Sv: Gramantråd - bu eller bä. (även andra hjälptyglar)
Med förbehåll för att jag *egentligen* skulle kunna se det som en acceptabla anledningar, gränsfall, och att jag själv förmodligen aldrig ens skulle sätta mig i den situationen så kommer här några kommentarer/möjliga lösningar:
Hästen är en valack på nio år. Den blev inriden som treåring och välutbildad fram till fem års ålder när den såldes till en ryttare som inte rådde på den. Hästen har de senaste fyra åren varit hos olika ryttare som inte fått rätt på den eftersom den anses "tokig". Problemen med hästen är att den drar iväg med huvudet högt, den bockar i galoppen och kastar sig mot utgången så fort den får chansen. Om den får chansen hotar den även att resa sig på bakbenen. Det är en häst som tydligt fått ett övertag på sina ryttare.
Denna häst är ett typexempel på en häst där gramanen gör det lättare att komma rätt med alla problem. Om man som ryttare ska korrigera alla dessa problem blir det mycket lättare att ta dusterna om man med hjälp av gramanen kan hålla den i en tydlig ram så att den inte får chansen att larva iväg.
Med undantaget att min häst till 98% aldrig ens skulle komma på tanken att stegra sig eller bocka så har jag en häst med liknande -potentiellt- beteende. Vilket kanske de flesta har bara mer eller mindre beroende på huruvida det triggas eller inte. I ridningen går då jobbet ut på att motivera hästen till att vara "med" och inte stänga av. Dels för att den ska lita på mig och inte behöva ha förutfattade meningar eller reagera på annat, dels genom att variera jobbet så den hela tiden behöver vara "med" och inte bli uttråkad. Gå tillbaka till en bekvämlighetszon vid behov när det känns som att hästen håller på att "stänga av" och reagera per automatik.
I det här fallet skulle jag gå tillbaka way back och öva kommunikation. Från marken till att börja med. Hästen får inte "stänga av" på det sättet. Gör den inte det så är det mycket lättare att rätta till i ridningen
utan graman, men utifrån beskrivningen tror jag risken att hästen stänger av kommunikationen i det läget är stor.
Anledningen att jag
inte gärna skulle använda graman i det här fallet är för att det man gör då är att behandla hästen som en "slav", du tar ifrån hästen sin frihet och kuvar den. Det låter hårt, och det är det, om man inte vill ha en frihetsberövad/kuvad häst à la robot som resultat. Plus att denna typ av häst som reagerar på så vis förmodligen kommer ha svårt att acceptera kuvningen in i det sista och fortsätta testa när tillfälle ges (ex. vid ny ryttare). Jag vill veta att problemet är åtgärdat, och att man iaf har angripit och
försöker åtgärda grundproblemet - kommunikationen.
Grejen är att det är två helt olika tänk. Har man gjort jobbet rätt i grunden så kommer man inte behöva "ta duster". Mitt tänk är att tar man en "fight" med en häst - då har man redan förlorat. Även om man vinner så fråntar man hästen sin frihet. Just om man har inställningen att det är en fight, som man måste vinna.
Vill man ha en till synes halvt hjärndöd robot, så fine, jag vill det
inte, och ajg har svårt att hysa respekt för metoder som leder till det.
Ett annat exempel; sto fem år som endast är grundriden. Är svår att få stöd på bettet och att få framför skänkeln. Vill gärna mickla med bettet och slår sig ur formen. En sån här häst sätter jag också gärna på en graman. För att den ska få en chans att lägga sig på stödet som gramanen erbjuder. Blir mycket enklare att som ryttare koncentrera sig på framåtbjudningen utan att hästen blir spänd för att den inte vågar ta stöd. När hästen gått så här ett tag kommer den att vara mycket lättare att få fram till handen och den kommer att våga ta stöd på bettet.
Ok, här blir det också en kulturkrock.
För det första så ser jag en form som helt värdelös så länge hästen inte är avspänd="lång" i överlinjen och
går i egen balans. Lägga sig i handen är ett big no-no. Varför någon skulle vilja det är för mig en gåta eftersom en häst som ligger i handen absolut inte kommer gå i en bärig form. Kontakt - ja tack! Stöd - nej tack!
Vi har våra olika metoder, men att uppmuntra hästen till att korta av halsen eller "spänna emot" handen som det blir med denna metod, det låter ganska korkat i mina öron. Man tigger om en låst framdel och spänningar i nacken.
Att ryttaren får något annat än handen att fokusera på kan man lösa på andra sätt som inte i samma grad riskerar att ge bieffekter/oönskat resultat. Handtag i sadeln?
