Gnäll-ekonomitråd

[sjoberga]

Men var ditt första boende ett boende som funkat för hela livet? Mitt första boende var ett studentrum, där var det rätt självklart att jag inte skulle kunna eller vilja bli kvar. Sen flyttade jag till en liten tvåa med min partner, den funkade fint för oss två, men vi var helt på det klara med att en liten tvåa med minimalt badrum och ingen tvättmaskin inte skulle vara särskilt lämplig att ha barn i, och att vi så småningom skulle bo nån annanstans. Efter första barnet flyttade vi till en trea, och när det andra började bli lite större till en fyra. Där är det lite stopp. Vi har inte råd med fler rum, så en fyra får räcka för oss fyra. Målet är att vi ska ha råd att bo kvar här, men vi får se om vi kanske får flytta till något mindre när vi går i pension. Jag tänker att det är så det ser ut för många, att man bor så stort och fint som man har råd till just då, och byter upp sig vartefter?

Visst är det en bostadskarriär på ett sätt, men mer som konsekvens av att man flyttar allteftersom behoven ändras. Och, eftersom man vet att det är så, så har åtminstone vi vägt i valet av vad vi köpt att det ska vara en bostad med hyfsad god efterfrågan (läge/typ av lägenhet), så att den går att sälja när den dagen kommer.

Nej, men då hyrde jag/vi både på andrahandskontrakt och förstahand.

Men jag hatar att flytta så tröskeln är verkligen enorm och att då flytta till något man inte tror kommer att funka snart känns himla trist.

 

[Lingon]

Ökad urbanisering är väl också en orsak? Ju fler som med "anständigt boende inom en halvtimme från hemstaden" syftar på SAMMA stad, ju högre bli konkurrensen och priserna just där, och desto fler personer blir det som inte kan bo där de vill.
Om "hemstaden" i stället hade varit Mjölby, Hedemora eller Bollnäs hade det antagligen varit mycket enklare att skaffa anständigt boende till rimligt pris.

Hjälper ju inte TS det minsta i nuläget dock.

Fast nä, även här i min lilla stad är bostadspriserna (inkl. månadsavgiften) så höga att om jag skulle köpa en bostadsrätt för 3 miljoner så hade jag behövt ha 1,5 milj att lägga kontant för att komma ner till en boendekostnad motsvarande den jag har i ett trevligt hyresrättsradhus med trädgård där de precis höjt hyran rejält! Med minimum kontantinsats hade min bostadskostnad per månad blivit ca 50% högre än i min dyra hyresrätt.

 

[Mabuse]

Nej, men då hyrde jag/vi både på andrahandskontrakt och förstahand.

Men jag hatar att flytta så tröskeln är verkligen enorm och att då flytta till något man inte tror kommer att funka snart känns himla trist.

Det är väl mer en nödvändighet. Givetvis hade man gärna flyttat till slutstationen på en gång, men pengarna finns inte i början. Man får ta ett steg i taget, bo så bra man kan för tillfället.

 

[sjoberga]

Men var ditt första boende ett boende som funkat för hela livet? Mitt första boende var ett studentrum, där var det rätt självklart att jag inte skulle kunna eller vilja bli kvar. Sen flyttade jag till en liten tvåa med min partner, den funkade fint för oss två, men vi var helt på det klara med att en liten tvåa med minimalt badrum och ingen tvättmaskin inte skulle vara särskilt lämplig att ha barn i, och att vi så småningom skulle bo nån annanstans. Efter första barnet flyttade vi till en trea, och när det andra började bli lite större till en fyra. Där är det lite stopp. Vi har inte råd med fler rum, så en fyra får räcka för oss fyra. Målet är att vi ska ha råd att bo kvar här, men vi får se om vi kanske får flytta till något mindre när vi går i pension. Jag tänker att det är så det ser ut för många, att man bor så stort och fint som man har råd till just då, och byter upp sig vartefter?

