gravid för fjärde gången-Abort?

[Lena Furberg]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Fast jag upplever redan vid berättelser som din, om hur otroligt dåligt en del kvinnor mår decennier efter att de har gjort abort, just som ett sätt att så att säga uppmuntra personen det gäller att må dåligt.

Jag känner inte att jag tolkade ovanstående särskilt platt. Jag tycker till och med det är märkligt att tolka mitt påpekande, att somliga inte tar en abort med en klackspark, som att jag uppmuntrar kvinnor att må dåligt.

Du skriver också att du inte ser aborter som särskilt dramatiska. Det gör förmodligen inte majoriteten heller. Vem vet? Hur många pratar öppet om sina aborter? Jag hoppas du har rätt i ditt antagande. Men lika lite som människor ska klandras och förväntas ha samvetskval och andra kval över sitt val till abort, lika lite tycker jag man ska bagatellisera det hela, eftersom det finns kvinnor (jag känner några) som inte mår bra, och deras historia är lika mycket värd att tas på allvar.

Fö tycker jag detta blev en höna av en fjäder, mitt inlägg var en parentes, en kommentar, inget försök att skuldbelägga eller klandra eller försöka få människor att känna något de inte känner. Men ett påpekande att där finns upplevelser som inte faller inom den perfekta ramen. Och har man den upplevelsen i bagaget kan det kännas kränkande och sårande att den anses som något man inte bör prata om.

 

[Kattennizze]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Fast det är väl ingen som sagt att man inte ska prata om aborter? Det är ju klart att det kan vara jobbigt att genomgå en abort för många, medan andra inte tar särskilt illa vid sig. Däremot är det ju en annan sak att föda barn, de konsekvenserna blir ju enormt mkt större.
Om jag varit i TS sits hade jag gjort abort, utan tvekan. Jag har redan 3 barn och vill absolut inte ha fler.

 

[Lena Furberg]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Fast det är väl ingen som sagt att man inte ska prata om aborter? Det är ju klart att det kan vara jobbigt att genomgå en abort för många, medan andra inte tar särskilt illa vid sig. Däremot är det ju en annan sak att föda barn, de konsekvenserna blir ju enormt mkt större.
Om jag varit i TS sits hade jag gjort abort, utan tvekan. Jag har redan 3 barn och vill absolut inte ha fler.

Nej, det har ingen sagt att man inte ska. (Fast jag vet inte hur många som verkligen pratar obesvärat och öppet om en abort? Det är ju en ganska personlig sak.) Vad jag tyckte var konstigt var, att man "får" säga att man tycker aborter är odramatiska och enkla, men det är å andra sidan inte ok att säga att det, för vissa, är en jättejobbig upplevelse. Lite tabu, känns det som.

För TS del hoppas jag hon kommer fram till ett beslut som känns rätt för henne själv och att det, i slutänden, blir bra för alla inblandade. Det brukar det ju faktiskt bli!

 

[Mabuse]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Ja, det är kanske inget man pratar öppet om, men det kan ju lika gärna bero på att det anses privat. Sexlivet pratar man ju oftast inte heller öppet om, t ex, och det beror ju inte i första hand på att det är smärtfyllt och traumatiskt. När det gäller abort kan det ju t ex bero på att det anses lite klantigt att bli med barn man inte vill ha, man borde ha skyddat sig istället i så fall. Får jag gissa är det betydligt större andel av förlossningar än av aborterna som ger trauman, men då säger man ju sällan att akta dig för att behålla barnet, du kan bli livslångt traumatiserad av förlossningen. Fast risken förmodligen är större än om man gör abort.

