Fråga om John Moore.

[skuggi]

Sv: Fråga om John Moore.

Men man gör ju fel, det gör jag fortfarande efter flera år med PNH. Man glömmer, trillar i gamla vanor eller blir överraskad av en situation man inte spontant vet hur man ska lösa.
Så länge men inte bestraffar hästen för att den reagerar, så blir inget trasigt. Man får pröva och testa tills man hittar något som hästen svarar "rätt" på. Enklast är det förståss att ha någon som kan vara med när man tränar och hjälpa en med tips om vad man gör fel.

Jag smyger fortfarande på vår Baldur ibland, och häromdagen vart unghästen vild och galen på ridbanan utan att jag egentligen fattade vad som blev fel.

Jag hoppas du inte slutar med hästar helt, men du kanske gör rätt i att lämna bort den här ett tag. Så kanske du kan börja hjälpa någon med en annan häst, som passar dig bättre.

Du är INTE en dålig hästmänniska bara för att du inte har alla verktyg för att reda upp en svårare häst!

 

[sanio]

Sv: Fråga om John Moore.

Finns det någon som vet exakt allt och aldrig gör fel..

Man drar i bland en slutsatts som man sen märker va helt fel mm. Man försöker att läsa och fundera så det blir för bra i bland. Det gör vi alla och inget konstigt.

I bland undrar man vad man håller på med och jag som har trottsiga små barn kan i bland tappa lite tålamod mot mitt sto. Men oftas kommer jga på mej med en gång...

Men det är aädrig lätt med hästar.

 

[Riley]

Sv: Fråga om John Moore.

kl

Nu har det gått ganska precis tre veckor sedan clinicen, och jag lär ju nästan ta och göra en till längre uppdatering.

Precis innan clinicen skrev jag så här i en annan tråd:

...att hon nästan sparkat och krossat mig i stalldörren tre gånger på rad nu. [...] Jag tror seriöst att jag får sluta hantera henne om dagarna och börja spänna upp linor mellan hagen och stallet och släppa henne när hon ska ut och in tills (om) vi fått hjälp, för det här går ju inte.

Samt dagarna innan i denna tråd:

Hjälm kommer jag att plocka med i vilket fall då jag inte gärna hanterar henne utan den, men jag tänker inte sätta mig på hästen ens under pistolhot. Känner inte riktigt att jag behöver några skenturer eller brutna nackar just nu.

Och under gårdagen samt i eftermiddags såg det ut så här.

http://www.youtube.com/watch?v=gjV1Ehu59Y4

Och eftersom jag är en sådan där människa som måste förklara/ursäkta allt, för att folk inte ska tycka att jag är mer dum i huvudet än jag redan är :

Jo, jag satt precis lika snett som bilden ger sken av, vilket förmodligen beror på att jag var livrädd och stel som en pinne, och bara väntade på att hon skulle få panik och springa genom staketet eller något. Dessutom ser hästen ut att vara halvdöd och hata livet och eventuellt mig med.


Angående filmen: Hon blev som synes förbannad när jag backade henne - det har hon aldrig gillat, och jag antar att det helt enkelt beror på att hon inte är helt bekväm med att jag bestämmer? Det är lite intressant, för det är bara backningen hon blir grinig för, aldrig när jag flyttar på henne på annat vis.

Sedan fladdrade hon ju iväg lite där i slutet, men hon vände ju uppmärksamheten mot mig igen när jag klatschade till med grimskaftet, och det kände jag ändå var lite huvudsaken. Jag vill inte alls att hon ska vara någon robot som bara glor på mig 24/7, utan hon får gärna titta runt på annat så länge hon är lugn, och när jag sedan ber henne att lyssna på mig igen vill jag att hon ska göra det.

Det är nämligen vid sådana där tillfällen hennes panik-moments börjat tidigare: Hon fick syn på något annat, det låste sig i huvudet, och då upphörde jag att existera, det hade inte spelat någon roll om jag så klätt ut mig till en levande morot.


