Gnäll-ekonomitråd

[SiZo]

Vintrarna söderut är gräsliga med slask, lera, grå, grå, grå hela tiden. Smutsigt och mörkt, med snö är allt vackert, ljust och rent.

Förstår inte vad du klagar på egentligen i tråden, du bor ju bra där du bor i din hyresrätt så allt är väl bra, ingen tvingar dig att flytta eller att du ska köpa något.

Att kalla det ljust tycker jag ärligt talat blir superfalskt. Det är inte ens tillräckligt ljust för att man sa se färger liksom. Ja, man kan ta sig fram utan lampa. Men mer är det inte. Det är inte tvärmörkt bara.

 

[Inte_Ung]

För mig räckte det med flytten från Linköping till Uppsala för att verkligen känna att det påverkar mer med mörkret. Både jag och sambon får kraftigare höstdepressioner nu. På nivån att vi överväger att åka utomlands i vinter bara för att få någon paus i det dåliga måendet.

Mörkret i Uppsala är mycket värre än mörkret i Norr.
Det är helt svart och man ser inte handen framför sig.
I Norr så tar man sig ändå runt utomhus med ledsyn.
Så jag uppskattar de ljusare vintrarna i Nyköping.
Och ännu mera nattmörkret på sommaren.

Jag var barn i Umeå och där var vintermörkret inget problem.
Min sambo åker veckovis på jobb i Skellefteå och ser det som upplyftande jämfört med Nyköpings kompakta höstmörker.
Snön gör en sådan enorm skillnad.

 

[Mia_R]

Att kalla det ljust tycker jag ärligt talat blir superfalskt. Det är inte ens tillräckligt ljust för att man sa se färger liksom. Ja, man kan ta sig fram utan lampa. Men mer är det inte. Det är inte tvärmörkt bara.

Visst ser man färger om det finns snö, här nere är enda färgerna man ser efter att löven regnat bort smutsgrått, lerfärgat eller svart. Det är så mörkt, blött och skitigt att extraljusen drunknar när man behöver dem bäst för att se om det är vilt bredvid vägen.

Hur stor erfarenhet av du av riktiga norrlandsvintrar?

 

[Inte_Ung]

Att kalla det ljust tycker jag ärligt talat blir superfalskt. Det är inte ens tillräckligt ljust för att man sa se färger liksom. Ja, man kan ta sig fram utan lampa. Men mer är det inte. Det är inte tvärmörkt bara.

Det där är olika mellan människor.
Jag har ett jättebra mörkerseende men min sambo är ännu värre där.
För andra så blir det tvärmörkt redan i skymningen.
Snö och månljus och jag rör mig ute lika lätt på natten som på dagen.

 

[skiesabove]

"Det är tuffa vintrar"
Jag tycker att tuffa vintrar inträffar mer och mer sällan här uppe.
Snöskottningen fungerar också.

Mörkret är en faktor som inte kan smälta bort. Det är svårt att förklara för dom som inte upplevt nov-dec-jan nära eller ovan polcirkeln. Jag bodde en vinter i Kiruna - det var riktigt otäckt. Det gör något med en, polarnatten. Gränsen mot galenskap blir tunn, tunn. Men man biter ihop och överlever.

Själv tycker jag det är jobbigare väder vid kusten numera när det är mer vind, mer extrem nederbörd på en dag, och massa blidperioder. Men jag kan inte tänka mig att flytta en mil längre norrut, det här är min galenskapsgräns.

Kallt och snö är ju fint, och ljust.

 

[Ullmerkott]

Fast nä, även här i min lilla stad är bostadspriserna (inkl. månadsavgiften) så höga att om jag skulle köpa en bostadsrätt för 3 miljoner så hade jag behövt ha 1,5 milj att lägga kontant för att komma ner till en boendekostnad motsvarande den jag har i ett trevligt hyresrättsradhus med trädgård där de precis höjt hyran rejält! Med minimum kontantinsats hade min bostadskostnad per månad blivit ca 50% högre än i min dyra hyresrätt.