 

[mino]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Kan man nyansera det hela lite? Min gissning är att de flesta som mår dåligt av en abort egentligen mår mest dåligt av situationen, tex en pojkvän som ställer ultimatum eller en livssituation som är allmänt dålig. Den gruppen som TS tillhör som redan har flera barn och som (i så fall) gör en abort mest av praktiska skäl för att hinna med de barn man redan har så borde risken vara ganska liten för att man ångrar sig. Även om folk kanske inte pratar om det rakt ut så tror jag att man kan ta sig vatten över huvudet med många barn, inte så att man verkligen ångrar barnet, men att det helt enkelt blev lite för mycket jobb. Man kanske fixar bebistiden men att stötta fyra barn som är födda tätt genom skolan och med olika aktiviteter låter som ett hästjobb som man inte fixar med två vuxna som jobbar heltid. I så fall får man vara beredd på att ge familjen mer tid alternativt ha en stor uppbackning runt sig.

 

[Lena Furberg]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Kan man nyansera det hela lite? Min gissning är att de flesta som mår dåligt av en abort egentligen mår mest dåligt av situationen, tex en pojkvän som ställer ultimatum eller en livssituation som är allmänt dålig. Den gruppen som TS tillhör som redan har flera barn och som (i så fall) gör en abort mest av praktiska skäl för att hinna med de barn man redan har så borde risken vara ganska liten för att man ångrar sig. Även om folk kanske inte pratar om det rakt ut så tror jag att man kan ta sig vatten över huvudet med många barn, inte så att man verkligen ångrar barnet, men att det helt enkelt blev lite för mycket jobb. Man kanske fixar bebistiden men att stötta fyra barn som är födda tätt genom skolan och med olika aktiviteter låter som ett hästjobb som man inte fixar med två vuxna som jobbar heltid. I så fall får man vara beredd på att ge familjen mer tid alternativt ha en stor uppbackning runt sig.

Ja, absolut. Men de jag känner, som mår dåligt, gör det av helt "irrationella" skäl, inte praktiska eller logiska. Utan ... kan vi kalla det existensiella skäl?

 

[Petruska]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Vad jag tyckte var konstigt var, att man "får" säga att man tycker aborter är odramatiska och enkla, men det är å andra sidan inte ok att säga att det, för vissa, är en jättejobbig upplevelse.

Att tolka motargument som att man inte får säga det man sa, är underligt för mig. Jag fattar inte riktigt hur du tänker där.

Självklart bör man i en del viktiga frågor fundera på vad man säger, varför man säger det och i vilka sammanhang man säger det.

Det har inget att göra med att man inte "får" säga saker, utan med att det man säger kan tänkas få effekter som man egentligen inte vill ge upphov till. Att problematisera aborter är, enligt min mening, en sådan sak.

 

[mino]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Vore intressant att höra hur de resonerar om detta lite mer ingående och vad de menar med existentiella skäl, menar de etik eller är de troende? Man gör ju aborten av ett skäl, blev skälet irrelevant för dem? Eller anses skälet för lättviktigt så här i efterhand? Eller blev de övertalade?

För mig är en grundprincip att man inte skaffar barn om man inte kan ta hand om dem på ett bra sätt, det är inte rätt mot barnet. Man kan ju alltid fråga sig hur mycket man funderat på hur livet hade blivit om man hunnit gå klart den där utbildningen, hittat bättre pappamaterial, flyttat hemifrån, osv innan man fick barn, om man hade låtit graviditeten fullföljas. Barn är ju inte allt i livet.

 

[Lena Furberg]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Att tolka motargument som att man inte får säga det man sa, är underligt för mig. Jag fattar inte riktigt hur du tänker där.

Självklart bör man i en del viktiga frågor fundera på vad man säger, varför man säger det och i vilka sammanhang man säger det.

Det har inget att göra med att man inte "får" säga saker, utan med att det man säger kan tänkas få effekter som man egentligen inte vill ge upphov till. Att problematisera aborter är, enligt min mening, en sådan sak.

Eller tvärtom! Att bagatellisera aborter kan få människor (som upplevde sin abort som ALLT annat än lättsam) att känna sig sårade och kränkta.

