Fy...

[LIA]

Sv: Fy...

Jag tror också att dess liv blir kortare p g av att den går på två ben, men hur många hundar når upp till rasens maxlivstid? Dör/avlivas inte dom flesta p g av fel som inte beror på att dom tagit slut av ålder, sas?

Själv är jag alldeles för van vid handikapp, mitt eget och många andras, för att bry mig om det. Om hunden klarar sig och inte har ont, så önskar jag den ett långt och lyckligt liv.

LIA

 

[LIA]

Sv: Fy...

Djur är ju så funtade att de, till skillnad från människor, accepterar smärtan som en del av livet. De kan fortfarande se glada och nöjda ut eftersom smärtan är allt de känner till. Vi människor kan logiskt sett förstå att ett liv i smärta inte är ett normalt liv. Djur däremot anpassar sig.

Du anar inte hur många av oss som lever med smärta/värk som en del av livet. Vilket inte hindrar oss heller från att se glada och nöjda ut. Ibland hjälper mediciner, ibland inte. Precis som för djuren.

Därför är vårt ansvar så oerhört stort och svårt att bemästra när det gäller djur som kan tänkas fara illa. Det är inte alls säkert att det syns att en hund eller en häst har ont, det vet nog varenda djurägare (tyvärr).

Som både MrsScabtree och jag konstaterat finns det gott om djurägare som inte klarar att läsa sina djur. Fast det torde i första hand gälla i "normalfallen". När det gäller den här jycken kan man vara ganska säker på att den avläses både innan och utan.
Det är enkelt för mig att påstå att jag själv minsann vet att läsa av mina egna djur, hur dom mår, vad dom vill osv. Men samtidigt, hur vet jag att jag inte missat att någon av dom mår dåligt, om dom de facto inte visat det?
Tills jag blir överbevisad om motsatsen, tror jag ändå att vi har så mycket kommunikation att dom visar och jag ser.

LIA

 

[LIA]

Sv: Fy...

Japp, jag är också för någon form av körkort för både hundar, hästar m fl.

Nej, men den klarar av det på ett galant sätt. Så varför bli upprörd och tom kalla det djurplågeri?

Alltså, den dag hunden inte klarar det galant längre, är den dag då hunden säger att nu går det inte bra. Dvs, det är den som sätter gränserna.

LIA

 

[Kardinal]

Sv: Fy...

Den belastar ju iaf lite mer "korrekt"
Men bakbenen ser ju helt deformerade ut. Å andra sidan är jag ingen expert på taxar, de kanske ska se ut sådär?

 

[Gilly]

Sv: Fy...

Japp! Skrota kuvöser och hjärt/lung-maskiner!

Hur vet du det?

Hur ser du på sjuka raser?

Hur vet du det?

Observera att det är din argumentation jag ifrågasätter, inte din åsikt att den ska avlivas även om min uppfattning är en annan.

LIA

Jag argumenterar inte, jag berättar vad jag tycker.

Av samma anledning som jag tagit bort mina hundar när de inte kan leva ett värdigt hundliv (skule tex aldrig ha en hund jag inte 'visste' med, alltså om man kan träna idag för han kanske har ont, som behöver gå på medicin osv. En hund ska vara en hund och kan den inte göra hundsaker så förstår jag inte vitsen) skulle jag tagit bort den vid födseln.

Hur jag vet att den lider? Men JÖSSES!! En hund är gjord för att gå på 4 ben, inte två. För mig är det enkel mattematik och jag tycker att det är självklart att man avlivar stackaren.

Gilly

 

[LIA]

Sv: Fy...

Visst argumenterar du.

Hur jag vet att den lider? Men JÖSSES!! En hund är gjord för att gå på 4 ben, inte två.

Min fråga kvarstår. Hur vet du att den lider? Eller tror du att man lider per automatik för att man förlorat ett ben eller två? Misstag i så fall.

