Ping på bildenSkickar tusen kramar!Jag mår fruktansvärt
Jo, fast nu känns det bara som att det var korkat för jag borde ha fattat hur svårt det skulle vara för mig att slappna avDet är okej, du vågade gå dit i alla fall, och bara det är ett stort steg.
Var det något särskilt som gjorde så du blev rädd? Kändes det okej att prata med henne annars?
Det kan ju ha varit att hennes energi inte var "rätt" för dig också, och att hon inte lyckades med att ge dig tryggheten du behövde för att slappna av.
Jag har ju liksom facit redan från osteopaten hur lång tid det tog med honom trots att jag redan kände honom innan han började behandla mig. Det är ju inte riktigt samma sak, men jag tycker att det är tillräckligt nära för att jag skulle ha kunnat räkna ut det. 
TackSkickar tusen kramar!
Ps. Bara ta emot kramarna. Svara inte! Det sista du ska tänka på är att vara artig.
jag har fått minska på betablockeraren för läkaren tog så lång tid på sig att skriva nytt recept så jag är jätteandfådd och matt också utöver ångesten. Men jag fick meddelande för någon timme sedan att hon äntligen skrivit ut recept så jag får hoppas på att apoteket har dem inne imorgon! Jag får så dåligt samvete när jag inte klarar att följa med ut och gå och jag blir så ledsen och arg på mig själv för jag vill ju verkligen ut och gå!
Jo, fast nu känns det bara som att det var korkat för jag borde ha fattat hur svårt det skulle vara för mig att slappna av
Det var för att jag verkligen försökte slappna av i början och när jag lyckades lite så fick ångesten fritt spelrum och jag kan verkligen inte hantera den så efter det så kunde jag inte alls slappna av för jag var så rädd för ångesten. Och ledsen blev jag för att jag tänkte för mycket på Ping och de andra hundarna och det kan jag inte heller hantera.
Jag vet inte. Hon bröt rätt mycket i språket så ibland hörde jag inte vad hon sa. Men mest tror jag att det var för att det blev alldeles för mycket på en gång med att gå igenom hela bakgrunden och så försöka behandla vid samma tillfälle. Jag hade nog behövt fasa in det så långsamt som med osteopaten för att det ska kunna funka, men det har jag inte råd med utan att sluta gå hos honom och det vill jag inte
Tack
Det är inte korkat att vilja må bättre och modigt av dig att försöka.Jo, fast nu känns det bara som att det var korkat för jag borde ha fattat hur svårt det skulle vara för mig att slappna av
Det var för att jag verkligen försökte slappna av i början och när jag lyckades lite så fick ångesten fritt spelrum och jag kan verkligen inte hantera den så efter det så kunde jag inte alls slappna av för jag var så rädd för ångesten. Och ledsen blev jag för att jag tänkte för mycket på Ping och de andra hundarna och det kan jag inte heller hantera.
Jag vet inte. Hon bröt rätt mycket i språket så ibland hörde jag inte vad hon sa. Men mest tror jag att det var för att det blev alldeles för mycket på en gång med att gå igenom hela bakgrunden och så försöka behandla vid samma tillfälle. Jag hade nog behövt fasa in det så långsamt som med osteopaten för att det ska kunna funka, men det har jag inte råd med utan att sluta gå hos honom och det vill jag inte
Tack
Jag hade gått igenom allting flera gånger så det enda som var kvar var minnen som verkligen betydde något för mig. Och jag känner mig så korkad som förvarade de grejerna i förrådet, men jag trodde faktiskt inte att de skulle gå lös på ett låst förråd som hör till min lägenhet och som jag har haft i 15 år!
men nu är det jätte illa igen 
