Fråga om John Moore.

[hag391]

Sv: Fråga om John Moore.

delvis kl

Har en bekant som för ett par år sedan var på clinic för Moore och hon kom hem fly förbannad. -"Hur kunde han säga att det var en bra häst men inte till mig".

Grejen var att han definitivt hade rätt. Hon hade låg pondus och lite nervös lagt och hon hade skaffat sig ett känsligt, pigg och ranghög nordisvalack.

Så TS du behöver nog inte vara orolig att han inte sagt till om han inte skulle tro det skulle kunna bli bra.

 

[hag391]

Sv: Fråga om John Moore.

Min ridlärare sa en jätte bra sak en gång till oss.

Det är först när du förstår att du inte kan något som du kan börja utvecklas..

Klockrent. Man märker ju mer man lär sig ju mer inser man hur mkt man har kvar att lära.

 

[skuggi]

Sv: Fråga om John Moore.

Härligt att det inte är fel på hästen allt annat kan ju fixas med lite jobb, eller som sagt, så säljer du hästen och hittar någon som kanske passar dig bättre.

Tro mig, när jag började med PNH kände jag mig helt efterbliven. Länge. Dels i jämförelse med hur enkelt tränaren kunde göra saker som bara INTE funkade för mig, dels även för mer konkreta saker som att man slappar sig i ansiktet med repen eller snor in både sig och hästen.
Det BLIR så! Det är ok och en del av inlärningsprocessen.

Parelli har en professor i vuxeninlärning(typ) som är med och pratar en del på utbildningsmaterialet om hur man lär in nya saker. Hon pratar om "comfortzone", det är allt sånt man kan, som flyter på och som man aldrig oroar sig för. Utanför comfortzone kan man bli rädd, fumlig, känna sig osäker, efterbliven osv.
Men man måste vara utanför sin comfortzone ibland för att lära sig nya saker, och tillslut ingår även dessa saker i ens comfortzone
Grejen är att man ska bara kliva ut en liten bit utanför comfortzone, så man är liiite rädd, liiite osäker och snabbt kan återgå till comfortzone om det blir för mycket. Går man för långt ut blir man så rädd att man inte kan lära sig något alls.
Vissa människor gillar att vara utanför sin comfortzone, andra inte lika mycket. Det låter som att du är en sån som behöver ta små steg utanför comfortzone, och kanske kräver din häst att du är längre ut.
Det betyder inte att du inte skulle kunna klara det, men kanske skulle det betyda att du skulle behöva "anstränga" dig mer än du tror du klarar.
Och då är det kanske bäst att sälja och hitta en häst som passar dig bättre.

Men ge det ett försök först, minns att vi alla känner oss efterblivna när vi jämför oss med de som är bättre än oss.
Jag tycker själv att jag inte egentligen lärt mig särskilt mycket, men när jag visar en tjej som ska bli medryttare på vår ena häst så inser jag att jag faktiskt har lite skills, iaf jämfört med henne

 

[Riley]

Sv: Fråga om John Moore.

Halvt kl

Det är snällt det ni skriver, men jag sa upp mig från mitt stalljobb redan igår och har eventuellt en fodervärd på gång till hästen, så this is it. Men tack för uppmuntran ändå.

Moore sa att vi löst 1/4 av vår "problemrelation" under gårdagens sex timmar (vilket jag inte håller med om, det är snarare 1/500000 och det "bästa" jag lyckades med var väl att skicka henne mellan ett oljefat och ridhusväggen. Efter att han gjort det först, och efter en miljard misslyckanden. Hurra för mig liksom.) - hur bra hade det då inte gått med en människa som inte varit helt tappad? Som sagt, hon förtjänar en bättre ägare än jag.

Jag vill dock åter poängtera att jag absolut inte är missnöjd med Moore eller clinicen på något vis, tvärtom. Så trevlig och kunnig människa som verkligen var super att ha att göra med. Jag rekommenderar alla som får möjlighet att delta i någon clinic vid något tillfälle, man lär sig mycket om både hästen och sig själv.

Sedan märkte jag vid lastningen hem i dag att han på något vis faktiskt fått hästen lite tryggare, bara genom de minuter han höll i grimskaftet och arbetade med henne.

I normala fall går lastningen till så att hästen tvärstannar halvvägs upp på rampen och kliver av antingen bakåt eller åt sidan, och upprepar det i allt mellan 20-60 minuter (allt medan jag svär väldigt högt för mig själv i mitt huvud). Och när hon sedan väl är inne är det trampstresstramp tills någon stängt bakom henne - vilket måste gå fort, för annars är det 180 ut igen.

I dag fick jag faktiskt in henne helt själv (jag behöver annars alltid minst en medhjälpare) på två minuter. Jag behövde inte ens stå framför henne och dra in henne som jag i normala fall tvingas till, hon gick på fast jag stod på sidan av rampen, pekade inåt med vänsterarmen och snurrade änden av ledrepet vid hennes sida. Sedan stod hon blick still där inne i några minuter tills någon dök upp och kunde fälla upp rampen.

Han har alltså inte lasttränat henne överhuvudtaget på clinicen så ja, jag kan inte bli annat än grymt imponerad.

 

[em76]

Sv: Fråga om John Moore.

En kompis häst som kunde ta en halvtimme att lasta har sedan de deltog i en J M-clinic, där de inte lasttränade, gått rakt in i transporten och lugnt stått kvar tills hon ombetts backa ut.

 

[sanio]

Sv: Fråga om John Moore.

Jag tycker det är synd att du bara lägger av när du börjar komma på rätt väg igen.. Alla har vi våra saker vi måste jobba på med våra hästar. En relation blir aldrig färdig bara så där.. Vare sej med hästar, sin sambo, vänner mm.

Lite knapplån om jag får..

Hur jobbar John Moore? Finns det någon svenska sida där man får veta vart han är mm?
Finns det några filmklipp med han? Sökte på youtoube men hitta inget..
Spännande...

 

[Maran]

Sv: Fråga om John Moore.

Jag har inte sett några filmklipp på nätet med honom, men om du använder Google kan du hitta hans hemsida.

Edit: Han jobbar på liknande sätt som många andra NH-tränare. Han jobbar hästen i rundcorall om den behöver det. Han lär ut markövningar och ridning som liknar Parellis upplägg i mycket, men utan det här med levels och drillande som PNH tyvärr verkar urarta i ibland.

 

[Vinja]

Sv: Fråga om John Moore.

Det har jag också varit med om, fast med en annan instruktör! Var med på ett femdagars läger där lastträning inte ingick. När det var dags för hemfärd så kunde personen lasta, lasta av (problem med transporten) och lasta igen inom loppen av 10 minuter. Innan lägret hade det tagit ca timmen!

Har varit på några clinics med John Moore, gillar honom mycket!

 

[Maran]

Sv: Fråga om John Moore.

Det där med lastningen är en av fördelarna med att lära sig att hantera häst á la John, Parelli m.fl. Man får ofta en bättre kontakt med hästen och lär sig ett sätt att kommunicera med den som är lättare för hästen att förstå. Flera av de vanligt förekommande övningarna som att kunna flytta hästen hit och dit, få den att gå upp på, över eller igenom läbbiga saker osv är ett sätt att dels bygga upp eller stärka respekt och förtroende mellan människa och häst, men också förberedelser för mera avancerade saker t.ex. lastning.

 

[Vinja]

Sv: Fråga om John Moore.

Håller helt med! Tycker det är häftigt hur något som både ägare och häst har upplevt som jobbigt vänder och blir något enkelt!

Jag lasttränar då och då bekantas hästar och det är så kul när man ser framstegen! Jag är helt övertygad om att de flesta hästar kan bli lättlastade bara både ägare och häst får rätt verktyg!

 

[Riley]

Sv: Fråga om John Moore.

...och i det här fallet krävdes ju inte ens förtroende mellan häst och människa för att få det att fungera, utan bara en häst som på något sätt fått lite mer självförtroende och självständighet så att den kunde lösa situationen själv. Som sagt, I'm impressed!

 

[Maran]

Sv: Fråga om John Moore.

Nej, det var inte hästen som löste situationen själv med lastningen. Det var det arbete John och du hade gjort med hästen under helgen som löste det. Exempelvis den där övningen du beskrev där du fick skicka hästen mellan en tunna och ridhusväggen är en utmärkt förberedelse för att kunna lasta på det viset du gjorde nu. Och för att kunna skicka hästen någonstans måste man ha lärt signalen för att gå framåt, vilket i det här fallet är att visa vägen dit den ska med armen och snurra repet om det behövs. Med andra ord har både du och hästen lärt er något nytt och kommit en bit på väg. Nu löser ju inte det här allt. Det finns inga quick fix, men om du kan lyfta blicken lite och sluta gräva ned dig i tron att du är oduglig som hästägare så kan du se att det finns hopp oavsett om du väljer att fortsätta med den här hästen eller med en annan.

 

[Riley]

Sv: Fråga om John Moore.

Nej, det var inte hästen som löste situationen själv med lastningen. Det var det arbete John och du hade gjort med hästen under helgen som löste det.

Jo, men det är ju det jag syftar på.
Tack vare det arbete han gjorde med henne så har hon tydligen fått så pass mycket självförtroende att hon vågade göra något helt själv, även utan hans närvaro, och det tycker jag är häftigt.

 

[skuggi]

Sv: Fråga om John Moore.

Men NEJ!

Snart blir jag lite ARG på dig människa!

Det var ju DU som fick henne lite tryggare, så hon lastade bättre!
Det var ju med DIG hon var när hon lastade, ellerhur? Inte med honom.

Jag tror det är DU som behöver hjälp med dig och ditt självförtroende, när det är ordnat kan du ta vilken häst som helst (typ) och ha kul med. Men du måste lära dig att förstå vad hästen säger!
Att det krävde många försök innan hon gjorde som du sa KAN lika gärna ha betytt att hon inte var säker på att hon kunde lita på dig, och när hon bestämde sig för att pröva så gick det, och så fick hon mer förtroende för dig. Det är ju så det fungerar.
Det är inte alltid för att vi gör FEL som det inte fungerar, det kan också brista i förtroende, som jag tror det gör i ditt fall.

Oh, vad frustrerad jag blir! Nu kommer jag snart och kedjar fast dig i stallet tills du fattar!

 

[Maran]

Sv: Fråga om John Moore.

Håller med du.

 

[Riley]

Sv: Fråga om John Moore.

Jo, det ÄR för att jag gör fel, det var vi till och med ganska rörande överens om. Jag använder fel kroppsspråk 9 av 10 gånger och beter mig som om jag smyger på henne, vilket jag är fullt medveten om, men ändå glömmer jag bort det och upprepar det gång på gång.

Jag kommer inte ihåg om det var John eller hans assistent som sa det, men när jag skulle flytta hästen åt sidan och hon istället backade och reste sig eller stod still, så menade han/hon att "Nu var det som om du bad henne att lämna tillbaka dina pengar som hon lånat, men hon sa "Nej, det tänker jag fanimej inte göra", och du svarade "Okej, förlåt, jag ska inte fråga igen".

Sedan ska vi inte ens tala om alla gånger jag snubblade på/trasslade in mig i/råkade drämma till mig själv med ledrepet. Eller glömde att ge eftergift.

Och jag märkte ju själv att när hon tappade koncentrationen och började titta på/blev rädd för någon annan i ridhuset, så hade jag absolut ingen chans att få tillbaka hennes uppmärksamhet, just för att jag inte har den blekaste aning om hur jag ska göra. Det blev snarare så att jag tänkte "hjälp" och gick undan och förberedde mig på att hon i vanlig ordning skulle få fnatt och försöka sticka och/eller springa på mig, och det säger ju en del om hur totalt olämpad jag är för det här med hästar.

Ni skulle annars ha sett de första minuterna i ridhuset på den första dagen, eller den första gången vi skulle förbi en hövagn med en fladdrande presenning på, det var ren cirkus.

Jag ska hålla utkik efter människor med kedjor i stallet i dag.

 

[Maran]

Sv: Fråga om John Moore.

Jamen du, så där är det för de flesta när de är nybörjare, i synnerhet om man har en häst som inte redan är ett under av lugn och god uppfostran. Man gör fel och ger fel signaler, men man lär sig om man vill lära sig. Det gjorde du ju fast du inte tror det själv. Hade du inte gjort det hade du inte kunnat lasta hästen på det viset exempelvis.

Jag tror inte att jag kommer att skriva mera i den här tråden nu därför att det är som att prata med en vägg. Du är övertygad till 150% att du är kass och oduglig som hästägare. Det känns som att inget av det vi skriver här kan få dig att se det på något annat vis. Den enda som kan förändra din syn på dig själv och utveckla dig som hästägare är du själv ihop med en duktig instruktör eller träningskompis som kan visa och peppa dig.

 

[Riley]

Sv: Fråga om John Moore.

No worries. Jag skrev inte uppdateringen i hopp om att ändra uppfattning, utan för att den efterfrågades.

Hur som helst, som tidigare nämnt i tråden ska jag sluta hänga på Buke, jag tänkte bara att jag skulle vänta till efter den gångna helgen så att jag kunde posta en sista uppdatering och besvara eventuella undringar.
Tack till er som svarat!

 

[sanio]

Sv: Fråga om John Moore.

Men NEJ!

Snart blir jag lite ARG på dig människa!

Det var ju DU som fick henne lite tryggare, så hon lastade bättre!
Det var ju med DIG hon var när hon lastade, ellerhur? Inte med honom.

Jag tror det är DU som behöver hjälp med dig och ditt självförtroende, när det är ordnat kan du ta vilken häst som helst (typ) och ha kul med. Men du måste lära dig att förstå vad hästen säger!
Att det krävde många försök innan hon gjorde som du sa KAN lika gärna ha betytt att hon inte var säker på att hon kunde lita på dig, och när hon bestämde sig för att pröva så gick det, och så fick hon mer förtroende för dig. Det är ju så det fungerar.
Det är inte alltid för att vi gör FEL som det inte fungerar, det kan också brista i förtroende, som jag tror det gör i ditt fall.

Oh, vad frustrerad jag blir! Nu kommer jag snart och kedjar fast dig i stallet tills du fattar!

Alldeles rätt.
Jag har som sagt inte jobbat med NH så. Men köpt hästar som varit svår lastade. Inom loppet av några månader har jag ingen som helst svårt att lasta hästarna och det har jag gjort utan last träning eller NH. Men jag har kommit väldigt nära hästen och det inte bara genom att rida mm utan genom att hästen förstår att jag även lyssnar på den och försöker förstå den.
Många hästar blir väldigt nära än, när de förstår att man lyssnar och försöker förstå de.

Även om du är fast besluten att sluta med hästar, måste det ändå kännas skönt att du löst problemet och det kan göra dej sugen igen. Hästen ska ju ut på foder och om ett tag kanske du känner dej sugen igen.

 

[Vinja]

Sv: Fråga om John Moore.

Tycker du är alldeles för hård mot dig själv!

Mina försökskaniner har fått utstå följande:

Jag har bett min häst gå både framåt och bakåt....samtidigt

Första gången jag jobbade min flyktige och känslige valack i rundcorallen så resulterade det i att vi hade exakt samma kroppsspråk; försiktiga och osäkra....Jag trodde att jag sände ut jag är snäll och mig kan du lita på Nästa gång gick jag in i rundkorallen så bestämde jag för att vara "the king of the world" = min kära häst sa tack, nu förstår jag vad du vill och dig vill jag vara med!

I teorin vet jag hur en övergång till passage ska se ut, i praktiken försöker jag göra snygga serpentiner i skritt

Listan kan göras lång!!

Genom att vara medveten om sina brister har man ju i alla fall möjlighet till utveckling!