WaterLily
Trådstartare
Både jag och sambon har föräldrar som är mindre ekonomiskt sinnade, och jag är nyfiken på om det finns fler där ute och hur ni i så fall hanterar det hela.
Mina föräldrar har alltid varit väldigt dåliga på att hantera pengar - har de pengar så spenderas de i hög hastighet på allt möjligt, och när pengarna är slut så är de tvärslut. Där finns det inga sparkonton eller buffertar, utan det handlar om NOLL kronor på kontot. De är låginkomsttagare (min far är sjukpensionär) och har alltid varit dåliga på att spendera pengar, eftersom de aldrig räcker till alla gamla lån och kreditkort och stora räkningar som slackar efter.
Mina föräldrar använder gärna sina kreditkort tills de är utmaxade och de är ofta väldigt dåliga på att planera hur de spenderar sina pengar (handlar saker i sista sekund innan de behövs, så att det oftast också blir onödigt dyrt).
Ända sedan jag var liten så har jag alltid behövt ställa upp med pengar till mina föräldrar, och hjälpa dem ur ekonomiska knipor. När jag var sexton var det första gången som jag var tvungen att betala en enorm elräkning åt mina föräldrar, då elbolaget hotade med att stänga av elen om vi inte betalade. (Och den blev avstängd x antal gånger under åren som jag bodde hemma). Kronofogden har varit en bekant figur under min uppväxt och inkassobreven brukade svämma över brevlådan.
Nu bor jag ju inte hemma längre, utan har ett eget liv med min sambo. Vi äger ett hus och har våra egna investeringar som kräver våra pengar. Tack och lov så har vi båda ett ganska bra sinne för pengar, och har inte ärvt våra föräldrars beteenden.
Tyvärr är då sambons mamma inte heller bra med sina pengar, utan hon "lånar" pengar av min sambo titt som tätt. Hon är uppe i nånstans runt 60-70 000 SEK just nu, och det rullar på ganska stadigt och tickar uppåt. Hon har lånat av min sambos syskon också, men där får hon inte låna längre eftersom de inte har råd att låna ut mer pengar till henne. Förra veckan hade hon inte råd att tanka sin bil, så då fick sambon föra över pengar till henne. Det hjälpte några dagar, sedan var det kört igen. Då fick hon låna en av våra bilar, som hon kört i en dryg veckas tid. Igår kom hon och knackade på och hade krockat bilen i framkant (kört på något). Hon har fortfarande inte råd att tanka sin bil förrän efter lön...
Min svärmor festar mycket, och reser mycket, samtidigt som hon lägger mycket pengar på sitt eget utseende. Det är nagelförlängningar, hårförlängningar, ögonfransförlängningar och allmänna frisörbesök. Hon går på manikyr, och lägger massor med pengar på att shoppa kosttillskott, vara med i bokklubbar, och handlar ständigt nya kläder. Ett tag spelade hon bort mycket pengar på bingo på nätet (pengar som hon lånade av min sambo) men det fick han henne att sluta med.
Det är ren lyxkonsumtion, som sticker lite i ögonen på mig eftersom vi (jag och min sambo) inte har råd att leva på det sättet. Jag handlar nästan aldrig nya kläder, och nagelförlängningar etc kan jag bara drömma om. Jag saknar det iofs inte heller, eftersom jag hellre lägger pengarna på sparkontot eller på investeringar till vår fastighet, men... ja...
----
Min sambo och jag känner en ständig stress över våra föräldrar, och att det ständigt krävs att vi ska kunna ställa upp som buffert för dem. Mina föräldrar är något bättre eftersom de sällan ber om pengar, men de kan ibland ha svårt att få råd till att köpa mat, vilket känns ännu värre. Vi bor långt ifrån varandra, så jag har svårt att åka dit med en matkasse då och då, tyvärr.
Min sambo har redan ställt in sig på att hans mamma inte kommer att klara sig ekonomiskt efter att hon pensionerats (om lite drygt 10 år), och jag betvivlar att mina föräldrar kommer att klara sig särskilt bra då heller. Ska vi ta med detta i vår framtida planering, så att vi har råd att i någon mån också försörja våra föräldrar? Hur gör ni andra?
Mina föräldrar har alltid varit väldigt dåliga på att hantera pengar - har de pengar så spenderas de i hög hastighet på allt möjligt, och när pengarna är slut så är de tvärslut. Där finns det inga sparkonton eller buffertar, utan det handlar om NOLL kronor på kontot. De är låginkomsttagare (min far är sjukpensionär) och har alltid varit dåliga på att spendera pengar, eftersom de aldrig räcker till alla gamla lån och kreditkort och stora räkningar som slackar efter.
Mina föräldrar använder gärna sina kreditkort tills de är utmaxade och de är ofta väldigt dåliga på att planera hur de spenderar sina pengar (handlar saker i sista sekund innan de behövs, så att det oftast också blir onödigt dyrt).
Ända sedan jag var liten så har jag alltid behövt ställa upp med pengar till mina föräldrar, och hjälpa dem ur ekonomiska knipor. När jag var sexton var det första gången som jag var tvungen att betala en enorm elräkning åt mina föräldrar, då elbolaget hotade med att stänga av elen om vi inte betalade. (Och den blev avstängd x antal gånger under åren som jag bodde hemma). Kronofogden har varit en bekant figur under min uppväxt och inkassobreven brukade svämma över brevlådan.
Nu bor jag ju inte hemma längre, utan har ett eget liv med min sambo. Vi äger ett hus och har våra egna investeringar som kräver våra pengar. Tack och lov så har vi båda ett ganska bra sinne för pengar, och har inte ärvt våra föräldrars beteenden.
Tyvärr är då sambons mamma inte heller bra med sina pengar, utan hon "lånar" pengar av min sambo titt som tätt. Hon är uppe i nånstans runt 60-70 000 SEK just nu, och det rullar på ganska stadigt och tickar uppåt. Hon har lånat av min sambos syskon också, men där får hon inte låna längre eftersom de inte har råd att låna ut mer pengar till henne. Förra veckan hade hon inte råd att tanka sin bil, så då fick sambon föra över pengar till henne. Det hjälpte några dagar, sedan var det kört igen. Då fick hon låna en av våra bilar, som hon kört i en dryg veckas tid. Igår kom hon och knackade på och hade krockat bilen i framkant (kört på något). Hon har fortfarande inte råd att tanka sin bil förrän efter lön...
Min svärmor festar mycket, och reser mycket, samtidigt som hon lägger mycket pengar på sitt eget utseende. Det är nagelförlängningar, hårförlängningar, ögonfransförlängningar och allmänna frisörbesök. Hon går på manikyr, och lägger massor med pengar på att shoppa kosttillskott, vara med i bokklubbar, och handlar ständigt nya kläder. Ett tag spelade hon bort mycket pengar på bingo på nätet (pengar som hon lånade av min sambo) men det fick han henne att sluta med.
Det är ren lyxkonsumtion, som sticker lite i ögonen på mig eftersom vi (jag och min sambo) inte har råd att leva på det sättet. Jag handlar nästan aldrig nya kläder, och nagelförlängningar etc kan jag bara drömma om. Jag saknar det iofs inte heller, eftersom jag hellre lägger pengarna på sparkontot eller på investeringar till vår fastighet, men... ja...
----
Min sambo och jag känner en ständig stress över våra föräldrar, och att det ständigt krävs att vi ska kunna ställa upp som buffert för dem. Mina föräldrar är något bättre eftersom de sällan ber om pengar, men de kan ibland ha svårt att få råd till att köpa mat, vilket känns ännu värre. Vi bor långt ifrån varandra, så jag har svårt att åka dit med en matkasse då och då, tyvärr.
Min sambo har redan ställt in sig på att hans mamma inte kommer att klara sig ekonomiskt efter att hon pensionerats (om lite drygt 10 år), och jag betvivlar att mina föräldrar kommer att klara sig särskilt bra då heller. Ska vi ta med detta i vår framtida planering, så att vi har råd att i någon mån också försörja våra föräldrar? Hur gör ni andra?