Gnäll-ekonomitråd

[BernT]

Låter som maken min, arbetarunge i vänkrets där folk har pengar. Men flikar bara in att det också är ett socialt arv, att ha folk runtom sig med pengar. Hade du som liten omgivits av andra med samma ekonomi, eller mindre, hade den drivkraften kanske inte växt fram. Det är en imponerande drivkraft, det säger jag inget om, bara att den oftast inte uppstår ur tomma intet.

Det är sant! Men jag har alltid suktat efter ”lyx”, jag trånade efter Louis Vuitton redan i lågstadiet, uppvuxen på en liten ort i Värmland så kan jag lova att ingen där hade det eller knappt visste vad det var. Jag minns inte riktigt hur jag ens visste vad det var, bara att jag hade en extrem längtan efter dyr skit och ”ett sånt liv”. Men absolut hade alla runt mig haft det fattigt (vi va väl inte heller fattiga-fattiga bara inte överflöd) så hade jag nog inte vetat mycket annat.

Sålde nästan hela min samling av dyra väskor inför vår renovering, snacka om uppoffring

 

[Inte_Ung]

När jag kom till Uppsala 30 år senare behövdes mer än en miljon för att köpa en liten etta (med stort renoveringsbehov och utan dusch) i yttre stadsdel.

Jag vet inte hur jag som drygt 20-åring skulle kunna ha löst det. Det är inte bara rätt inställning som räknas.

Det gäller att kunna följa marknaden.
När du flyttade dit fungerade det inte så.
Men det återkom i krisen 1992 och kommer att hända igen.

Trixet är att kunna avgöra marknaden, inte att kopiera ett tidigare lönsamt koncept.
Min kompisar ansåg att jag var galen som tog hela studielånet och alla mina besparingar för att köpa den lägenheten.
Man fick studielånet per termin på den tiden så jag stod sedan utan pengar att leva av.
Banken som inte lånade ut pengar alls just då gav mig ändå ett litet konsumtionslån eftersom att jag faktiskt ägde min bostad.
Den låga bostadskostnaden hjälpte mig sedan att betala av det där lånet tämligen snabbt.
Avgiften var på 350:- medan ett studentrum kostade 1200:- i hyra.
Min pojkvän hjälpte mig att tapetsera med tapeter som en vän ordnade billigt och betalades med inre reparationsfonden.

Man kan inte jämföra rakt av.
Det som jag gjorde var att gå emot strömmen och göra ett eget väl underbyggt val.
För några år sedan så var det bästa valet Bitcoin, men det är det inte längre.
2012 så var det nog fonder som hade varit bäst.

 

[starcraft]

Min familj och mina vänner bodde alla i hyresrätt (huset såldes i skilsmässan när jag fortfarande var liten) så det här med att komma in på någon form av bostadsmarknad fanns inte ens i folks munnar. Det pratades enbart om att hyra, och vilka bostadsköer man kunde stå i. Jag förstod inte alls det här med att köpa bostad fören en bra bit in i vuxen ålder. Man skulle ha en bra hyresrätt hos någon av de större, stabilare hyresvärdarna. Det var normen i det liv som jag befann mig i. Jag antar att det berodde på att bostadsköp inte fanns på kartan för de människor jag omgavs av. Så att då själv få någon form av snilleblixt som tonåring eller ung vuxen och förstå sig på bostadsmarknaden, förstå konsekvenserna om många år.. jag tycker det är fullkomligt orimligt. Man vet ju inte vad man inte vet. Jag trodde jag skulle (vilja) hyra boende hela livet. Jag förstod ärligt talat inte skillnaden.

Så som jag skrev tidigt i den här tråden, det är många saker som skiljer sig åt när det kommer till de val man har möjlighet att göra. Kunskap är ju en utav dem. Dumma oss i miljonprojekten som inte hade några.. bostadsägar.. förebilder? Jag är definitivt en förespråkare för att en är sin egen lyckas smed, och man får kämpa för det man vill ha. Det mesta går om man verkligen vill. Men det måste finnas en förståelse för människors olika förutsättningar. Kunskap, normer, kapacitet, förebilder osv. ”Jag lyckades för att jag kunde/förstod mer” är ju inte ett trevligare argument än att man skulle haft mer pengar.

Sån skillnad! Där jag växte upp (vi är ju ungefär jämngamla och växte ändå upp i närheten av samma stad som jag förstår) var hyresrätterna få och kön lång, många dessutom privata värdar som inte hade kö, men de valde knappast en 20 åring med visstidsanställning som boende när de har andra med stabilare ekonomi att välja på. Jag fick inse tidigt att vill jag ha någonstans att bo som inte innebär dyra och korta andrahandskontrakt så måste jag köpa. Jag sparade ihop pengarna till kontantinsatsen själv, men behövde ha en förälder med på lånet och det är det verkligen inte alla som har möjlighet till, så i det avseendet är jag lyckligt lottad.

