Sv: Frågor och seriösa diskussioner ang barfotametoder samt hovproblem i allmänhet. del 5
hovis skrev:
Du svajjar hela tiden hit o dit med dina tidigare så bestämda påståenden och inlägg och ändrar gärna på dina tidigare så bestämda svar.
Vi håller nu på att hamna riktigt off topic och för att nu försöka sy ihop tråden igen så skulle jag vilja påstå att man inte kan se,göra en generell lösning,behandling,skoning,verkning utan allt är individuellt utifrån den enskilda individens förutsättningar och behov.
Det är säkert inte bara jag som får uppfattningen om att du har ett ganska "smalt" yrkesutövande och gärna tar med dig din enda kunskap inom travet och gärna vill påvisa att det är den enda rätta lösningen för alla hästars väl. Nu är det ju inte verkligheten så enkel även om även Strasser och AANCHP oxå gärna vill leva i den tron att det finns bara EN lösning som är den enda rätta lösningen.
Jag liksom alla andra har en gång i tiden varit i samma situation men anser man sig bara ofullständig och hela tiden söker mer kunskap samt tar del av andras erfarenheter så förstår man ganska snart hur lite kunskap man tidigare haft samt hur mkt man tidigare har trott sig ha kunskapen om.
Alla kommer förr eller senare in i den här fasen,ofta efter ca fem års yrkesutövande att man anser sig oöverträfflig tills man lite senare slår huvudet i väggen och inser att man bara är i början av sin kunskapsutveckling.
Jag brukar säga av egen erfarenhet att ju högre upp på stegen man klättrar ju hårdare faller man. Och faller gör man förr eller senare,men varför då inte försöka landa mjukt?
Att sko individuellt eller med "ej vedertagna metoder" är två helt skilda saker. Jag har märkt att du har svårt att förstå skillnaden
Om man skor med en metod som inte finns beskriven och inte är provad så är det exprimentverksamhet detta ska jag som kund inte behöva få min häst utsatt för.
Jag skor fler ridhästar än travhästar, men jag är inte främmande för att använda mina erfareheter från travet på ridhästarna och tvärtom.
Inom travet är problemlösning vardagshovslageri. Det finns inte EN lösning på något problem.
Då tycker jag att den som bara har sin verktång och ett par tunga kerckheart att tillgå är mer begränsad.
Jag tycker det märks ibland att ridhästsverige har varit avhästat i så många år och nu fått växtvärk i och med den stora ökningen av antalet häst.
Travet har inte upplevt samma avhästning därför finns mycket av kunskaperna kvar och har inte behövts nyupptäckas.
Vi som jobbar i detta distrikt har ett mycket bra samarbete och hjälper varandra så fort vi får problem.
Men många av oss har valt att söka vidare i kunskaperna på andra ställen än du, då vi vid sjukbeslag kanske vill ha en annan lösning än traktorfälgar på hovarna.
Vi har betydligt mer erfarna kollegor att vända oss till när det behövs.
Den där fasen som du skriver om, när ska du komma ur den?