"Hur" jag tänker i den här frågan (och andra) är att det ibland känns ganska tydligt vilka tankar man "får" framföra och vilka som anses "olämpliga" här. Och, en sak har jag lärt mig här på Buke -och tack för det!!! Allvarligt! - är att verkligen fundera över hur jag tänker. Ibland ändrar jag mig, ibland känner jag att jag faktiskt måste säga raklt ut vad jag känner.

 

[Lena Furberg]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Vore intressant att höra hur de resonerar om detta lite mer ingående och vad de menar med existentiella skäl, menar de etik eller är de troende? Man gör ju aborten av ett skäl, blev skälet irrelevant för dem? Eller anses skälet för lättviktigt så här i efterhand? Eller blev de övertalade?

För mig är en grundprincip att man inte skaffar barn om man inte kan ta hand om dem på ett bra sätt, det är inte rätt mot barnet. Man kan ju alltid fråga sig hur mycket man funderat på hur livet hade blivit om man hunnit gå klart den där utbildningen, hittat bättre pappamaterial, flyttat hemifrån, osv innan man fick barn, om man hade låtit graviditeten fullföljas. Barn är ju inte allt i livet.

Nu kan jag ju inte sitta här och framföra andras känslor, MEN de tankar jag fått mig delgivna är inte tankar som varit logiska, rationella och funktionella, utan känslor som varit just - känslor. Om barn som inte fötts, människor som aldrig blev till, val som varit stora och avgörande. Dvs rena och oförfalskade känslor som inte haft ett dugg att göra med hur saker och ting rent praktiskt skulle fungera. Men, igen, jag kanske ska be vederbörande (om de vill....) själva framföra sina känslor. Inte jag.

 

[Petruska]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

rena och oförfalskade känslor

Oj oj oj. Varför skulle det inte lika gärna kunna vara en "ren, oförfalskad känsla" att aborter är ungefär lika oproblematiska som att använda preventivmedel, eller för den delen, som Mabuse är inne på, låta kassera ett embryo som blivit över i samband med ivf.

Underligt nog hör man aldrig talas om någon som måste använda sig av alla sådana embryon för att inte må dåligt.

Eller för all del en "ren, oförfalskad känsla" av att man helt enkelt inte orkar rådda runt fler barn?

Du ställer känslor mot förnuft på ett väldigt underligt vis, tycker jag.

 

[Lena Furberg]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Oj oj oj. Varför skulle det inte lika gärna kunna vara en "ren, oförfalskad känsla" att aborter är ungefär lika oproblematiska som att använda preventivmedel, eller för den delen, som Mabuse är inne på, låta kassera ett embryo som blivit över i samband med ivf.

Underligt nog hör man aldrig talas om någon som måste använda sig av alla sådana embryon för att inte må dåligt.

Eller för all del en "ren, oförfalskad känsla" av att man helt enkelt inte orkar rådda runt fler barn?

Du ställer känslor mot förnuft på ett väldigt underligt vis, tycker jag.

Jomen visst kan det vara det!! En känsla kan väl gälla vad som helst?

Vad jag menade är, att en abort visst kan vara både logisk och förståndig och absolut en väl vald lösning i en viss situation. Samtidigt kan ens inre, kanske irrationella, röst säga en annan sak. Man vet att man "valt rätt" men mår ändå dåligt.

Menar du att detta omöjligtvis kan förekomma??

Igen - det är egentligen en onödig diskussion eftersom människor mår som de gör och jag tror inte det har att göra med nåt abortmotstånd eller nån press att man "borde känna skam". Om man inte är väldigt religiös, måhända.

 

[Mabuse]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Men det förekommer ju allt möjligt märkligt. Folk mår dåligt av alla möjliga olika anledningar - skulle man undvika allt som någon i världshistorien mått dåligt av, så kunde man i princip inte göra nånting. Frågan är väl snarare om det är vanligt att resten av livet må dåligt över en abort - min gissning är som sagt att det är betydligt större andel som resten av livet har sviter efter en förlossning än efter en abort, så om det bara är minimering av framtida men man är ute efter, så borde ju alla göra abort snarare än att riskera en förlossning.

