gravid för fjärde gången-Abort?

[Mabuse]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Även om du inte jobbar på en arbetsplats så borde du väl ibland vistas i sociala sammanhang, och därför inte ställa dig frågande till om aborter är en fråga man brukar ventilera öppet till vardags? Det är det inte, tror jag man med största säkerhet kan säga. Jag skulle säga att aborter definitivt har en negativ laddning, bl a på grund av att många liksom du känner ett behov av att påpeka hur dåligt man minsann kan må resten av livet om man gör abort, även om beslutet var aldrig så frivilligt och överlagt när man tog det.

Diskussionen handlar såvitt jag förstått den inte om huruvida det är möjligt att må dåligt efter en abort, för det är alla överens om, frågan är snarare hur vanligt det är, och vad det beror på. När det gäller dina dåligtmående bekanta så har du sagt att de mår dåligt av existensiella skäl, och jag undrar då hur dina bekanta, om de lider helvetets kval efter en abort även många år efteråt, ställer sig till preventivmedel och ivf-embryon? Är de också en källa till existensiellt lidande, eller gäller det bara aborter? Varför då, i så fall?

 

[Petruska]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Det jag vänt mig emot tidigare, är att den kanske ologiska och irrationella känslan som en del dras med efter en abort, inte är något man ska prata om.

Det där är din underliga tolkning av något som snarare handlar om det här:

Jag skulle säga att aborter definitivt har en negativ laddning, bl a på grund av att många liksom du känner ett behov av att påpeka hur dåligt man minsann kan må resten av livet om man gör abort, även om beslutet var aldrig så frivilligt och överlagt när man tog det.

Varför tycker du att det är viktigt att föra fram dina bekantas lidanden och våndor när abort kommer upp till diskussion? Varför väljer du att betona den aspekten av aborter? (Det handlade ju inte ens om dig själv. Om du hade mått dåligt över en abort för, säg, 20 år sedan och hade velat ventilera det, hade ju varit fullt begripligt. Men så tycks ju inte vara fallet.)

Jag vet precis varför jag inte gör det valet.

 

[Kattennizze]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Eller tvärtom! Att bagatellisera aborter kan få människor (som upplevde sin abort som ALLT annat än lättsam) att känna sig sårade och kränkta.

"Hur" jag tänker i den här frågan (och andra) är att det ibland känns ganska tydligt vilka tankar man "får" framföra och vilka som anses "olämpliga" här. Och, en sak har jag lärt mig här på Buke -och tack för det!!! Allvarligt! - är att verkligen fundera över hur jag tänker. Ibland ändrar jag mig, ibland känner jag att jag faktiskt måste säga raklt ut vad jag känner.

Men vem bagatelliserar aborter egentligen? Jag tror att det handlar om att värna aborträtten, ytterst. För inte alls så länge sen var ju aborter förbjudet i Sverige och kvinnor har dött i århundraden i illegala aborter. Och det är ju fortfarande förbjudet i de flesta länder världen över och därför föds väldigt många oönskade barn. Jag tycker att det är av yttersta vikt att värna aborträtten som är så viktig för kvinnor, (och för de oönskade barnen faktiskt). Att det sedan kan vara ett trauma för kvinnor att genomgå en abort, blir en annan sak för mig, de personliga erfarenheterna är naturligtvis oerhört viktiga, men det kan ju inte ske på bekostnad av rätten till abort, det vore ju absurt. Dessutom är abort alltid ifrågasatt och kontroversiellt just därför att det påverkar kvinnors frihet och makt så mycket.

 

[mino]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Jag kan tänka mig tusen skäl till att man upplever en abort som negativ, allt från att sköterskan var otrevlig till att ens kille beter sig taskigt. Men då finns det hela tiden ett skäl, en omständighet i situationen av den typ som uppstår i livet i alla möjliga situationer som gör att de känns sura i efterhand. Det är det uteblivna skälet som jag blir lite misstänksam emot, att man i efterhand lägger kraft på att sörja och ångra i flera år utan att försöka förstå varför det känns som man tagit fel beslut.

Sedan är det väl så att som vuxen ställs man inför ett antal situationer där det inte går att få till allt 100% exakt som man vill, man får kompromissa. Jag tycker att det ibland finns en överdriven tro på att allt går om man vill. Jag ser mer negativt än positivt komma ut ur den inställningen.