Och inget av det här är ju perfekt eller speciellt på något vis, absolut inte! Jag gör förmodligen fel hela tiden, blir exempelvis tokig när jag ser min egen hållning/kroppsspråk på videon. Och det här är ju verkligen ingenting när man jämför med alla fantastiskt duktiga människor som man ser här på forumet då och då. Men bara det faktum att hon gått från att rusa över mig till att lugnt följa efter mig, och dessutom lös, är liksom löpsedelsmaterial i min värld, haha.

Så jag kan väl bara sammanfatta det här med all världens tack till John Moore, för inget av det här hade ens varit i närheten av möjligt utan hans arbete och hjälp! Det är svårt att förstå att det ens är samma häst, de där få timmarna de där två dagarna gjorde verkligen så fantastiskt mycket mer än jag någonsin kunnat tro.

 

[LIA]

Sv: Fråga om John Moore.

Där ser du!

Sträck på dig (menar mentalt) och fortsätt på den inslagna vägen. Det är inte alls så omöjligt som du trodde tidigare, och framför allt är du mycket duktigare än du själv gav dig credit för.

LIA

 

[Riley]

Sv: Fråga om John Moore.

Fast jag har väl varit noga med att poängtera ända sedan clinicen att han verkligen varit till stor hjälp och att hon haft potential? Det hoppas jag i alla fall verkligen, för något annat har jag absolut inte tyckt.

Jag kommer tyvärr inte att jobba så mycket mer med henne nu, hon åker på välförtjänt bete om ett par veckor och därefter förhoppningsvis direkt till en ny ägare, men jag är så glad att vi åtminstone fick komma en liten, liten bit på vägen till en bra relation.

 

[LIA]

Sv: Fråga om John Moore.

Jodå, du har klargjort hur du upplevt det.
Tråkigt att du inte har hästen kvar, när du nu verkar ha kommit igång på en bra väg.

LIA

 

[Prefab Sprout]

Sv: Fråga om John Moore.

Fina du, jag känner dig inte alls men råkade vara i Rättvik och titta på clinicen. Jag minns att jag tänkte att ni påminde om varandra du och din häst; känsliga och kanske med lite dåligt självförtroende...?Jag känner dig inte alls så du får ta mina rader med en nypa salt
Det behöver inte vara alls vara allt eller inget här i livet, svart eller vitt osv. Kanske ligger det något i att just din häst behöver en trygg stabil person att ty sig till men det behöver inte betyda att just du är värdelös på allt vad hästar heter. John sa en gång en klok grej till mig när jag inte visste om jag skulle ha kvar hästen eller inte; människor ger sina hästar fler chanser än vad de ger sina äktenskap. Men det ville han säga till just mig att vi två kanske inte var rätt för varandra hur mycket jag än ville det just då. Idag är jag lycklig och framför allt trygg med min nya pålle och den andra har hittat en människa som den trivs med....win/win situation även om jag grät ögonen ur mig just då och kände mig som en stor looser. Jag hade blivit rädd för hästen och jag var inte ärlig nog att inse det på samma kloka sätt som du ju gjort även om du kanske går lite väl hårt ut mot dig själv. Om hästar gör dig lycklig, vilket jag tror att de gör eftersom du har sån´t engagemang för din pålle, så låt dem fortsätta göra det!
Jag tyckte bilderna var underbara och din häst är jättefin! Lycka till!

 

[Riley]

Sv: Fråga om John Moore.

Jag tänkte bara på den här delen:

Där ser du!

Prefab Sprout:
Jaha, vad... eh, kul att du fick se min professionella demonstration av hur icke vattenfast mascara fungerar.

Det jag tycker känns värst är ju att han menade att jag och min häst visst passade bra ihop och kommit en bra bit på vägen. För även om jag absolut inte tror att han ljög eller förskönade sanningen lite för att vara snäll, så känner ju jag ändå att inget kunde vara mer fel. Jag fungerar uppenbarligen inte med hästar alls och framför allt inte min egen.

Så beslutet att lägga ner hela hästintresset fattade jag redan efter den första kvällen. Visst känns det förbannat tråkigt, men jag inser ju att jag måste anpassa mig efter verkligheten. Man tävlar ju inte i häcklöpning om man river varenda hinder och kommer en minut efter alla andra i mål (om man nu inte har ett konstigt sinne för nöjen ), även om man gillar sporten, och på samma sätt ska man kanske inte hålla på med hästar om man inte har någon talang för det.

Men tusen tack för lyckönskningen i alla fall!

 

[independent]

Sv: Fråga om John Moore.

OJ!
Jag blev överraskad när jag såg bilderna och framför allt filmen på er!
Jisses!
Ni är ju hur duktiga som helst!! Jag tycker du ska gå vidare på samma väg med tanke på din andra tråd.
Alltså rid henne korta stunder i repgrimman.
Och försök lita på henne bara en kort stund, tex när du sitter på henne.
Något du kan göra (om du inte redan gjort det) är att lära henne ett ord för stop, Och skulle något hända någongång så är det bara att stanna henne och hoppa av. det gjorde mycket för mig och mitt sto. Och vi kunde inte rida ut mer än 10 minutersrundor, men det gjorde inget för vi gjorde det och vi gjorde det tillsammans!

 

[skuggi]

Sv: Fråga om John Moore.

Jättefina bilder! Du ska veta att det du nu har med din häst, det har långt ifrån alla. Man måste inte ha talang för att hålla på med hästar, det har då inte jag iaf, men jag älskar dem och gör vad jag kan för att kompensera mina tillkortakommanden så att de ändå ska stå ut med att vara mina

Talang behöver man om man ska bli tränare eller på annat vis proffs vad gäller hästar.

Du och jag, vi får nöja oss med att ha lagom toleranta hästar som står ut med våra klantigheter. Kan tex vika ut mig och berätta att jag skriker/skrattar, ramlar bakåt och tappar helt balansen varje gång Baldur hoppar över en liten pinne eller liknande, trots att han hoppar supermjukt jag ber om ursäkt varje gång, tackar gudarna att jag inte har ett bett i hans mun som jag kan råka rycka i dessutom och sedan rider vi vidare. Han brukar inte hoppa mer den ridturen, men efter ett par dagar är han optimistisk nog att tro att jag mirakulöst lärt mig att hänga med Och jag skäms inte för att jag har honom kvar. Han kommer till mig i hagen och berättar i övrigt att han gillar mig trots att jag inte är nån vidare hästmänniska, och det är det som räknas.

Kanske är det som sagt ovan, så att du och din häst är för lika, ni har kanske för dåligt självförtroende för att vara tillsammans och ha det bra. Du behöver kanske en Baldur, som kan vara stabil ändå, fast du inte är det alltid.

Jag är jätteglad att du visade de fina bilderna, det är ju superhärligt att ni kan få avsluta i topp i alla fall

Vill bara lägga till:

I TOLD YOU SO!

 

[Riley]

Sv: Fråga om John Moore.

(Båda) Tack, vad kul att höra!

Ja, jag är då uppriktigt förvånad/imponerad över att tant stått ut med mig i alla dessa år. Även om hon på senare tid varit rädd för allt och lite till, kan jag inte minnas att hon någonsin stressat upp sig eller blivit förbannad när jag gjort något fel från ryggen.

Som när vi red intervaller på rakbanan, tygeln gick av och hon gick från 40 km/h till halt på ett par steg trots att det övriga fältet fortsatte. Eller den gången uppsittningspallen gick sönder och jag föll rakt ner över hennes rygg, försökte klänga mig fast och gled runt under buken, och landade med huvudet mellan hennes bakhovar , allt medan hon stod med trötta ögon och lät höra en djup suck. Sådana grejer glömmer man inte.

kl

Vet förresten någon om John själv läser några mail på adressen som står på hans hemsida?
Hade gärna velat slänga iväg ett mail och tacka personligen, dels för att det gått så bra med hästen nu och dels för att han var så fruktansvärt hjälpsam och tog sig tid, men det känns ju onödigt att skriva om det bara är någon anställd som läser.

 

[skuggi]

Sv: Fråga om John Moore.

Jag tror nog att det är någon "annan" som läser i första hand, men troligast kommer nog solskenshistorier som din att skickas vidare direkt till honom
Så skriv du, då lär han bli glad

 

[CaliforniaSwed]

Det är han och hans fru som läser mailarna. Skicka en dit, så skulle han uppskatta det.

 

[bitingboxfish]

Sv: Fråga om John Moore.

Vilken fin tråd!!! Jag har precis sträckläst den och jag blir varm och glad inombords! Härligt också att höra några människor bjuda så mycket på sig själva!
Jag tycker också att det vore synd och slöseri att inte ge fler hästar chansen att få träffa dig!
Kram! //Annika

 

[bitingboxfish]

Sv: Fråga om John Moore.

Jag tänkte bara på den här delen:


Prefab Sprout:
Jaha, vad... eh, kul att du fick se min professionella demonstration av hur icke vattenfast mascara fungerar.

Det jag tycker känns värst är ju att han menade att jag och min häst visst passade bra ihop och kommit en bra bit på vägen. För även om jag absolut inte tror att han ljög eller förskönade sanningen lite för att vara snäll, så känner ju jag ändå att inget kunde vara mer fel. Jag fungerar uppenbarligen inte med hästar alls och framför allt inte min egen.

Så beslutet att lägga ner hela hästintresset fattade jag redan efter den första kvällen. Visst känns det förbannat tråkigt, men jag inser ju att jag måste anpassa mig efter verkligheten. Man tävlar ju inte i häcklöpning om man river varenda hinder och kommer en minut efter alla andra i mål (om man nu inte har ett konstigt sinne för nöjen ), även om man gillar sporten, och på samma sätt ska man kanske inte hålla på med hästar om man inte har någon talang för det.

Men tusen tack för lyckönskningen i alla fall!

Och du, man kan visst tävla i häcklöpning även om man river varenda hinder och kommer sist i mål, så länge man tycker att det är kul att hoppa och springa och tycker att det är intressant att dissekera hindren och förundra sig över hur de funkar och bli bättre och bättre genom att bara tävla mot egna gamla resultat!
Det har jag gjort i flera år, och jag tycker bara att det är roligare och roligare, och dessutom så känner jag helt plötsligt att jag börjar knappa in på segerfältet...

 

[Riley]

Sv: Fråga om John Moore.

Jaha vad bra, för jag körde värsta prologen i stil med "Hej, jag antar att John inte läser det här själv men om vem-du-än-är kan vidarebefordra det på något sätt så vore det väldigt bra, jag var med på en clinic förut och blabla".

Jag fick i alla fall ett jättegulligt svar tillbaka, han skrev att han var jätteglad att det gått så bra, och att jag gärna fick höra av mig med uppdateringar och om jag hade fler frågor. Verkligen otroligt kul med sådan respons!

 

[Rosie Billgren]

Sv: Fråga om John Moore.

Hej,
Roligt att det går bra för dej!
Vill bara säga, eftersom jag var på samma clinic!
Jag kanske har fel på minnet men kommer inte ihåg dig och din häst som något extremt allvarligt! Jag kan garantera dig att om det hade varit något extremt så hade jag kommit ihåg det! Så det var nog inte så farligt!
Problem har vi alla i någon form, så fortsätt jobba på, bevisligen så funkar det!
Ska du vara med i år, 2011 ?
Jag ska åka till Lindesberg och sedan arrangerar jag en clinic på Johannesberg i Gottröra/Rimbo!
Ha de bra!
Rosie och krullig mörkbrun häst.

 

[Riley]

Sv: Fråga om John Moore.

Nej, som tur var (?) visade hon inte sina allra värsta sidor där, vill minnas att det värsta hon gjorde var att kliva på mig några gånger (och att jag bölade, typ, 24/7). Dock var hon ju verkligen så farlig på hemmaplan att John var det absolut sista försöket innan hon fick åka på slakt, så därför är jag ytterst glad att jag åkte iväg trots tveksamheten.

Jag ska till Rättvik. Inte helt klart om jag kan vara kvar på alla dagar, men ser i vilket fram oerhört mycket fram emot det! Hoppas få kunna lära mig ännu mer och få en ännu bättre relation till hästen den här gången.