Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag undrar om jag kan ha fått GAD. Oroar mig ständigt för min ekonomi och hur jag ska kunna få ett okej liv som pensionär. Tanken på hur min pension blir har nog funnits med mig i kanske 15 år eller så. Jag tänker att allt kommer att gå åt helvete när jag blir pensionär för jag har inte jobbat så mycket och har knappt någon tjänstepension. Jag har ju levt på tidsbegränsad sjukersättning och bostadstillägg och pengarna räcker inte då. Så jag gör back-up planer. Tänker hela tiden på hur jag ska klara mig. Hur jag ska kunna tjäna extra och att jag ska odla för att kunna påverka min matkostnad. Idag har jag suttit och och googlat på garantipension, bostadstillägg m.m. För att se vad jag behöver klara mig på. Oron har inte minskat.
 

Men du måste ju göra en budget. Och i den ett maxtak. Bil får tex kosta x kr. Kostar bil mer har du inte råd med bil

Jag börjar förstå varför det är svårt för dig med ekonomin, varför du å ena sidan ska odla potatis och å andra sidan panikköper en betydligt dyrare bil än du tänkt, en dyrare skottkärra än der billigaste för du envist hävdar det är dyrare att beställa online, varför du envist påstår du aldrig köper något onödigt men både köper glass och skriver om att du äter godis nästan dagligen.

Vissa saker är omöjliga att förutse exakt kostnad. Men om du menar allvar och talar sant att du är månader från att förlora huset måste du ju agera. T ex att just nu får bil inte kosta alls eller bara kosta si. Räcker inte det så t ex cykla nu sommartid så får du ner kostnaden för bil

Du kan ju inte ha en budget som inte tar hänsyn till alla utgifter, eller vara hysterisk över tusen kronor potatis men tycka att du kan inte veta hur mycket bilreparationer blir
Då kommer du ju verkligen må skitdåligt 🥺

Edit (det ringde på dörren)
Endera får du ju sas släppa det. Dra ner det som är rimligt och i övrigt leva. Ta av sparkontot om det krävs, så länge det går. Eller så behöver du ju lägga energin där den gör skillnad på riktigt. Inte spara 40 kr genom att gå i trasiga strumpor om det är 4000 kr som saknas varje månad.
Nej, jag har inte råd med bil, men måste ha bil för dels går bussarna för sällan och dels klarar jag inte av att åka kommunalt.

Psykologen nämnde färdtjänst idag, men hur ska det funka om jag har 4-5 ärenden att göra och alla är på olika ställen? Och det finns en gräns för hur många turer med färdtjänst man kan göra och så kostar det pengar. Kan ju inte ens handla mat utan bil. (Nej, ingen erbjuder hemkörning av mat här.) Och hur ska jag klara mig utan att få panik om jag blir avsläppt någonstans av färdtjänst och vet att jag inte kan ta mig hem direkt utan måste vänta.

Jag äger ingen fungerande cykel och orkar heller inte cykla. Jag får också ont av att cykla. Händerna tål det inte. Inte heller min bakdel.

Jag har helt enkelt ingen lösning alls på mina transportbehov. Och det stressar mig eftersom det är ett problem här och nu.


Och ändå så påstår du att det är bättre att du bor med ditt enskilda avlopp på landet än om du hade ett kommunalt avlopp?
Det som inte är gjort gör faktiskt ingen skillnad.

När något är riktigt viktigt för mig och så pass enkelt att göra som att kissa och bajsa på en hinktoalett, då ser jag till att få det gjort.
Det kostar några hundralappar och litet anmälan till miljökontoret och du har ännu inte fått det gjort efter alla de åren som du har bott i huset.
Pengar hade du kunnat spara på det också.

Släpp dina ideer om avlopp.
Dels så stämmer de inte.
Och dels så kan det vänta till någon obestämd framtid som kanske aldrig kommer.
Hinktoan luktar. Går inte att urinseparera i heller.

Jag kan inte se en annan lösning än ny toa och nytt avlopp. Och så dass som komplement.

Det kan du väl så länge som så småningom inte har inträffat.
Så länge som kommunen inte har klagat så finns faktiskt inte problemet.
Dina egna ideer om planeten och miljön och avlopp kan du också släppa. Eftersom att du inte är motiverad nog att använda en annan enkel lösning.
Det är inte viktigt nog för dig själv - så släpp det i stället.

