stressiga former..men jag får väl försöka berätta det då.
Vet inte hur jag ska lyckas "vara som vanligt" tills dess, vi pratar i regel i minst nån timme varje dag på tel.

Om jag är ärlig med mig själv så vill jag behålla det, men det kommer nog vara upp till honom, jag kan inte skaffa barn med någon som verkligen inte vill det. Eller kan man det??

På de digitala står det hur gammalt fostret är, så står det 1-2 veckor är det alltså 3-4 veckor så att säga... eftersom man räknar graviditeten från senaste mens och man ju inte har ägglossning förrän ca två veckor efter det.

Bra att du berättade för honom på en gång. Något att tänka på nu är väl först och främst att du själv har anat det under en tid nu, medan han bara vetat om det i några timmar... låt honom smälta det hela i sin egen takt till att börja med. Eftersom han inte genast krävde abort finns ju ändå något att prata vidare om.

Skulle han verkligen inte vilja ha det får du ställa dig frågan om du kan tänka dig att vara ensam mamma. Jag ska inte säga att det är lätt, för det vet jag inte, men det är många som klarar sig fint. Jag har själv valt att behålla ett barn som pappan inte ville ha en gång i tiden, och även om det den gången slutade i ett sent missfall så gjorde jag i alla fall det valet. Han förstod inte alls hur jag kunde välja någon som inte fanns än framför honom, men det gjorde jag - trots att jag älskade honom. När barnet dog i min mage och han blev lättad så dog den sista av kärleken mellan oss också. Hör av dig via pm om du vill prata mer privat om det.

Rent praktiskt är inte en abort så tidigt besvärligare än en mens... däremot finns ju den psykiska aspekten där också. Det är en helt annan sak, och vill man behålla barnet är det verkligen något man ska fundera på innan man gör. (Har gjort det också och mådde verkligen inte bra efteråt, sörjer det fortfarande till viss del nu många långa år senare. Speciellt när läkarna sa några år senare att jag förmodligen inte skulle kunna få några barn)

Ang halsbränna så hade jag det hela första tre månaderna nu denna graviditet. (Jag kunde tydligen bli gravid igen, även om det tog mååååånga år och jag helt hade tappat hoppet )

 

[klockmalva]

Sv: Gravid?

Vad skönt att han tog det "bra".
Inte för att predika men att få barn innebär inte att man kedjat sig i sin bostad i Sverige för tid och evighet. Tvärtom så kan det vara än mer berikande att göra saker med barn. sen kanske man inte bestiger mount everest med barn under 18 men det är ju sällan förstahandsalrernstivet.

Hoppas ni fortsätter ha bra prat. Kom
ihåg att ringa BM och boka en tid för rådgivning.