Fortsätt försöka

  • Dagbok
  • Trådstartare Trådstartare Lyan
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 1 130
  • Visningar Visningar 80 874
Tredje dagen med modafinil och jag mår ännu sämre. Är det någon annan som tar eller har tagit den och vet om det kan ta ett tag för den att verka ordentligt? Jag har svårt att hitta någon tydlig information om den. Vet inte om det överlag inte finns så mycket information eller om det är vajsing på min google fu pga väck i huvudet
 

Och nu stormade pojkvännen iväg för att vi började bråka om att jag tog ett paket nudlar som jag trodde att han hade köpt till oss båda för han tycker att jag är löjlig som inte kan ha någon självdisciplin runt mat 😭😭 jag är bara helt jävla oduglig och världen hade varit så mycket bättre utan mig 😭😭
 
Och nu stormade pojkvännen iväg för att vi började bråka om att jag tog ett paket nudlar som jag trodde att han hade köpt till oss båda för han tycker att jag är löjlig som inte kan ha någon självdisciplin runt mat 😭😭 jag är bara helt jävla oduglig och världen hade varit så mycket bättre utan mig 😭😭

Men åh, vad onödigt av honom att bråka över en sådan liten grej! Och så trist att han inte verkar fatta hur det funkar med ätstörningar. :( Jag hoppas ni kan reda ut det och bli vänner igen snabbt. :heart
 
Men åh, vad onödigt av honom att bråka över en sådan liten grej! Och så trist att han inte verkar fatta hur det funkar med ätstörningar. :( Jag hoppas ni kan reda ut det och bli vänner igen snabbt. :heart
Fast det är mig det är fel på för jag aldrig kan ha någon självdisciplin 😭
 
Fast det är mig det är fel på för jag aldrig kan ha någon självdisciplin 😭
Jag har ingen självdisciplin när det gäller mat heller. Jag tycker inte att det är något fel på vare dig dig eller mig.
Har man lätt för sig så innebär det ingen ansträngning att låta bli att äta något gott och för de dom har svårt är det verkligen jättesvårt att låta bli. Vi funkar olika.
 
Jag har ingen självdisciplin när det gäller mat heller. Jag tycker inte att det är något fel på vare dig dig eller mig.
Har man lätt för sig så innebär det ingen ansträngning att låta bli att äta något gott och för de dom har svårt är det verkligen jättesvårt att låta bli. Vi funkar olika.
Jag bara önskar att han hade fattat det. Jag har fixat en låda till honom i kylen, men han lägger ändå inte allt där. Igår blev han sur för att han tyckte inte att man kan ha nudlarna liggande i kylen så då fixade jag en egen hylla till honom i skafferiet och då var jag bara superlöjlig
 
Jag orkar inte mer men jag har ju inget jävla val 😭 det kommer aldrig att bli bra oavsett vad jag än gör eller hur mycket jag än försöker 😭😭
 
Jag orkar inte mer men jag har ju inget jävla val 😭 det kommer aldrig att bli bra oavsett vad jag än gör eller hur mycket jag än försöker 😭😭

En liten fråga: har du någon inre röst som inte repeterar negativa mantran? Kanske en liten en, en viskande, undangömd. En som säger något i stil med "jag vill bli bättre" eller "jag älskar dig som du är" eller kanske bara "jag vet inte om det där negativa faktiskt är sant"?

Och om du inte har det, kan du tänka dig att börja försöka leta efter den? Det kan vara enormt svårt, för den där rösten har du kanske tryckt undan otroligt länge i rädslan för intensiva känslor.

Men det knepiga med att trycka undan/försöka fly från negativa känslor, är att dom växer när man gör det. Så när man gjort det länge, kommer det vara skitläskigt att börja våga titta på dom. Men jag tror det var det din hypnosterapeut var inne på, att få dig att börja våga stå rakryggad inför svåra känslor, och börja våga känna igenom dom. Det kanske var för långt tillbaka och för stort att börja med hunden, ni kanske kan börja med senaste veckornas händelser istället?

Det är ingen lätt process, den är ärligt talat vidrig. Och lång. Men det funkar. Och allt eftersom vågar man öppna fler dörrar, packa upp fler lådor, och de svarta minnena som bodde i dom bleknar i ljuset. Och ju längre bak i minnet man klarar av att börja packa upp saker, ju bättre börjar man förstå sig själv, och klarar av att se på minnet på ett annat sätt, med mindre känsloladdning.
 
