Sv: Gramantråd - bu eller bä. (även andra hjälptyglar)
kl
Jag har ju alltid förespråkat graman (en del kanske minns vilket rabalder det blev när jag skrev att jag älskade min graman förut?
)
OM man använder den rätt. Jag har som många andra här sett den användas felaktigt och då blir ju resultatet detsamma.
För mig är gramanen ett hjälpmedel som
BARA ska användas i vissa perioder, då man vill åt ett speciellt problem.
Exempel 1: Ponnyn som var stel och hade ont överallt (vilket vi fick veta senare), men som slappnade av totalt med gramanen på, höjde ryggen, tuggade på bettet och sänkte halsen låångt
framåt och nedåt. Det var inte samma häst kan jag lova. Jag vet inte hur det här kom sig, men han älskade den iallafall. På något sätt fick den honom att sträcka ut sig och "upptäcka" hur skönt det var. Slängde även på den när han blivit sprutad med kortison och haft boxvila i typ två veckor
. Användes bara på uteritter någon gång i veckan under en kort period, samt någon gång på banan.
Exempel 2: Fullblodet som hade max en hov i marken, jämt. För att hon skulle komma igång efter vila utan att jag skulle avlida eller att det skulle bli en kamp hela tiden så fick gramanen åka på. Fd galoppör och på tårna så där fick den faktiskt användas en hel del i början. Efter bara någon/ett par veckor byttes den ut mot martingal och snart red jag helt utan hjälptyglar, på en balanserad och lyhörd häst. Hon lärde sig att hon inte kunde sticka bara, att hon faktiskt måste slappna av och lyssna- det var ingen mening att tjafsa.
Exempel 3: Gammeltanten som är envis som en GET ibland och vääägrar gå ett varv på volten i skritt, på tyglen ens. Bara hugger och tjafsar. Är egentligen jätteduktig, kollad flera gånger så att hon inte har ont, köpt och riden i många år av vår tränare som red för bla Kyra med henne. Hon kan ibland behöva en påminnelse om att man faktiskt inte måste tjafsa så inåt helsike utan faktiskt ta i och jobba lite
Exempel 4: Min lilla jättestora dam på 1.70 och vikt på ca 650 kg. Tro mig, när hon tyckte att något var jobbigt så hade man inte en suck. Hon drog iväg som ett ånglok när man försökte driva ihop henne bakifrån eftersom jag inte hade en chans att stoppa upp henne i fram. Under en period när hon var riktigt gräslig och bara tog tag i bettet och blev sju meter lång, åkte gramanen på så att jag hade en rättvis chans att öht rida. Funkade otroligt bra, hon blev otroligt lyrhörd och uppmärksam och jobbade med hela kroppen.
Just för att min drivning kom till sin rätt nu. Samma där, hon hade den bara ett par veckor kanske 6-7 gånger men den gjorde massor av nytta.
Alltså, gramanen är självklart till för ryttarens hjälp. precis som sadel, träns och diverse andra hjälpmedel. De är till för att underlätta för ryttaren. Som allting annat kan den missbrukas och skapa obehag, och ja- det är grymt svårt att rida med den! Anledningen till att jag använt den så lite trots allt, är för att jag inte har den där riktiga kunskapen. Det funkar superbra ett tag, men sedan måste jag ta bort den för att inte få framtunga hästar som kryper bakom handen och fejkar en bra form. För mig är den en superbra checkup, något som säger "hallå där! lyssna!" till hästen. Naturligtvis ska man sträva efter att rida med så små och fina hjälper som möjligt, utan hjälptyglar etc. men vägen dit är lång och ibland behöver man lite hjälp på traven.
Gramanen är en ypperlig hjälptygel, under korta perioder då man måste "make a statement" så att säga. Sen får den gärna samla damm
. Inget fel i den, däremot den som håller i tyglarna, ofta... Alltför ofta...