Fast jo. Jag bor också i småstad, här finns inte ens bostadsrätter för 3 miljoner. För den summan får du en bättre villa. Skillnaden blev uppenbar när jag flyttade hit efter att ha pluggat i större stad, lägenheterna kostar ungefär en femtedel jämfört med vad de gjorde i stora staden. Sen innebär det inte att det finns obegränsat med bostäder här heller, men de är oerhört mycket billigare jämfört med Stockholmsområdet.

 

[grodan21]

Fast jo. Jag bor också i småstad, här finns inte ens bostadsrätter för 3 miljoner. För den summan får du en bättre villa. Skillnaden blev uppenbar när jag flyttade hit efter att ha pluggat i större stad, lägenheterna kostar ungefär en femtedel jämfört med vad de gjorde i stora staden. Sen innebär det inte att det finns obegränsat med bostäder här heller, men de är oerhört mycket billigare jämfört med Stockholmsområdet.

Det beror nog på kommun till kommun, jag jobbar i en liten kommun och där går det knappt få en två för under 2.5 milj

 

[julgrisen]

Jag tror, som många andra varit inne på, att man också riskerar att försköna den tid då ens föräldrar hittade hus och tänka att det var så lätt på den tiden. Jag känner igen mig mycket i trådstarten och frustrationen över att allt är så dyrt och att vi, med två bra löner, inte haft råd att köpa ett sådant hus vi önskar där vi vill bo, men jag har mer och mer insett att vi ju har andra levnadsvanor som mina föräldrar inte hade. Mina föräldrar hade råd att köpa radhus i nära anslutning till Göteborg på 80-talet och sedermera ett hus i en småstad där de ville bo, med hjälp av ett lån från mina morföräldrar. Men jag ärvde nästan alla kläder från min syster som i sin tur ärvde från kusiner, vi åkte skridskor med cykelhjälm och åt aldrig på restaurang. Vi hade alltid med mat när vi var på resa och bodde på vandrarhem, aldrig utomlands. Det är såklart skillnad på hur vi nu blivit vana vid att leva. Mina barn har massor med nya kläder och leksaker och vi åker på semester med restaurangbesök varje dag osv. Klart att det påverkar.
Enda anledningen till att jag idag överhuvudtaget bor i hus är för att jag kunde haka på min sambo som haft råd att köpa lägenhet som jag sen flyttade in i, han hade också sparade pengar (pga hög lön) så att vi kunde betala en handpenning. Utan honom hade jag varit körd på bostadsmarknaden tyvärr.

 

[Nepenthe]

Känner samma.
Nu vill jag inte ha en gård utan ”bara” en häst.
Men som singel, sjukskriven och utan stöd från föräldrar har jag inte den möjligheten.

Jag visste inte heller när jag flyttade hemifrån när jag var 18 att jag borde investerat i en bostadsrätt. Utan jag kämpade med jobb tills jag var tvungen att utbilda mig mer för att få ihop mer pengar.
Med livet i helhet och inte bästa fokus för studier kom jag igenom en utbildning som inte gav mig jobbet jag ville men good enough. Där har jag jobbat mig till en bättre lön men nu har just DET jobbet bla gjort att jag fått diagnosen utmattningssyndrom

Livet ändå

 

[nullo-modo]