Fördelen med allt nu är att jag iallafall helt tappat aptiten. Bara att hoppas att den delen håller i sig åtminstone. Bortsett från det så är det verkligen jätteskit. Pojkvännen kom hem igen igår kväll, men jag har bara sagt ett par ord till honom som svar på en direkt fråga. Har skickat ett par meddelanden om vad som hände, men jag klarar inte att prata med honom irl. Jag kan vara långsint som fan trots att jag inte vill vara det och jag vet inte vad jag ska säga till honom och det långsinta i mig vill inte säga något till honom för jag känner mig fortfarande sårad och jag vet inte hur länge det kommer att hålla i sig. Känner att vi hade nog behövt prata om vad som hände men jag varken orkar eller vill just nu
 
En liten fråga: har du någon inre röst som inte repeterar negativa mantran? Kanske en liten en, en viskande, undangömd. En som säger något i stil med "jag vill bli bättre" eller "jag älskar dig som du är" eller kanske bara "jag vet inte om det där negativa faktiskt är sant"?

Och om du inte har det, kan du tänka dig att börja försöka leta efter den? Det kan vara enormt svårt, för den där rösten har du kanske tryckt undan otroligt länge i rädslan för intensiva känslor.

Men det knepiga med att trycka undan/försöka fly från negativa känslor, är att dom växer när man gör det. Så när man gjort det länge, kommer det vara skitläskigt att börja våga titta på dom. Men jag tror det var det din hypnosterapeut var inne på, att få dig att börja våga stå rakryggad inför svåra känslor, och börja våga känna igenom dom.

Det är ingen lätt process, den är ärligt talat vidrig. Och lång. Men det funkar. Och allt eftersom vågar man öppna fler dörrar, packa upp fler lådor, och de svarta minnena som bodde i dom bleknar i ljuset.
Ingen som säger något positivt. Jag försöker ibland intala mig att jag duger som jag är, men det känns bara som en stor lögn. Jag vill ju bli bättre, men jag har ingen aning om hur och jag vet inte hur jag ska få någon hjälp att hitta hur heller. Jag fick en app från hon med hypnosen för att försöka lära mig slappna av om jag vill försöka med hypnos igen, men jag kan inte slappna av utan tankarna flyger åt alla andra håll än rätt håll. Jag funderar på att skriva en lista på alla ”trauman” (”” för att det är nog extremt få saker av det som faktiskt kan räknas som trauman och inte bara överdrift från min sida) och ge henne den om jag försöker med hypnos hos henne igen. Hon ville börja med att ge mig en sorts genväg genom ångesten. Få mig att hitta en lugn känsla och koppla ihop den med en rörelse så att när jag skulle gjort den rörelsen så skulle jag hitta tillbaka till den lugna känslan. Fast jag vet inte om jag kanske bör försöka hitta efter en hypnositör som är speciellt inriktad på svårbehandlad ångest. Hon jag försökte med tog jag för att hon fanns i närheten för jag visste/vet inte vad jag ska leta efter. Jag pratade med osteopaten när jag var hos honom i torsdags och han tror också att det är risk för att hela alltet bara rämnar om jag tappar kontrollen jag har över allt det negativa, men han tror fortfarande att hypnos kan vara bra för mig. Tyvärr har han inga kontakter där så han kunde inte tipsa mig om någon som är extra bra
 
Ingen som säger något positivt. Jag försöker ibland intala mig att jag duger som jag är, men det känns bara som en stor lögn. Jag vill ju bli bättre, men jag har ingen aning om hur och jag vet inte hur jag ska få någon hjälp att hitta hur heller. Jag fick en app från hon med hypnosen för att försöka lära mig slappna av om jag vill försöka med hypnos igen, men jag kan inte slappna av utan tankarna flyger åt alla andra håll än rätt håll. Jag funderar på att skriva en lista på alla ”trauman” (”” för att det är nog extremt få saker av det som faktiskt kan räknas som trauman och inte bara överdrift från min sida) och ge henne den om jag försöker med hypnos hos henne igen. Hon ville börja med att ge mig en sorts genväg genom ångesten. Få mig att hitta en lugn känsla och koppla ihop den med en rörelse så att när jag skulle gjort den rörelsen så skulle jag hitta tillbaka till den lugna känslan. Fast jag vet inte om jag kanske bör försöka hitta efter en hypnositör som är speciellt inriktad på svårbehandlad ångest. Hon jag försökte med tog jag för att hon fanns i närheten för jag visste/vet inte vad jag ska leta efter. Jag pratade med osteopaten när jag var hos honom i torsdags och han tror också att det är risk för att hela alltet bara rämnar om jag tappar kontrollen jag har över allt det negativa, men han tror fortfarande att hypnos kan vara bra för mig. Tyvärr har han inga kontakter där så han kunde inte tipsa mig om någon som är extra bra

1. Det finns inget "rätt håll". Tankarna måste få flyga, och så får man aktivt låta dom flyga vidare, tills det stillnar. Det är alltså basen i meditation, och det är något som kräver träning på samma sätt som exempelvis tyngdlyftning. I början är det svårt att överhuvudtaget komma längre än att tankarna flyger, men hjärnan lär sig om man tränar konsekvent på det. Men i ditt läge tror jag absolut att du ska ha handledning av någon med erfarenhet av svår ångest och trauman.

2. Skriv listan du! Och underskatta inte händelserna. Det handlar om hur det påverkade dig känslomässigt, inte vad som objektivt hände. Det finns inget rätt eller fel, eller "för litet". Skriv ner allt som kännts jobbigt och svårt. Du kanske kan kalla det för "svåra händelser" eller något istället för trauman.

3. Kanske någon här på buke kan tipsa om terapeuter i ditt område? Jag gjorde psykodrama-terapi kopplad till ett alternativt religiöst samfund, och det är inte för alla kan man lugnt säga, så jag har själv inte någon att tipsa om.

Jag tror att du redan gör mer än du ger dig själv cred för, iom att du sökt upp och går till en osteopat och en hypnosterapeut. Du har börjat. Du gör det. Du kan 💕.
 
Jag vill inte att allt ska vara meningslöst hela tiden 😭 Håller på med mobillayouterna igen, men varför? Vad spelar det för roll? Ingenting spelar någon roll! Jag hade velat sy för det var lite roligt och meningsfullt innan, men nu kan jag ju inte ha kläderna jag har sytt och jag varken vill eller har råd att köpa nya mönster för jag vill inte så ut såhär 😭
 
Skickar en styrkekram :heart Har du kunnat prata med pojkvännen? Det kanske vore lättare att skriva till honom?

Det är verkligen inte bara "självdisciplin" det handlar om med maten, men även OM det vore det så får man ju faktiskt respektera ifall vissa har svårt för det, precis som vissa har t.ex. dyskalkuli och inte får till matematik.... Jag tycker det verkar som du själv börjar förstå och acceptera att du behöver strategier för att kunna undvika hetsätningen, och när du hittat dem så kommer det nog bli mycket mycket enklare.
 
Varit på mitt ”lever Lyan fortfarande?”samtal på psykiatrin. Lyckades faktiskt ta upp med henne att jag inte känner mig trygg med henne och hade velat byta. Det kommer att bli jättejobbigt om jag inte får någon annan samtalskontakt utan måste fortsätta gå hos henne och tänk om jag får en ny och det funkar ännu sämre med den personen? Mår skitdåligt nu 😭
 
Åtta år!?!?!
Hjälp, jag tänker fortfarande på henne varje gång jag ser ett marsvin eller hör kinesiska. Trodde det var ett par år sedan, max.
<3 <3 <3
 
Åtta år!?!?!
Hjälp, jag tänker fortfarande på henne varje gång jag ser ett marsvin eller hör kinesiska. Trodde det var ett par år sedan, max.
<3 <3 <3
Ja, tiden går läskigt fort 😓 Men det värmer i hjärtat att hon fortfarande är ihågkommen efter så många år 💖 Och idag skulle Epica ha fyllt sju år. Nu finns ingen kvar från Xíexie eller någon annan från min linje 😞 Jag älskar såklart de jag har nu jättemycket, speciellt Floor som påminner mig mycket om Xíexie, men det är ändå inte samma sak som att ha egenuppfödda djur
 

Liknande trådar

R
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har ingen aning om jag ihuvud taget får skriva en ny dagboks tråd men den blir väl bort tagen annars då an tar jag 🙃 Jag kommer... 2 3
Svar
47
· Visningar
4 634
  • Artikel Artikel
Dagbok Är i någon slags fas. Det är egentligen bra och absolut livsnödvändigt men också ibland superjobbigt. Drabbas av insikter som verkligen...
Svar
0
· Visningar
433
Senast: miumiu
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Ok varning för långt och veligt inlägg här nu, men behöver få skriva av mig känner jag. Kanske att när jag ser saker och ting på pränt...
Svar
14
· Visningar
1 321
Senast: Görel
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Många här har nog läst mina oändliga inlägg om min vikt, och jag har nu haft kontakt med en dietist och tänkte uppdatera lite i en... 4 5 6
Svar
106
· Visningar
7 863
Senast: Kajsalisa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp