Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jo, men jag håller med dig. Har i stort sett alltid spöet när jag leker med min häst. Mest som förlängd arm men även som en säkerhetsgrej. Skulle min häst försöka flytta mig smäller jag till henne. Faktiskt. Så enkelt är det. Hon flyttar inte mig för jag har högst rang och jag bestämmer. Sen, när hon hoppar undan backar jag och flyttar henne istället för att visa att jag bestämmer. Men så fort hon hoppar unden berömmer jag också. Jag behåller hela tiden mitt lugn (detta har jag lagt ner jättemycket träning på, och nu kan jag hålla mig lugn även i de mest stressade situationer).
Men om en ranglåg häst försöker flytta den ranghöga från sin höhög vänder den hästen rumpan till för att markera att detta är min hög. Om detta inte hjälper sparkar den. Samma sak kan det vara med TS häst. Då gäller det att ta över rangen och visa att det är jag som bestämmer. Den som flyttar är den som får högst rang och den som flyttas är den som får lägre rang. Detta är jätteviktigt att komma ihåg, och får under inga omständigheter brytas! Då kan hästen bli farlig.
Tillägger: Hästar gör ofta så att de först markerar, och sedan smäller det. En chans har den andre på sig, lyssnar den inte ja, då är hotet gjort. Därför är det, som du säger, viktigt att man visar hästen att man menar allvar. Om hästen ska kunna lita på dig måste den också ha full tillit på dig att du kan försvara den. Annars kan den inte känna sig trygg med dig. Om man gång på gång hotar hästen, men aldrig gör det man hotat med kommer den inte att ta dig på allvar. Den kommer inte att lyssna på dig. Men detta är förutsatt att hästen redan vet vem som bestämmer. Om en ranglåg häst hotar med att köra bort en ranghögre (alltså försöker ta över rangen genom våld) försvarar ju den ranghöge hästen sin plats...[/QUOTE]
Jo, fast å andra sidan (eller, bara en erfarenhet jag fått av mitt sto). Om man snärtar till hästen med spöet när den försöker sparkas (försvara sin plats) tror jag bara att man får en ännu sämre relation till hästen. Det är nästan bara de underlägsna som tar till våld, den ranghöge räcker det med att den marerar så går den andre undan. Tar du till våld vid ett sånt tillfälle tror jag att hästen ser dig som ranglåg. Den sparkar alltså nästa gång. Fast den bara hotat första gången. (är dock inte helt säker på om min teori stämmer).
Men om hästen hotar med att sparka mig skulle jag iställer flytta undan den. Hästar underviker ju helst våld, så om man kan visa hästen på ett vänligt men bestämt sätt vad man tillåter och inte tillåter, tror jag att hästen förstår och får förtroende för en bäst.
Dock kanske det inte heller är fel att smälla till hästen, om den försöker sparka. Men jag har bara gjort det om hästen försökt flytta på mig...
Aja, vill gärna höra era teorier? Hur skulle ni agerat?
I första citatet skriver du hur du agerar med ett spö i hagen...
Det är helt okey att använda ett spö i hagen som en förlängd arm att slå till hästen med spöt men det är inte tillåtet att dra en kvast i häcken på en häst som slår när han gör det för att visa VEM som bestämmer ???
Nästa stund skriver du att det inte är bra att slå hästen när den sparkar för då kan det förstöra din relation till hästen Förlåt men än är inte sista idioten född
Mia
Du har fått en massa bra svar, och det är jättebra att du jobbar med att få bort beteendet.
Det diskuteras en hel del i tråden om våld eller icke-våld. Här är mina tankar om korrigering av ett beteende.
Olika hästar är olika känsliga för kroppsspråk. Vissa hästar, t.ex. de som passar ypperligt på en ridskola, är ganska okänsliga mot kroppsspråk och reagerar inte nämnvärt när någon springer/skriker/viftar med armarna. Andra hästar är väldigt känsliga och hoppar och blir stressade av sådant beteende och även av mer subilt kroppsspråk. Beroende på vilken typ av häst man hanterar behöver man vara olika tydlig.
Vid korrigering av en känslig häst behöver man oftast bara använda små signaler för att hästen ska reagera. Om man hanterar en mer okänslig häst kan man behöva vara hårdare i sin korrigering. Jag kan aldrig tänka mig att t.ex. älgen eller Nafayette skulle dunka sopkvasten i rumpan på en känslig häst (den skulle sitta i armaturen då...). Om de är sådana duktiga hästmänniskor som de verkar, så sparkar troligtvis aldrig den känsliga hästen mot dem då de ser tendensen komma och med en blick och en kroppsrörelse får hästen att stå still. En mer ovan hästhanterare hade dock inte sett sparken komma förrens det är för sent, och i det läget är det svårt att hitta en "lagom" korrigering.
Jag tror att en känslig häst som korrigeras för hårt blir skärmd och en okänslig häst som korrigeras för löst inte lär sig. Men korrigering är inte så enkelt att det bara handlar om rätt grad. A och O är rätt TIMING för korrigeringen och eftergiften (kommer till den sedan). För att korrigeringen ska vara verksam handlar det om någon sekund från beteende till korrigering. Därför är jag MYCKET skeptisk till round up som akut korrigering (som jag förstår det är det vad Ella förespråkar). Däremot säger jag varken bu eller bä om det som ledarskapsövning.
Det tredje kruxet är eftergift. När beteendet korrigerats måste hästen få eftergift. Troligtvis behöver den inte en massa kramar och klappar, utan helt enkelt en eftergift i kroppsspråket. Så fort hästen har ställt sig till rätta med alla fyra hovarna på marken och korrigeringen har klingat ut måste människan anpassa sitt kroppsspråk till självsäkert men icke hotfullt. Det är väldigt lätt att vi fortfarande är arga och uppblåsta en stund efter en incident. Om hästen sedan klarar samma sak utan reagera felaktigt ska den ha förstärkt belöning i form av mjuka ord och eftergift.
Det fjärde kruxet är KONSEKVENS. Om man har bestämt sig för att ett beteende är felaktigt så måste man stå för det, varje dag och hela tiden. En häst blir mycket förvirrad om jag på måndagen skäller och slår för en sak, som den sedan upprepar på onsdagen utan att jag reagerar, för att på fredagen skälla och slå igen. Därför gäller det att välja sina fighter...
Det femte man ska tänka på tycker jag är VAD det är man korrigerar, alltså varför saken händer. Sedan tycker jag att det är helt ok för mig som människa att anpassa mitt beteende inom rimliga gränser. Exempelvis är det som beskrivs om en bakskygg häst. En bakskygg häst som slår måste också korrigeras, men väldigt mjukt då den är rädd. Sedan får jag anpassa mitt beteende efter det. Ett exempel ur mitt hästliv just nu är en märr som inte gillar att bli ryktad och sadlad. Hon visar gärna sitt missnöje och viftar med huvudet ibland, klapprar lite med tänderna och lyfter på bakhoven en aning. Hon har INGEN tendens att bita eller kicka mig utan berättar bara att hon tycker det är jäkligt irriterande. Jag väljer att inte ta den fighten eftersom ingen kommer komma till skada. Någon gång har hon viftat med benet när jag är i närheten, och då har jag korrigerat för att markera att hon ska akta mig.
I exemplet med den kittliga hästen skulle jag använda mig av mina egna tips genom att fundera på om hästen är tuff eller känslig, och på förhand fundera ut en lämplig korrigeringsmetod. Förslagsvis börjar man med nivå 5 (av 10) och ökar sedan succesivt om inte korrigeringen hjälper.
Sedan skulle jag anpassa mitt beteende till hästen (vilket TS säkert redan har gjort) på det sättet att jag till en början skulle undvika de ställen jag vet att hästen slår när jag tar. Detta för att jag inte tycker om att bli sparkad. Sedan skulle jag pilla MYCKET där, och pilla lite längre och längre mot obehagszonen. Det gäller att vara uppmärksam på hästen och så fort den visar minsta tecken på att lyfta bakbenet skulle jag korrigera, för att sedan slappna av i mitt kroppsspråk, fortsätta pilla och berömma när jag kan pilla på samma ställe utan att hästen lyfter hoven. Dvs timing i korrigeringen OCH eftergiften. Om jag sedan kan pilla lytterligare lite utan att hästen lyfter hoven skulle jag berömma igen. OBS! Beröm inte hela tiden, då tappar berömmet lite av sitt värde.
Vad gäller ditt huvudproblem, en hov som inte har någon sko, så har du några alternativ som bara du själv kan avgöra vad som är bäst: a) dra av den andra skon, b) be någon sko den sista hoven, om du och personen törs försöka, c) ta ut samma hovslagare och en veterinär som söver hästen.
Men du MÅSTE lära hästen att sköta sig. Du har inte lyckats förrens du kan ta den ÖVERALLT. DÅ är det dags att låta någon annan hästvan börja ta i din hästs bakdel.
Lycka till!
Jo, fast å andra sidan (eller, bara en erfarenhet jag fått av mitt sto). Om man snärtar till hästen med spöet när den försöker sparkas (försvara sin plats) tror jag bara att man får en ännu sämre relation till hästen. Det är nästan bara de underlägsna som tar till våld, den ranghöge räcker det med att den marerar så går den andre undan. Tar du till våld vid ett sånt tillfälle tror jag att hästen ser dig som ranglåg. Den sparkar alltså nästa gång. Fast den bara hotat första gången. (är dock inte helt säker på om min teori stämmer).