 

[Brandgul]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Jag tappar hakan. Hur sjutton kan man ta så lätt på en abort och med hela medföljande resonemang.

Ibland är förnuft och hjärta inte riktigt överens. Det finns andra beslut som jag tagit i livet. Med förnuft och resultatet har blivit väldigt bra. Men visst gråter mig hjärta ibland och undrar hur det hade blivit ändå. Klart att en abort också kan riva upp sådana tankar. Saker man själv inte har upplevt kan existera ändå.

 

[Brandgul]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Jag kan tänka mig tusen skäl till att man upplever en abort som negativ, allt från att sköterskan var otrevlig till att ens kille beter sig taskigt. Men då finns det hela tiden ett skäl, en omständighet i situationen av den typ som uppstår i livet i alla möjliga situationer som gör att de känns sura i efterhand. Det är det uteblivna skälet som jag blir lite misstänksam emot, att man i efterhand lägger kraft på att sörja och ångra i flera år utan att försöka förstå varför det känns som man tagit fel beslut.

Sedan är det väl så att som vuxen ställs man inför ett antal situationer där det inte går att få till allt 100% exakt som man vill, man får kompromissa. Jag tycker att det ibland finns en överdriven tro på att allt går om man vill. Jag ser mer negativt än positivt komma ut ur den inställningen.

Det finns ju de som tar ett förnuftigt beslut utifrån de förutsättningar de har just då och strax efter det ändras allt till att det barnet faktiskt fått plats i ens liv. Är det då konstigt att någon kan uppleva det som jobbigt?

 

[Petruska]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Det finns ju de som tar ett förnuftigt beslut utifrån de förutsättningar de har just då och strax efter det ändras allt till att det barnet faktiskt fått plats i ens liv. Är det då konstigt att någon kan uppleva det som jobbigt?

Där pekar du på ännu en konkret orsak till att man skulle kunna ångra en abort. Det är ju det som är den skillnad Mino pekar på. Du anger ett konkret skäl.

De här decennielånga kvalen på existensiell grund, liknar väldigt lite ett skäl. Om man verkligen lider på det viset så länge, är det för mig obegripligt att man inte närmare försöker analysera och förstå sitt eget lidande. I de flesta andra svåra situationer i livet, så arbetar vi ju oss faktiskt vidare. Tex jobbiga skilsmässor brukar vi till sist komma till något slags ro med, när vi har funnit någon förklaring till varför det gick som det gick som vi kan leva med. Till och med sorgen efter närståendes död, kommer man vanligen till något slags ro med efter hand. (Jag står i detta nu inför att en av mina närmaste kommer att dö relativt snart, vid alldeles för unga år, och jag vet redan att jag kommer att kunna leva med det, men jag vet inte exakt hur lång tid det kommer att ta att lära sig.)

Men aborter är alltså ett undantag, och de som hävdar det försöker inte ens analysera varför. För mig är det konstigt.

 

[mino]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Men snälla Brandgul, läs vad jag skrev igen. Det du beskriver är ju en situation där man vet varför man ångrar sig, där är inte tal om något ospecificerat skäl: först hade jag ingen möjlighet, nu har jag en möjlighet och det hade varit roligt att ha ett barn, jag är ledsen att det inte är så.

Det är de som är ledsna av existentiella skäl (lite oklart vad det innebär) utan att kunna ge någon anledning annat än "aborten var fel oavsett att jag inte hade möjlighet att ta emot ett barn" som jag inte förstår.

I TS fall är det dock inte så troligt att skälen kommer att ändras, hon har ju redan tre barn som kräver resurser.

 

[cirkus]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Det är väl inte så att någon har förnekat att en abort kan upplevas som jobbig.

Jag hävdar fortfarande att beslutet att skaffa ett barn har större konsekvenser än det att inte skaffa ett barn

 

[Lena Furberg]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Diskussionen handlar såvitt jag förstått den inte om huruvida det är möjligt att må dåligt efter en abort, för det är alla överens om, frågan är snarare hur vanligt det är, och vad det beror på.

Det kan nog vara dithän diskussionen flyttats, men det var inte det mitt ursprungsinlägg handlade om. Jag skrev en kommentar till ett inlägg, som uttryckte förvåning över att aborter upplevs som något svårt. Min kommentar var, att de KAN upplevas som något svårt, och det behöver inte vara förvånansvärt, med tanke på att det är människor det handlar om, med känslor och tankar. That´s all.

Sen har diskussionen förts vidare och någon uttryckte t.ex. att kvinnor skulle uttrycka sorg/smärta med avsikten att "samla poäng" och framstå som goda naturälskande varelser! Att "smärtan" alltså skulle vara falsk och beräknande eftersom den, tydligen, orimligtvis kan vara äkta.

Du skriver att alla är överens om att man kan må dåligt efter en abort, men det är inte alls ett intryck jag fått av inläggen. Snarare att det rör sig om en absolut sanning att en abort är en enkel praktisk åtgärd och att om man upplever något annat, måste det bero på att man är falsk, har djupare liggande problem, eller helt enkelt påverkats av omgivningen som förväntar sig att man ska må pyton. Det tycker jag är en lite underlig slutsats.

Ordet existensiell, som jag använde, var kanske illa valt. Vad jag avsåg var en känsla som inte handlar om logik och förnuftigt resonemang. Få gör väl en abort utan att först fundera både länge och väl, det är knappast nåt någon gör i förbifarten. Man väger för och nackdelar och fattar ett beslut. Ibland är beslutet solklart. Oftast känns det helt ok efteråt, man går vidare och går inte och grubblar. För andra är det inte lika lätt. Jag menar inte att t.ex. mina väninnor i frågan lever i djupa depressioner för resten av sina liv. Inga "decennielånga kval". Men en känsla som hängt kvar under längre tid, som inte stöts och blöts och ältas dagligen i timslånga tårfyllda sessioner, men som finns. Som förhoppningsvis tonar bort med åren.

Och nej, jag har inga behov av att gå omkring och upprepa detta ideligen, lika lite som någon annan här (förhoppningsvis) har behov av att ideligen upprepa att vissa känslor är obefogade och har felaktiga grunder. Men det är ett diskussionsforum och där upprepas saker ofta.

 

[mino]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Det kan nog vara dithän diskussionen flyttats, men det var inte det mitt ursprungsinlägg handlade om. Jag skrev en kommentar till ett inlägg, som uttryckte förvåning över att aborter upplevs som något svårt. Min kommentar var, att de KAN upplevas som något svårt, och det behöver inte vara förvånansvärt, med tanke på att det är människor det handlar om, med känslor och tankar. That´s all.

För mig är det en skillnad mellan "jag mår så dåligt på grund av omständigheterna som gjorde att jag behövde göra en abort" och "aborten fick mig att må dåligt". Det kan tyckas som en marginell skillnad men det har med det jag uppfattar att TS lite grann frågar om: gör man fel om man gör en abort? Som jag och flera andra i tråden försöker uttrycka så är det synd att dramatisera själva aborten som något man far illa av och mitt argument är att det nog snarare är omständigheterna och skälen som man far illa av, inte aborten som fenomen.

 

[Lena Furberg]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

För mig är det en skillnad mellan "jag mår så dåligt på grund av omständigheterna som gjorde att jag behövde göra en abort" och "aborten fick mig att må dåligt". Det kan tyckas som en marginell skillnad men det har med det jag uppfattar att TS lite grann frågar om: gör man fel om man gör en abort? Som jag och flera andra i tråden försöker uttrycka så är det synd att dramatisera själva aborten som något man far illa av och mitt argument är att det nog snarare är omständigheterna och skälen som man far illa av, inte aborten som fenomen.

Ja, i TS fall är det nog så, det tror jag du har rätt i.

Men omständigaheterna behöver ju i sig inte vara svåra och jobbiga, det kan vara så enkelt som att man redan har flera barn och det rent praktiskt inte är så lämpligt med ännu fler. Den omständigheten mår man inte nödvändigtvis dåligt av, det är snarare ett konstaterande.

 

[Petruska]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Jag skrev en kommentar till ett inlägg, som uttryckte förvåning över att aborter upplevs som något svårt.

Sen har diskussionen förts vidare och någon uttryckte t.ex. att kvinnor skulle uttrycka sorg/smärta med avsikten att "samla poäng" och framstå som goda naturälskande varelser! Att "smärtan" alltså skulle vara falsk och beräknande eftersom den, tydligen, orimligtvis kan vara äkta.

Fast då startade du ju din del av diskussionen på en punkt som jag inte tror hade varit uppe. Jag uttryckte nämligen ingen förvåning och det var mig du svarade. Jag är inte förvånad över att aborter kan kännas jobbiga, för det första, och för det andra har jag så många gånger mött kommentarer som dina om långvariga existentiella grubblerier efter aborter, att det inte finns en chans för mig att vara förvånad över dem. Man förvånas ju inte över samma sak hur många gånger som helst, vanligen.

Att du tolkar funderingar kring hur olika känslor "funkar" i vår kultur, som att de inte är "äkta" ser jag fortfarande som en extremt platt och fantasilös tolkning som dessutom nedtonar betydelsen av att människor är sociala varelser enormt.

 

[Lena Furberg]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Att du tolkar funderingar kring hur olika känslor "funkar" i vår kultur, som att de inte är "äkta" ser jag fortfarande som en extremt platt och fantasilös tolkning som dessutom nedtonar betydelsen av att människor är sociala varelser enormt.

Jag "tolkade" ingenting. Jag citerade ett inlägg som föreslog, att "kvinnor använder ånger för att framstå som goda människor som tar liv, barn och natur seriöst". Eller att "en god kvinna beklagar sin abort" (enligt förväntningarna, antar jag avses). Det må vara en teori från skribenten, ingen absolut åsikt, men lät ändå respektlös i mina ögon.

Självklart är vi sociala varelser!

 

[Petruska]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Ok, det blev lite rörigt här eftersom du ömsom åberopar ditt första inlägg i tråden, ömsom det där du svarade Mino kring det där med vad goda kvinnor bör känna. Det inlägget var ditt tolfte, om jag har räknat rätt.

Varför tar du för givet att sorg över en abort inte samtidigt kan vara ett sätt att vara/framstå som en god kvinna? Jag ser inte en sådan kommentar som vare sig respektfull eller respektlös, utan helt enkelt som en beskrivning. Jag tror att mino har rätt. Att du har fått för dig att den beskrivningen samtidigt hävdar att känslan är mindre "äkta", vet jag inte riktigt hur jag ska råda bot på. Det är en platt tolkning, tycker jag. Fantasilös.

Jag tror motsvarande att ett sätt att göra sig till en god kvinna är att uttrycka sin kärlek till sina barn (alltså även till andra än gentemot barnen själva). Det betyder inte på något vis att jag tror att kvinnan ifråga inte älskar barnen. Är sådant verkligen obegripligt för dig?

 

[Mabuse]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Men ingen har väl motsagt möjligheten att må dåligt efter en abort? Sen vad det dåligtmåendet kan tänkas bero på - det har däremot diskuterats.

Existensiellt är för mig inte alls samma sak som känslomässigt/irrationellt. Existensiella frågor när det gäller abort skulle snarare handla om "Vem är jag att bestämma över liv och död? Kan man göra det? Ska man göra det? Vad är en människa egentligen?". Såna grubblerier. Det behöver ju egentligen inte alls vara vare sig känslomässigt eller irrationellt, jag skulle tro att det går att skapa tämligen logiska och rationella svar på de frågorna - de som kan lite mer filosofi än jag har nog koll på det, för det känns för mig som den typen av frågor som filosofin skulle kunna ge svar på. Och den är ju allt annat än känslomässig och irrationell, snarare toklogisk.

Jag skulle vilja hävda att nästan alla beslut som rör barnanskaffande i vårt samhälle är i grunden känslomässiga, man skaffar barn av känslomässiga skäl, och man avstår av känslomässiga skäl. Det finns ju inga logiskrationella anledningar till att ha barn, lika lite som att ha en häst eller en katt. Så där ser jag inte riktigt varför just aborter skulle hamna i en särställning.

Att något är känslomässigt betyder inte att det är obegripligt och oförklarligt, däremot. Så även om man mår dåligt av känslomässiga skäl, så torde det gå att förstå varför. T ex att det är en sorg över att livet inte blev som man hade tänkt sig, att man i efterhand hade velat haft fler barn än man fick, att man i efterhand har omvärderat vad som är viktigt, osv. Betydligt vanligare verkar det dock vara att man i efterhand tänker att "Herregud, visst var det ett svårt beslut då, men tack gode gud att jag inte behöll barnet! Vilken katastrof det hade blivit!".