U
ulda
Är det fler än jag som inte får livet att gå ihop med barn och karriär? Jag har gått ner till 85% (jag hämtar på dagis; min man lämnar) men just nu har jag 140% arbetsuppgifter. Vi är bara 3 på min avdelning och de andra två jobbar ju redan mer än jag så om jag säger ifrån och kräver minskade arbetsuppgifter så får ju de andra två mer. Ja, jag vet, det är inte mitt problem utan min chefs problem men det enda sättet skulle vara att anställa en extra person men det går inte hennes chef med på.
Jag mår verkligen inte bra av det här. Tänker hela tiden på jobbet och kommer försent till dagis och får dåligt samvete för det. Det känns väldigt märkligt att ha hysteriskt mycket att göra på jobbet och sedan gå vid tre och ha hela eftermiddagarna lediga, vetandes att jag egentligen borde jobba för att hinna med (jobbar mot deadlines).
Nån som varit i min situation och tagit sig ur den? Eller är det så här för alla?
Jag mår verkligen inte bra av det här. Tänker hela tiden på jobbet och kommer försent till dagis och får dåligt samvete för det. Det känns väldigt märkligt att ha hysteriskt mycket att göra på jobbet och sedan gå vid tre och ha hela eftermiddagarna lediga, vetandes att jag egentligen borde jobba för att hinna med (jobbar mot deadlines).
Nån som varit i min situation och tagit sig ur den? Eller är det så här för alla?