Frieri

[Petruska]

Jag har en bekant som genomförde ett riktigt hollywoodfrieri där han överraskade tjejen på Gröna Lund med världens diamantring inför alla som såg på.

Jag hade dött! (Både som frieriobjekt och publik)

Jag kan inte föreställa mig att mitt förhållande hade överlevt ett sådant frieri.

 

[Philosophia]

Jag kan inte föreställa mig att mitt förhållande hade överlevt ett sådant frieri.

Samma här! Men kanske mest för att om det hade skett så hade min normalt sett mycket lågmälda partner genomgått en så stor personlighetsförändring att en förhållandekris nog hade utlösts.

 

[spinxx]

Nu lever ju vi i synd efter 6 år som förlovade. Men han gick ned på knä i vardagsrummet på nyårsafton straxt innan vi skulle gå ut och hoppa in i vår taxi. Jag stod således halvstressad och sminkade mig när han ropade ut mig från badrummet.

Nu är ju jag oändligt glad över att han friat, eftersom han tidigare varit så skeptisk till giftemål. Men jag hade med facit i hand gärna inte varit så stressad, och att det sker just på nyårsafton är egentligen lite too much för mig.

Även han hade pratat med min familj i förväg. Det tyckte jag kändes fint på något sätt. Mest för att han själv ville berätta för dem att han bestämt sig för att spendera resten av sitt liv med mig (och därmed även med min familj då vi har så nära relation till varandra).
Jag tror också att det kändes bra för honom att få höra ett "välkommen till familjen" direkt från min familj innan han friade till mig.

 

[Modest]

Jag kan inte föreställa mig att mitt förhållande hade överlevt ett sådant frieri.

Inte mitt heller. Så otroligt obekvämt.

 

[Modest]

Men han kunde väl inte delta på bröllopsdagen? Pga avstånd och sjukdom?

Förlåt för att jag lägger mig i @Rugge

Ah, jag läste slarvigt! Fattar dock ändå inte varför ens förälder ska ”delta” i äktenskapet på det viset.

 

[Unafraid]

Förlåt med jag skrattade rätt ut när jag läste det där! "Skitsambo" är tydligen ett roligt ord enligt mig

Härligt att man kan roa någon!

 

[Sezziyanen]

Frieri är nog nått man bör känna av lite vad som passar en själv och ens partner, dvs hur man frågar..

Den hemskaste historian (för mig) jag har hört är en bekant som friade till sin partner på KFC. Nu hatar jag ju iofs att vara i alla snabbmatsrestauranger, men det lät så jäkla deprimerande för mig. Men för dem funkade det ju uppenbarligen, eftersom de gifte sig!

Jag har också svårt för det där med att mannen ska bjuda ut på date, betala och överraska med romantiska grejor. Så patriarkaliskt och tråkiga könsroller. Jag hade nog inte alls uppskattat ett klassiskt frieri a la amerikansk film.
...
Min man köpte en gång 100 röda rosor (på torget) och spred ut över hela lägenheten (i vaser) och la lite blomblad på utvalda ställen när han jobbat natt. Lever jag på fortfarande.

Är inte 100 röda rosor utspridda i lägenheten typ definitionen på hollywood-romantik? (jag tycker alltså inte det är negativt, men jag fattar inte riktigt hur ovanstående gick ihop)

 

[Petruska]

Samma här! Men kanske mest för att om det hade skett så hade min normalt sett mycket lågmälda partner genomgått en så stor personlighetsförändring att en förhållandekris nog hade utlösts.

Ja, 20 år senare visar det sig att partner är en helt annan, liksom! Rätt skrämmande.

 

[bumpo]

Jag och exsambon var på Rhodos. Jag får syn på en sjukt snygg ring i ett skyltfönster första dagen. En vanlig ring märk väl. Jag säger 'men kolla vad snygg'. Han säger 'ska jag köpa nån ring här så ska det vara en förlovningsring'. Jag fnissar lite och vi börjar kika lite lätt på förlovningsringar. Vi hittar en uppsättning vi gillar bägge två provar och är på väg att beställa. Där nånstans får jag lute panik och frågar om han vill. Han säger ja och frågar mig samma sak. Vi beställer och bestämmer att vi ska byta ringar uppe på akropolisen i Lindos när vi väl fått ringarna.