Om man mår dåligt av existensiella skäl, som du pekar på om jag förstår dig rätt, dvs att man lång tid efteråt ifrågasätter och mår dåligt av tanken på att man släckt ett potentiellt liv snarare än att låta det bli en människa, så tror jag att problemet inte egentligen är aborten, utan vad man lägger i en abort, att det till skillnad från preventivmedel är (i princip) mord. Att ett embryo är en människa. Men så behöver man inte alls se det. Som sagt, vid en ivf plockar man nästan alltid ut mer än ett ägg och låter dem befruktas, i förhoppningen att något av dem ska bli ett bra embryo. Har man tur (eller otur, beroende på hur man ser det), så är det ett helt gäng som blir befruktade och livsdugliga embryon. Innebär det då att man borde bli fembarnsmor (t ex), för att inga embryon ska gå tillspillo?

 

[Lena Furberg]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Men det förekommer ju allt möjligt märkligt. Folk mår dåligt av alla möjliga olika anledningar - skulle man undvika allt som någon i världshistorien mått dåligt av, så kunde man i princip inte göra nånting. Frågan är väl snarare om det är vanligt att resten av livet må dåligt över en abort - min gissning är som sagt att det är betydligt större andel som resten av livet har sviter efter en förlossning än efter en abort, så om det bara är minimering av framtida men man är ute efter, så borde ju alla göra abort snarare än att riskera en förlossning.

Om man mår dåligt av existensiella skäl, som du pekar på om jag förstår dig rätt, dvs att man lång tid efteråt ifrågasätter och mår dåligt av tanken på att man släckt ett potentiellt liv snarare än att låta det bli en människa, så tror jag att problemet inte egentligen är aborten, utan vad man lägger i en abort, att det till skillnad från preventivmedel är (i princip) mord. Att ett embryo är en människa. Men så behöver man inte alls se det. Som sagt, vid en ivf plockar man nästan alltid ut mer än ett ägg och låter dem befruktas, i förhoppningen att något av dem ska bli ett bra embryo. Har man tur (eller otur, beroende på hur man ser det), så är det ett helt gäng som blir befruktade och livsdugliga embryon. Innebär det då att man borde bli fembarnsmor (t ex), för att inga embryon ska gå tillspillo?

Jag håller med dig helt och hållet i vartenda ord!

Det jag vänt mig emot tidigare, är att den kanske ologiska och irrationella känslan som en del dras med efter en abort, inte är något man ska prata om. Att man pratar om en sak, som känns svår fastän beslutet var helt rätt, betyder ju inte att man därför förstärker känslan. Snarare tvärtom. Att kunna prata om det brukar snarare hjälpa en att reda ut känslorna och gå vidare.

Om X gjort en väl genomtänkt abort, men ändå har ångest och känner en form av sorg efteråt (förmodligen av just den anledningen du nämner!) tycker jag det är helt ok att prata om saken och erkänna känslan. Jag tycker inte det ska behöva vara tabubelagt med någon märklig hänvisning till att det skulle kunna förstärka känslan eller "få effekter man egentligen inte vill ge upphov till".

Jag är definitivt inte abortmotståndare, jag tycker det är otroligt bra att vi faktiskt har fri abort i Sverige (inte som i t.ex. England där kvinnan måste övertyga 2 läkare om att hon skulle skadas mentalt av att föda barnet - och om hennes läkare råkar vara Katolik kan denne inte ens prata med kvinnan om saken utan hon måste leta efter en ny).

 

[mino]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Jag känner mig fortfarande inte helt nöjd med förklaringen "det känns fel", just när det gäller abort. Är det en djup sorg eller lite vemod typ vad som skulle kunna varit men inte blev? Det känns som om dessa personer antingen inte gått till botten med sina tankar, eller, som Petruska är inne på, så använder de ångern för att framstå som goda människor som tar liv, barn och natur seriöst. Att uttrycka motsatsen, att man använder aborter som preventivmedel och har gjort flera stycken, ger sällan några pluspoäng. Det finns en värdering inbakat i det här som man inte kan bortse från och den är att en god kvinna beklagar sin abort. Jag undrar hur mycket den värderingen har bidragit till att de uttrycker sig så.

 

[Lena Furberg]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Jag känner mig fortfarande inte helt nöjd med förklaringen "det känns fel", just när det gäller abort. Är det en djup sorg eller lite vemod typ vad som skulle kunna varit men inte blev? Det känns som om dessa personer antingen inte gått till botten med sina tankar, eller, som Petruska är inne på, så använder de ångern för att framstå som goda människor som tar liv, barn och natur seriöst. Att uttrycka motsatsen, att man använder aborter som preventivmedel och har gjort flera stycken, ger sällan några pluspoäng. Det finns en värdering inbakat i det här som man inte kan bortse från och den är att en god kvinna beklagar sin abort. Jag undrar hur mycket den värderingen har bidragit till att de uttrycker sig så.

Nu tappar jag nästan hakan lite. Menar du att det inte existerar någon ärlig och uppriktig sorg (eller vad känslan nu är) efter en abort, utan det måste handla om att man är falsk och försöker "samla poäng som en god människa"???? Finns där inget som helst utrymme för att känslorna kan vara helt uppriktiga? Att alla faktiskt inte ser en abort som någon enkelt och okomplicerat?

Idag tycker jag inte ens att det finns särskilt negativa värderingar kring aborter, eftersom de är så väldigt vanliga och i Sverige helt fria. Jag tycker mig inte se att många ens höjer ögonbrynen när det pratas om aborter (såvida det inte handlar om människor som gjort mängder och som använder dem som preventinmedel).

 

[Mabuse]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Fast du har ju själv konstaterat att aborter inte är något man pratar öppet om, fast de är både vanliga och fria? Det tyder väl ändå på att det inte är riktigt så okomplicerat? Jag skulle säga att det absolut finns negativa värderingar kring aborter, dels att man inte borde slarva så att man blir gravid ifall man inte vill ha barn, dels att det borde ta emot att göra abort eftersom man förväntas ha moderskänslor för embryot från dag ett ungefär. "Mammahjärtat" och så vidare.

 

[Lena Furberg]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Fast du har ju själv konstaterat att aborter inte är något man pratar öppet om, fast de är både vanliga och fria? Det tyder väl ändå på att det inte är riktigt så okomplicerat? Jag skulle säga att det absolut finns negativa värderingar kring aborter, dels att man inte borde slarva så att man blir gravid ifall man inte vill ha barn, dels att det borde ta emot att göra abort eftersom man förväntas ha moderskänslor för embryot från dag ett ungefär. "Mammahjärtat" och så vidare.

Nja, jag ställde snarare en fråga, gjorde en undring, kring hur vanligt det är att människor öppet och till vardags pratar om sina aborter. Jag vet faktiskt inte.

Att aborter inte ses som direkt positiva händelser är väl ganska klart, men jag tror inte att de är tabubelagda längre, hos somliga kanske men inte i allmänhet. Därtill är de alltför vanliga.

Jag lägger, som jag sagt tidigare, absolut inga värderingar kring abort som företeelse, men jag tycker det är konstigt om man inte tillåter att människor har olika upplevelser och känslor kring dem. Att mena att om man mår dåligt under en tid efter en abort, måste det vara en falsk fasad och ingen äkta känsla. Eller också är man lite störd, kanske, som mår dåligt över något som är så simpelt.

