Sv: Gramantråd - bu eller bä. (även andra hjälptyglar)
Tyvärr har du rätt. Kanske är det så att man ska slänga upp tränaren när man har problem för att se om den kan rida till sig ett samarbete. I min värld försvinner de tränare som tar gramanen som lösning.
Sen spelar det faktist ingen roll att de vinner SM genom gramanridning eller för den delen som AvG som vinner allt med rollkur...inget jag vill härma.
Håller med om ovanstående till 100% (och det mesta annat du skrivit i din inlägg också för den delen).
Fascinerar mig en aning att många verkar tro att både häst och ryttare ”lär” sig något av att använda graman…
För det första; hästen ”lär” sig inte att gå i rätt form genom användandet av graman. Hästens form är nämligen inget statiskt tillstånd, inget man kan forma till en gång för alla och sedan går de så. Hästen form är alltid resultatet av ryttarens ridning. I vissa fall, med en äldre mer rutinerad häst, kan det ske en viss fördröjning. Ett klassiskt exempel är att en yngre, lite okunnigare ryttare köper en välutbildad läromästare och den förra ryttarens ridning ”sitter kvar” ett tag i hästen, hästen är helt enkelt van vid att arbeta på ett visst sätt. Men ganska snart försvinner den effekten och hästen blir en avbild av den nya ryttarens ridning. Det enda en häst kan ”lära” sig efter ett tag är hur den ska gå för att undvika obehaget av gramanen. Många säger ju just det – hästen går på ett särskilt sätt bara jag sätter på gramanen, fast den bara hänger där. Det säger ju sig självt nästan, för vad har man egentligen för praktisk nytta av ett snöre som ”bara hänger där”? Åker gramanen av är det snart exakt samma visa som tidigare (och om inte – då behövdes inte gramanen från början, bara lite mer tid).
När det gäller ryttarens ”nytta” av gramanen verkar den oftast vara rent psykologisk. Om kontrollen av händerna blir bättre, sitsen mer stilla eller hjälperna mer finstämda så kan det omöjligen ha med att göra att det hänger snören från hästen huvud ner till sadelgjorden. För att en graman ska kunna påverka ryttaren rent fysiskt måsten den ju på något vis vara fäst just i ryttaren. En annan möjlighet är att när hästen går ner i lite undertempo och rör sig mindre genom ryggen med graman på. Mindre ryggrörelse = lättare för en obalanserad ryttare att hantera sin kropp. Men för mig är det bara en illusion, inget annat. Det enda som lär en bli en bättre ryttare är att träna upp sin styrka/balans och lära sig kontrollera sina rörelser. Men detta tar tid, hur mycket beroende på fysiska förutsättningar, naturlig fallenhet och hur bra tränare man har (och kanske också hur ofta man använder sig av honom/henne). Vill man däremot sitta och ”finrida” för att stajla inför polarna i ridhuset eller bara till varje pris få ner hästen huvud i en särskild position fyller gramanen naturligtvis sin funktion alldeles utmärkt.
Sedan anser faktiskt inte jag, till skillnad mot den allmänna opinionen, att en graman gör någon större nytta i ”kunniga” ryttares (vad som nu är definitionen av en sådan, det är ju en helt annan och mer komplicerad diskussion) händer heller. En riktigt skicklig ryttare är, för mig, någon som har förståelse för processen, kunskap om ridningens grundprinciper, en riktigt bra ”känsla” för hästar och ridning och, framförallt, tålamodet att jobba fram det önskade resultatet utifrån varje hästs förutsättningar, både mentalt och fysiskt. Och det här har inget med titlar, tävlingsresultat eller om man är GP-ryttare eller ”buskryttare” (vilket väl är den allmänna benämningen här på Buke?). Att du har tävlat högt, jobbat för den och den, tränat för den och har ett helt rum tapetserat med prisrosetter övertygar inte mig om någonting. Sitt upp och visa vad du kan istället.
Sedan kommer jag aldrig att förstå hur man får en häst mer lösgjord genom att hålla/spänna fast den. För mig betyder det begreppet så mycket mer än att hästen sänker huvud och hals och kan aldrig uppnås med någon form av tvång (snarare tvärtom).
Mitt förslag är alltid; släng gramanen, sluta stirra blint på var hästen huvud befinner sig, titta istället på dig själv och vad DU gör för att få hästen att reagera som den gör (hästar ”bråkar” inte bara för att det är ”jobbigt”, den gör fel och protesterar för att ryttaren gör fel, dvs. är obalanserad, otydlig och/eller okänslig). Brist på självinsikt och tålamod är en ryttares (och därmed hästarnas) största fiende!
Men ungefär så iaf.
