Gravid?

[Juni]

Sv: Gravid?

Vad snälla alla är! Uppskattar verkligen att ni tar er tid att svara, det betyder mycket! =)

På det digitala provet stod det 1-2 veckor ja, men jag tror att det är 3-4 veckor sedan det blev till. För 1-2 veckor sedan var han inte ens här.
Betyder det alltså att jag kan vara i vecka 5?

Vi ska prata igen ikväll, han blev nog ganska chockad igår, även om det aldrig hörs på honom. Han är lugnet personifierad. Förhoppningsvis har han hunnit smälta det lite grann i alla fall. Även om det för mig verkar gå åt andra hållet, blir mer och mer skärrad hela tiden -


Har varit uppe i princip hela natten och läst om fostrets utveckling vecka för vecka under hela graviditeten, aborter, kejsarsnitt, amning -ja det mesta!

Angående att man inte skulle kunna resa etc bara för att man har barn så är JAG inte ett dugg orolig för det, har mött massor av människor som både reser och fjällvandrar (som ligger mig varmt om hjärtat) med alltifrån små bebisar till barn i 4-5 års åldern och naturligtvis uppåt.
Det här barnet skulle dessutom i så fall ha både mor och farföräldrar nära som mer än gärna skulle passa barnet precis så mycket som dom fick! Både mormor och farmor är dessutom förskollärare, så vi skulle garanterat ha mycket stöd där.

Både jag och han har dessutom under perioder jobbat med barn. Så att vi skulle klara av det tvivlar jag inte alls på.


Ska försöka låta tankarna vila en stund nu. En heldag med hästträning borde göra det möjligt

 

[klockmalva]

Sv: Gravid?

Att ägget befruktas betyder inte att manr gravid direkt, det tar allt från ett par dar till ett par veckor innan ägget boat in i livmodern och börjat utvecklas: det är först då man är gravid.
När hade du mens sist? knappa in i nån gravidkalender på nätet så får du fram vilken vecka du är i.

 

[Amha]

Sv: Gravid?

De flesta är nog rädda, särskilt vid första barnet. Jag är i v. 29 och är fortfarande livrädd men det är som en skräckblandad förtjusning. Vi ska ha barn, vi tillverkar en ny människa som vi ska fostra och sådär. Klart det är otäckt men samtidigt är det skitcoolt och jag ser fram emot att träffa det lilla livet, det som bär vidare våra gener osvosv.

Fundera på vad du vill i första hand så har du ett bättre utgångsläge i er gemensamma diskussion om vad ni vill göra. Ha med i beräkningarna att han kan få kalla fötter och backa under en tid i samband med chock och det där. Det är inte alls ovanligt.

 

[Apollo 13]

Sv: Gravid?

På det digitala provet stod det 1-2 veckor ja, men jag tror att det är 3-4 veckor sedan det blev till. För 1-2 veckor sedan var han inte ens här.
Betyder det alltså att jag kan vara i vecka 5?

De där digitala testerna är lite kluriga och gör en förvirrad.
Men så här är det.
Graviditetens längd räknas från första dagen på sista mensen. Alltså det datumet du fick mens sist.
Testerna visar däremot från när du fick ägglossning och kring när själva befruktningen ägt rum ung. Därför ska du inte titta på testet utan utgå från när du hade mens senast.

Att ha oroskänslor och känna "vafan har jag gjort" är fullt normalt, det händer nog snudd på varenda graviding

 

[lewellyn]

Sv: Gravid?

japp, och flera gånger under samma graviditet - fastän barnet är sååå efterlängtat - dessutom.

 

[lewellyn]

Sv: Gravid?

På det digitala provet stod det 1-2 veckor ja, men jag tror att det är 3-4 veckor sedan det blev till. För 1-2 veckor sedan var han inte ens här.
Betyder det alltså att jag kan vara i vecka 5?

Som jag försökte förklara ska du alltså plussa på två veckor på det som står på testet. Räkna som Apollo säger efter när du hade senaste mens, googla graviditetskalender så hittar du flera ställen där du kan fylla i datumen.

Jag tycker ändå det låter som om det skulle kunna ordna ordna sig för er, kanske man kan våga sig på ett grattis snart då...

 

[Juni]

Sv: Gravid?

Ja det kanske kan göra det. Är nyfiken på vad han säger ikväll, då har han i alla haft ett dygn på sig att smälta det..

Jag tror mig i alla fall veta att han skulle stötta mig och vara en bra pappa till barnet i alla scenarion, men jag vill ju att han ska VILJA med, är livrädd för att han sen skulle gå och vara bitter resten av livet för att han blev "påtvingad" ett barn han egentligen inte ville ha.

Han sa ju igår att han vill ha barn "nån gång", men för honom låg det där nångång nog egentligen många år framåt i tiden. Det gjorde det nog för mig också. Men nu när det hänt har det ändå gått nästan otäckt snabbt att vänja sig vid tanken.


Har räknat som ni sagt att man ska göra, och då är jag ju i 5e veckan! Lite skillnad mot vecka 1-2 som jag trodde när jag tog testet igår...

 

[klockmalva]

Sv: Gravid?

Du får gärna fortsätta berätta/uppdatera, vill gärna höra hur det går för dig/er.

 

[lewellyn]

Sv: Gravid?

Jag håller med klockmalva, fortsätt gärna uppdatera hur det går för dig/er. Annars är vi nog flera som kommer att tänka på er...
Jag har skrivit det i en annan tråd nånstans också tror jag men jag tar det igen... Jag tror att det är ganska få barn som är planerade på så sätt att båda blivande föräldrarna tänker att NU är allt perfekt och i precis rätt tid att skaffa barn (dvs man har sitt fasta jobb, boende, har rest klart, inga krävande intressen som kan locka mer än familj osv) Givetvis finns de barnen också, men de flesta kommer nog när de känner för det och blir precis lika önskade, älskade och efterlängtade när föräldrarna väl vant sig vid tanken.

Jag är absolut inte emot abort, det är bra att det finns det alternativet också, men då ska man vara helt säker och inte tveka. Och definitivt inte göra det för någon annans skull.

I vecka 1 och 2 har man inte haft ägglossning än, och är alltså inte ens gravid än - lite lagom krångligt så där

 

[Garaget]

Sv: Gravid?

Det kommer att reda ut sig!
Min sambo sa att han "ville ha barn i framtiden"... Jag var egentligen inte alls sugen på att skaffa barn, och så bara blev jag med barn trots preventivmedel
Jag kände med det samma att abort ändå inte var att tänka på, för jag blir inte yngre... Min sambo däremot hade någon sitt "barn i framtiden" MÅNGA år framåt i tiden.
Men, vi behöll barnet (han är 4 år nu) och jag har aldrig ångrat en sekund och skulle i dagsläget inte kunna tänka mig ett liv utan barn. Och sambon har inte ångrat sig heller.

 

[Tora]

Sv: Gravid?

*kl*

Jag blev också oplanerad gravid. Tidpunkten var absolut den sämsta då vi i princip höll på att gå isär. Jag ville dessutom inte ha barn. Men, men idag är vi gifta och har tre barn. Tror inte vi skulle varit tillsammans idag om jag inte blivit gravid.

Egentligen är det i princip ett mirakel att jag blev gravid då samlivet i princip var obefintligt (förhållandet var som sagt väldigt knackigt just då). Dessutom tog jag p-piller och var 33 år.

Ibland blir det inte riktigt som man planerat

 

[cirkus]

Sv: Gravid?

Det är sällan man ångrar sina barn.

jag ångrar inte att jag gjorde abort en gång för massor av år sedan, det hade varit gräsligt att behöva dras med den pappan i resten av livet.

Det är olika. Men beslutet att ha barn är ändå större beslutet att inte ha barn tycker jag. Så var det iaf för mig när jag blev gravid och sedan fick barn, det är så oändligt mycket större än den där aborten

 

[Juni]

Sv: Gravid?

Hm, vi pratar men får inte så mycket sagt. Det har ju bara gått en dag sedan vi fick reda på det så jag ska kanske inte ha så stora krav på oss än, vi har garanterat INTE landat i det här än.

Jag tänker mest på vad jag borde/inte borde äta och göra. Kaffet har jag slutat med, och bara kravmärkta varor följde med hem idag. Och tränar jag för hårt, är det verkligen träningsvärk i magen eller är det en KRAMP? Kollar efter blod varje gång jag går på toaletten för det här kan väl ändå inte vara på riktigt. Det är ju tydligen i v 5-10 som alla viktiga organ utvecklas och jag tror ju att jag är i v 5 nu.
Vill ju inte ha ett barn som ser ut som en angry bird liksom (mina favoritgodisar) så den påsen är slängd och utbytt mot en med ekologiska äpplen istället!

Hjärnspöken 2.0 liksom.

Men sånt fyller mina tankar nu, efter EN dag!

Vi har i alla fall bokat hotell till i helgen, så då får vi prata face to face.

 

[klockmalva]

Sv: Gravid?

med tanke på att du funderar över bebisens väl och ve så låter det ju som att u ställt in dig och vet vad du vill...har du ring mvc?
kolla på livsmedelsverkets hemsida där står det om säker mat.

jag har druckit och dricker kaffe. sen dt där med att landa... först nui sjunde månaden har jag landat i min graviditet med en mycket planerad ne 2...

 

[ako]

Sv: Gravid?

Kolla livsmedelverkets sida om vad man bör undvika att äta o hetsa inte upp dig om du råkat käka något som inte berkar perfekt eller om du drack ett glas vin innan du visste. Börja käka folsyretabletter, det rekommenderas från tidig graviditet. Upp till 3 koppar kaffe om dagen ska var ok o det har båda mina barn utstått i 9 månader var o verkar fullkomligt normala.

I början av graviditeten kan man få ont/molvärk i magen då livmodern växer.

 

[Juni]

Sv: Gravid?

Långpratade igår, många skratt och en hel del tårar blev det.

Han säger att han inte förstår att det här verkligen har hänt. Att han inte ens kan greppa tanken, och det kan ju inte jag heller. Ett. Barn. I. Mig. Ja det är ju helt ofattbart. Han sa igår kväll att han skakade som ett asplöv stackaren. Och att han i det stora hela kände som igår, alltså att han inte är redo för något barn nu.

Samtidigt säger han saker som att ja du har i alla fall nära till dagis(100 meter) och hur ska det gå med nattsömnen med tanke på han under dig som har fest 3 dagar i veckan. Och att det är jag som ska byta blöjorna, båda ogillar sånt och att han tänker göra high five med barnet, precis som han gör med sin pappa


Jag var i alla fall tydlig igår med att för mig känns det som att jag vill behålla, och under hela samtalet var det så vi pratade, som att vi ska ha barn

Han sa också att han vill flytta hit. Så i det stora hela kändes bra. Även om vi har massor kvar att prata om och det ändå är en bra bit kvar innan han är "ombord".

 

[Celija]

Sv: Gravid?

Det låter som att ni båda är inställda på att ni vill och tänker behålla även om ni inte riktigt är där än. Just nu försöker man vara sansad och ta ett klokt och genomtänkt beslut fast hjärtat överröstar hjärnan.

Lycka till!

 

[Garaget]

Sv: Gravid?

Det är sällan man ångrar sina barn.

jag ångrar inte att jag gjorde abort en gång för massor av år sedan, det hade varit gräsligt att behöva dras med den pappan i resten av livet.

Det är olika. Men beslutet att ha barn är ändå större beslutet att inte ha barn tycker jag. Så var det iaf för mig när jag blev gravid och sedan fick barn, det är så oändligt mycket större än den där aborten

Nej, jag tror väl inte att någon människa ångrar sitt sitt/sina barn, vad jag menade egentligen var; att JAG inte var en människa som kunde tänka/se mig själv som förälder... Men, i dag är jag "omvänd" och skulle inte kunna tänka/föreställa mig som en barnlös människa.

För övrigt har jag också gjort en abort, för ca 1 år sedan, på grund av "yttre omständigheter".
Men, jag förstår vad du menar.

 

[Apollo 13]

Sv: Gravid?

Långpratade igår, många skratt och en hel del tårar blev det.

Han säger att han inte förstår att det här verkligen har hänt. Att han inte ens kan greppa tanken, och det kan ju inte jag heller. Ett. Barn. I. Mig. Ja det är ju helt ofattbart. Han sa igår kväll att han skakade som ett asplöv stackaren. Och att han i det stora hela kände som igår, alltså att han inte är redo för något barn nu.

Samtidigt säger han saker som att ja du har i alla fall nära till dagis(100 meter) och hur ska det gå med nattsömnen med tanke på han under dig som har fest 3 dagar i veckan. Och att det är jag som ska byta blöjorna, båda ogillar sånt och att han tänker göra high five med barnet, precis som han gör med sin pappa


Jag var i alla fall tydlig igår med att för mig känns det som att jag vill behålla, och under hela samtalet var det så vi pratade, som att vi ska ha barn

Han sa också att han vill flytta hit. Så i det stora hela kändes bra. Även om vi har massor kvar att prata om och det ändå är en bra bit kvar innan han är "ombord".

Jag vet inte om det jag kommer skriva nu är fel tidpunkt att fundera på, eller kanske helt rätt.. men jag kan faktikst inte låta bli...
Jag kanske märker ord.. men om han ska flytta till dig, så kommer inte DU ha nära till dagis utan NI.
Det kanske tar ett tag, men sedan är det nog dags för honom att vakna upp och inse att även han kommer behöva byta blöjor och ta samma ansvar som du.
Jag förstår honom att han är livrädd och att det kanske är ett sätt att "rädda sig" genom att prata om DIG och vad DU ska göra samt vad han ska slippa. Men någonstans måste han ju ändå förstå vad för ansvar det kommer innebära.

Sedan kan jag visserligen säga att även min sambo (nu mera make) i början på grav också sa att "jaaag tänker inteee byta blöjooor", han är extremt kräsmagad. Så de kommentarerna kan man få trotts att bäsingen var planerad.. men jag spände ögonen i han och talade om för honom att det bara var att inse att han skulle få byta blöjor även han. I värsta fall fick han väll ställa en kräkhink bredvid och kräkas under tiden Nu har han insett att även han kommer få byta blöjor

 

[lewellyn]

Sv: Gravid?

Haha, här hos oss är det JAG som kommer få kämpa med blöjbytena utan att kräkas

Jag tolkar TS lite som att eftersom killen inte bor i närheten av henne än så pratar han utifrån hur det är NU. Att han vill flytta till henne är förstås bra, men det kanske är lättare sagt än gjort...? Eller?

Till TS: Det fortfarande nytt för er och var som någon sa tidigare i tråden beredd på att han kommer få kalla fötter några gånger. Du kommer säkert också undra hur tusan det här ska gå - Som du snart upptäcker är "allt" normalt när man är gravid

Det låter som att ni ändå är ganska överens om att barnet stannar där det är, även om han säkert är livrädd för att tänka på det och att det verkligen inte var tänkt så... Hade han ansolut inte velat ha med det att göra så får man verkligen hoppas att han hade sagt det i såna fall. Så nu säger jag det - Grattis!!

(Du har väl sett att det finns en tråd för sommarföräldrar 2013?)