Släpp alla tankar på det där avloppet tills att du har fått ett verkligt klagomål som finns på riktigt. Om det tar 30 år, skall du då gå och oroa dig halvt fördärvad över det fram tills dess?
Det kommer inte att ta 30 år innan föreläggande kommer. Det kan komma när som helst för jag vet att kommunen håller på med inspektioner. Och det stressar mig för då måste pengarna fram.

Det finns ju ingen annan enkel lösning. Hinken du visade kommer det ju lukta ifrån. Och vart ska jag göra av bajset? Och hur urinseparerar man i en sån?
 
Vore en dröm att också kunna leva. Men först måste man överleva. Och inte bli hemlös.

Fast det styr man faktiskt lite över själv.

Att leva handlar inte enkomt om pengar och ekonomi, utan att -trots att det är tight- göra något eller köpa något som gör en glad, som får en att må bra och bli glad i själen.

Det är ju inte så att jag glidit omkring på en räkmacka genom livet direkt, men jag har alltid tagit hand om mig själv på det viset. Små glädjeämnen nån gång emellanåt gör verkligen massor för måendet och livskvaliteten.
 
Man går ut och tömmer sin hinktoalett på sin toalettkompost ute när man går ut nästa gång.
Som med en potta.



Varför då?
Jag kan ringa och stoppa tömningen om det inte behövs.
Ibland så har hyresgäster inte använt sina hus så mycket att det har behövts tömmas mer än vart annat år.
Jag har ingen toalettkompost och vägrar blanda urin och fekalier.

Tror faktiskt inte det går att stoppa tömningen.
Hör du själv hur galet det där resonemanget är?
Men vad ska jag göra då? Jag måste ha bil. Alternativ saknas ju.

Kan ju inte flytta heller för jag har inte råd.
 
Hinktoan luktar. Går inte att urinseparera i heller.

Jag kan inte se en annan lösning än ny toa och nytt avlopp. Och så dass som komplement.
Okej, inte viktigt nog alltså.
Så släpp det helt på obestämd framtid i stället.

Det som inte är prioriterat i dag är faktiskt bortvalt.
Att prioritera är att välja bort det som är längre ner på listan.
Och det måste man acceptera och gå vidare med.

Så låt bli att ens tänka på avloppet förrän kommunen hör av sig.
Du behöver inte hålla reda på det ens.

Skit i det helt enkelt.

Nu så tänker inte jag skriva ett enda ord mer om ditt avlopp och det tycker jag inte att du heller skall göra.
 
Fast det styr man faktiskt lite över själv.

Att leva handlar inte enkomt om pengar och ekonomi, utan att -trots att det är tight- göra något eller köpa något som gör en glad, som får en att må bra och bli glad i själen.

Det är ju inte så att jag glidit på en räkmacka genom livet direkt, men jag har alltid tagit hand om mig själv på det viset. Små glädjeämnen nån gång emellanåt gör verkligen massor för måendet och livskvaliteten.
För mig får det för stora konsekvenser. För vad ska jag äta om pengarna gick till att köpa en blomma?
 
Men vad ska jag göra då? Jag måste ha bil. Alternativ saknas ju.

Kan ju inte flytta heller för jag har inte råd.
Det är lika galet resonemang än.

Svaret på frågan har ju dock stötts och blötts och malts i tråden och andra trådar innan dess. Men lösningen är inte ha totalt panik över några kilo potatis eller att äta nötter som pensionär 💙

Du kan inte sitta och ha panik, ångest och må skit över att du snart är hemlös och pensionen går åt helvete och samtidigt fortsätta på precis samma spår. Det kommer bara få dig att må sämre och bli en självuppfyllande profetia.

Vikta saker. Vad är värst, cykla 6-8 km för att köpa mat och få ont i rumpan men samtidigt få motion och spara pengar - eller att förlora huset?

Sälj bilen och köp en elcykel då, så kan du behålla huset. Osv osv.

Osv med liksom varje post. Är du påväg förlora huset och värdesätter huset högst måste du agera. Ingen kommer, oavsett vilka diagnoser du har eller får, att ordna upp det åt dig. Hur omöjligt det ens känns att leva utan hus och bil osv så ingen förutom du kommer se till att du kan fortsätta med det. Jag får känslan du hoppas att samhället eller nån ska se hur viktigt det är och hitta en lösning just för dig. Ett stöd att ha bil. Ett stöd att ha hus. Jag är ledsen men det kommer inte hända. Oavsett
 
För mig får det för stora konsekvenser. För vad ska jag äta om pengarna gick till att köpa en blomma?
Det där med pengar är verkligen ett knepigt kapitel för dig.
Det som egentligen kostar alldeles för mycket är alla dina egna inre spärrar som hindrar dig från att göra ekonomiska val.
Dyrast av dessa är att du inte kan åka buss som faktiskt finns.
För rent krasst så hade din ekonomi sett helt annorlunda ut om du inte hade varit tvungen att ha bil.
Och det tvånget sitter faktiskt i ditt huvud och inte i rent praktiska omöjligheter.
 
Du hade kunnat köpa en pluttbil, som drar lite soppa och är billigare på skatt och försäkring.

Jag har fraktat diverse träd, virke, jord (12 säckar i taget) och massor med saker i min lilla plutt.
Extremt sällan jag har behov av att använda släpvagn.
Min bättre hälfts mamma har varit utan bil i massa år pga inte råd. Och släpat jord och plantor och fågelmat och gud vet allt på cykel. En helt vanlig cykel, inte ens en lådcykel. Mellan hemmet och butiken och kolonilotten osv. Rekordet tror jag är en julgran..

Ibland har det inte gått att cykla utan hon lett cykeln. Och det är ingen krutgumma utan krämpor, tvärtom har arma tanten gikt.

Det är willpower det...
 
Du hade kunnat köpa en pluttbil, som drar lite soppa och är billigare på skatt och försäkring.

Jag har fraktat diverse träd, virke, jord (12 säckar i taget) och massor med saker i min lilla plutt.
Extremt sällan jag har behov av att använda släpvagn.
Jag hittade ju ingen.

Jag kör vedklyv och annat skrymmande ibland (exempelvis täckmaterial till odlingarna, pannmur eller möbler). Det får jag varken in i bilen om bilen är liten eller upp på bilens tak. Därför är dragkrok nödvändigt.

Vet faktiskt inte hur jag ska kunna komma undan att behöva låna vedklyv ibland för jag får inte ved i rätt storlek även när jag specificerar hur stor veden ska vara. Jag får antingen tändved eller klabbar som inte går in i spisen.

Det är lika galet resonemang än.

Svaret på frågan har ju dock stötts och blötts och malts i tråden och andra trådar innan dess. Men lösningen är inte ha totalt panik över några kilo potatis eller att äta nötter som pensionär 💙

Du kan inte sitta och ha panik, ångest och må skit över att du snart är hemlös och pensionen går åt helvete och samtidigt fortsätta på precis samma spår. Det kommer bara få dig att må sämre och bli en självuppfyllande profetia.

Vikta saker. Vad är värst, cykla 6-8 km för att köpa mat och få ont i rumpan men samtidigt få motion och spara pengar - eller att förlora huset?

Sälj bilen och köp en elcykel då, så kan du behålla huset. Osv osv.

Osv med liksom varje post. Är du påväg förlora huset och värdesätter huset högst måste du agera. Ingen kommer, oavsett vilka diagnoser du har eller får, att ordna upp det åt dig. Hur omöjligt det ens känns att leva utan hus och bil osv så ingen förutom du kommer se till att du kan fortsätta med det. Jag får känslan du hoppas att samhället eller nån ska se hur viktigt det är och hitta en lösning just för dig. Ett stöd att ha bil. Ett stöd att ha hus. Jag är ledsen men det kommer inte hända. Oavsett
Jag orkar inte cykla. Det går heller inte att cykla på stora vägen på vintern i kyla och mörker. Det är för farligt. Och jag klarar inte av att åka kommunalt. Enda lösningen är att få mer pengar samt krympa utgifterna.

Väldigt få har konstant helt tomt i kyl, frys & skafferi.
Ja, det kanske blir lite tristare mat nån dag, men om blomman ger en känsla av glädje och välmående så tycker många att det är värt det.
Men man måste ju ändå fylla på med mat sen. Kan bli svårt att fylla på tillräckligt om man lagt pengar på en blomma. Sen är det ju så att jag inte klarar av att improvisera mat. Helt omöjligt för mig. Jag måste ha recept och rätt ingredienser i rätt mängd till receptet.

Det där med pengar är verkligen ett knepigt kapitel för dig.
Det som egentligen kostar alldeles för mycket är alla dina egna inre spärrar som hindrar dig från att göra ekonomiska val.
Dyrast av dessa är att du inte kan åka buss som faktiskt finns.
För rent krasst så hade din ekonomi sett helt annorlunda ut om du inte hade varit tvungen att ha bil.
Och det tvånget sitter faktiskt i ditt huvud och inte i rent praktiska omöjligheter.
Att jag har panikångest är inte så mycket att göra åt.

Min bättre hälfts mamma har varit utan bil i massa år pga inte råd. Och släpat jord och plantor och fågelmat och gud vet allt på cykel. En helt vanlig cykel, inte ens en lådcykel. Mellan hemmet och butiken och kolonilotten osv. Rekordet tror jag är en julgran..

Ibland har det inte gått att cykla utan hon lett cykeln. Och det är ingen krutgumma utan krämpor, tvärtom har arma tanten gikt.

Det är willpower det...
Det är två och en halv mil till byn. Den sträckan kan jag omöjligen cykla.
 
Nej, jag har inte råd med bil, men måste ha bil för dels går bussarna för sällan och dels klarar jag inte av att åka kommunalt.

Psykologen nämnde färdtjänst idag, men hur ska det funka om jag har 4-5 ärenden att göra och alla är på olika ställen? Och det finns en gräns för hur många turer med färdtjänst man kan göra och så kostar det pengar. Kan ju inte ens handla mat utan bil. (Nej, ingen erbjuder hemkörning av mat här.) Och hur ska jag klara mig utan att få panik om jag blir avsläppt någonstans av färdtjänst och vet att jag inte kan ta mig hem direkt utan måste vänta.

Jag äger ingen fungerande cykel och orkar heller inte cykla. Jag får också ont av att cykla. Händerna tål det inte. Inte heller min bakdel.

Jag har helt enkelt ingen lösning alls på mina transportbehov. Och det stressar mig eftersom det är ett problem här och nu.



Hinktoan luktar. Går inte att urinseparera i heller.

Jag kan inte se en annan lösning än ny toa och nytt avlopp. Och så dass som komplement.


Det kommer inte att ta 30 år innan föreläggande kommer. Det kan komma när som helst för jag vet att kommunen håller på med inspektioner. Och det stressar mig för då måste pengarna fram.

Det finns ju ingen annan enkel lösning. Hinken du visade kommer det ju lukta ifrån. Och vart ska jag göra av bajset? Och hur urinseparerar man i en sån?
Till cyklar kan man byta sadel och handtag för att få mer ergonomiska varianter som passar en själv. Annars får man liksom lära sig att lida igenom det. Been there. Cyklade många, många mil i alla väder och årstider med barn i cykelvagn när jag var sjuk och inte fick köra bil. Väldigt ont i rumpan hade jag pga dålig sadel så jag stod ganska mycket och trampade. Det kom ner både jordsäckar och matvaror, med och utan barnen i den jäkla kärra. Man fick anpassa sig efter förutsättningarna helt enkelt. Nu kunde jag ju åka tåg när man skulle långt på riktigt men man fann sig ju ganska snabbt. Hade jag bytt min 8-växlade Biltemacykel mot en någorlunda elcykel hade det ju inte varit en biggie att använda för turer till Ica och växthuset idag om varorna gick ner i kärran. Har ca 1 mil till Ica nu för tiden. Lite mer till växthus.
 
Jag orkar inte cykla. Det går heller inte att cykla på stora vägen på vintern i kyla och mörker. Det är för farligt. Och jag klarar inte av att åka kommunalt. Enda lösningen är att få mer pengar samt krympa utgifterna
Du ska cykla på SOMMAREN så du sparar pengar då. Att cykla ger bättre kondition så du kommer orka mer och mer. Och helt ärligt, om du inte i din egen takt orkar cykla 6-8 km.måste du börja träna NU om du ens ska kunna odla som pensionär!!
 
Varför då?
Jag kan ringa och stoppa tömningen om det inte behövs.
Ibland så har hyresgäster inte använt sina hus så mycket att det har behövts tömmas mer än vart annat år.
Det där måste vara regler som gäller i din kommun. Här måste det tömmas varje år. Han som kommer och tömmer hos mig, säger att min brunn skulle räcka att tömma vartannat år.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Och mitt livs historia, fortsätter.... för att ingen ska ta illa åt sig och börja diskutera om hur elak, dum och otrevlig jag är, så...
Svar
0
· Visningar
516
Senast: IngelaH
·
Juridik & Ekonomi Jobba inte deltid/ med uppehåll då det påverkar din pension. Varenda krona du tjänar räknas. Hört dessa 2 hela livet från olika håll...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
5 149
Senast: Red_Chili
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 788
Senast: Wille
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har tvingats undersöka min relation till pengar på djupet. Jag vet att pengar är ett känsligt ämne och att folk lätt stör sig på hur...
Svar
11
· Visningar
2 926
Senast: Unafraid
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp