Just nu är det lite bättre så jag hoppas verkligen att det fortsätter så eller att den minskar ännu mer för den är fortfarande hög. Enligt min klocka så har pulsen legat på över 100 trots liggande, atenolol och propranolol och säger att jag har tränat intensivt trots att jag bara har legat i sängen
Jag ville bara säga att jag vet hur det känns.Jag orkar inte mera men det finns inga alternativ eller lösningar alls
Jag känner EXAKT likadant. Hade så gärna velat skriva nåt som hjälper. Men jag vet ju själv att det enda som skulle hjälpa är att det plötsligt kom en lösning. Så förlåt om det är en dålig tröst, men jag ville ändå skicka en kram och påminna om att du har människor här som hejar på dig av hela våra hjärtan!!!! 
Jag är inne i en period där jag inte har en aning om vad jag kan äta så det blir mycket gorbys och det är ju allt annat än nyttigt att äta varje dag plus att jag är mer än lovligt trött på det, men det är den billigaste mikromaten jag äter och annan mikromat är ju inte heller särskilt nyttig 
Jag har potatis och äpplen hemma men äpplen är jag dödens trött på och potatisen klarar jag inte att koka. Funderar på att be pojkvännen koka en gryta till mig så det räcker ett par dagar. Potatis och lingonsylt borde iallafall vara nyttigare och billigare än gorbys
Nu har jag bokat tid för hypnos och jag ångrar mig redan för det är så mycket nytt, jag vet inte hur det kommer att gå till och jag är rädd att allting bara kommer att bli värre
Om man ska kunna få förändringar så måste man våga göra något nytt och annorlunda.
Jo, jag vet, men nu är det ju ändå bättre än vad det har varit så jag är jätterädd att hamna nere i helvetet igen när jag äntligen kravlat mig upp till källaren. När jag började gå hos osteopaten så blev det ju lång tid värre efter varje gång tills det äntligen började vända. Men jag känner ändå att jag vill prova och försöker att tänka att det värsta som kommer hända är att inget händer.Heja dig!
Vad eksakt ska hypnosen fokusera på?
Jo, jag förstår hur du menar. Men det ger oftast mest frustration och jag blir ännu mer ledsen för att jag inte klarar att göra så mycket som jag vill så då blir ofta ingenting gjort istället för det är många gånger lättare att hantera att inte göra något alls än att hantera att bara kunna göra lite trots att jag vill göra mycket. Jag vet att det inte är så det du menar att jag ska göra, men jag klarar inte att tycka att jag är duktig för att jag klarade att göra en enda liten grej när allting känns totalt meningslöst
Jo, jag förstår hur du menar. Men det ger oftast mest frustration och jag blir ännu mer ledsen för att jag inte klarar att göra så mycket som jag vill så då blir ofta ingenting gjort istället för det är många gånger lättare att hantera att inte göra något alls än att hantera att bara kunna göra lite trots att jag vill göra mycket. Jag vet att det inte är så det du menar att jag ska göra, men jag klarar inte att tycka att jag är duktig för att jag klarade att göra en enda liten grej när allting känns totalt meningslöst
Det är för att allt det negativa skriker så väldigt mycket högre än det positiva så det är jättesvårt att koncentrera mig på den lilla bra saken jag gjorde när ångesten och meningslösheten äter upp mig inifrån. När inte meningslösheten är där så kan jag se det bra jag gör. Det är fortfarande inte tillräckligt mycket för att väga över det dåliga, men jag kan åtminstone se det. När meningslösheten är där så går det inte att göra något hur gärna jag än vill. Tex igår satte jag mig för att sy på en kappa och det verkligen gick inte. Jag vill ha kappan klar för det är jätteofta jag tänker att jag behöver den kappan när jag klär på mig, men det går inte. Det är absolut inget svårt som ska göras (sy dit spets med helt vanliga stygn som man lär sig på lågstadiet) och jag är säker på att jag skulle kunna ha den klar på 1-3 timmar så länge jag inte klantar mig, men ändå går det inte. Jag satte mig med den och ångesten kom som ett godståg och meningslösheten sa att vad ska jag med en kappa till när livet ändå är onödigt. Men det gick att sy på en hundsele som är mycket svårare och som jag verkligen inte behöver. Inte så att jag blev färdig med den, men det gick åtminstone att göra en halvtimme. Jag kan se att jag gjorde något bra som sydde på den, men eftersom den inte blev klar så överväger ändå den biten trots att den inte borde det. Jag fattar verkligen inte vad det är som bestämmer vad jag kan eller inte kan göra. Det är samma med maten. Jag kan tycka att något egentligen är jättegott och kroppen bara ”NEJ! Det där är oätbart denna veckan!”. Jag fattar verkligen inte!
Kanske inte tråd, men iallafall försöka veta ungefär vad som orsakar vilken reaktion så jag hade kunnat förutse och planera mitt mående och liv lite iallafall. Nu vet jag bara att om jag gör för mycket så blir det katastrofdåligt, men vad som är för mycket varierar jättemycket från gång till gång så inte ens det kan jag förutse
Jag fattar att det var läskigt och svårt att slappna av. Ofta när man ska försöka göra något nytt så kan det ta några försök innan man lyckas, det är helt normalt. Men man lär sig undervägs och oftast går det bättre för varje gång man försöker. 