Jag tror, som många andra varit inne på, att man också riskerar att försköna den tid då ens föräldrar hittade hus och tänka att det var så lätt på den tiden. Jag känner igen mig mycket i trådstarten och frustrationen över att allt är så dyrt och att vi, med två bra löner, inte haft råd att köpa ett sådant hus vi önskar där vi vill bo, men jag har mer och mer insett att vi ju har andra levnadsvanor som mina föräldrar inte hade. Mina föräldrar hade råd att köpa radhus i nära anslutning till Göteborg på 80-talet och sedermera ett hus i en småstad där de ville bo, med hjälp av ett lån från mina morföräldrar. Men jag ärvde nästan alla kläder från min syster som i sin tur ärvde från kusiner, vi åkte skridskor med cykelhjälm och åt aldrig på restaurang. Vi hade alltid med mat när vi var på resa och bodde på vandrarhem, aldrig utomlands. Det är såklart skillnad på hur vi nu blivit vana vid att leva. Mina barn har massor med nya kläder och leksaker och vi åker på semester med restaurangbesök varje dag osv. Klart att det påverkar.
Enda anledningen till att jag idag överhuvudtaget bor i hus är för att jag kunde haka på min sambo som haft råd att köpa lägenhet som jag sen flyttade in i, han hade också sparade pengar (pga hög lön) så att vi kunde betala en handpenning. Utan honom hade jag varit körd på bostadsmarknaden tyvärr.

Det är många som lever så även idag med att inte resa utomlands och bara äta på restaurang vid speciella tillfällen.

 

[Mabuse]

Nånstans där tappar du mig, stort och ”fint” är inte ett mål, tomma eller sällan använda rum är rent slöseri på olika vis. Jag lägger hellre mina inkomster på annat än boende om det går. Funktionellt och praktiskt är mer av mål, plus att bo så att man inga grannar har. Så vi har bott som mest 7 personer på 115 kvm, vilket är en utmaning på vissa vis.

Kanske kan man uttrycka det som att jag är nöjd med ganska lite på boendeplanet samtidigt som det är en horribel sak att uttrycka när man är så privilegierad att man äger sitt boende man verkligen trivs med. För det är inte ”ganska lite” men jag har exakt noll behov av att sukta efter något mer/annat på det planet.

Stort och fint i meningen större och finare ån ett studentrum i korridor med delat kök. Allt är ju relativt.

Även om man inte bryr sig om hur man bor, så är det ju få barnfamiljer med flera barn som vill tränga ihop sig på 17 kvadrat utan kök. Ska fem personer bo på 17 kvadrat blir det trångt, och svårt för barnen att läsa läxor osv. I jämförelse med det är t ex en tvåa på 48 kvadrat ”stort och fint”.

117 kvadrat låter som ett mindre palats, tycker jag. Så stort och fint har jag aldrig bott.

 

[julgrisen]

Det är många som lever så även idag med att inte resa utomlands och bara äta på restaurang vid speciella tillfällen.

Ja absolut! Jag menar att det är en annan levnadsstandard för mig än vad det var för mina föräldrar, och att jag själv ofta glömmer bort det.

 

[Stefffie]

Ja absolut! Jag menar att det är en annan levnadsstandard för mig än vad det var för mina föräldrar, och att jag själv ofta glömmer bort det.

Men anledningen till att vi konsumerar mer av vissa saker än våra föräldrars generation är ju också mycket på grund av att den relativa kostnaden förändrats.
Resa är ju ett väldigt tydligt exempel, där det brukade vars DYRT att resa, framförallt utomlands.
Att inte resa sparade därför massor med pengar.

Nu är resorna billiga, men husen snordyra, så att skära ner på resorna sparar ändock inte så mycket pengar

Förra året t.ex. la jag massor med pengar på två veckors semester i Kroatien och Slovenien, och ändå är det bara 3% av den insats som jag behöver spara ihop till.

 

[Breaktown]

Fast nä, även här i min lilla stad är bostadspriserna (inkl. månadsavgiften) så höga att om jag skulle köpa en bostadsrätt för 3 miljoner så hade jag behövt ha 1,5 milj att lägga kontant för att komma ner till en boendekostnad motsvarande den jag har i ett trevligt hyresrättsradhus med trädgård där de precis höjt hyran rejält! Med minimum kontantinsats hade min bostadskostnad per månad blivit ca 50% högre än i min dyra hyresrätt.