Visst är det en bostadskarriär på ett sätt, men mer som konsekvens av att man flyttar allteftersom behoven ändras. Och, eftersom man vet att det är så, så har åtminstone vi vägt i valet av vad vi köpt att det ska vara en bostad med hyfsad god efterfrågan (läge/typ av lägenhet), så att den går att sälja när den dagen kommer.

Nånstans där tappar du mig, stort och ”fint” är inte ett mål, tomma eller sällan använda rum är rent slöseri på olika vis. Jag lägger hellre mina inkomster på annat än boende om det går. Funktionellt och praktiskt är mer av mål, plus att bo så att man inga grannar har. Så vi har bott som mest 7 personer på 115 kvm, vilket är en utmaning på vissa vis.

Kanske kan man uttrycka det som att jag är nöjd med ganska lite på boendeplanet samtidigt som det är en horribel sak att uttrycka när man är så privilegierad att man äger sitt boende man verkligen trivs med. För det är inte ”ganska lite” men jag har exakt noll behov av att sukta efter något mer/annat på det planet.

 

[skiesabove]

Typ så ja. Men lite mer mark. Och inte exakt så långt norrut.

Det är tuffa vintrar, men det är här jobben finns. "Den gröna industrin" skapar massa kringjobb, min sambo tillexempel är senior developer hos ett konsultföretag, och Luleå har ärligt talat sjukt mycket IT-jobb.

Precis varenda arbetsplats jag känner till skriker efter folk, inklusive såklart vård, omsorg, och handel.

Dom vill att 100 000 ska flytta hit. Vi har inte hundratusen lediga hus... Det är därför många av oss siar om en rejäl guldrusch i fastigheter närmaste decenniet.

 

[BornAgain]

Det är väl mer en nödvändighet. Givetvis hade man gärna flyttat till slutstationen på en gång, men pengarna finns inte i början. Man får ta ett steg i taget, bo så bra man kan för tillfället.

Men ett steg i taget kräver att priserna fortsätter uppåt - eller att man satsar på exakt rätt plats som exploateras.

(Jag har berättat tidigare om en vän som skötte ett dödsbo. Frimärkssamlingen var värd mer än den trevliga villan )

 

[Inte_Ung]

Men jag hatar att flytta så tröskeln är verkligen enorm och att då flytta till något man inte tror kommer att funka snart känns himla trist.

Jag lider i stället av flyttfeber.
Med jämna, ökande, mellanrum så slår den till och skriker "OMVÄXLING".
Senast så löste det sig när vi flyttade till min sambos gård för runt 10 år sedan.
Den hålls numera stången med dubbel bosättning.
Jag åker helt enkelt till den andra gården när det slår till.

Jag var nog nomad i mitt förra liv.

 

[Inte_Ung]

och Luleå har ärligt talat sjukt mycket IT-jobb.

Och ett Universitet.
Så det är civiliserat på riktigt.

 

[skiesabove]

Och ett Universitet.
Så det är civiliserat på riktigt.

Jodå, vi har "stockholmskomplex" . En större stad än vad invånarantalet antyder, kan man säga. Mycket studenter, väldigt mycket internationella turister. Många fina restauranger. Och många jobbtillfällen även för akademiker.

Stan har förändrats mycket under tiden jag bott här (av och till sen -87). Jag är hemvändare för övrigt .

 

[skiesabove]

Jag lider i stället av flyttfeber.
Med jämna, ökande, mellanrum så slår den till och skriker "OMVÄXLING".
Senast så löste det sig när vi flyttade till min sambos gård för runt 10 år sedan.
Den hålls numera stången med dubbel bosättning.
Jag åker helt enkelt till den andra gården när det slår till.

Jag var nog nomad i mitt förra liv.

Jag lider av nomadsjälen också haha. Det blev inte bättre av att föräldrarna också är såna och flyttade runt med oss även till utlandet. Jag har nu bott längre på denna gård än vad jag någonsin bott på en plats i hela mitt liv, men jag gör det för barnets skull.

