Sv: Fråga om John Moore.
Härligt att det inte är fel på hästen
allt annat kan ju fixas med lite jobb, eller som sagt, så säljer du hästen och hittar någon som kanske passar dig bättre.
Tro mig, när jag började med PNH kände jag mig helt efterbliven. Länge.
Dels i jämförelse med hur enkelt tränaren kunde göra saker som bara INTE funkade för mig, dels även för mer konkreta saker som att man slappar sig i ansiktet med repen eller snor in både sig och hästen.
Det BLIR så! Det är ok och en del av inlärningsprocessen.
Parelli har en professor i vuxeninlärning(typ) som är med och pratar en del på utbildningsmaterialet om hur man lär in nya saker. Hon pratar om "comfortzone", det är allt sånt man kan, som flyter på och som man aldrig oroar sig för. Utanför comfortzone kan man bli rädd, fumlig, känna sig osäker, efterbliven osv.
Men man måste vara utanför sin comfortzone ibland för att lära sig nya saker, och tillslut ingår även dessa saker i ens comfortzone
Grejen är att man ska bara kliva ut en liten bit utanför comfortzone, så man är liiite rädd, liiite osäker och snabbt kan återgå till comfortzone om det blir för mycket. Går man för långt ut blir man så rädd att man inte kan lära sig något alls.
Vissa människor gillar att vara utanför sin comfortzone, andra inte lika mycket. Det låter som att du är en sån som behöver ta små steg utanför comfortzone, och kanske kräver din häst att du är längre ut.
Det betyder inte att du inte skulle kunna klara det, men kanske skulle det betyda att du skulle behöva "anstränga" dig mer än du
tror du klarar.
Och då är det kanske bäst att sälja och hitta en häst som passar dig bättre.
Men ge det ett försök först, minns att vi alla känner oss efterblivna när vi jämför oss med de som är bättre än oss.
Jag tycker själv att jag inte egentligen lärt mig särskilt mycket, men när jag visar en tjej som ska bli medryttare på vår ena häst så inser jag att jag faktiskt har lite skills, iaf jämfört med henne