U
ulda
Sv: Gått ner i tid men jobbet kräver övertid
*kl*
Hej igen, dags för en uppdatering.
Jag har faktiskt försökt ta upp problemet nu. Problemet bara fortsatte och fortsatte och tillslut insåg jag att jag verkligen var tvungen att prata med min chef. Ett av problemen var just att hon inte ens kände till att jag kände så här. Anledningen till varför jag inte pratat med henne tidigare var att hon dels själv haft så mycket att göra att vi knappt pratat med varandra och dels att jag kände att det snart är semester så jag tänkte att det kanske skulle gå över då. Den senaste tiden har jag dock kännt att jag inte vill tänka på detta hela semestern (jag tänkte på det hela midsommarhelgen och då insåg jag fakta....) så jag måste göra något åt det.
Jag pratade med chefen, hon tog det väldigt bra. Jag trodde kanske att hon skulle bli stressad av vad jag sa (hon har ju själv jättemycket) men istället blev hon bara glad. Hon hade nämligen redan pratat med sin egen chef om vår arbetsbelastning och samma dag hade hon tänkt prata med honom igen. Så hon fick bara vatten på sin egen kvarn.
Ett problem är såklart att min chef inte har nån makt att bestämma, t ex bestämma om hon kan rekrytera, men det är ju hennes problem inte mitt.
Vad jag sa till henne var att det fanns fyra möljigheter:
*Jag går in i väggen och sjukskriver mig (är på god väg)
*Jag byter jobb (marknaden ser lysande ut för mig med min erfarenhet och kompetens)
*De anställer fler personer
*De minskar arbetsuppgifterna (svårt att göra eftersom våra arbetsuppgifter - i alla fall målen - bestäms av huvudkontoret)
Vad hon berättade var att vi ev kan lösa problemen genom att vi ska ta över fler arbetsuppgifter från ett annat land. På så sätt kan vi motivera för ledningen att vi anställer en person till. Visserligen får vi totalt fler arbetsuppgifter men det blir i alla fall ytterligare en person, vilket gör att vi kan täcka bättre för varandra (vi har mycket dåligt med backuper och även problem när vi kan ta ut semester). Dessutom enades vi om att skippa vissa sätt att göra vissa arbetsuppgifter (att sluta använda ett tidsödande datasystem och göra quick-and-dirty-lösningar istället). På så sätt blir de lite sämre kvalitet men går fortare att göra. Detta kändes jättebra som lösningar, men jag vet ju fortfarande inte om de blir av. Att ta över arbetsuppgifterna från det andra landet är ju en process som nog inte går på nån månad. Folk ska sägas upp där och rekryteringar tar tid etc.
Jag tänker i alla fall tjata vidare i höst. Och annars har jag inget annat val än att byta jobb.
Under samtalet började jag naturligtvis att gråta... Men hon sa att om det var till någon tröst så hade hon börjat gråta första gången hon pratade med sin chef om detta så hade hon också gråtit. Och det var faktiskt en tröst. :smirk: Och sen hade hon faktiskt börjat gråta när hon pratade med honom efter vårt samtal igen... Ha ha, lite komiskt är det nästan men faktum är att vår övre chef verkligen hade insett allvaret i situationen så det var nog bra i alla fall.
*kl*
Hej igen, dags för en uppdatering.
Jag har faktiskt försökt ta upp problemet nu. Problemet bara fortsatte och fortsatte och tillslut insåg jag att jag verkligen var tvungen att prata med min chef. Ett av problemen var just att hon inte ens kände till att jag kände så här. Anledningen till varför jag inte pratat med henne tidigare var att hon dels själv haft så mycket att göra att vi knappt pratat med varandra och dels att jag kände att det snart är semester så jag tänkte att det kanske skulle gå över då. Den senaste tiden har jag dock kännt att jag inte vill tänka på detta hela semestern (jag tänkte på det hela midsommarhelgen och då insåg jag fakta....) så jag måste göra något åt det.
Jag pratade med chefen, hon tog det väldigt bra. Jag trodde kanske att hon skulle bli stressad av vad jag sa (hon har ju själv jättemycket) men istället blev hon bara glad. Hon hade nämligen redan pratat med sin egen chef om vår arbetsbelastning och samma dag hade hon tänkt prata med honom igen. Så hon fick bara vatten på sin egen kvarn.
Ett problem är såklart att min chef inte har nån makt att bestämma, t ex bestämma om hon kan rekrytera, men det är ju hennes problem inte mitt.
Vad jag sa till henne var att det fanns fyra möljigheter:
*Jag går in i väggen och sjukskriver mig (är på god väg)
*Jag byter jobb (marknaden ser lysande ut för mig med min erfarenhet och kompetens)
*De anställer fler personer
*De minskar arbetsuppgifterna (svårt att göra eftersom våra arbetsuppgifter - i alla fall målen - bestäms av huvudkontoret)
Vad hon berättade var att vi ev kan lösa problemen genom att vi ska ta över fler arbetsuppgifter från ett annat land. På så sätt kan vi motivera för ledningen att vi anställer en person till. Visserligen får vi totalt fler arbetsuppgifter men det blir i alla fall ytterligare en person, vilket gör att vi kan täcka bättre för varandra (vi har mycket dåligt med backuper och även problem när vi kan ta ut semester). Dessutom enades vi om att skippa vissa sätt att göra vissa arbetsuppgifter (att sluta använda ett tidsödande datasystem och göra quick-and-dirty-lösningar istället). På så sätt blir de lite sämre kvalitet men går fortare att göra. Detta kändes jättebra som lösningar, men jag vet ju fortfarande inte om de blir av. Att ta över arbetsuppgifterna från det andra landet är ju en process som nog inte går på nån månad. Folk ska sägas upp där och rekryteringar tar tid etc.
Jag tänker i alla fall tjata vidare i höst. Och annars har jag inget annat val än att byta jobb.
Under samtalet började jag naturligtvis att gråta... Men hon sa att om det var till någon tröst så hade hon börjat gråta första gången hon pratade med sin chef om detta så hade hon också gråtit. Och det var faktiskt en tröst. :smirk: Och sen hade hon faktiskt börjat gråta när hon pratade med honom efter vårt samtal igen... Ha ha, lite komiskt är det nästan men faktum är att vår övre chef verkligen hade insett allvaret i situationen så det var nog bra i alla fall.