 

[Rie]

Det är tuffa vintrar, men det är här jobben finns. "Den gröna industrin" skapar massa kringjobb, min sambo tillexempel är senior developer hos ett konsultföretag, och Luleå har ärligt talat sjukt mycket IT-jobb.

Precis varenda arbetsplats jag känner till skriker efter folk, inklusive såklart vård, omsorg, och handel.

Dom vill att 100 000 ska flytta hit. Vi har inte hundratusen lediga hus... Det är därför många av oss siar om en rejäl guldrusch i fastigheter närmaste decenniet.

"Det är tuffa vintrar"
Jag tycker att tuffa vintrar inträffar mer och mer sällan här uppe.
Snöskottningen fungerar också.

 

[Inte_Ung]

Jodå, vi har "stockholmskomplex" . En större stad än vad invånarantalet antyder, kan man säga. Mycket studenter, väldigt mycket internationella turister. Många fina restauranger. Och många jobbtillfällen även för akademiker.

Stan har förändrats mycket under tiden jag bott här (av och till sen -87). Jag är hemvändare för övrigt .

En ung släkting läste nyligen till Civilingenjör där och trivdes oerhört bra.
Det var tydligen hippt värre.

 

[Stefffie]

"Det är tuffa vintrar"
Jag tycker att tuffa vintrar inträffar mer och mer sällan här uppe.
Snöskottningen fungerar också.

Mörkret är nog fortfarande väldigt tufft för de som inte är vana, även om kanske snön och kylan in te biter så hårt längre?

 

[Lingon]

Mörkret är nog fortfarande väldigt tufft för de som inte är vana, även om kanske snön och kylan in te biter så hårt längre?

Jag avskyr mörkret här nere i Skåne på vintern så jag kan inte ens föreställa mig hur gräsligt det skulle vara så långt norrut!

 

[SiZo]

Mörkret är nog fortfarande väldigt tufft för de som inte är vana, även om kanske snön och kylan in te biter så hårt längre?

För mig räckte det med flytten från Linköping till Uppsala för att verkligen känna att det påverkar mer med mörkret. Både jag och sambon får kraftigare höstdepressioner nu. På nivån att vi överväger att åka utomlands i vinter bara för att få någon paus i det dåliga måendet.

 

[Stefffie]

Jag avskyr mörkret här nere i Skåne på vintern så jag kan inte ens föreställa mig hur gräsligt det skulle vara så långt norrut!

+ @SiZo Ja, jag bor sodre an hela Sverige, och den senaste vintern kandes valdigt tufft! Men sa pallar jag inte varma sommrar annu samre, och de kommer bara att bli varmare, sa det blir nog ingen flytt soderut for mig

 

[Rie]

Jag avskyr mörkret här nere i Skåne på vintern så jag kan inte ens föreställa mig hur gräsligt det skulle vara så långt norrut!

Med snö är det inte lika mörkt som nere hos er.

 

[Lingon]

Med snö är det inte lika mörkt som nere hos er.

Jag gillar inte snö och kyla.

 

[SiZo]

+ @SiZo Ja, jag bor sodre an hela Sverige, och den senaste vintern kandes valdigt tufft! Men sa pallar jag inte varma sommrar annu samre, och de kommer bara att bli varmare, sa det blir nog ingen flytt soderut for mig

Det är därför jag funderar på nya zeeland! Väldigt jämn temperatur året om. Inte jättevarmt på något sätt. Typ 19-25. Perfekt.

 

[Mia_R]

Jag avskyr mörkret här nere i Skåne på vintern så jag kan inte ens föreställa mig hur gräsligt det skulle vara så långt norrut!

Vintrarna söderut är gräsliga med slask, lera, grå, grå, grå hela tiden. Smutsigt och mörkt, med snö är allt vackert, ljust och rent.

Förstår inte vad du klagar på egentligen i tråden, du bor ju bra där du bor i din hyresrätt så allt är väl bra, ingen tvingar dig att flytta eller att du ska köpa något.