Men om hästen hotar med att sparka mig skulle jag iställer flytta undan den. Hästar underviker ju helst våld, så om man kan visa hästen på ett vänligt men bestämt sätt vad man tillåter och inte tillåter, tror jag att hästen förstår och får förtroende för en bäst.
Dock kanske det inte heller är fel att smälla till hästen, om den försöker sparka. Men jag har bara gjort det om hästen försökt flytta på mig...
Aja, vill gärna höra era teorier? Hur skulle ni agerat?
*KL*
Det är konstigt att många här inte har studerat en flock hästar i verkligheten. Är ni ens medvetna hur hästar fostrar varandra? När de sparkar varandra är det klart mkt hårdare tag än vad det är om hovis skulle klappa till den.
Jag tycker inte heller att en häst skall pryglas, men när den är uppenbarligen farlig för sin omgivning då ska man säga till på skarpen EN gång o det ska banne mig räcka.
Har själv ett shettissto som när hon kom till mig mig för lite drygt ett år sedan var väldigt lätt på bakdelen, hon fick en rejäl tillsägning o inte har hon sparkat en enda gång sedan dess, öronen är ofta strukna bakåt men hon gör baske mig inget.
Det gäller att säta sig i respekt för dessa djuren, de är liksom flera 100kg tyngre än oss.
Det jag menar är att jag kan använda spöet som försvar om min häst t ex skulle anfalla mot mig eller springa över mig (hon har inte gjort det och skulle inte göra det heller, men med spöet kan jag markera att du springer inte över mig och även skydda mig själv, ifall det skulle behövas. Om leken skulle bli våldsam. Men det är en väldigt liten risk då jag har full kontroll!)
Däremot är jag osäker på om det faktiskt skulle hjälpa med att smälla till hästen om den sparkas på det sättet som TS betyder. Det är ju en helt annan situation. Hästen är uppbunden och kanske försvarar sig för att den känner sig klämd eller rädd. Därför tror jag att det kanske kan hjälpa om TS får ett fint förtroende med hästen så att den litar på henne.
Men jag vet inte. Bara en teori jag hade.
I
I hagen däremot är hästen helt fri, och går den till "anfall" eller försöker flytta mig genom hot gör den ju det för att den vill ta över rangen över mig. Den är inte fastbunden utan kan när som helst springa iväg. Sen kan det kanske mycket väl vara så att hästen vill visa sin överlägsenhet i gången också. Men då tror jag faktiskt, både ur säkerhetssynpunkt och ur förtroende att det ändå är bättre att visa hästen sin plats någon annanstans och bygga upp ett förhållande...
Men bara teorier som sagt. har aldrig haft en sådan här häst själv, eller iaf inte en lika aggressiv häst...
Hoppas du förstår skillnaden
*KL*
Det är konstigt att många här inte har studerat en flock hästar i verkligheten. Är ni ens medvetna hur hästar fostrar varandra? När de sparkar varandra är det klart mkt hårdare tag än vad det är om hovis skulle klappa till den.
Jag tycker inte heller att en häst skall pryglas, men när den är uppenbarligen farlig för sin omgivning då ska man säga till på skarpen EN gång o det ska banne mig räcka.
Har själv ett shettissto som när hon kom till mig mig för lite drygt ett år sedan var väldigt lätt på bakdelen, hon fick en rejäl tillsägning o inte har hon sparkat en enda gång sedan dess, öronen är ofta strukna bakåt men hon gör baske mig inget.
Det gäller att säta sig i respekt för dessa djuren, de är liksom flera 100kg tyngre än oss.
Jag tränar inget ledarskap jag är LEDAREN !!! I all min hästhantering och det behöver inte tränas men skulle en av dom mot förmodan hota /sparka mig i stallgången så skulle jag ta det som är i närheten och dänga till pållen oavsett om det är en kvast eller grimma jag har i näven .
Mia[/B]
vågade inte skriva så själv... många bör titta nån dag på vad hästarna gör med varann o fundera på vad en mänsklig smäll egentligen är i jämförelse... jag är INGEN förespråkare av våld men ibland krävs en ordentlig tillsägelse o den kanske inse ser så vacker ut just då men rätt utförd är den ack så effektiv...
Jo, men då måste ju hästen också veta vem som har högst rang. Den måste veta att människan har högre rang än den själv!
För vad skulle hända om en ranglåg häst sparkade till en ranghögre, tror ni? Jo, jag tror iaf att den ranghöga skulle visa den ranglåga sin plats.
Därför kan hästen bli farlig om man tar till våld när den är den ranghöga...