Men jag tänker att även om man inte hade de prioriteringarna eller den kunskapen eller möjligheten när man är 20, så får man göra den resan sen när man får de prioriteringarna/kunskapen. Att förvänta sig att man har samma möjligheter/förutsättningar vid samma ålder som någon som gjorde dessa val 15 år tidigare och fått gå en lång väg till att komma dit är väl det som skaver. Att tro att man kan gå från noll till stor villa eller gård utan att mellanlanda på ett par ställen emellan är få förunnat, det upplever jag gällde även den äldre generationen.

 

[sjoberga]

Låter som maken min, arbetarunge i vänkrets där folk har pengar. Men flikar bara in att det också är ett socialt arv, att ha folk runtom sig med pengar. Hade du som liten omgivits av andra med samma ekonomi, eller mindre, hade den drivkraften kanske inte växt fram. Det är en imponerande drivkraft, det säger jag inget om, bara att den oftast inte uppstår ur tomma intet.

För mig är den imponerande också för att den egna drivkraften inför pengar är så svag. Det är verkligen en motivationsdödare för egen del när pengar är det huvudsakliga målet för att göra något. Även om jag ändå också vet att pengar är möjliggörande för andra drömmar….

 

[Inte_Ung]

Köpa en lägenhet i Knivsta/Tierp/Gävle är väl hur man kommer runt det som dryga 20-åring idag

Ja det har många lyckats med för några år sedan.
I Knivsta så är det så lätt att pendla till Uppsala att det tar kortare tid till universitetet än från Norby eller Flogsta.

 

[Blyger]

Det gäller att kunna följa marknaden.
När du flyttade dit fungerade det inte så.
Men det återkom i krisen 1992 och kommer att hända igen.

Trixet är att kunna avgöra marknaden, inte att kopiera ett tidigare lönsamt koncept.
Min kompisar ansåg att jag var galen som tog hela studielånet och alla mina besparingar för att köpa den lägenheten.
Man fick studielånet per termin på den tiden så jag stod sedan utan pengar att leva av.
Banken som inte lånade ut pengar alls just då gav mig ändå ett litet konsumtionslån eftersom att jag faktiskt ägde min bostad.
Den låga bostadskostnaden hjälpte mig sedan att betala av det där lånet tämligen snabbt.
Avgiften var på 350:- medan ett studentrum kostade 1200:- i hyra.
Min pojkvän hjälpte mig att tapetsera med tapeter som en vän ordnade billigt och betalades med inre reparationsfonden.

Man kan inte jämföra rakt av.
Det som jag gjorde var att gå emot strömmen och göra ett eget väl underbyggt val.
För några år sedan så var det bästa valet Bitcoin, men det är det inte längre.
2012 så var det nog fonder som hade varit bäst.

Ja det är ju det som är; förutsättningarna runtom är inte lika.
Det som gick då går inte automatiskt idag. Och det krävs fortfarande pengar att satsa, oavsett vad man satsar på.

 

[Inte_Ung]

Nu klippte jag friskt här i ditt citat men det där är inte alltid något en fått lära sig av föräldrar. Jag är en jävel på att dra in pengar. Jag kan sälja mer eller mindre vadsomhelst, men det är inget jag fått från mina föräldrar. Det är något jag lärt mig själv för att jag som liten försökte komma på hur jag skulle få mer pengar eftersom ”alla andra” hade mer och det ville jag också ha. Mitt mål är att flippa lägenheter/fastigheter men är inte riktigt där än. Om 3-4 år har jag nog tillräckligt för att börja med det. Renovera kan jag ju bevisligen och tycker dessutom det är kul, ska bara dra in mer cash först sen ska jag sätta igång

Det är helt okej att klippa.
Ja många lär sig ju att göra "affärer" på alldeles egen hand, det är också en talang.
Andra kan springa fort eller hoppa högt.
Nyckeln är att hitta sin grej.
Det sociala arvet kan lägga ett lock på den kreativiteten eller ge plats för den att växa.