Fast forward några dagar och vi har hämtat sagda ringar dagen innan vi ska åka till Lindos. Väl tillbaks på hotellet så ligger vi och kollar på de vackra ringarna. Båda säger samtidigt 'ska vi testa dem igen?' och när vi gör det så vill ingen av oss ta av dem igen.

Alltså ingen fråga om vill du bli min fru eller liknande eller någon stor romantisk gest. Något som var planerat (typ i alla fall). Så vårt frieri blev: 'vill du överhuvudtaget'

 

[Rugge]

Men han kunde väl inte delta på bröllopsdagen? Pga avstånd och sjukdom?

Förlåt för att jag lägger mig i @Rugge

Ingen fara.
Min pappa bor inte i Sverige och är 75 +.

 

[Rugge]

Men vad menar du med delta? I ert äktenskap? Räckte det inte att din pappa deltog på bröllopsdagen?

Det var precis det han inte kunde. Delta på bröllopsdagen. Han bor inte i Sverige och är 75 +.
Resan hit hade blivit för lång

 

[mandalaki]

Även han hade pratat med min familj i förväg. Det tyckte jag kändes fint på något sätt. Mest för att han själv ville berätta för dem att han bestämt sig för att spendera resten av sitt liv med mig (och därmed även med min familj då vi har så nära relation till varandra).
Jag tror också att det kändes bra för honom att få höra ett "välkommen till familjen" direkt från min familj innan han friade till mig.

Jag hade seriöst dött, ärligt talat. 1700-talet ringde och ville ha tillbaka sin kvinnosyn. Jag hade gjort slut!

 

[Hedinn]

Nu lever ju vi i synd efter 6 år som förlovade. Men han gick ned på knä i vardagsrummet på nyårsafton straxt innan vi skulle gå ut och hoppa in i vår taxi. Jag stod således halvstressad och sminkade mig när han ropade ut mig från badrummet.

Nu är ju jag oändligt glad över att han friat, eftersom han tidigare varit så skeptisk till giftemål. Men jag hade med facit i hand gärna inte varit så stressad, och att det sker just på nyårsafton är egentligen lite too much för mig.

Även han hade pratat med min familj i förväg. Det tyckte jag kändes fint på något sätt. Mest för att han själv ville berätta för dem att han bestämt sig för att spendera resten av sitt liv med mig (och därmed även med min familj då vi har så nära relation till varandra).
Jag tror också att det kändes bra för honom att få höra ett "välkommen till familjen" direkt från min familj innan han friade till mig.

Fast prata med familjen är ju inte nödvändigtvis detsamma som att fråga om lov.

 

[spinxx]

Jag hade seriöst dött, ärligt talat. 1700-talet ringde och ville ha tillbaka sin kvinnosyn. Jag hade gjort slut!

Men gud vad hemskt skrivet. Jag blev verkligen jätteledsen av det där.

Han har ju absolut inte bett om lov på något sätt. Mest bara pratat ihop sig med min familj eftersom vi alla umgås väldigt mycket och står varandra väldigt nära. Jag blev glad över att de har en så pass nära relation till varandra att de "pratar och planerar bakom min rygg" och att alla i min familj var med på frieriet utom jag.

 

[mandalaki]

Men gud vad hemskt skrivet. Jag blev verkligen jätteledsen av det där.

Han har ju absolut inte bett om lov på något sätt. Mest bara pratat ihop sig med min familj eftersom vi alla umgås väldigt mycket och står varandra väldigt nära. Jag blev glad över att de har en så pass nära relation till varandra att de "pratar och planerar bakom min rygg" och att alla i min familj var med på frieriet utom jag.