Liiite som en tidigare tråd här, otrohetsttråden, där några absolut inte kunde acceptera att man kunde få må dåligt och känna sig både sviken och kränkt ifall ens partner har sex med andra på sidan om. Där skulle man också vara logisk och rationell intill det yttersta och inte låta känslor spela spratt med en.

Jag säger inte att man ska eller bör må dåligt i något av fallen, men somliga gör det och det känns lite kallt och förmätet att underkänna människors känslor eller helt enkelt inte tro på dem.

 

[Mabuse]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Vet du inte? Jag skulle säga att det är väldigt ovanligt att människor öppet och till vardags pratar om sina aborter, har du inte tänkt på att det är ett väldigt ovanligt samtalsämne kring ett middagsbord med gäster eller i ett fikarum? Ungefär som att ingående förlossningsberättelser och detaljer om sexlivet också sällan ventileras öppet och till vardags. Den normen torde väl ändå vara rätt allmänt känd?

Ingen har underkänt eller vägrat tro på dina bekantas dåliga mående, frågan har snarare varit varför de mår dåligt. Du har pekat på existensiella funderingar, vilket får mig att fundera på hur de människorna betraktar aborter? Om de upplevt dem som existensiella frågor i första hand? Dessutom, om det är den existensiella aspekten som får en att må dåligt åratal efteråt, så undrar jag hur de människorna hanterar användning av preventivmedel och överblivna ivf-embryon, då gör man sig ju också till herre över vilka människor som ska få bli till, och det borde ju också vara problematiskt ifall man lider existensiella kval många år efter en abort.

 

[Lena Furberg]

Sv: gravid för fjärde gången-Abort?

Vet du inte? Jag skulle säga att det är väldigt ovanligt att människor öppet och till vardags pratar om sina aborter, har du inte tänkt på att det är ett väldigt ovanligt samtalsämne kring ett middagsbord med gäster eller i ett fikarum? Ungefär som att ingående förlossningsberättelser och detaljer om sexlivet också sällan ventileras öppet och till vardags. Den normen torde väl ändå vara rätt allmänt känd?

Ingen har underkänt eller vägrat tro på dina bekantas dåliga mående, frågan har snarare varit varför de mår dåligt. Du har pekat på existensiella funderingar, vilket får mig att fundera på hur de människorna betraktar aborter? Om de upplevt dem som existensiella frågor i första hand? Dessutom, om det är den existensiella aspekten som får en att må dåligt åratal efteråt, så undrar jag hur de människorna hanterar användning av preventivmedel och överblivna ivf-embryon, då gör man sig ju också till herre över vilka människor som ska få bli till, och det borde ju också vara problematiskt ifall man lider existensiella kval många år efter en abort.

Jag jobbar hemifrån och vistas aldrig i fikarum så jag vet inte Kring middagar...njae, snarare på tu man hand med en god vän. Om det sen är en norm att man inte pratar om det, liksom om sitt sexliv, betyder det väl inte nödvändigtvis att man inte vågar av rädsla för att bli dömd? Antagligen beroende på i vilket sällskap man är, sina vänner känner man nog tillräckligt väl för att kunna öppna sig i personliga frågor. Vilka de än är.

VARFÖR en del mår dåligt efter en abort, kan ju absolut diskuteras, och vilka grunder som är "giltiga" kan man också diskutera. Däremot tror jag att känslorna inte ska underkännas eller ogiltigförklaras, av rädsla för att "underbygga" dem eller "få effekter man egentligen inte vill ge upphov till" (citat). Mår man dåligt av orsaker som kanske kan mildras genom att man resonerar kring dem och vågar erkänna dem, är det väl inget man ska undvika? Och det är ju det min bit i denna diskussion handlar om - att man kan och tillåts erkänna att alla inte mår bra efter en abort, av vilken anledning det vara må.

Hur man resonerar kring preventivmedel och ivf-embryon har jag ingen aning om. Jag vet några kristna som inte vill använda spiral av den anledningen, men det är upp till dem.