Av samma anledning som jag tagit bort mina hundar när de inte kan leva ett värdigt hundliv (skule tex aldrig ha en hund jag inte 'visste' med, alltså om man kan träna idag för han kanske har ont, som behöver gå på medicin osv. En hund ska vara en hund och kan den inte göra hundsaker så förstår jag inte vitsen) skulle jag tagit bort den vid födseln.

Är det alltså din definition på hundar som är värda att få leva, att man ska kunna träna med dom eller att dom inte ska ha medicin??

Hur ser du på sjuka raser?

Svar på det här?

LIA

 

[inverterad]

Sv: Fy...

Människor kan logiskt sett förstå varför de har ont, och, som jag sa, att smärta inte tillhör ett normalt liv (även om en del tyvärr lever med kroniska smärtor trots detta). En hund eller en häst kan inte förstå sådana saker, utan kan bara anpassa sig till rådande situation.

Ang. att läsa djuren: det finns faktiskt hundar som mörkar smärta så till den grad att det är i princip omöjligt att se, även för en hundkunnig person som har levt länge med hunden. Min uppfödare fick exempelvis ta bort sin hund i långt framskriden cancer. På avlivningsdagen lekte hunden med sina flockkamrater, åt och drack, hängde med familjen som vanligt och ville följa med och träna. Trots att kroppen var uppäten av metastaser. Ett mindre drastiskt exempel: min hund har varit i princip opåverkad av akut urinvägsinfektion. Det enda man märkte på henne var att hon hade svårt att komma till ro på kvällarna (buken gjorde antagligen ont när hon lade sig ned, kan man gissa sig till i efterhand). I övrigt rörde hon sig normalt, åt, drack, lekte, hittade på ofog, precis som vanligt. Det krävdes två pencillinkurer för att bli av med hennes bacillusker.

Jag tror inte att man ska vara alltför högmodig och tro att man minsann kan läsa sin hund och se om den har ont. Tyvärr är så inte alltid fallet. Detta borde också gälla i än högre grad om hunden är född med smärtan och alltså inte vet vad det vill säga att leva smärtfri.

 

[Gilly]

Sv: Fy...

Visst argumenterar du.

Min fråga kvarstår. Hur vet du att den lider? Eller tror du att man lider per automatik för att man förlorat ett ben eller två? Misstag i så fall.

Är det alltså din definition på hundar som är värda att få leva, att man ska kunna träna med dom eller att dom inte ska ha medicin??

Svar på det här?

LIA

Jag skrev ju det. En djur som är gjord för att ha 4 ben som blir missbildat och bara har 2- har naturligtvis lidande. Inte bara muskler, leder utan också den allmäna fysiken. Klart att det lider. Människor och hundar är inte samma sak, även om många gärna vill ha det så.

Det handlar inte om att vara värd att leva.Jag vet själv hur VIDRIGT och sorgligt det är att ha en hund när man måste vara orolig för att de kanske blir sämre, när man går och stirrar på benen för att se vilket ben som är orent, när man hela tiden leter tecken på att de mår bättre/sämre, när man inte kan träna/jaga/leka för att hunden kanske blir sämre, eller vetskapen om att även om hunden fungerar på medicin så pajjar njurarna om nått år i alla fall.. Det är INTE ett roligt sätt att ha hund och jag önskar ingen det! Hundar lider inte av att bli avlivade men däremot av att vi håller dem kvar. Finns inget värre än när man hör människor som håller på och håller kvar sina hundar trots att de lider och har ont varje dag. Nej, man får ta sitt ansvar som ägare och vän till sina älskade husdjur och göra det enda rätta, tycker jag.

Ang sjuka raser. Ja, där har vi människor skulden igen. Det är vår underliga fixering och strävan efter vad vi tycker är perfektion. Det är synd att det ska vara så. Dock håller jag mig borta från att köpa sk sjuka raser...

Men vad skulle du gjort då? Behållit en gravt missbildad hund?

Gilly

 

[MrsScabtree]

Sv: Fy...

Du anar inte hur många av oss som lever med smärta/värk som en del av livet. Vilket inte hindrar oss heller från att se glada och nöjda ut. Ibland hjälper mediciner, ibland inte. Precis som för djuren.

Jag har levt med smärta och värk i så gott som hela mitt liv, det var knappt så jag tänkte på att det gjorde ont förutom dom dagarna det verkligen gjorde ont..men visst har jag skrattat och haft roligt jag också. Jag har röntgat ryggen jag vet inte hur många gånger och undersökt hos doktorn hutlöst många gånger..men det var "växtvärk" eller "ingenting"..när jag var 21 (och ett par år innan dess) kände jag att allt bara blev värre och värre-blev sedan tipsad om naprapat..gick dit och fick konstaterat att mitt bäcken satt helt fast och ett par ryggkotor likaså, dom knäcktes ut och för första gången på tio tal år kände jag mig smärtfri!! Jag kan inte beskriva hur underbar känslan var, det var ju såhär det skulle kännas! Naprapaten sa att det var sådan tur att jag kommit i tid för att det hade blivit 20 resor värre om jag upptäckt detta för sent,man får tacka ridningen för sin kroppsmedvetenhet!
Jag är fortfarande inte bra få muskulaturen i ryggen och ena benet sitter lite härs och tvärs efter att ha vuxit efter mitt sneda bäcken och rygg i flera år..så det måste "möblera om" litegrann och jag måste även bygga upp muskler ordentligt för att få bra stöd åt min ganska sladdriga ryggrad.

Poängen med berättelsen är just att de två citaten säger emot varandra så mycket. Vi har alltså kontaterat att djur kan gå med smärta så länge, utan att berätta hur dom mår och verka så glada. VI människor kan åtminstone berätta att vi inte mår bra dom dagarna som är värst. Många djur blir endera griniga eller bara "trötta" vilket så många missförstår. Jag litar verkligen inte på att dom här ägarna kan läsa sin hund när dom har ett så förmänskligat sätt att se på sin hund. Att dom inte kan läsa tikens signaler när hon kasserat en dålig valp "den här är inte bra". Hur ska dom kunna se att hunden inte mår bra utan att det hunnit gå alldeles för långt?

Jag undrar hur ofta dom går till vetten och röntgar höfterna på den, hur mycket pålagringar den har i dagsläget.

Alltså, den dag hunden inte klarar det galant längre, är den dag då hunden säger att nu går det inte bra. Dvs, det är den som sätter gränserna.

Den har aldrig satt gränsen, den satte gränsen när den låg döende som valp.
Men någon kom och la sig i och hunden gjorde som hundar gör, försökte göra det bästa av situationen.

 

[MrsScabtree]

Sv: Fy...

Det handlar inte om att vara värd att leva.Jag vet själv hur VIDRIGT och sorgligt det är att ha en hund när man måste vara orolig för att de kanske blir sämre, när man går och stirrar på benen för att se vilket ben som är orent, när man hela tiden leter tecken på att de mår bättre/sämre, när man inte kan träna/jaga/leka för att hunden kanske blir sämre, eller vetskapen om att även om hunden fungerar på medicin så pajjar njurarna om nått år i alla fall.. Det är INTE ett roligt sätt att ha hund och jag önskar ingen det! Hundar lider inte av att bli avlivade men däremot av att vi håller dem kvar. Finns inget värre än när man hör människor som håller på och håller kvar sina hundar trots att de lider och har ont varje dag. Nej, man får ta sitt ansvar som ägare och vän till sina älskade husdjur och göra det enda rätta, tycker jag.

Detta får mig att tänka på en gång när vi skulle åka iväg och promenera hundarna. När vi hoppar ut ur bilen står en hund där? Jag ser ingen ägare någonstans och väntar och väntar..efter ett tag ser jag en människa ett par hundra meter bort och ropar om det är hennes hund. Jo det var det ju.
Jag bad damen hämta hunden men hon verkar inte höra..väntar då tills hon kommer närmre och ber henne ännu en gång att hämta hunden varav kärringen blir fly förbannad:
"Men vad är det du inte förstår?! Hon är 14 år, har reumatism och kan inte gå!!"

Min min: "Ja vadfan är hon här ute för då?"

damen: "men snälla!"

Jag: Nu kommer du och plockar upp din stackars gamla hund för hon ska fram till min tik hela tiden och hon är inte snäll och det kan sluta med att din får ett hastigt avslut på livet om den ska fram och mucka(hunden var oerhört skröplig, sen är inte min tik riktigt så aggressiv som jag ville få det till men jag överdrev för att få kärringen att tänka till). Det gjorde så himla ont att se hur egoistisk en människa kan vara. Hon har alltså en reumatisk hund som hon låter stå själv ute på en parkering intill skogen medan hon promenerar sin andra jycke? Och hunden har så ont så den inte kan gå??! Men visst..hunden såg ju glad ut..det kan jag inte ta ifrån dom..

 

[LIA]

Sv: Fy...

Människor kan logiskt sett förstå varför de har ont, och, som jag sa, att smärta inte tillhör ett normalt liv (även om en del tyvärr lever med kroniska smärtor trots detta). En hund eller en häst kan inte förstå sådana saker, utan kan bara anpassa sig till rådande situation.

På vad sätt spelar det roll här?

Jag tror inte att man ska vara alltför högmodig och tro att man minsann kan läsa sin hund och se om den har ont. Tyvärr är så inte alltid fallet. Detta borde också gälla i än högre grad om hunden är född med smärtan och alltså inte vet vad det vill säga att leva smärtfri.

Jag har en annan uppfattning, vilket jag redan skrivit. Att läsa sitt djur betyder att gå lite djupare än att se att det dricker vatten.

LIA

 

[LIA]

Sv: Fy...

Jag skrev ju det. En djur som är gjord för att ha 4 ben som blir missbildat och bara har 2- har naturligtvis lidande. Inte bara muskler, leder utan också den allmäna fysiken. Klart att det lider. Människor och hundar är inte samma sak, även om många gärna vill ha det så.

Du har fortfarande inte förklarat varför det är självklart att den lider av sitt handikapp. Nej, människor och hundar är inte samma sak, men du kan vara säker på att människor "lider" mer av jämförbara orsaker.

Finns inget värre än när man hör människor som håller på och håller kvar sina hundar trots att de lider och har ont varje dag.

Det har inte med tråden att göra, så länge du inte visar att hunden lider av sitt handikapp.

Ang sjuka raser. Ja, där har vi människor skulden igen. Det är vår underliga fixering och strävan efter vad vi tycker är perfektion. Det är synd att det ska vara så. Dock håller jag mig borta från att köpa sk sjuka raser...

Perfektion? Är inte ett vanskapt djur raka motatsen?

Men vad skulle du gjort då? Behållit en gravt missbildad hund?

Tråden handlar inte om vad jag gör.


Svar på det här?:

Är det alltså din definition på hundar som är värda att få leva, att man ska kunna träna med dom eller att dom inte ska ha medicin??

LIA

 

[inverterad]

Sv: Fy...

Jag pratar inte om att bara dricka vatten, jag pratar om hela beteendet, det trodde jag framgick?

Det var ett väldigt arrogant uttalande.

 

[LIA]

Sv: Fy...

Poängen med berättelsen är just att de två citaten säger emot varandra så mycket. Vi har alltså kontaterat att djur kan gå med smärta så länge, utan att berätta hur dom mår och verka så glada. VI människor kan åtminstone berätta att vi inte mår bra dom dagarna som är värst. Många djur blir endera griniga eller bara "trötta" vilket så många missförstår. Jag litar verkligen inte på att dom här ägarna kan läsa sin hund när dom har ett så förmänskligat sätt att se på sin hund. Att dom inte kan läsa tikens signaler när hon kasserat en dålig valp "den här är inte bra". Hur ska dom kunna se att hunden inte mår bra utan att det hunnit gå alldeles för långt?

Ser inte motsättningen i citaten, för även vi människor blir griniga och trötta men vi visar inte upp det i allmänhet utan håller masken. Våra närmaste märker det dock eftersom dom kan läsa oss bättre, liksom vi kan med våra djur. Eller bör kunna.
Om just den här ägaren inte kan läsa sin hund, ser jag inte det som ett argument mot hunden.

Jag undrar hur ofta dom går till vetten och röntgar höfterna på den, hur mycket pålagringar den har i dagsläget.

Ingen aning, men jag förutsätter att dom håller koll.

Citat:
Alltså, den dag hunden inte klarar det galant längre, är den dag då hunden säger att nu går det inte bra. Dvs, det är den som sätter gränserna.

Den har aldrig satt gränsen, den satte gränsen när den låg döende som valp.
Men någon kom och la sig i och hunden gjorde som hundar gör, försökte göra det bästa av situationen.

Den har inte satt gränsen, eftersom den inte kommit dit än.

LIA

 

[LIA]

Sv: Fy...

Jag pratar inte om att bara dricka vatten, jag pratar om hela beteendet, det trodde jag framgick?

Jag vet att du rabblade upp andra aktiviteter också, men jag såg inget värde i att upprepa dom. Vad jag påpekade var att "läsa sin hund" innebär djupare kontakt än några aktiviteter.

Det var ett väldigt arrogant uttalande.

På vad sätt då?

LIA

 

[inverterad]

Sv: Fy...

Du utgår ifrån att du är så mycket bättre på att läsa hund än andra kunniga hundmänniskor med mångårig erfarenhet av uppfödning, och stor känsla för och kontakt med sina hundar. Det anser jag vara arrogant. Min inställning till livet är att ju mer man lär sig desto mindre inser man att man kan. Du kanske kan läsa DIN hund som du har just nu och se om den är sjuk, det säger jag ingenting om, men det är rätt tvärsäkert att påstå att du kan läsa ALLA hundars smärta bara för det.

Sedan finns det naturligtvis människor som inte har den minsta känsla för djur över huvud taget, men det var alltså inte sådana personer jag beskrev.

 

[Belethien]

Sv: Fy...

Min poäng är att även vi gått på alla fyra, så varför bli så uppbragta över att en individ av annan art också går på två ben?
Det gör jag inte heller.
Visst är det det.

LIA

Det kallas e-v-o-l-u-t-i-o-n. Och det innebär att vi har muterat under en lång tid så att vi kan gå på två ben. Inte att vi en dag föddes utan framben och blev tvingande att gå på två ben för att överleva.
En hund är konstruerad att gå på alla fyra, att konstant utsätta hundens ben för den belastningen kommer att orsaka skador.
Titta på våra ben och hundens ben. Ser du skillnaden? Hasen, knäet, höften- allting är annorlunda.

 

[LIA]

Sv: Fy...

Du utgår ifrån att du är så mycket bättre på att läsa hund än andra kunniga hundmänniskor med mångårig erfarenhet av uppfödning, och stor känsla för och kontakt med sina hundar.

Var ser du att jag jämfört mig med dom?
På vad sätt blir en uppfödare automatiskt kunnig hundmänniska? Intressant påstående.

men det är rätt tvärsäkert att påstå att du kan läsa ALLA hundars smärta bara för det.

Var ser du att jag påstått det?

Om mitt inlägg var arrogant, vad ska vi då betrakta ditt som?

LIA

 

[Belethien]

Sv: Fy...

Jag har inga problem med att inse skillnaden mellan en shettis och den diskuterade hunden. Inser inte du den?

LIA

Du ser alltså skillnaden mellan en shettis och en hund men inte en hund och en människa?

 

[Belethien]

Sv: Fy...

Det är ju inte så sällan man ser fyrbenta hundar fjanta omkring på bakbenen, då inklusive vikten av dom båda frambenen.

En hund som fjantar sig på bakbenen är inte ens jämförbart. De gör det en sån liten del av dygnet medan denna hund måste göra så för att kunna ta sig fram alls. Belastningen är helt annorlunda.