Gnäll-ekonomitråd

[Inte_Ung]

Ja kanske, aldrig tänkt på det så. Fast för mig handlar det om en mer eller mindre besatthet att dra in pengar. Jag kommer aldrig känna att jag är nöjd, jag kommer alltid känna mig ”fattig”. Jag har nyligen skaffat ett extrajobb för att kunna dra in ännu mer. Ett ganska chill sånt så det är ingen större belastning men ändå.

Ja det är ju så det fungerar.
Medan andra är besatta av att bli bäst i fotboll, hoppa högst eller springa fortast.
Det behövs en inre drivkraft för att orka göra jobbet som krävs.

 

[Inte_Ung]

Att se pengar växa på ett konto är ett par hack tråkigare än att begrunda målarfärg som torkar.

Fast det är ju inte det som man gör.
För just det är ju tråkigt.
Man analyserar och investerar.

 

[Inte_Ung]

Jag är tveksam till att den kommer ta spinn på samma sätt som varit, det sätts ju in fler och fler åtgärder just för att den inte ska det. Men öka absolut, dock över en längre tid, är vad jag tror.

Jodå den gör det med jämna mellanrum.
Marknaden går i vågor och den som gissar dessa vågor bäst vinner.
Men nu så går det ner och det kommer att ta ett långt tag till nästa rusch, kanske 10 år.
Först så skall den bottna och sedan återhämta sig.

 

[sjoberga]

Fast det är ju inte det som man gör.
För just det är ju tråkigt.
Man analyserar och investerar.

Och det är ännu tristare. Så det gav jag upp runt 2005 efter att i några år försökt haka på normen att man ska vara intresserad av det.

Men jag kan förstå kicken, i höstas sparade jag el och när man lyckades hitta bra pooler av kilowattimmar att spara så var det roligt. Inte för pengarnas skull, utan för att nå målet om att minska riskerna för den egna ekonomin och lyckas bidra till att spara el när situationen krävde det. Dessutom mätbart i fysikalisk storhet.

Sen kom det omvänt incitament från regeringen, men det är en annan fråga.

 

[BernT]

Men det är inte pengarna i sig.
Det är "Monopol"-faktorn.
Att vinna i spelet ger en kick.
En bra besparing eller investering ger hjärnans belöningssystem orsak att hoppa.

Exakt, jag får en sjuk kick när jag gör en bra affär. Det är som knark för mig

Iofs blir jag skitnere om jag gör en dålig affär. Men det går snabbt över.

 

[karamelldrottningen]

Huruvida man har dragit en nitlott i livet beror på vad man jämför med, och om man är missnöjd beror också på vilka förväntningar man har.

Nu verkar det som att din mamma @SiZo lyckades ha flyt med att kunna spara mycket av sin inkomst, och dessutom kunnat köpa i ett bra läge, både ekonomiskt och geografiska. Men det blir också lite svår jämförelse att göra, ni verkar i övrigt ha rätt olika situationer t ex. Och varför är det just din mamma du ska jämföra ditt liv med, varför inte min mamma eller din mormor? Eller någon annan? Väldigt många av dem som idag har det du önskar har antingen kompromissat med jobb, geografiskt läge eller haft kunskap, ork och kontakter för att kunna renovera. En del har haft tur eller fått ekonomisk hjälp, men många har haft nytta av något annat. Nu låter din sambo helt låst av jobb och därmed geografiskt läge, du är låst till vad för boende du vill ha och ingen av er kan/vill renovera, det är en ekvation som helt enkelt behöver kompromisser.

Jag förstår att det är en besvikelse att inte kunna ordna sitt liv precis som man vill ha det, och jag tycker också att det är okej att verbalt uttrycka det, att "gnälla" lite. Bara man inte fastnar självömkan och i känslan av Den Stora Orättvisan, "alla andra har..." osv, det leder lätt till en offerkofta som bara är destruktiv för en själv.

