Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!
Boj skrev:
Nej jag har inte missat någonting, men jag undrar varför du tror att just detta skulle utesluta det andra? Jag undrar således, även om hästen har fått längre ben
kan den inte gå då?
Viljan i hästen är inte av ondo, för även en nybörjare kan rida en häst som är lite villig. Däremot kan det bli knepigt om lynnet inte är som det ska, här kan krävas en mer erfaren ryttare.
Så om man nu tycker att tävlingsavlen har gått framåt, skall man då försämra den igen eller vaddå?
Själv tycker jag att det egentligen finns gott om "vanliga" hästar, däremot är väl inte alla särskilt välridna och det kan inte aveln medverka till.
Det jag tycker man ska börja fundera över är om man strävar efter ett utseende på islandshästen som mer och mer börjar påminna om andra rasers ideal. Islandshästen har fått ett speciellt utseende som är en del av dess charm och varför ska man sträva efter att göra stora förändringar och sträva efter att likna andra raser? Varför strävar man efter att ta bort variationen och göra hästarna lika till utseendet? Varför ska ALLA islandshästar bli högbentare och mer lätta i kroppen? Hur påverkas ridbarheten/balansen/bärigheten? Islandshästen får ju i regel bära tyngre ryttare än andra raser med samma mankhöjd.
Man får inte heller glömma att islandshästen är unik ifråga om att behärska både tölt och pass på det sätt den gör - kommer hästen i framtiden att få svårare för detta?. Hur påverkar man robustheten och hållbarheten?
Hur påverkas rygg och leder av idealet att hästen ska lyfta så högt som möjligt? För det börjar komma fram hästar som har ett otroligt lyft - är det det som bara ska gälla? Hur kommer det att se ut om 15 år om trenden fortsätter? Kommer verkligen islandshästen att vara lika mångsidig framåt i tiden sett?
Personligen tycker jag att ett smidigt, vägvinnande steg med "normallyft" är mycket användbart, både till skogsridning och tävling. Har du en sådan häst så går det alldeles utmärkt att få fram det lilla extra lyftet via bra ridning (även om du inte kanske direkt får en häst som nästan sparkar sig på armbågarna). Vad jag tycker mig se på många håll är att man stirrar sig blind på frambenslyften och glömmer bakbensaktionen. Det kommer fram unghästar med "död" aktion, finns inte någon bakbensaktion, men för ett otränat öga kan det se flott ut....
Sedan är det det där med viljan. Lite villig skriver du - javisst! Men inte mycket villig - för än har vi inte kommit därhän att lynnet alltid hänger ihop med villigheten. Och hur är det med den typ av bedömning vi har nu. Kommer det verkligen fram vid bedömningstillfället vilka hingstar som har riktigt bra lynne? Hur ska man kunna utläsa det av spirit-siffran. Hästen provrids inte. Får den lugna, men mycket samarbetsvilliga hästen (som ju skulle fungera perfekt på en tävling) den spiritsiffra som den förtjänar? Domarna rider ju inte hästen och får kanske det intrycket att hästen är "snäll" och går framåt, men inte bjuder framåt på samma sätt som en häst som har mer vilja men inte riktig samma samarbetsvilja.
Ja, det kanske finns gott om "vanliga" hästar, men var har de bra naturtöltarna tagit vägen? De som går klockren tölt i olika tempon? Varför ska man inte sträva efter att de "vanliga" hästarna ska bli ännu "bättre". Dvs taktrena i gångarterna och med bra lynne.
Man måste se på aveln i stort och inte bara inrikta sig på "tävlingsavel". Det är många som har islandshäst som aldrig deltar i någon gångartstävling. Avelsmålet ska inte inrikta sig mot enbart tävlingsavel, utan i stället se vad som är den gemensamma grunden för en bra häst såväl på tävlingsbana som i skogen. Att de hästar som inte räcker till för tävling skulle vara bra "vanliga" hästar är inte alltid så säkert. Om man inte lyckas definiera vad ett gott lynne är, så kan "restprodukterna" från tävlingsaveln bli oridbara - om man hårddrar det. Om man får fram fler och fler ston med mycket vilja och använder hingstar med mycket vilja, samtidigt som man inte fått med det goda lynnet - dessa hästar kommer inte att kunna ridas på tävling och knappt till vardags heller - om man nu inte råkar bo någonstans där det inte finns några landsvägar och inte har grannar så nära.
Just nu pågår också diskussioner om vad som är bra form på en häst vid tävling, att grova hjälper inte är ovanliga om så inte vid själva tävlingstillfället, så vid uppvärmning osv. Är alltså de normer som gäller för tävlingshästens rörelser och uttryck det som ska styra aveln? De varierar de också....