Men då ber jag om ursäkt om du blev ledsen, det var inte meningen! Jag reagerade spontant från min egen ryggmärg, utifrån hur jag själv skulle känna. Jag skulle inte klara att en partner blandade in någon annan än mig i huruvida vi borde gifta oss. Det skulle ge mig klaustrofobi och vara alldeles för nära något väldigt förlegat.

Men det var inte meningen att göra dig ledsen, jag borde nog ha fattat!

@spinxx Vill du att jag ska be moderator ta bort inlägget?

 

[athena_arabians]

Jag tror min pappa inte hade blivit glad om särbon frågat honom om lov till att fria till mig. Mina föräldrar har alltid låtit mig ta min egen väg i livet och stöttat mig oavsett om de varit nöjda med mina val eller ej (de var inte jätteglada när jag började jobba efter åk 9). De har helt enkelt inte ansett att det är deras sak att godkänna mina val som myndig (och inte ens innan det, jag var ju 16 år när jag började jobba).

 

[Petruska]

Jag hade seriöst dött, ärligt talat. 1700-talet ringde och ville ha tillbaka sin kvinnosyn. Jag hade gjort slut!

Jag försöker föreställa mig vad min pappa skulle säga.

Han skulle ju inte kunna säga ja, för det är inte hans sak. Av samma skäl skulle han ju inte heller kunna säga nej. Men vad skulle han göra om jag hade gift mig med någon som först hade anhållit om min hand hos honom! Golvet hade rämnat och taket lyft.

 

[spinxx]

Men då ber jag om ursäkt om du blev ledsen, det var inte meningen! Jag reagerade spontant från min egen ryggmärg, utifrån hur jag själv skulle känna. Jag skulle inte klara att en partner blandade in någon annan än mig i huruvida vi borde gifta oss. Det skulle ge mig klaustrofobi och vara alldeles för nära något väldigt förlegat.

Men det var inte meningen att göra dig ledsen, jag borde nog ha fattat!

@spinxx Vill du att jag ska be moderator ta bort inlägget?

Det kan ligga kvar.

Kan bara inte smälta att någon anser att jag och min fästman i vårt förhållande har en förlegad kvinnosyn. Och att någon dessutom blivit ledsen (smileyn) och gjort slut p.g.a. hans beteende.

Försöker se om jag uttryckt mig otydligt eller fel men vet inte hur jag kan förklara det bättre. Det handlar i vårt fall inte om att be om lov, utan snarare om att informera och planera (typ som man gör med en möhippa/babyshower) tillsammans med den berördes närmsta. Min syster hjälpte honom t.ex. att välja ring.

Jag fattar att folk är emot klassisk romantik och ogillar vissa traditioner. Jag har inga problem med att man tycker att det är löjligt, pinsamt, gammaldags eller cheesy - men jag tror att jag läste ditt inlägg som om du tyckte synd om mig, vilket sårade mig.

 

[mandalaki]

@spinxx Det var schyst av dig!

Men jag tyckte absolut inte synd om dig, det bara small till i huvudet på mig om hur jag själv skulle reagera. Men jag har också en extremt prosaisk syn på frieri. Min dåvarande sambo ville att vi skulle gifta oss, men jag såg det inte som frieri, mer som att han tjatade och jag bara sa nej varje gång. Det blev snabbt ett skämt mellan oss, passerade vi en guldsmedsaffär kunde han säga ”Titta här, nödförlovningar utföres snabbt och smärtfritt”. Det säger en del om nivån på hur jag ser på frierier.

Därmed inte sagt att jag inte någonsin skulle gifta mig, men det skulle sannolikt inte föregås av något frieri.

 

[mandalaki]

Jag försöker föreställa mig vad min pappa skulle säga.

Han skulle ju inte kunna säga ja, för det är inte hans sak. Av samma skäl skulle han ju inte heller kunna säga nej. Men vad skulle han göra om jag hade gift mig med någon som först hade anhållit om min hand hos honom! Golvet hade rämnat och taket lyft.

Min pappa hade förmodligen sagt nej, i pur förvirring. Han har alltid haft ett komplicerat förhållande till mina pojkvänner.