Hej på er
Det har gått bra!
Skulle nog kunna skriva väääldigt långt, har ju gått en del tid
Det har varit mycket mer utdraget än det kanske behövt vara. Det var väldigt svårt för mig att sätta tydliga gränser. Eller så var de tydliga men bara inte lyssnade på. Jag är inte helt säker själv.
Efter någon dag (kanske 1.5månader sedan?) med messenger-meddelanden som verkligen inte läste av rummet, eller lyssnade på vad jag skrev så skulle han över och hämta lite saker.
(Alltså dessa meddelanden visade verkligen att mitt beslut inte respekterades. Han kanske trodde att det var det han gjorde men i min värld är det inte att respektera ett beslut att skriva "jag har accepterat att det är slut, det gjorde jag för länge sedan, men här är varför du har fel, vi borde dejta, och du har inte ens gett det en chans nu när jag ändrat mig"... Ja. Nej. Jag var så sjukt obekväm. Och snack om att jag borde ta och läsa igenom alla våra gamla meddelanden för de var så fina och roliga och heta. Alltså ja det var de säkert men herregud, om du vill göra det och minnas, GÖR DET. Jättebra. Men säg det inte till MIG? Personen som gjorde slut?? Om jag vill minnas, så kommer jag göra det ifred. Inte med personen jag gjorde slut med. Och sedan något om att ja okej, om jag nu inte var bekväm med att dejta igen så hade vi ju en del trevliga video-chattar förr i tiden, kanske en sån iaf?
Apropå att läsa rummet där jag nyss i text gjort extremt klart att den flirtiga tonen gjorde mig obekväm, att jag inte känner att han respekterar vad jag sagt osv osv osv.)
AHEM.
Så efter detta gick det någon vecka innan han skulle hämta saker (nu just över en månad sedan) och märkte såklart direkt att något var fel med mig, ahah. Så jag tog faktiskt tjuren vid hornen och sa att jag var väldigt obekväm med hela situationen, särskilt efter den konversationen. Att jag inte vill eller kan vara vänner och inte vill prata om det inte gäller att reda ut möbler. Jag var inte ens särskilt arg, bara jävligt trött. Eller visst, jag var arg på den situationen, men inte så jag kokade på det. Bara... sluta nu liksom. Men lät nog arg, adrenalinpåslaget var intressant... Jag brukar ju alltid vilja linda in saker i tusen lager bomull, men här gjorde jag inte det.
Ja jag vet inte, det var skitsvårt att sitta där och göra honom ledsen och mest känna att "jaja bara du fattar och går nu". För jag trodde väl aldrig det skulle behöva gå så långt.
Men inte hörts av sedan dess, och det har hjälpt. Jag är båda gladare och mer ledsen. Jag sörjer väl avslutet på riktigt nu så att säga, när inte något konstigt "vi" fortfarande hänger över en hela tiden. Vet att det var rätt beslut, men kan sakna vad vi hade, och att det blev så onödigt svårt efteråt. Men det är nog bra för oss båda. Gå vidare på rikigt, och jag kan minnas det fina vi hade utan att det grumlas av krångel NU.
Önskar honom fortfarande allt gott, bara inte med mig, och det känns fint det med.
Jag har tänkt uppdatera här men inte blivit av, så nu blev det en hastigt utkastad smörja haha, men!
Jag mår bra, det går bra. Är nyfiken på framtiden!
Totalt osugen på förhållande hehe, men det kanske kommer. Eller inte
Känner mig jävligt snygg iaf, det räcker så länge
((Disclaimer: Om nån läser det här så SKYLL DIG SJÄLV det är inte till dig!))
Jag som i vanliga fall bara lyssnar på det som råkar spelas på radio skaffade ett Spotify konto och vred upp på högsta volym. Så skön känsla och det hjälpte ju faktiskt för de värsta stunderna
% att jag aldrig vill vara sambo eller ha en vardag med någon. Får total panik av bara tanken på att ha en man boende här.