Klart att det finns småstäder med dyra bostadspriser. De brukar i regel antingen vara turistmagneter eller ligga inom en polycentrisk urban struktur. Dvs det är relativt nära till andra små och stora städer. I exemplen som @Ullmerkott gav existerar nog inga bostadsrätter för 3 miljoner, som jämförelse.

 

[skiesabove]

Haha på temat... Hippson har samlat fem små hästgårdar för under 2 mille:

https://www.hippson.se/artikelarkivet/lifestyle/fem-billigaste-hastgardarna-pa-hemnet-just.htm

 

[julgrisen]

Men anledningen till att vi konsumerar mer av vissa saker än våra föräldrars generation är ju också mycket på grund av att den relativa kostnaden förändrats.
Resa är ju ett väldigt tydligt exempel, där det brukade vars DYRT att resa, framförallt utomlands.
Att inte resa sparade därför massor med pengar.

Nu är resorna billiga, men husen snordyra, så att skära ner på resorna sparar ändock inte så mycket pengar

Förra året t.ex. la jag massor med pengar på två veckors semester i Kroatien och Slovenien, och ändå är det bara 3% av den insats som jag behöver spara ihop till.

Ja, jag håller med, det var kanske lite otydligt vad jag menade med mitt inlägg, menade inte att vi hade tjänat ihop till vårt drömhus om vi inte ätit på restaurang fyra dagar förra månaden, mer att det finns saker som man hade råd med då och andra saker man har råd med nu. För min del har det varit lätt att tänka att mina föräldrar hade allt det jag har plus ett hus där de ville bo resten av sina liv, men de är ju avundsjuka på andra saker jag har som de inte hade möjlighet till när de var i min ålder.

 

[SiZo]

Men anledningen till att vi konsumerar mer av vissa saker än våra föräldrars generation är ju också mycket på grund av att den relativa kostnaden förändrats.
Resa är ju ett väldigt tydligt exempel, där det brukade vars DYRT att resa, framförallt utomlands.
Att inte resa sparade därför massor med pengar.

Nu är resorna billiga, men husen snordyra, så att skära ner på resorna sparar ändock inte så mycket pengar

Förra året t.ex. la jag massor med pengar på två veckors semester i Kroatien och Slovenien, och ändå är det bara 3% av den insats som jag behöver spara ihop till.

Inte att förglömma att kläder och elektronik inte håller på samma sätt längre heller. Saker tillverkas aktivt för att gå sönder. Så att företagen kan sälja mer.

Så ja. Jag lägger kanske mer pengar på kläder. Men det beror uteslutande på att de faktiskt går sönder.

 

[vemsomhelst123]

Det är därför jag funderar på nya zeeland! Väldigt jämn temperatur året om. Inte jättevarmt på något sätt. Typ 19-25. Perfekt.

Färöarna? Där har de skrikit efter medicinsk kompetens från Norden länge iaf, vet inte hur det är i din bransch. Jag hade gärna åkt dit och jobbat men det är inte riktigt kompatibelt med livet just nu. Men om några år?

 

[vemsomhelst123]

Är ett ganska typexempel på fördelen med att ha fått hjälp med kontantinsatsen till skillnad från andra som inte fått eller får det.

Ja såklart tur att farfar dog och att han hade fixat det fint till oss barnbarn när vi fyllde 18. Lånet till mina föräldrar hade jag kunnat topplåna/blancolåna då räntan var högre på det än på mitt eget lån. Så 60000 behövde jag. Jag fick ihop 30 på ett halvår med en rätt usel lön så ett år hade det tagit annars.

 

[SiZo]

Färöarna? Där har de skrikit efter medicinsk kompetens från Norden länge iaf, vet inte hur det är i din bransch. Jag hade gärna åkt dit och jobbat men det är inte riktigt kompatibelt med livet just nu. Men om några år?

Lite väl kallt där för min smak.