Jag har ett par stretchjeans som jag fortfarande får på mig men det är det enda jag har i byxväg nu. Kjolar har jag nog ett par, men vad gör det för nytta när alla leggings är för små BH har jag heller ingen som passar längre
Jag vet inte. Egentligen är det ju sådant jag redan visste, men jag har så svårt att översätta en viss situation till en annan och har alltid haft. Det har blivit bättre för att jag har tränat på det så mycket, men det kommer ändå tillbaka för att jag inte klarar att gå och tänka på det hela tiden.
Grejen är ju att du trycker undan så otroligt mycket ångest och dåligt mående, det är helt förståeligt men det tar ändå vägen nånstans, det är säkert anledningen till att du har så svårt att slappna av med för då kan man inte trycka undan mer. Men det i tanken tycker jag din reaktion på hypnosen är helt rimlig, men jag måste säga att det faktum att du nu funderar på att ändå gå tillbaka betyder att du nånstans är redo att gå framåt och det är ju fantastiskt. Jag tycker du ska ta med dig det i dina funderingar, att du faktiskt funderar på att göra något igen trots att det va jättejobbigt för att du nånstans är stark och redo, även om det kanske inte känns så alltid
Jo precis. Men det är det enda sättet jag har för att hantera allt jag inte klarar att hantera. Trycka undan och distrahera och låtsas som att inget har hänt och inget har funnits. Så när vi hade med Ping i hypnosen och jag började slappna av så kom all sorg och ångest som en slägga rätt i ansiket och sedan var det kört med att ens försöka slappna av igen. Jag är så jävla rädd för vad som kommer att hända om jag tillåter alla minnen och trauman komma upp till ytan för jag misstänker att det kommer inte att pysa ut lite i lagom takt utan troligen kommer ju allt att komma som en slägga så som med Ping så jag får femtioelva släggor i nyllet på en gång och hur ska jag kunna hantera det?! Så ena delen av mig vill prova på hypnosen igen för att försöka komma vidare, men den andra är skräckslagen för vad händer när hypnosen är över och jag sitter där ensam med all sorg och undantryckta minnen?
Typ allt utom pyssel som är vad jag har gjort
Men ska städa till marsvinen nu iallafall. Funderar på om jag ska gå ned och hämta spån före och slänga i en maskin tvätt samtidigt eller om jag ska ta spånet när jag går ned med skräppåsen och slänga i en maskin tvätt då istället. Och så typ tusen andra saker som jag hade velat ha gjort innan boendestödet kommer 14, men det finns inte en chans att hinna eller orka allt
Ska försöka vila en stund och hoppas på att jag mår bättre sedan. Bara hoppas att han inte släppte loss en massa ångest också för det har jag haft så det räcker och blir över sista tiden 