 

[vemsomhelst123]

Nu klippte jag friskt här i ditt citat men det där är inte alltid något en fått lära sig av föräldrar. Jag är en jävel på att dra in pengar. Jag kan sälja mer eller mindre vadsomhelst, men det är inget jag fått från mina föräldrar. Det är något jag lärt mig själv för att jag som liten försökte komma på hur jag skulle få mer pengar eftersom ”alla andra” hade mer och det ville jag också ha. Mitt mål är att flippa lägenheter/fastigheter men är inte riktigt där än. Om 3-4 år har jag nog tillräckligt för att börja med det. Renovera kan jag ju bevisligen och tycker dessutom det är kul, ska bara dra in mer cash först sen ska jag sätta igång

Och jag har aldrig sagt något annat heller. Som sagt, jag började själv spara och har köpt boende trots mitt sociala arv. Det vi pratar om i tråden är att marknaden ser annorlunda ut nu, man får mindre för sina pengar. Det är surt. Det är väl det enda jag sagt om saken egentligen. En annan skillnad är att det förmodligen inte kommer gå att göra bostadskarriär enbart av att bo längre. Det skenande prisökningen är nog över så om du vill göra pengar på boende så är det nog renoveringar som gäller. Så visst är förutsättningarna markant annorlunda för de som kommer in på marknaden nu, och de som kom in för 15 år sedan. Sen har jag aldrig sagt att man inte kan köpa sitt boende idag, det är bara att börja göra den resan om man vill. Men visst har de som är utanför marknaden tuffa förutsättningar idag och det sympatiserar jag med.

Över är den nog inte, men den pausar. Så det är ju ett lysande läge nu om man vill in.. men då behöver man ju komma in på något sätt man har råd med. Jag har haft tokångest varje gång jag köpt ett boende, även det senaste för ”det är så mycket pengar”. Sen sålde grannarna en precis likadan lägenhet förra veckan i liknande skick för 1,5 miljoner mer än vi gav 2019, för det fanns uppenbarligen 2 väldigt intresserade spekulanter.. så det handlar om tur, och att bo någonstans där man kan ha det lite gott så länge.

 

[Inte_Ung]

Knivsta kollade vi också på. Det var inte billigare, plus högre pendlingskostnad.

2012 var det ett dyrt och svårt val.
2017 så byggdes det lämpliga bostäder för studenter.
Först då blev det ett fungerande alternativ.

 

[vemsomhelst123]

Knivsta kollade vi också på. Det var inte billigare, plus högre pendlingskostnad.

Har dålig koll på läget runt Uppsala, men mtp hur folk pendlar på mitt jobb och hur ffa en av mina föräldrar pendlade så finns det nog hyfsat med billiga ställen inom en timme från Uppsala. Heby/morgongåva, österbybruk, Östhammar osv finns flera lägenheter för under miljonen ute.

 

[BernT]

Det är helt okej att klippa.
Ja många lär sig ju att göra "affärer" på alldeles egen hand, det är också en talang.
Andra kan springa fort eller hoppa högt.
Nyckeln är att hitta sin grej.
Det sociala arvet kan lägga ett lock på den kreativiteten eller ge plats för den att växa.

Ja kanske, aldrig tänkt på det så. Fast för mig handlar det om en mer eller mindre besatthet att dra in pengar. Jag kommer aldrig känna att jag är nöjd, jag kommer alltid känna mig ”fattig”. Jag har nyligen skaffat ett extrajobb för att kunna dra in ännu mer. Ett ganska chill sånt så det är ingen större belastning men ändå.

 

[Inte_Ung]

Och jag har aldrig sagt något annat heller. Som sagt, jag började själv spara och har köpt boende trots mitt sociala arv. Det vi pratar om i tråden är att marknaden ser annorlunda ut nu, man får mindre för sina pengar. Det är surt. Det är väl det enda jag sagt om saken egentligen. En annan skillnad är att det förmodligen inte kommer gå att göra bostadskarriär enbart av att bo längre. Det skenande prisökningen är nog över så om du vill göra pengar på boende så är det nog renoveringar som gäller. Så visst är förutsättningarna markant annorlunda för de som kommer in på marknaden nu, och de som kom in för 15 år sedan. Sen har jag aldrig sagt att man inte kan köpa sitt boende idag, det är bara att börja göra den resan om man vill. Men visst har de som är utanför marknaden tuffa förutsättningar idag och det sympatiserar jag med.

Marknaden går i vågor.
Just nu ser det ut så här.
Och snart så ser det ut på ett annat sätt.
Det är faktiskt inte nu som är det avvikande utan det var då.
Det är svårt ibland och lättare andra tider.
Lättare tider för bostadsköp kommer.
Men.
Det är alltid någon annan som får ta den förlusten.
De lever också i samma tid som de som gjorde klipp.

 

[Voeux]

Över är den nog inte, men den pausar. Så det är ju ett lysande läge nu om man vill in.. men då behöver man ju komma in på något sätt man har råd med. Jag har haft tokångest varje gång jag köpt ett boende, även det senaste för ”det är så mycket pengar”. Sen sålde grannarna en precis likadan lägenhet förra veckan i liknande skick för 1,5 miljoner mer än vi gav 2019, för det fanns uppenbarligen 2 väldigt intresserade spekulanter.. så det handlar om tur, och att bo någonstans där man kan ha det lite gott så länge.