Kanske hade svaren i tråden sett lite annorlunda ut om trådstarten varit uttryckt mer som "sorgen över att inte kunna..." än "gnäll" över detsamma. En sorg pga insikten att en dröm (troligtvis) inte är inom räckhåll är fullt förståeligt, att gnälla antyder mer om att man tycker att det är något man tycker att man inte borde drabbas/utsättas för.

Det är väl en känd kunskap att 90-talisterna (kanske en bit in på 80?) är den första generation som under sin livstid troligtvis kommer ha det sämre än sina föräldrar. Men samtidigt har vi det bättre än alla tidigare generationer och bättre än en stor andel av alla som lever på denna jord samtidigt som oss. Så varför är det just mina föräldrar jag ska jämföra mig med? Det kanske inte är jag som hade otur, det kanske är de som hade tur...?

Vilket fint inlägg!

Tänkte på den här tråden imorse. Om orättvisor. Varför kan man inte bara skaffa?
Helt omöjligt för vissa. Möjligt för andra.
Jag har också svårt för den typen av gnäll. Utan det betyder bara att man måste jobba ÄNNU hårdare och göra ÄNNU fler uppoffringar.
Att ha kommit till en insikt att man inte klarar av det. En sorg. Det är något annat än gnäll.

 

[vemsomhelst123]

Och det är ännu tristare. Så det gav jag upp runt 2005 efter att i några år försökt haka på normen att man ska vara intresserad av det.

Men jag kan förstå kicken, i höstas sparade jag el och när man lyckades hitta bra pooler av kilowattimmar att spara så var det roligt. Inte för pengarnas skull, utan för att nå målet om att minska riskerna för den egna ekonomin och lyckas bidra till att spara el när situationen krävde det. Dessutom mätbart i fysikalisk storhet.

Sen kom det omvänt incitament från regeringen, men det är en annan fråga.

Men man vill väl bara bo och leva tänker jag (som kanske söker andra kickar) och helst på ett ställe där man kan ha det lite gött under tiden. Jag har alltid trivts där jag bott, men tror inte jag hittat slutdestination förrän nu. Sen kan det vara så att vi behöver/villhöver större så småningom. Men min bostadsresa har mest handlat om att jag behöver bo någonstans och försökt tumma på vad jag kan tumma på för att kunna bo. Nu tummar jag möjligen på ett rum till men inte så mycket att jag vill byta boende.

 

[sjoberga]

Men man vill väl bara bo och leva tänker jag (som kanske söker andra kickar) och helst på ett ställe där man kan ha det lite gött under tiden. Jag har alltid trivts där jag bott, men tror inte jag hittat slutdestination förrän nu. Sen kan det vara så att vi behöver/villhöver större så småningom. Men min bostadsresa har mest handlat om att jag behöver bo någonstans och försökt tumma på vad jag kan tumma på för att kunna bo. Nu tummar jag möjligen på ett rum till men inte så mycket att jag vill byta boende.

Jag har bott i nuvarande boende i 20 år nu och har ingen vilja att flytta, men ser inte det heller som slutstation. Alldeles för mycket jobb som krävs när kroppen börjar strula.

Enda boendet jag vantrivts i är ganska nybyggda huset i villaförorten. Inte huset men platsen.

Har aldrig tänkt att jag ska bo någonstans för att sen kunna bo någon annanstans. Ingår nog lite i det där tänket att inte leva så mycket just nu i framtiden.

 

[Rie]

Trots att sambon tjänar bra så har vi inte råd med gård. Inte med nåt i fancy stil och med stall mm.
Vår plan är köpa mark häromkring och bygga hus, med flera år innan vi ska flytta in.
Alternativt om vi försöker hitta nåt längre norrut i Sverige, där vi funderar på kan man hitta nåt i flytta-in-standard för kanske 1.5-2 miljoner.

Nåt sånt här?
Bensinstation, restaurang, hamn, turistinformation, populärt sommarcafé och fiskrök samt E4a inom synhåll. 20 min till och runt 6 mil från stor arbetsgivare (Northvolt), Havet utanför hamnen.
https://www.hemnet.se/bostad/villa-4rum-javre-pitea-kommun-andersorsavagen-6-20043374

 

[nullo-modo]

Ja, så kan det säkert vara i många fall. Hade de dock för 10-15 år sen sparat några tusenlappar i månaden så hade de kunnat köpa själva och göra samma bostadskarriär som de redan gjort, den möjligheten har funnits även för oss födda på 80-talet. Min första kontantinsats var på 100000, 30000 ärvde jag från farfar, 40000 lånade jag från mina föräldrar och betalade av med ränta, och 30000 kunde jag lösa själv. Men det var ju inte en gård och det var inte en lägenhet i en storstad.
Och jag var 23, så det var lite lättare då att kompromissa med livet/boendet än jag hade känt nu 15 år senare.

Är ett ganska typexempel på fördelen med att ha fått hjälp med kontantinsatsen till skillnad från andra som inte fått eller får det.

 

[Snubbelfot]

Även om grunden för diskussionen, att man inte får lika mycket boende för pengarna som tidigare generationer fått, är hyfsat generell så ser jag det ändå inte som oundvikligt hämmande. För det finns trots allt jobb även utanför Stockholm, Göteborg och Malmö. Kvalificerade jobb, och det finns bostäder med rimligt ekonomiskt åtagande. Jag kan inte komma ifrån att det ändå till stor del handlar om prioriteringar och livsval.

 

[Stefffie]

Även om grunden för diskussionen, att man inte får lika mycket boende för pengarna som tidigare generationer fått, är hyfsat generell så ser jag det ändå inte som oundvikligt hämmande. För det finns trots allt jobb även utanför Stockholm, Göteborg och Malmö. Kvalificerade jobb, och det finns bostäder med rimligt ekonomiskt åtagande. Jag kan inte komma ifrån att det ändå till stor del handlar om prioriteringar och livsval.

Ja, men det är väl det dom sagts - det är ingen som sagt att allting är omöjligt, men jag tror stt många i min generation (90talist) känner en frustration över att de livsval som är möjliga för oss är färre och värre än vad vi tycker är rimligt.


(och jag menar då INTE en 10h gård för under 2mil inom 45 min från stockholm)

 

[SiZo]

Jag tycker att det är intressant hur trådar utvecklas. Inte någonstans har jag skrivit att jag tittar efter gårdar under två miljoner. Jag skrev att jag tittade efter hus under två miljoner, och att det är svårt att hitta.

Men på något sätt så har de allra flesta satt ihop påståendet om hus och gård till ett. Och jag har inte bekymrat mig om att rätta folk, för det är ju inte som att det fungerar ändå.

 

[sjoberga]

Ja, men det är väl det dom sagts - det är ingen som sagt att allting är omöjligt, men jag tror stt många i min generation (90talist) känner en frustration över att de livsval som är möjliga för oss är färre och värre än vad vi tycker är rimligt.


(och jag menar då INTE en 10h gård för under 2mil inom 45 min från stockholm)

Fast livsvalen är ju enormt många fler, för bara några få generationer sedan var karriär i London helt otänkbart för nästan alla exempelvis.

De flesta hamnade på industriföretag där de växte upp, utan möjlighet till högre utbildning.

Det känns som att man måste sätta enorma skygglappar om man ska kunna påstå att livsvalen blivit färre?

 

[stjarnhimmel]

Ja, men det är väl det dom sagts - det är ingen som sagt att allting är omöjligt, men jag tror stt många i min generation (90talist) känner en frustration över att de livsval som är möjliga för oss är färre och värre än vad vi tycker är rimligt.


(och jag menar då INTE en 10h gård för under 2mil inom 45 min från stockholm)

Jag tänker att det där är dubbelt- vissa val är färre men å andra sidan är andra val möjliga som inte var det för tidigare generationer.

 

[Snubbelfot]

Ja, men det är väl det dom sagts - det är ingen som sagt att allting är omöjligt, men jag tror stt många i min generation (90talist) känner en frustration över att de livsval som är möjliga för oss är färre och värre än vad vi tycker är rimligt.


(och jag menar då INTE en 10h gård för under 2mil inom 45 min från stockholm)

Fast jag hör till dem som uppfattar att livsvalen och möjligheterna snarare blivit radikalt mycket fler och större generation för generation. Med avseende på nästan allt, med bostadssituationen som ett av några undantag.

 

[Kilauea]

Nåt sånt här?
Bensinstation, restaurang, hamn, turistinformation, populärt sommarcafé och fiskrök samt E4a inom synhåll. 20 min till och runt 6 mil från stor arbetsgivare (Northvolt), Havet utanför hamnen.
https://www.hemnet.se/bostad/villa-4rum-javre-pitea-kommun-andersorsavagen-6-20043374

Typ så ja. Men lite mer mark. Och inte exakt så långt norrut.

 

[nullo-modo]

Fast livsvalen är ju enormt många fler, för bara några få generationer sedan var karriär i London helt otänkbart för nästan alla exempelvis.

De flesta hamnade på industriföretag där de växte upp, utan möjlighet till högre utbildning.

Det känns som att man måste sätta enorma skygglappar om man ska kunna påstå att livsvalen blivit färre?

Jag har en helt annan uppfattning om livsvalen förr.
Visst här så var det många som stannade kvar och blev möbelsnickare som många andra medan andra ville upptäcka värden och gick till sjöss eller sökte lyckan i USA för att vaska guld eller andra jobb i USA är bara några av valen.

 

[Ullmerkott]

Ökad urbanisering är väl också en orsak? Ju fler som med "anständigt boende inom en halvtimme från hemstaden" syftar på SAMMA stad, ju högre bli konkurrensen och priserna just där, och desto fler personer blir det som inte kan bo där de vill.
Om "hemstaden" i stället hade varit Mjölby, Hedemora eller Bollnäs hade det antagligen varit mycket enklare att skaffa anständigt boende till rimligt pris.

Hjälper ju inte TS det minsta i nuläget dock.

 

[Mabuse]

Jag har bott i nuvarande boende i 20 år nu och har ingen vilja att flytta, men ser inte det heller som slutstation. Alldeles för mycket jobb som krävs när kroppen börjar strula.

Enda boendet jag vantrivts i är ganska nybyggda huset i villaförorten. Inte huset men platsen.

Har aldrig tänkt att jag ska bo någonstans för att sen kunna bo någon annanstans. Ingår nog lite i det där tänket att inte leva så mycket just nu i framtiden.

Men var ditt första boende ett boende som funkat för hela livet? Mitt första boende var ett studentrum, där var det rätt självklart att jag inte skulle kunna eller vilja bli kvar. Sen flyttade jag till en liten tvåa med min partner, den funkade fint för oss två, men vi var helt på det klara med att en liten tvåa med minimalt badrum och ingen tvättmaskin inte skulle vara särskilt lämplig att ha barn i, och att vi så småningom skulle bo nån annanstans. Efter första barnet flyttade vi till en trea, och när det andra började bli lite större till en fyra. Där är det lite stopp. Vi har inte råd med fler rum, så en fyra får räcka för oss fyra. Målet är att vi ska ha råd att bo kvar här, men vi får se om vi kanske får flytta till något mindre när vi går i pension. Jag tänker att det är så det ser ut för många, att man bor så stort och fint som man har råd till just då, och byter upp sig vartefter?

Visst är det en bostadskarriär på ett sätt, men mer som konsekvens av att man flyttar allteftersom behoven ändras. Och, eftersom man vet att det är så, så har åtminstone vi vägt i valet av vad vi köpt att det ska vara en bostad med hyfsad god efterfrågan (läge/typ av lägenhet), så att den går att sälja när den dagen kommer.