Jag är tveksam till att den kommer ta spinn på samma sätt som varit, det sätts ju in fler och fler åtgärder just för att den inte ska det. Men öka absolut, dock över en längre tid, är vad jag tror.

 

[Inte_Ung]

För mig är den imponerande också för att den egna drivkraften inför pengar är så svag. Det är verkligen en motivationsdödare för egen del när pengar är det huvudsakliga målet för att göra något. Även om jag ändå också vet att pengar är möjliggörande för andra drömmar….

Men det är inte pengarna i sig.
Det är "Monopol"-faktorn.
Att vinna i spelet ger en kick.
En bra besparing eller investering ger hjärnans belöningssystem orsak att hoppa.

 

[Inte_Ung]

Ja det är ju det som är; förutsättningarna runtom är inte lika.
Det som gick då går inte automatiskt idag. Och det krävs fortfarande pengar att satsa, oavsett vad man satsar på.

I dag så går det att göra andra saker i stället som inte gick då.

 

[Blyger]

Har dålig koll på läget runt Uppsala, men mtp hur folk pendlar på mitt jobb och hur ffa en av mina föräldrar pendlade så finns det nog hyfsat med billiga ställen inom en timme från Uppsala. Heby/morgongåva, österbybruk, Östhammar osv finns flera lägenheter för under miljonen ute.

Det finns det säkert idag
Jag flyttade till Uppsala som student och hade begränsade möjligheter (och begränsat intresse) av att bo för långt bort. Det är dessutom ett gäng år sedan så ser inte lika ut nu som då. En lägenhet i Morgongåva som ska säljas om fem år är en större risk än en i Uppsala hade varit.

 

[Lingon]

Som tex köpte min sambo brf när hen flyttade hemifrån, för 200tkr och sålde med bra vinst. Idag kostar de 1,5 miljon eller mer, det är en ganska bra ökning på 15 år.

Det finns ingen period i mitt liv då jag hade kunnat bo i en tvåa i 15 år och trivas. Jag flyttade direkt från studentkorridoren ihop med min dåvarande pojkvän (nu man), sen flyttade vi till en trea, fick barn och sen en fyra. Så på 5 år gick jag från att vara universitetsstuderande utan möjlighet att spara några större summor till att ha man och barn och behöva större än en tvåa. Min man gjorde samma resa som jag då vi är lika gamla.

 

[sjoberga]

Jag är tveksam till att den kommer ta spinn på samma sätt som varit, det sätts ju in fler och fler åtgärder just för att den inte ska det. Men öka absolut, dock över en längre tid, är vad jag tror.

Jag tänker också att åtgärderna mest blir en dämpning av ökningen, i de områden där bristen på bra bostäder är fortsatt stor (som storstadsnära) så styr mer den allmänna ekonomiska utvecklingen än de åtgärderna.

Däremot tänker jag att det kan bli något tufft år framöver när en del tvingas sälja för att de helt enkelt inte kan fixa fram likviditet (kanske en delägare blir arbetslös under en längre tid) till räntebetalningarna så sitter man i köpläge nu kan man nog hitta sitt boende 2024-2025 och få göra det till betydligt lägre insteg, särskilt i storstäderna. På längre sikt blir det nog mest bara ett rejält hack i kurvan och en lugnare utveckling framöver.

/Världens sämsta bostadsekonomssiare

 

[Blyger]

I dag så går det att göra andra saker i stället som inte gick då.

Så är det och helst ska man ha en spåkula

Jag gjorde ändå hyfsade val - för mig. Lämnade pendlingsavståndet till Sthlm, hade lägre krav på ha och inga problem med renovering så sitter ändå på min gård 15 min från Strömsholm, 30 från Västerås, 1,5 h till Sthlm utan att ha gjort bostadskarriär (men med lite hjälp från föräldrarna, hade gått utan också om vi inte förlorat samma summa i lägenhetsaffärer).

 

[sjoberga]

Men det är inte pengarna i sig.
Det är "Monopol"-faktorn.
Att vinna i spelet ger en kick.
En bra besparing eller investering ger hjärnans belöningssystem orsak att hoppa.

Det är den som helt uteblir för egen del. Att se pengar växa på ett konto är ett par hack tråkigare än att begrunda målarfärg som torkar.

Men jag förstår att andra fungerar annorlunda. Annars hade jakten på mer pengar inte varit så utbredd. Jag tänker inte att något är rätt eller fel, mest att det är bra om det finns en balans och att vi får vara olika.

Den ekonomi vi de facto har skulle gå i baklås om mitt sätt att tänka dominerade. Däremot kanske det finns annat som inte skulle gå lika mycket i baklås som det de facto gjort idag.